måndag 14 november 2011

Kungadöme utan kungliga insignier


Italien har fått en ny premiärminister: Mario Monti. Han kanske är kompetent, en slipad kardinaltyp som kan göra si eller så. Någon ny Caesar är han dock inte. svd svd svd dn dn dn exp

En gång styrde Julius Caesar Italiens öden från samma plats som Monti: Rom, den eviga staden. Caesar var en uppkomling och wannabe, visst, men han hade kompetens också. Han började till exempel inte studera fältherreskap förrän han var 40, men vann ändå seger på seger när det var dags att dra i fält.

Caesar var politiker i den romerska republiken. Han var inte kejsare; detta ord är avlett från Caesar och kom i bruk först efteråt, för att beskriva den monarki Julius Caesar införde.

Caesar ville reformera det republikanska styrelsesättet. Det gick inte bara att införa monarki. Det var tabubelagt. Republiken var helig. Man misstänkte omsider Caesar för tyranniska ambitioner vilket ledde till sammansvärjningen som lyktade i mordet på honom år 44. Men Caesars sak hämnades senare av adopivsonen Octavianus (den blivande Augustus), som bättre förstod vad som lämpade sig i Roms politiska kultur. Sedan han vunnit inbördesstriden mot Caesars mördare samt senare Antonius, gjorde han allt för att förminska sin roll; han gjorde sig inte till diktator, viskade så klart aldrig ordet "kung" (rex), kallade sig endast "den förste i senaten" (princeps senatus) och iklädde ämbetet som folktribun. Senatsadeln jublade, nu hade republiken återställts! Men skarpsynta iakttagare torde ha anat att man nu fått en ny slags monarki, ett "kungadöme utan kungliga insignier" för att tala med Suetonius, varmed torde menas kung utan diademet som Roms gamla kungar bar. Enligt samme Suetonius ska Augustus själv funderat över om han inte borde återinföra republiken, själv helt träda tillbaka från sin maktposition, men resultatet blev att han inte kunde göra det med mindre än att hela riket skulle kastas i kaos.

Man hade fått envälde, monarki, kejsardöme som vi kallar det. Men än var det inte riktigt etablerat. Minnesvärt är här Augustus' efterädare Tiberius' trontillträde; Tacitus skildrar hur denne sitter i senaten och har senatorerna svassande för sig, de ber honom att ta upp Augustus' fallna mantel och styra som han, men Tiberius värjer sig. Till slut säger han de minnesvärda orden "jag ska inte tacka ja, men jag avstår från att säga nej"...

Vad ska man säga om detta spektakel? Något liknande förekom garanterat aldrig i något annat storrike på den tiden (Kina, Indien, Persien), en utsedd härskare som måste spela motvillig att bli monark, låtsas som att själva monarkin är något föraktligt och som egentligen borde avskaffas, men som av rent nödtvång får finnas. Samtidigt visar episoden på något värdefullt i Roms politiska tradition: det är draget att definiera vad en viss maktposition innebär, det är sysslandet med statsrätt helt enkelt, en disciplin som förmodligen är något typiskt västerländskt. I andra storriken var kungen helt enkelt kung, något förhållandevis oproblematiskt, möjligen frånräknat Kina där tänkare sysslade med frågan hur härskaren ska vara, bland annat resulterande i principen att uppror mot en dålig kejsare vore tillåtet. Men jag tvivlar på att man hittar någon like annorstädes till en sådan idé som Ciceros, den som sa att Romarriket är en monarchia mixta, en styrelseform som blandar drag från demokrati, aristokrati och monarki, vilket ju är statsrättslig advokatyr i den högre skolan.

Relaterat
Antiken kallar
"Skallet från den kapitolinska varginnan", fritt nedladdningsbar pdf
Samma fil som EPUB
En roman om Rom
Bild: det romerska kungadiademet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Många har väl hört den gamla storyn som börjar med att "det utgick ett påbud från Kejsar Augustus att hela världen skulle skattskrivas". Men såvitt jag förstår är "Kejsar Augustus" en efterhandskonstruktion och historiskt felaktig. Det vore såvitt jag förstår mera rätt att säga "Augustinen Caesar" än tvärtom.

Caesars adoptivson Octavianus tog sin adoptivfars namn sedan denne mördats, och bör alltså ha hetat Gajus Julius Caesar Octavianus. Augustus var en hederstitel ("den upphöjde", "den vördnadsvärde") snarare än ett namn. Caesar var däremot ett av "Augustus" namn. Flera "kejsare" efter Gajus Julius Caesar Octavianus kallade sig f ö Augustus.

Jag föreställer mig att det faktum att den mördade men dessförinnan mycket respekterade Caesar efterträddes av ännu en mycket respekterad Caesar fick vissa romare att vilja använda detta namn som benämning på rikets främste ledare. Men jag betvivlar att detta gällde redan för Gajus Julius Caesar Octavianus - "Augustus". Denne hette ju Caesar.

Först när det kom en romersk ledare som inte hette Caesar bör det ha varit möjligt att ge denne titeln Caesar.

Alltså: Det utgick ett påbud från Augustinen Caesar att hela världen skulle skattskrivas ...

PB

Svensson sa...

Ordvalet "kejsar Augustus" för tiden för Jesu födelse, kring år noll (eller om det var 6 år f Kr eller hur det var), är väl en bakåtprojektion för förhållandena vid Lukasevangeliets författande. Som var vid tiden för Tiberius eller senare, då Caesar Augustus var etablerat ordbruk.

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)