DN skriver idag om urkunden "Copiale Cipher". Den sägs tillhöra Frimurarna. Jag är själv ingen beundrare av frimureriet. Tvärtom. Jag har till exempel bloggat om det här. Men frimureriet är viktigt både historiskt och politiskt. Till exempel har många amerikanska presidenter tillhört samfundet. svd
Amerikanska presidenter har ofta varit frimurare. Själve George Washington var det. Det är allmänt känt. Går vi till perioden från 1930-talet och framåt så har även här de flesta tillhört detta sällskap. Dessa frimurare omhuldar i och för sig en viss esoterisk tradition, det erkänner jag som esoteriker. Som idéhistoriker kan man inte helt säga att samfundet varit negativt. Fritänkande 1700-talsmänniskor tenderade ofta att hamna i hemliga sällskap, som Casanova, Bellman och den amerikanska republikens grundare.
Vad vet man. Är Frimurarna bara en maktpolitisk förening? Eller är de sanningssökande kvietister? Många frisinnade icke-frimurare brukar tona ner frimurarnas dåliga inflytande. Men jag säger: den som försvarar frimureriet med all dess hemlighetsmakeri och dunkla symbolik tar på sig en stor börda. Djuroffer, sexsymbolik (det kända förklädet frimurare bär skyddar och döljer, och därmed understryker könet), eder om att man må dödas eller lemlästas om man yppar hemligheten, trakterande av blod – om detta är så fint alltsammans, varför inte hylla det på stadens torg då...?
Frimureri är inte min tekopp. Sedan Karl XIII brukar svenske kungen vara stormästare i svenska frimureriet. Carl Gustav har vägrat ta detta ämbete, han är bara medlem. Heder åt honom; än större skulle hedern ha varit om han vägrat vara med i denna sekt.
Men det skulle handla om amerikanska presidenter som varit frimurare. Härmed en lista från diverse källor. ”Order de Molay” är frimurarnas ungdomsklubb (!). Som synes var både FDR och Bill Clinton med i den. CFR (Council on Foreign Relations) är för sin del inte frimureri men det är ett slutet sällskap för utrikespolitik med avgörande inflytande på USA:s internationella agerande. Presidenter agerar aldrig mot deras råd.
Franklin D. Roosevelt: Order de Molay, frimurare
Harry S. Truman: frimurare
Dwight D. Eisenhower: CFR
John F. Kennedy: möjligen ej frimurare
Lyndon B. Johnson: möjligen ej frimurare
Richard M. Nixon: CFR, ej frimurare
Gerald Ford: frimurare
Jimmy Carter: möjligen ej frimurare
Ronald Reagan: senare i livet invald som hedersfrimurare
George H. W. Bush: frimurare
Bill Clinton: Order de Molay, frimurare
George W. Bush II: frimurare
Anmärkningsvärt är alltså de presidenter som inte varit frimurare. Ta Reagan och Nixon. Dock var båda inbjudna till den skumma californiska herrklubben Bohemian Grove på 1960-talet. Det finns en bild med Reagan och Nixon flankerande Harvey Hancock vid en utomhusmiddag bland redwoodträden som präglar detta sommarläger. Nixon framhöll att det tal han höll där blev startpunkten för hans presidentskap:
If I were to choose the speech that gave me the most pleasure and satisfaction in my political career, it would be my Lakeside Speech at the Bohemian Grove in July 1967. Because this speech traditionally was off the record it received no publicity at the time. But in many important ways it marked the first milestone on my road to the presidency. - President Richard Nixon, Memoirs (1978) Källa.
Och Bohemian Grove, detta är alltså det hemliga sommarmöte som Alex Jones avslöjade för världen år 2000. Man bränner bland annat en docka framför en staty av ugglan Moloch. Sunt? Nej sjukt är bara förnamnet.
Så frimurare eller inte, amerikanska presidenter har en hel del skelett i garderoben. EN president som tycks ha varnat för frimureri och konspirativt beeende är Kennedy, som alltså antagligen ej var med i klubben. Hans tal till American Newspaper Publishers Association strax innan han mördades anses vara det närmaste en amerikansk president kommit i att slå larm mot kultbaserat hemlighetsmakeri. Häri hade han möjligen en självsfrände i Eisenhower, som antagligen inte heller var frimurare och som innan han avgick 1961 varnade för det militär-industriella komplexet som, då som nu, styr USA. Man krigar för dollar helt enkelt; denne rakryggade soldat såg det och varnade världen. Men har världen lärt sig? Nej, den tror ännu att USA krigade i Libyen för sanning och rätt. Mundus vult depici.
Relaterat
Konspirativt beteende
Svenssonska sagor
Thomas Cole, "The Voyage of Life: Childhood", 1842.
8 kommentarer:
Bäste Svensson,
Om frimureriet har du fel. I mångt och mycket har du rätt, men frimureriets väsen och verkan har undsluppit dig. Det försvånar mig, måste jag säga, eftersom dess väsen och verkan långt ifrån är en hemlighet: det syns och känns i många av vår kulturs stora konstverk.
J. O. Wallin, som skrev våra innerligaste hymner, var hängiven frimurare. Goethe, vars betydelse inte kan överskattas, likaså. Rydberg (som gjorde så mycket mer än att skriva "Tomten"). Erik Gustav Geijer...
Nej, frimureriets väsen och verkan är fullt synligt i dessa och många andra stora andars verk. Hatten av!
P
Frimureriet var förr en positiv kraft. Men sedan det tagits över av Illuminatis negativa agenda på 1800-talet är det en negativ kraft.
Jag öppnar ju för esoterism i artikelns början. Jag ger förbehåll. Så jag vänder mig mot påståendet att jag har helt fel. Hemliga sällskap är ett komplext fenomen och än idag finns förvisso esoteriska sällskap, vissa av dem med band till frimureri. Generellt tror jag dock att hemliga sällskap spelat ut sin roll. Människans andliga mognad är högre nu än på 1700-talet. Men jag kanske missbedömer världen; bara för att jag är upplyst kanske inte kreti och pleti är det...
Goethes frimureri var knappast avgörande för hans diktning eller esoterism. När han initierats lär han ha känt besvikelse över att det inte var märkligare än så. Man söker Det Stora i en hemlig klubb och märker att de spelar ping-pong på rasterna...
Som Svensson säger, frimureret har varit en positiv kraft, särskilt under Francis Bacons tid. Men alla goda strävanden löper risk att korrumperas, och det har skett även med frimureriet.
Frimureri ligger sannlikt bakom många centraliserande krafter. Varför återfinns t ex dess symboler i DDR:s vapen? Även hammaren och skäran anses av många vara frimurarsymboler. I kyrkorna är det fullt av dem. Detta är något som stör mig.
Den korrupta fraktionen av frimueriet har förstått att styra massorna genom att alltid skapa två motsatta polariteter. Hegelsk dualism. De rider på massornas oförmåga att ifrågasätta auktoritet. Dvs auktoritet över en viss nivå.
Ingen gillar att ha fel. Ibland har man det ändå.
Men konspirationsteorier är spännande, det kan jag medge!
Pappan
@Pappan: jag drar mig till minnes en bok jag läste, utgiven av White Lodge. Författaren var ungrare tror jag. Det handlade om vetenskapsteori. Det förekom citat ur zenbuddhism. Det är lite vagt nu men iaf, det var en mycket bra bok och White Lodge är möjligen något sådant där frimureri. I så fall är jag öppen att revidera min syn på modernt frimureri.
Frimureri och Illuminism är en dunkel affär. Sedan hur mycket av deras hävdvunna esoterism, Bhagavad-gîtâ-läsning och gnosticism som överlevt i dagens frimureri vore roligt att veta. På TV nyss i en dokumentär om frimurarinslag i Washington DC:s arkitektur och stadsplan fanns förvisso en sådan där apologet som sa att frimureri är en vishetslära. OK, det finns de inslagen, man ska inte kasta ut barnet med badvattnet, men jag vidhåller att hemliga sällskap generellt håller på att spela ut sin roll i mänsklighetens utveckling.
Min negativa syn på frimureri har jag delvis fått från Bill Schnoebelen. Han har varit med. Jag tycker hans vittnesmål är svår att undvika. Allt är inte svart eller vitt men, anser jag idag, Schnoebelen kan inte helt ignoreras i en diskussion om modernt frimureri.
Jag tänker inte bekriga White Lodge, Rosecruz Amorc och andra sanningssökare men i komplexet hemliga sällskap måste man ta sig fram med en liten blå lykta, så som jag gör i skymningszonen.
Att döma av det jag såg av och om sagde Schnoebelen kan man nog ganska lugnt bortse från hans bidrag till omdömesbildningen visavi frimureriet. Setterlind, Rydberg, Wallin, Geijer och andra exponenter av det SVENSKA systemet bör man beakta desto mer. Det finns allt möjligt därute som kallar sig frimureri. Det är inget patentskyddat varumärke eller så. Vem som helst kan dra igång vad som helst och kalla det frimureri. Det kan man emellertid med fördel bortse från, precis som man kan bortse från vad alla klåpare och skojare har kokat ihop och salufört under seklernas lopp när man vill bedöma en specifik medicin och dess verkan.
Det knepiga med musik är att man måste utsätta sig för den för att kunna bedöma den. Det räcker inte att läsa om den. Precis samma sak är det med frimureriet. Och med livet självt, händelsevis. Det går inte att glutta i facit. Upplevelsen bygger, precis som i musiken, på en omsorgsfullt utarbetad komposition av överraskningar och upprepningar. Det är en pedagogisk process. Time tested, performance proven.
Och nej, det är *inte* en förlegad form. Den är en förbluffande effektiv och aktuell pedagogik för mänsklig mognad. Lustigt nog, kan man tycka.
Den hågade anbefalles till sin förkovran studera följande offentliga kompendium: http://www.frimurarorden.se/publikationer/bestallning_hertig_carl_och_det_svenska_frimureriet_low.pdf
pv
P
Kan det inte vara så att ni överdriver frimurarnas roll nåt helt vansinnigt?
Det är väl bara en herrklubb för feta gubbar med förkärlek för ockultism och hemlisar?
Män som gillar att umgås med andra män om man säger så. Inte för att det är nåt fel med det alltså.
/Anonym 10:53
Anonym 10:53, där har du troligen helt rätt!
Skicka en kommentar