lördag 22 oktober 2011

Krogrecension: Fjällräven Center


Modos tränare Ulf Samuelsson använder engelska när han tränar sitt lag. Det finns flera utländska spelare i laget: "We need to fucking get more scoring chances!" exp

Man tränar i sin hemarena, Fjällräven Center. Den ligger ytterst på udden i Öviks hamn. Arenan är lika amerikansk som Samuelssons ledarstil: ett stort schabrak, byggt efter förebild i en anläggning i Denver. I Denver firade ju Foppa, bygdens son, sina triumfer i mitten av 90-talet. Det här är Foppaland.

Fjällräven Center ligger på sin udde mitt i stan. Det är ett stort bygge men rätt lyckat måste jag säga. Tar man hissen upp ett par våningar kommer man till restaurangen. Utsikten är bra som bilden överst visar. Någon sådan utsiktsplats mitt i fjärden fanns inte förr.

När det gäller lunchserveringen så är den perfekt. Jag var där i början av september och åt lunchbuffén. För endast 80:- fick man ta vad man ville av laxfärsrullader, wokad pasta och stekta köttbullar, plus sedvanligt påhittiga bön- och andra sallader. Dryck kostade extra har jag för mig. Dock vet jag att kaffet ingick.

Det enda jag i min kulinariska kunnighet kan klaga på är att köttbullarna var fabriksgjorda. Men för 80:- och två "hemlagade" rätter därtill är det fullt acceptabelt. Vanligtvis brukar bufféer som dessa kosta 90:- i småstäder eller uppåt 120-150 i storstäder.


Krogen är som miljö betraktad tiptop. När jag gled in vid ettiden hörde man ljudet av hockeyträning nere på rinken. Och vid match kan man sitta och se spelet. Detta är den "amerikanska" stilen, en uppgradering av hur svenska hockeyarenor brukar se ut. Förr kunde man inte njuta lyxen av att äta medan man såg hockey, då var det varm korv boogie som gällde.

Jag kom vid ettsnåret och även då var maten varm. Det visar på att krogen är välbesökt. Det är bra för gästen: stor omsättning på maten, inga gamla rester och kontinuerlig påfyllning i blecken. Mitt betyg blir därför det högsta tänkbara: fem galaxer.

Relaterat
Den musiske matlagaren: fri PDF
Kunglig mat

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ett mycket trevligt blogginslag! Jag bara önskar att du bodde lite närmare mig, så att jag kunde dra nytta av dina (förhoppningsvis) fortsatta krogrecensioner!

Är det tillåtet att framföra önskemål beträffande sådana?

Jag har tyvärr aldrig varit i dina trakter och bl a inte heller i Sundsvall, där väl hotellet och restaurangen Knaust fortfarande ligger? Jag har ju intresserat mig lite för Sverige under andra världskriget, då Knaust tydligen var en av landets mest berömda restauranger. Säkert tätt befolkad av militärer från närbelägna regementen och spioner från alla håll ...

Om du händelsevis har ärende till Sundsvall, och råkar bli hungrig, kunde du möjligtvis kolla vad Knaust erbjuder och är idag?

Patrik Blom

Svensson sa...

Knaust är återuppståndet sedan 2002. Det är ett hotell med en "gastropub", en bättre pub som heter Bishop's Arms. Hemsida här. Annars ser man här lite om krogsituationen i dagens Sundsvall.

Visst vore det kul att recensera krogar under mina resor i landet. Just nu verkar jag dock vara bunden till Härnösand men man vet aldrig. Man kan ju skriva om krogar man besökt förr, göra en liten retrospektiv. Matlagning, krogväsende och allt sådant är ju mammas gata för mig, kock som jag är.

Anonym sa...

Är du kock också? Alltså inte bara matkunnig privatperson - imponerande!

Intressant med gastropuben hos Knaust. Min fru och jag stegade nyligen in på det tidigare "stadshotellet" i hennes hemtrakter för att inta en trevlig måltid i dess restaurang. Denna var dock avvecklad och ersatt med en pub. Så vi åt där, och fann att den hade betydligt bättre mat än pubar brukar ha. Kanske inte så bra att stället förtjänade benämningen gastropub, men fullt godtagbar.

Att "fina" hotell avvecklar sina restauranger och ersätter dem med pubar som också erbjuder betydligt bättre mat än pubar brukar ha kan kanske vara en hypotetisk trend i dagens aktuella nuläge.

Patrik Blom

Svensson sa...

Tack. Nederst i inlägget ser du ju en länk till pdf:en för "Den musiske matlagaren", en 98-sidig fil som berättar vad jag kan om mat och mathistoria.

Bättre pubar: vissa, jag tror kedjan heter O'Learys, är som "MacDonald's De Luxe" - hårt mallade rätter, men goda och finurliga. Sedan finns det ju mer personliga och spännande pubar. Man får sin gourmetmat i "ny" inramning, dvs man kallar det gastropub för att få det att verka nydanande. Det är väl ungefär som "café stylas om och kallas Coffee House - mer läder och krom, mer espresso, annars som förut".

Nåja, det händer saker i formaten och det är nog bra. Cafémässigt är jag själv glad att "svenskt bryggkaffe" ersätts av espressovarianter. Garvsyra goodbye, nybryggt för varje kopp är den nya standarden.

Olof sa...

Äääh, 80 kr får man ju kinabuffé med ett tiotal rätter för mitt i självaste huvudstaden.

Svensson sa...

Hurra för priskriget -