söndag 13 november 2011

Samtidigt, i Rom


Nu har Berlusconi avgått. Under honom var allting dåligt. Men nu tar, vad det verkar, Mario Monti över. Nu blir allting bra. dn dn dn dn svd svd exp exp ab

Italien är i kris. Man har skulder, man har ineffektivitet i förvaltningen, lathet och förfall. Man kan endast med längtan blicka upp på Forum Romanums kolonner och drömma om det gamla Rom, Romarriket, det imperium som behärskade halva Europa en gång i tiden.

Rom började sina dagar som en stadsstat i mellersta Italien. Den var belägen på sju små kullar vid floden Tibern. Ser vi till statsskicket var det så att Rom styrdes av kungar i början, krönta huvuden, varefter kungen störtades och republik infördes. Den romerska självbilden, den romerska stilen blev därefter att republik stod för allt som var gott, monarki för allt som var dåligt. Nog är den romerska republiken värd att hedra för mycket men den hade ju samtidigt kvar kungliga relikter, som den elfenbensinlagda ämbetsstolen sella curulis, använd av konsuler och andra högre ämbetsmän, titeln interrex för interimshärskare och rex sacrocorum för en viss offertjänsteman. Termen betyder "offerkung".

Republik var bra och monarki dåligt, men hur kunde då romarna etablera kejsardömet som ju är monarki i sin högsta potens? Nog gick det men det satt långt inne; oändliga konceptuella våndor beledsagade det hela. Detta ska inte skymma det faktum att enväldet var på väg långt innan det etablerades kring år 0. Vi hade ju till exempel Sulla som var diktator i tio år på 80-talet f Kr; mot gällande sed gjorde han detta militärbefäl för nödlägen till ett permanent ämbete. Med sin våldsregim kan han ha varit den förste att ge titeln dålig klang.

Detta avskräckte inte Caesar att utnämna sig till diktator på livstid en generation senare. Rom hade ännu republik men den var på fallrepet, eftersom till exempel alla omröstningar för ämbeten var riggade; folk med pengar kunde uppnå precis vad de ville, mutor och slagsmål beledsagade omröstningarna. Till och med senatsadeln hade börjat fattat vartåt det barkade eftersom den dittills stött en viss Pompejus som gjorts till en slags ensamhärskare; man utsåg honom nu till ensam konsul på tvärs mot seden att ha två i ämbetet, och gav honom som konsul så vidsträckta befogenheter (order att bekämpa sjöröveriet i hela Medelhavet, senare "ansvar för spannmålsförsörjningen" med makt över all sjötrafik och kustprovinser i riket) att han praktiskt taget var monark. Men han förlorade i inbördeskriget mot Caesar som alltså lät utropa sig till diktator.

Läget var känsligt. Caesar lyckades vinna över många forna fiender till sin sida, men det tisslades att Caesar skulle utnämna sig till kung och något värre kunde inte tänkas i den tidens Rom, det var ett tabu; sedan den siste etruskiske kungen störtats hade man ju haft republik som var roten var roten till allt gott, kungadöme roten till allt ont. Symbolen för kungadöme var diademet, ett slags pannband, och ett dylikt presenterades Caesar av Markus Antonius under en högtid. Det hördes applåder berättar Plutarkos, men inte så många och inte spontana; när Caesar så avvisade diademet kom stormande applåder. Det hela upprepades, diademet räcktes fram och få applåderade, och när Caesar åter vägrade applåderade alla. Men Caesar var ändå missnöjd med uppträdet och bäst hade väl varit att aldrig låta det gå av stapeln; huruvida det var Markus Antonius' påhitt eller om Caesar var med på noterna från början är oklart. Men något måste tydligen göras för att lugna massorna, det räckte inte med att Caesar sa "jag är inte kung, jag är Caesar"...

Romarna ogillade kungadöme och monarki rent principiellt, det var som sagt något tabubelagt. Det skulle ta lång tid innan det ändrades; det krävdes skickligheten hos en Augustus och Tiberius innan kejsardömet accepterades hos gemene man, skicklighet att dölja att vad man höll på att upprätta var monarki och inget annat. Kanske tog det ännu längre tid för folk att vänja sig vid tanken, men vid tiden för antoninerna ansågs kejsardöme allmänt som den bästa styresformen någonsin.

Relaterat
Antiken kallar
"Skallet från den kapitolinska varginnan", fritt nedladdningsbar pdf
Samma fil som EPUB
En roman om Rom
Målning av Canaletto, "Rovine del Foro verso il Campidoglio"

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)