söndag 6 november 2011

En spartansk lösning


Dagens Grekland styrs från Athen. Detta Athen var en gång en banbrytare inom demokrati. Antikens stadsstater hade en form av medbestämmande, av folkvälde. Men det fanns även mindre diskursiva och mer diktatoriska stadsstater, som Sparta. svd svd dn dn ab ab

Spartas traditioner lever vidare i Grekland jämte de athenska. Man lever på arvet från diskussion, samförstånd och medbestämmande men även på arvet från diktat, militärvälde och härska med järnspira. Tänk även på makedonierna som var ett slags greker. Grekland hade militärdiktatur på 1970-talet. Kanske behövs det igen? Militären är ju stark och välutrustad.

Men apropå Sparta, hur vad det med denna legendariska stat egentligen? Var de bögar som det till exempel sägs? Nej, de var inte homos överlag. Inslag av homosex fanns i militärkulturen. Homosex uppmuntrades hos de spartanska männen, som bodde i gemensamma sovsalar från sju års ålder till det de var medelålders. Men spartanerna var för den skull inga kvinnohatare; här och där nämns i källorna spartaner som älskade sina kvinnor. Det kan man förstå för de spartanska kvinnorna var rytktbara för sin skönhet. Hatte Furuhagens beskrivning av en viss, 12 cm hög bronsfigur tycker jag säger mycket (se bild):
Så här såg flickorna från Sparta ut - friska, sportiga och vackra. Den löpande flickan /---/ har en kort tunika som sveper upp litet kokett när hon springer. Ett bälte om livet framhäver hennes kvinnliga former.

Spartas kvinnor hade stor sexuell frihet, säger Kerényi. Det spartanska statsskicket hade vissa rester av matriarkat.

- - -

På 190-talet f Kr var Sparta bara en skugga av sitt forna jag. Till råga på allt kom då romarna och anföll det. Titus Quinctius' trupper hade redan trängt in i staden då husen i ytterkanten sattes i brand, med påföljd att de legionärer som var i färd med att tränga in i staden slog till reträtt, och de som redan var inne i staden gjorde detsamma för att inte skäras av från sina kamrater. Quinctius beordade allmän reträtt och övergick till belägring som snart resulterade i kapitulation.

Därmed var Spartas saga all, den blev en stad bland andra i Romarriket, men nog var det ett slutkapitel värdigt denna krigarstat - för staden föll ju med utmattningstaktik, den togs inte med stormande hand, fienden var de facto inne i stadsrummet men drevs ut som vi sett. Därmed kunde spartanerna på sätt och vis hävda att man aldrig besegrats. Detta står att läsa i Livius' XXXIV:e bok.

Sparta hade ryktet som Hellas' främsta krigarstat. Under klassisk tid tog man till exempel aldrig order av någon, man yrkade på ledarskapet i varje krig man deltog i. Det var därför som spartaner hade befälet till både lands och sjöss under Perserkrigen, det senare anmärkningsvärt eftersom man inte var någon sjömakt; främsta sjömakten var ju Athen, men Themistokles svalde stoltheten och lät spartanen Eurybiades bli marin ÖB för att överhuvud säkra Spartas deltagande i kriget. Men detta gällde nog bara sjöslaget vid Artemision, vid sjöslaget vid Salamis däremot stred athenarna ensamma eftersom spartanerna efter Thermopyle retirerat hem till Peloponnesos inför hotet om persisk invasion av halvön.

Man var Hellas' främsta krigare, och hade man fått en order var man bunden att utföra den, död eller levande. Härför nederlaget vid Thermopyle då man bara var ett detachement mot hela perserhären; det hellenska krigsrådet hade bestämt att passet skulle hållas, och det spartanska befälet på platsen, Leonidas, sa åt de andra staternas kontingenter att de kunde retirera om de ville, striden som förestod var ju hopplös, men de själva, spartanerna, skulle minsann stanna. Och det gjorde man, stred, övermannades och dog mangrant. Härför epigrammet:
O xein', aggéllein Lakedaimoníois, hóti têde
keímetha, tois keínôn hrêmasi peithómenoi.

- - -
Främlig, förtälj Lakedaimon:
lydiga lagarnas bud, föllo vi här där vi stod.

Men dylik orderlydnad hade också, paradoxalt nog, kunnat äventyra följande års seger vid Plataea. En spartansk styrka hade här beordrats att hålla en viss plats men så beodrades omgruppering av sunda skäl, men spartanen ifråga vägrade; där hade han placerats, där skulle han stanna! Snart gav han dock med sig, omgrupperingen fullgjordes och hellenerna vann det följande slaget mot perserna, som blev krigets sista slag till lands.

Eftersom man alltid skulle ha överbefälet i de krig man deltog i följde man inte med Alexander på tåget mot Perserriket, för då hade man ju tvingats tjäna under makedonier. Härför bland annat den inskription som Alexander lät göra över några krigsbyten från Granikos:
Alexander, son av Filip, och alla greker med undantag av spartanerna, vann dessa krigsbyten från barbarerna som bor i Asien.

Men spartanerna var inte gramse på Alexander för hans krigståg. Plutarkos berättar hur en spartan senare besökte Alexander i Persien; man begav sig på lejonjakt där kungen kom att strida med ett visst lejon. Spartanen sa sedan: "Alexander, du kämpade ädelt med detta lejon för att avgöra vem som var kung!"

- - -

Kungar hade man själva i Sparta, två stycken närmare bestämt, för vilket termen är duarki. Annars utmärks väl Sparta för sin ojämlika konstitution, endast infödda spartaner hade rösträtt och de var inte många. Så fanns det kringboende (perioikoi) med halvgynnad ställning samt stora mängder slavar eller heloter, Lakedaimons ursprungsbefolkning som besegrats när spartanerna/dorerna en gång invandrade. Graden av förtryck kan bland annat utläsas i det faktum, att den viktigaste uppgiften för en spartansk armé på marsch sägs ha varit att vakta vapnen när man slog läger, detta för att hindra de medföljande, trossarbetande heloterna från att gripa vapnen och göra uppror. När Sparta drabbades av en jordbävning 464 f Kr skedde också ansatser till helotuppror, men eftersom kung Archidamus då kallade spartanerna till vapen som inför en invasion så dog dessa revoltungar ut.

Spartanerna åt grovt bröd och svart gröt, tränade dagligen och hade som huvudmål att kriga och föda nya krigare åt staten; detta kan ju få en att tro att staten inte var föga mer än ett militärläger i steril miljö, andligt och pastroralt. Visst var den en krigarstat i mycket högre grad än andra grekiska stater, men nog fanns det försonande drag också. Till exempel var landskapet där Sparta låg, Eurotasslätten, synnerligen bördigt; där rann fyra floder som rann samman i Eurotas vilken mynnade i Lakonienviken.

Antikens Sparta har inte lämnat några ruiner. Dock finns det en modern stad på platsen - Sparta. Så tänk om Papandreou eller Venizelos eller någon annan skulle få nog av att behandlas som en lekboll av EU; då kunde denne kungöra att nu ska han hålla ett tal och det kommer att hållas i Sparta. Och väl där, uppstigen i talarstolen, skulle han säga bara tre ord, tre ord vars innebörd inte någon kunde missta sig på, tre ord som säger "oberoende, självständighet och don't tread on me": THIS - IS - SPARTAAA!!!

Källor
Furuhagen, Hans: Grekernas värld. Bonniers, Stockholm 1982
Kerényi, Karl: Grekiska gudar och myter. Natur & Kultur, Stockholm 1951

Edit 12.32: Jag är inte den ende som associerar till antiken när den grekiska krisen behandlas. SvD:s Cervenka skriver idag om Greklands elände som en modern Pandoras ask: en Papandreous ask! Touché.

Relaterat
Kerubernas svärd
Antiken kallar
"Skallet från den kapitolinska varginnan", fritt nedladdningsbar pdf
Samma fil som EPUB
Bysantinsk roman

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (99) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)