fredag 4 november 2011

Röda Mars, välkommen


Sex astronauter har återvänt från en Marsresa. Den tog 520 dagar. Vad synd att det bara var på låtsas. Hade det varit på riktigt hade de kanske kunnat undersöka Cydoniasfinxen och andra anomalier på den röda planeten. exp ab svd dn

Det rör sig om en simulerad Marsresa. Ett ryskt projekt har låtit stänga in sex personer i en simulator för att se vad människan klarar fysiskt och psykiskt under en drygt 500 dagars resa. Tydligen klarar man det bra eftersom de sex fullföljt det hela och inte avbrutit. Simulerat, visst, men imponerande ändå vad människan klarar. Agerande astronauter var tre ryssar, en fransman, en italienare och en kines.

Jag har alltid gillat Mars. Ändå från det jag läste "Barna Hedenhös besöker Mars" har den röda planeten med sina "kanaler" fascinerat mig. The final frontier, faustiskt och dant, men samtidigt med en dragning åt det arkaiska. Tänk Burroughs' John Carter, "Rhiannons svärd" av Leight Brackett och filmen "Mission to Mars" (2000), där man faktiskt undersöker Cydoniasfinxen.

Så om vi nu ger oss ut i spekulativa marker, härmed några av de senaste Marsfotografierna. Det är spännande. En och annan anomali framträder, för den som inte är akut tvivelsjuk vill säga.


En annan bild jag fann var denna, en dataanimering av sfinxen i Cydonia sedd från marken. Den ligger vid vad som sägs vara Mars gamla ekvator (planeten kan ha tiltat sedan dess) så därför kunde man se jorden gå upp ur dess mun. Detta och annat inspirerade mig till dessa rader:
Jag sitter vid en Marskanal
och spelar metallmandolin.
Jag ser upp mot Cydoniasfinxen
och ser jorden stiga ur dess mun –
och, i skyn, jagar
Phobos och Deimos varandra.

Jag spelar på min mandolin,
det är Spotnicks gamla låt ”Rocket Men”.
Ty jag åkte hit med en raket,
en brons-och-glas-och-aluminium-raket.
Sedan landade jag och gick ut
på planeten, det röda Mars, sjungande
”Röda Mars välkommen”, en gammal
melodi, ”Sköna Maj” ni vet.

Nu sitter jag här och spelar min musik,
knäpper på min luta medan
kanalerna flyter förbi,
månarna jagar och Jorden stiger
ur munnen på Cydoniasfinxen.

Denna dikt ingår i en samling av min hand. Du läser mer om den här. I inlägget finns en länk till pdf:en, fritt nedladdningsbar of course. Jag ges ju ut av Etherion förlag, våra elektroniska resurser är alltid gratis. Finansieringen ordnas på annat sätt.

Relaterat
Tempel och trädgårdar - en Svenssonsamling
En annan ökenplanet
Apropå vad jag diktade om, "spela metallmandolin på Mars": här är ett Youtubeklipp jag fått korn på sedan dess. Det är ur filmen "Dune" som handlar om en annan ökenplanet. I klippet spelar Patrick Stewart på en så kallad chapman stick. Det låter helball, den här låten är smått magisk.

Inga kommentarer: