lördag 5 november 2011

Papandreou sitter kvar


Papandreou sitter kvar som premiärminister. Det blev resultatet av en företroendeomröstning i det grekiska parlamentet igår. Nu väntas G Pap ombilda sin regering och bilda något slags koalition. svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn exp exp exp exp ab ab ab

G Pap är en grekisk politiker, verksam i Athen. Athens storhetstid som stadsstat inföll för sin del 500-300 f Kr. Man blev mäktiga med sin armé och sin flotta. Dessa samverkade. Vad gäller armén så utgjordes den av infanteri, av så kallade hopliter. Man stod emot Perserrikets masshär vid Marathon och Plataea. Det räddade på sin tid västerlandet. Än idag har Grekland ett starkt försvar, kanske ett bra värn mot österlandets moderna horder. I och för sig är grannen Turkiet med i Nato men det har aldrig liksom förlikat de båda antagonisterna. Klyftan Grekland-Turkiet består.

Men denna antagonism uppstod under medeltiden med det osmanska riket. Nu ska jag tala om hopliten. Och du som vill läsa om G Pap kan sluta läsa nu för nu går jag off topic.

Den grekiske infanteristen var beväpnad med sköld och benskenor av koppar eller brons. Därtill bars en kyrass för överkroppen som var gjord antingen av brons eller av linne. Ja, just det, linne; detta väckte munterhet i klassen när jag läste grekiska en gång i tiden, vi var inne på Xenofon. Men dessa linnekyrasser var tydligen effektiva; enligt Connolly bestod de av flera lager linne som limmats ihop och som bars som en slags maggördel med axelband. Den vägde hälften mot en bronskyrass som kunde väga uppåt 6 kilo. Linnekyrassen hade framtiden för sig och kom bland annat att bäras av Alexander den store på hans kampanjer.

Hoplitens huvudbeväpning var ett spjut, ett stötspjut; lans torde även vara en korrekt benämning för att skilja det från ett kastspjut. Det sköttes med en hand och var tämligen lätt att lära sig bruka framhålls det. Svärd fanns även, men dessa var endast till för självförsvar, ett "sista vapen" att ta till om man tappat lansen. Svärdet var ganska kort, möjligen att likna vid en lång dolk eller hirschfängare. Kanske var det så att greker med dylik lans och svärd inte kunde tillfoga så allvarliga skador, för när romarna dök upp i Grekland så förvånades man över hur stor skada deras spanska svärd kunde åstadkomma, detta enligt en passus i Livius' XXXI:a bok.

Den vanligaste hjälmen var den korintiska som blivit något av ett emblem för det gamla Hellas, en bronshjälm med slitsar för ögonen, nässkena och kindskydd. Konstruktionen medgav bland annat att man kunde bära hjälmen tillbakadragen på huvudet med kindskydden vilande mot pannan när man inte stred. Man ser detta sätt att bära hjälm avbildat på otaliga vasmålningar samt på en viss byst av Perikles; enligt Plutarkos avbildades han så för att förta intrycket av sitt ovanligt långa ansikte. Man överdriver för att underdriva så att säga, liksom takgesimsen på Palazzo Farnese i Neapel höjts för att få huset att se lägre ut, enligt Ulf Linde.

Vi snackar hoplitkrigföring och rör oss därmed i Greklands 500-tal f Kr, yngre arkaisk tid eller tiden före Perserkrigen. Här stred stadsstat mot statsstat på ganska lika villkor, två härar ställde upp på linje och kämpade bäst man kunde, och enligt Adcock (1966:I) var detta inte mycket till strid, det var mest frågan om en massduell. När väl slaget börjat kunde fältherren inte göra mycket för att påverka stridens utgång, att utnyttja egenheten med linjens dragning åt höger och flankanfall kom man på först senare. Ändå måste man säga att denne hoplit hade framtiden för sig, för med dylika tunga infanterister vann man ju vid Marathon och Plataea mot persiska arméer; perserna hade inget infanteri av liknande kvalitet och grekerna visste om det. Betecknande är här yttrandet av Aristagoras, en jonier som reste runt i Hellas för att få stöd för sin sak, få grekerna att gå med i kampen mot Perserriket; han sa att perserna inte vore något att frukta eftersom de endast hade pilbågar och korta spjut och stred i byxor och turbaner, medan ni, spartaner och andra greker, med er utrustning och stridsvana är väldens bästa soldater.

Detta inhämtar man i femte boken hos Herodotos och visst hade Aristagoras fog för sitt skryt; när den invaderande perserarmén beskrivs längre fram (sjunde boken) finner man där enheter med stenåldersbeväning i form av flintpilar, för att ta ett exempel. Huvuddelen av perserarmén bestod annars av lättbeväpnade skärmytslare, medan kärnan utgjordes av perser och meder som bar mössa, brynja, benskenor, sköld av flätverk täckt av hud, lans, pilbåge och dolk. Detta var eliten, men dess utrustning är ju av mycket lägre kvalitet än hos den genomsnittlige hopliten: något jämbördigt med dennes bronssköld och -hjälm hade man alltså inte. Persernas styrka var förvisso deras kavalleri, deras bepansrade beridna bågskyttar, men dessa kom varken vid Marathon eller Plataea att få någon betydelse.

Källor
Adcock, F E: Antikens krigskonst 1, greker och makedonier. Prisma, Stockholm 1966
Connolly, Peter: Greece and Rome at War. Greenhill, London 1998

Relaterat
Kerubernas svärd
Antiken kallar
Bild: hopliter från Wikipedia.

2 kommentarer:

bloggare på icedaniel.se sa...

Dom hade väl inte så mycket att välja på egentligen ?

Svensson sa...

Om du menar de grekiska fotsoldaterna, så visst, det gällde att segra eller dö. Utrustning är inte allt. Anda och disciplin är också viktigt.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)