fredag 28 oktober 2011

Om ett sentiment


DN: tre kvinnor i heltäckande slöja fick inte vara med som åhörare vid en förhandling i Göteborgs tingsrätt. Det gällde förlängd häktning av en man som misstänks för förberedelse till mord. Oh indeed: kvinnorna ifråga fick inte ha sina niqaber i rättssalen så de fick inte närvara. Så kränkande - för dem. Vadå garantera säkerheten i rättssalen; rådmannen kränker därmed deras unika rätt att gå klädda maskerat. Det är deras RELIGION, man bryter ett TABU, man förgriper sig på deras MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. De är ju från Mellanöstern och då är det SÄRSKILT VIKTIGT. Sådant är sentimentet. Man får inte kritisera MENA, dess folk eller deras religion. Då är man islamofob och det är allvarligt det. Man stämplas som en hatisk person, lämplig att sättas i sensitivitetsträning. svd ft

Ponera att en grupp gör olaga intrång på din arbetsplats. Väl där startar de en politisk demonstration. Polis tillkallas. Aktivisterna avförs. Och reaktionen i övrigt? Hur reagerar du som anställd på en sådan aktion? Blir du arg eller glad? Anser du att gruppen bortsett från lagbrottet (olaga intrång) betett sig bra eller illa?

Sannolikt skulle du vara upprörd. Men om de demonstrerande kommer från en främmande kultur, säg från Mellanöstern, är allt OK då? Kan man som drabbad komma med ursäkter då?

Jag vet inte hur det här funkar. Dock vet jag att när DN i onsdags blev utsatt för en kurdisk demonstration, ett olaga intrång i foajén av ett 25-tal demonstranter som sedan avfördes av polis, då var reaktionen bland DN:s anställda mjäkig och förlåtande. Tidningen Resumé:
– Det har inte varit obehagligt, säger en anställd på DN.

– Helt plötsligt satt 20-30 kurder där. Vakter och poliser kom dit och föste bort dem, men det hela gick lugnt till, säger en annan medarbetare på DN.

– Nu har de ställt upp sig utanför på andra sidan Gjörwellsgatan och ropar slagord, säger en annan medarbetare på Dagens Nyheter och fortsätter:

– Jag uppfattar att de riktar sig mot Turkiet, de har bilder på Abdullah Öcalan. Jag vet inte exakt vad de vill, jag kom precis hit. Men det verkar som att de tycker att det rapporteras för lite om kurdernas situation i svenska medier.

– Det är nog ingen som uppfattar situationen som hotfull, säger medarbetaren.

Jag förstår inte denna undfallenhet för oregerligt beteende, för hotfullt agerande. Jag skulle som anställd vara fly förbannad om en grupp bröt sig in i foajén på min arbetsplats och började demonstrera, började föreskriva för arbetsplasen ifråga vad de ska och inte ska göra. I detta fall gällde det att sätta fokus på kurdproblematiken. Jaha, men då får väl DN göra det då om de blev så glada över denna påminnelse.

Men det handlar inte om DN här. Inte heller om kurder, som för sin del är klassiska underdogs i kampen för en fri stat. Det handlar om att exotiska folk, fjärrinvandrare och - som här - MENA-folk inte får kritiseras. Jag vet att folk från denna del av världen i regel sköter sig och idkar hederlig vandel liksom vi andra. Vad jag vänder mig emot är flatheten i den svenska reaktionen. Vad är det för psykologisk mekanism som träder in och kommer med tusen ursäkter så fort en MENA-människa överträder anständighetens gränser?

Jag vet svaret. Det ligger någonstans i skärningspunkten "vit skuld-snällism-postkolonial skuld" och liknande. Men det är inte det jag ska bena ut här, inte reda ut rötterna till dessa fenomen. Jag vägrar nämligen känna skuld för att jag är vit och för att västvärlden idkade kolonialism. Jag vet vad som är fel: vi tenderar att förlåta allt som MENA-aktivister gör. Ta bara Taimour Abdulwahab, som sprängde sig till döds i Stockholms centrum i december 2010, i förhoppningen att ta massor av svenskar med sig i explosionen eftersom vi krigar i Afghanistan. Affepolitiken åsido så är detta fullkomligt oacceptabelt, en krigsförklaring mot Sverige från radikal islam. Och vad sa då statsministern om detta? Han oroade sig för ökad rasism från svenskar!
”Nyheter i korthet: Polisen betraktar bombdådet i Stockholm som ett terrordåd. Statsminister Fredrik Reinfeldt är OROLIG FÖR ÖKAD FRÄMLINGSFIENTLIGHET och vädjar om tålamod.”

Detta skrev Avanza Banks hemsida 13/12 2010. Ett blatant exempel på oförmåga att slå upp mot MENA-aktivism. Sverige angrips i sin huvudstad av en terrorbombare och statsministern förmår inte markera, förmår inte symboliskt försvara Sverige. Man tar sig för pannan.

- - -

Detta handlar inte bara om aktivism. Det handlar om att platt lägga sig för diverse krav från MENA-folk. Skriver man om sådant här brukar man få hatstämpeln på sig. Men jag odlar inget hat. Jag respekterar MENA-kulturen as such och har träffat och umgåtts med många människor därifrån. Med en låg profil, anpassande sig till värdlandet skulle jag vara rätt nöjd med MENA-folken i vårt land. Men man har en tendens att komma med krav efter krav, att dhimmifiera oss bortom sans och vett. Felet är delvis vårt eget: vi är för flata. Den traditionella svensken har förlorat förmågan att säga nej. Heltäckande baddräkter, skilda baddagar för män och kvinnor, halalslaktat kött morgon middag och kväll, muslimska helgdagar i svenska almanackan...

Det går dock att nå ett modus vivendi. Vi måste bara hitta förmågan att sätta gränser, ungefär som Singapore sägs kunna hantera sin muslimska befolkning. Det handlar inte om svart och vitt. Det handlar om att man måste få reagera på oacceptabelt beteende, även om det utförs av en MENA-människa.

Det är bisarra tider vi lever i. Det råder "en statligt sanktionerad självhatskultur" som Beska Droppar sa. Våra partiledare basunerar ut svenskhat. Se här. Icke-europeiska folk däremot har ett frikort till Utopia: de får bete sig ungefär hur de vill.

Sentimentet är som det är men det går att ändra. Allt detta klavbindande av vita, detta krypande för aggressiva MENA-folk, detta självhat, faller på sin egen orimlighet. Det är som att pressa ner en badboll under ytan. Den kommer att ta sig upp av sig själv, genom naturlagarna. Fallet i Göteborgs tingsrätt visar också att ibland får förnuftet råda: niqab går inte an i en rättssal.

Generellt är jag optimist gällande Europas och de vitas möjlighet att hävda sin existens. Dock kommer jag aldrig att sluta påpeka absurditeter som detta självhat, detta bindande av ris för egen rygg. Jag kommer alltid att låta Heidenstams ord ljuda från min nordiska högborg:
Det är skam att sitta som vi har gjort och tempel åt andra välva,
men kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva.

Relaterat
Det här är sjukt
Vad som pågår
dn svd gt

6 kommentarer:

Anonym sa...

Läs : http://sv.wikipedia.org/wiki/Ayaan_Hirsi_Ali

Svensson sa...

Här gör jag länken klickbar för andra. Ska kolla.

Anonym sa...

Fast det är väl alldeles lysande att Reinfeldt förespråkade tolerans istället för hat. Det är ju hatet och rädslan attentatsmannen vill åstadkomma. Tänk om USA agerat mer rationellt efter elfte september och försökt lösa problemet istället för att göra det värre med att bomba allt och alla.

Däremot så måste jag hålla med dig om flatheten för religionsfrihet, övriga jämlikhetsfrågor borde ha förtur. Man ska till exempel räkna med att kunna prata med och skaka hand med handläggare med kundkontakt även om man är kvinna. Allt annat är ju löjligt....

Thomas

Anonym sa...

Helt rätt agerat. Regler är regler och gäller alla. Att dölja ansiktet är oärligt tycker jag.

Anonym sa...

@Thomas 19.32

Men jag tror inte det är just toleransen Svensson syftar på som felet, snarare inkonsekvensen i andra situationer. Reinfeldt anser indirekt att Sverigedemokrater och nationella får skylla sig själva om de utsätts för våld & trakasserier. Då borde han rimligtvis anse att muslimer får skylla sig själva om de dras över samma kam som självmordsbombaren i Sthlm. Det är Sverige som är offret här, hans omtanke ska vara riktat till Svenskarna. Inte till, en för Sverige, främmande religions utövare.

Peter

Svensson sa...

@Peter, ja din kritik av det Thomas säger är precis så som jag tänker. Reinfeldt oroade sig efter Taimours dåd för ökad rasism, ökat hat mot invandrare. Det blantanta var ju en GM som angripit Sverige, velat bomba ihjäl svenskar. Hur en statsministern kan undgå att säga något fördömande mot denna gärning i sig är fullkomligt absurt.

Är det krig måste man gå i krig. Möts man av sprängdåd måste svaret vara adekvat.

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)