lördag 26 november 2011

Sverige existerar


Jag kommer här att inleda med lite Israel-Palestina-prat. Det är bara för att belysa SVERIGES belägenhet och SVERIGES folk, något som är hotat idag. Så ni som kommenterar, minns att topic i detta inlägg är Sverige och dess folk, inte de där länderna i Levanten. -- Jag nämner i denna artikel ord som "nordgerman", "etnisk svensk" och "vit", saker jag omhuldar. Men bara så att vi är överens: jag drömmer inte om ariska superstäder där blonda jättemänniskor går runt och styr med järnhand. Jag tolererar andra folk och kan umgås med dem. Men dessa dagar måste svensken alltid be om ursäkt för att han finns till och det är slut med det nu. dn dn dn dn dn dn dn exp

Den 8 maj 2010 skrev Gina Dirawi på sin blogg Anagina en intressant sak. Det var apropå Israels ockupation av Palestina: "Om invandrarna i Sverige kom och tog över och slängde ut svenskarna ur sina hem, skulle ni inte gjort samma sak?" Det är en bra bild för vi upplever nästan detta i Sverige idag. Med all respekt för Gina Dirawi så är vi infödda svenskar på väg att berövas vårt land. Det är ingen formlig ockupation men det är något som pågår. Vi får inte försvara oss mot denna utveckling. Gör vi det kallas vi rasister.

Dirawis levantiska perspektiv är intressant, det belyser Sveriges utsatta läge perfekt. Man kan säga: toi hebraioi ville efter AVK återvända till sitt hemland i Levanten, man styrde mot "ett land utan folk för ett folk utan land". Men landet ifråga var inte utan folk. I Palestina bodde araber. Palestinierna fick höra att de inte existerade, ungefär som etniska svenskar får höra idag.

Man talar om "staten Israels rätt att existera", om "det judiska folkets rätt att existera". Men hur är det med "Sveriges rätt att existera" då? Svenskars rätt till sitt eget land? Jag kan meddela att Sverige och det svenska är gravt ifrågasatt idag. Vi erkänns inte ens som etnisk grupp. Jag vill här först säga: jag stirrar mig inte blind på etnicitet. Jag skiljer inte ut vit hud från svart hud. Om vi har arbetsvilliga, integrerbara invandrare så är det bra. Sedan föredrar jag att invandrarna främst är från Europa. Men man kan inte få allt.

Detta är Sverige. Jag är svensk medborgare. Samt ett slags nordgerman, alltså vad som brukar kallas "etnisk svensk". Det är inte platonska kategorier här. Det handlar delvis om sedvanebegrepp. Vad "folk" är kan inte fastslås vetenskapligt, men man förstår i dagligt tal vad som menas med "det japanska folket", "det spanska folket", "det somaliska folket", "det iranska folket", "det sydindiska folket" et cetera. Då förstår jag inte varför begreppet "det svenska folket" ska orsaka sådana problem, varför svensk intelligentia gör allt för att förneka det, för att problematisera ihjäl det.

- - -

Vi problematiseras ihjäl. "Bildade" svenskar ska genast komma med sofismer så fort begreppen "svensk" och "Sverige" tas in i det korrekta, välstädade finrummet där allt är så tolerant och progressivt. Men snälla, låt oss i fortsättningen slippa dragningar som "infödda svenskar finns inte, vi är sedan inlandsisen smälte alla invandrare", "först på plats var antagligen samerna, endast de har rätt att kallas svenskar", "etnisk svensk, vadå jag har norsk mor och tysk far, får jag inte vara svensk då" och "alla är svenskar, vit eller brun, svart eller gul, det spelar ingen roll". Gällande det sista kan jag säga: juridiskt kan vem som helst i teorin bli svensk. OK: vi har invandring. Nog för att vi skulle behöva ett moratorium på invandring och reducera det till flyktingmottagning från och med nu och ett tag framåt, men jag ska inte vara dogmatisk. Om fjärrinvandrare tas emot så har de sin lagliga rätt att kalla sig "svensk medborgare", i överförd bemärkelse "svensk". Jag accepterar detta.

Men jag vänder mig mot det sentiment som säger att "infödd svensk har inte rätt att kalla sig svensk", "en nordeuropeisk östskandinav har inte rätt att hålla tal på nationaldagen", "en svensk har inte rätt att citera Vilhelm Moberg och säga, "Sverige är vårt genom svensk strävan"". Detta sentiment tar formen av en subtil stöld av vårt land. Detta är den mentalitet som säger att en sedvanlig svensk ska inte få yttra sig om invandring, traditioner och etnicitet. Svartas etnicitet hyllas, den är en värdefull sak för världens framtid; ja även japansk, indiansk och eskimåisk etnicitet. Gäller det dock någon form av vit etnicitet är brännmärkningen genast där.

- - -

Man kallas rasist om man säger, "jag är etnisk svensk och nordeuropé och stolt över det". Men jag är själv inte rädd för rasiststämplen. Jag ogillar klangen i ordet men jag är inte rädd för den. Ni kan alltså inte komma dragande med denna "gröna kryptonit" mot mig för jag är immun. Jag värnar mitt folk och mitt land och det finns ingen lag, varken skriven eller oskriven, som kan hindra mig från det.

Alla ni som är ljumma, som säger, "vadå, alla är svenska, bara man sköter sig". Det är en farlig likgiltighet. Under tiden kommer du, som vit, att sakta men säkert fråntas rätten till ditt land genom den strävan som dina förfäder åstadkommit. När vi får det svart på vitt, i grundlagen att "svenskar existerar inte som etnisk grupp" och "kungariket Sverige kallas nu provinsen Östskandinavien i Världens Förenta Stater", då kommer de folkgrupper som tidigare gillat att kalla sig (ny)svenskar att kalla sig svarta, gula, röda eller vilken etnicitet de nu kan åberopa. Du återigen, som är vit, nordeuropé och svensk, kommer att kunna föras till ett arbetsläger som en Mindre Värd Människa och Ett Hot Mot En Bättre Värld.

Ni säger att jag överdriver. Jaså, ja, men det skulle även den nordamerikanske indian säga som år 1800 fick höra att deras folk om 100 år var en folkspillra. Indianernas belägenhet är ju perfekt för att belysa vårt nuvarande, se här till exempel på vad motpolaren Solguru skriver i saken. Satiren lever.

- - -

Jag säger inte att invandrarna bekrigar oss. "Sverige erövras inte med stridsvagnen utan med barnvagnen." Men står man inte upp för sig och sitt får man ta konsekvenserna. Ingen annan kommer att föra vår talan. Minns här Orrbacks utsaga från 2004: "Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi dom andras rätt, ja då går vi lite tryggare” – det där är bara så urbota naivt. Och defaitistiskt. Vi måste besluta oss för att inte hamna i minoritet, det och inget annat är policyn.

Svenskar får inte finnas. Det är sentimentet. Makt utövas som bekant enligt vattnets inträngningslagar: i relation till motståndet. Görs inte motstånd nu är det för sent. Jag vill inte låta som alarmist men något måste jag ju säga. Det är min rätt och plikt som fri german. Vi måste slå vakt om det här. Så kom inte och säg att jag inte varnat er. Vi måste försvara rätten att kallas "svensk, infödd svensk, norgeuropé, vit" eller vad nu den hemska termen är. "Vi svenskar är ett folk och har rätt att existera" som jag tror Jan Milld brukar säga. Vi måste, till skillnad från Nordamerikas indianer, ta strid för rätten till vårt land innan det tas ifrån oss med majoritetsbeslut, massimmigration, deportation eller annan Ersatzpolitik.

I Japan bor japaner. Får de existera? Senast jag kollade så fick de det. De har rätt att kallas ett folk, de har rätt till sitt land. Så man kan säga: Japan är japanskt genom japansk strävan. På samma sätt måste, vi, med Vilhelm Moberg 1941, med emfas få hävda att
Sverige är vårt genom svensk strävan.

Relaterat
Vilhelm Moberg: Svensk strävan
Till frågan om etnicitet
Det här är sjukt
I mitten av bilden konsthallen, till vänster residenset.

40 kommentarer:

Anonym sa...

1- "infödd svensk har inte rätt att kalla sig svensk",
2-"en nordgermansk östskandinav har inte rätt att hålla tal på nationaldagen",
3- "en svensk har inte rätt att citera Vilhelm Moberg och säga, "Sverige är vårt genom svensk strävan""

Du sätter citattecken runt dessa meningar men hänvisar ej till källa. Jag som är ny i debatten skulle behöva det, för jag tycker det är märkliga uttalanden och undrar varifrån de kommer.

/villafarsan

Svensson sa...

Gällande punkt 2, i detta inlägg finns en länk till PI. Den omnämner hur det på nationaldagen hölls tal av en invandrare i Gällivare som läste läxan för oss.

För övrigt är mina tre exempel inte meningen att vara källor i klassisk mening, de beskriver sentiment. MSM:s krönikörer får även de skriva texter där de ondgör sig över de konservativas föregivet hemska göranden utan att så mycket belägg presenteras. Men visst, de är ju Godkända Megafoner, trygga i okommenterarbara inlägg i Fina Medier. Jag däremot ska kölhalas om jag glömt ett skiljetecken.

Släpp sargen och kom i matchen säger jag. Delta i kampen för ett annat samhällsklimat, ett där man inte brännmärks för att man gillar sitt folk och sitt land. Men jag gissar att du inte ids, du trivs väl med ditt villaliv där du knappt vågar trycka ner de svarta tangenterna på pianot för det är rasism!

zeno sa...

har en arbetskamrat som är uigur.

hans land ockuperas av kina som transporterade dit sex gånger så många kineser som det fanns uigurier.

håller man nu folkomröstning vill en förkrossande majoritet tillhöra kina.

denna kommentar för att belysa att det svennson skriver som kan verka drastiskt och verklighetsfrånvänt redan inträffat, men ännu inte här hos oss.

Anonym sa...

Finns gott om annan "ockupation" i världen som ingen bryr sig om eller känner till. Medan den så kallade ockupationen av Palestina-ett land som aldrig existerat läggs det väldigt mycket uppmärksamhet på.
Vad gjorde Kina med Tibet? Vad har Indien gjort med Kashmir? Vad har Polen gjort med Tyskland? Vad har Ryssland gjort med Karelen? Vad har Storbrittanien gjort med NordIrland? Finns fler exempel än så.
Är inte det ockupation?

Anonym sa...

Alltså, jag försöker hålla god ton här. Hade uppskattat om du gjorde detsamma, och lämnade mitt eventuella pianospelande utanför. Se gärna hur föredömligt pappan med mursleven kan föra ett samtal med en nykomling med avvikande grundvärderingar som mig.

Och ja, jag trivs i mitt villaliv. Skall vi kasta paj eller prata, herr german på tinget? Att hålla en civiliserad ton i samtal trots meningskiljaktigheter tycker jag man skall kunna och är väl en av de saker du vurmar för?

Du FÅR vara stolt över att vara svensk, eller vara stolt över att ditt fotbollslag vann, eller att du kommer från Knäckebrödhult. Det är okej. Ingen hindrar dig.

Men det är inget att slå sig för bröstet med för du har inte riktigt själv bidragit med något i den processen, bara haft "tur" med dina föräldrars val av hemort eller att det lag du hejjar på haft en bra säsong.

Jag kan vara stolt när jag slår nytt personrekord på 5 kilometer, eller när något av mina barn gör något jag lyckats lära dem, eller bara spontant ger mig en kram och säger "pappa du är bra". Eller när jag löst en svår uppgift på jobbet. Eller till slut får den där rådjursbocken jag spanat på i över 30 minuter. Det finns många saker jag är nöjd med och stolt över, smått som stort.

Men ingen tar mig på allvar om det enda jag har att komma med är min DNA. Så det är rätt sällan det dyker upp på min stolthetsradar.

Eftersom du tidigt i detta blogginlägg lite förenklat skriver att du accepterar att en "fjärrinvandrare" (vågar man be om en definition..? muslim? vitryss? Polsk zigenare?) blir Svensk undrar jag vad som finns kvar att vurma över i svenskheten då? Om vi inte börjar laborera med genetiska termer och rasbiologi a la 1940?

Vilket jag förstått du tycker är helt okej?

Anledningen att jag frågar efter källorna är att jag börjat sätta mig in i din värld. Och att det är mycket romantik, retorik och nostalgi men sällan fakta.

Det är väl därför ett av era favoritord är sentiment, kan tänka. Ett ord jag fick slå upp, (det visade ej vara ett svenskt ord, kul att ni använder det ändå).

Men länka gärna till lite av de krönikor du nämner. De är jag mer bekanta med och så vitt jag vet kan de få bra med smäll på fingrarna om de inte kan underbygga sin argumentation. Sakfel skall de rätta.


/villafarsan

Svensson sa...

Tack Zeno och Anonym. Ockupation och folkomflyttning sker alltså. Sverige är idag inte i ett sådant tillstånd, det är inget hyperkrig, men om vi inte säger ställer oss upp för vårt land nu så kan vi hälsa hem.

@Villafarsan: Först som sist: några länkar till krönikor ges inte, du får läsa själv texter av Maja Hagerman, Koljonen, Oisin Cantwell, Lena Andersson, Britta Svensson, Dick Harrison mfl kulturkoftor. Den samlade bilden hos dessa är att det alltid är tillåtet att ge nålstick mot Sverige och det svenska. De får väl fortsätta med det. Men klimatet som tillåter att brunpixla och hänga ut nationalister som Hot Mot Demokratin måste upphöra.

Vidare: jag är inte road av rasbiologi. Jag tänker inte driva min etnisk agenda till någon lagstiftning. Vad jag vill ändra är samhällsklimatet.

Och klimatet är idag emot svensk etnicitet. Den som vågar säga "jag är svensk och stolt", han utmålas som ren, rå fiende. När blev det comme-il-faut...?

Andras etnicitet hyllas, vår dras i smutsen. Jag kan tåla mycket. Och jag behöver inte yvas över mina förfäder, jag är blygsam och nöjd om jag får hålla på med min musik och mina böcker. Men att alltid behöva möta fientlighet mot svenskheten, jag accepterar det inte.

En kommentator på AltRight sa: om vi anfalls på marken måste vi försvara oss på marken. Jag är inte så inbiten i dyrkandet av vit hud, jag gillar även andra shatteringar, men nu råkar det vara så att alla varianter av "kill whitey" ses som chica och progressiva och försvar av samma Whiteness dras inför folkdomstol. Då protesterar jag. Angriper man svenskar så försvarar jag svenskar, eftersom jag råkar vara en sådan. Jag har aldrig, säger aldrig under mitt 45-åriga liv yvts över att jag är svensk. Snarare tvärtom. Nu har jag lyft rösten en aning för att försvara mitt arv och då får jag genast höra att det passar sig inte.

Jag tänker, lugnt och sakligt och utan biologiska övertoner, fortsätta att försvara mig om jag angrips för att jag är den jag är: svensk och vit. Jag valde inte denna kamp, jag valde inte denna hudfärg. Nu har jag den, nu måste jag försvara den. Så enkelt är det.

Mer fakta? Här är lite siffror från Julia Caesar, en journalist som skrivit om invandringen. Och här är mer opinion, färre siffror, men väl bekomme.

Jag är helt med om att hålla en sansad ton. Fortsätt gärna posta med kommentarer så ska jag svara, utan att försöka göra mig lustig. Jag kan också infoga att jag inte är en hatisk person, och mina erfarenheter av invandrare på det personliga planet är i huvudsak goda. Det är inget trauma där. Jag förbehåller mig bara rätten att säga ifrån om jag tycker att vi "övermåttan berikats".

Vad det handlar om är att man idag måste få vara en traditionell högertyp utan att sedan direkt säga "men invandring stödjer jag förstås, inga problem där". Västvärldens konservativa angrips idag med rasistkortet om de protesterar mot islamism och invandring men jag har genomskådat denna taktik.

Anna sa...

Villafarsan, tycker du det samma om andra folk som uttrycker stolthet över sitt ursprung? Jag undrar alltså om du är konsekvent?

Kung Fy sa...

Först får jag tacka för en läsvärd blogg samt uttala mitt stöd i "Svenssonaffären" då det är första gången jag kommenterar här.
Angående "Ersatz-politik" och demografisk krigföring finns ett utmärkt och i tiden närliggande exempel: Libanon. Länk: http://avpixlat.info/2011/11/26/sa-kan-det-ga-nar-inte-haspen-ar-pa/
Även Israel har ju demografiska problem då den arabiska befolkningen i Israel har högre nativitet än den judiska. I viss mån skaffar därför judiska familjer fler barn än dom egentligen tänkt sig, enbart för att försöka hålla jämna steg demografiskt.
Är det så vi vill ha det?

Svensson sa...

Här är länken klickbar, tack för den Kung Fy. Intressant om araber i Israel. Och Libanon: spåren förskräcker. Det är ett MENA-land och olikt Sverige på många sätt, islam har en lägre tröskel att etablera sig där, men det är i alla fall så att man måste ha rätten att värna sig och sitt. Idag kan vi göra det med fredliga medel, den chansen bör vi utnyttja.

Anonym sa...

@Anna - Jag svarar givetvis: ja, jag är konsekvent. Och väntar med spänning på vad du skall säga nu Trillade jag i en fälla? :-)

@Svensson. Du är som en dimma för mig.

Vem anfaller dig hela tiden? Var dras din etnicitet i smutsen? Vem har sagt att svenskar inte får finnas, det är klart de får det. Hela Sveriges befolkning består ju av svenskar, det är du ju med på, t.o.m fjärrinvandrarna kan ju räknas dit.

Du verkar ju posera som offer som fått nog här - och det är inte utbölingar med främmande DNA (vilket jag trodde var din smärta) som är förövare- utan Dick Harrisson m.fl?

All denna rädsla svensson, för vad?

Eftersom jag inte lyckas förstå ditt problem, kan du kanske komma med en lösning istället. Kanske jag fattar den?

Att man slutar pixla dig i Mittnytt?

/villafarsan

Svensson sa...

@villafarsan: problemet här är som när jag skriver om Breivik. Det är en fråga om stilnivåer. En svårighet att nå ut. Och stilen när jag skriver politiska inlägg är polemisk. Jag angriper ett problem. Jag renodlar. Det måste man göra. Det gör vänstern när den skriver inlägg också.

Jag är resonlig. Tycker jag. Jag bor inte i en bunker. Jag deltar i människornas liv, reser och snackar och fikar. Och här är mina memoarer. Kanske ger det fler aspekter på mig.

Jag kan möjligen förstå ditt dilemma villafarsan, att plötsligt möta, ska vi säga, radikalism. Jag menar: det är fullt förståeligt att låta vardagen domineras av sitt jobb och sina barn och se TV-nyheter och läsa DN eller SvD. Men allt står inte i Main Stream Media. En annan verklighet visas i bloggosfären, i webbtidningar och annat. Jag nämner en titel: Fria Tider. Jag läser inte bara den. Men jag läser den parallellt med DN.se, SvD.se plus bloggen Cornucopia och lite annat.

Jag är en radikal, jag vill ändra samhällsklimatet. Jag är även nöjd med att blogga om romaner, musik, matlagning och filmer. Det har jag gjort i fyra års tid. Här är t ex en recension av Fjällräven Centers restaurang. Jag gillar det vanliga livet. Men nu har jag märkt vissa drag i samhället som tvingar mig att reagera och då blir man kanske sedd som hård och politisk. Jag är medveten om det. Utmaningen är att blogga om andra saker parallellt med politiska inlägg. Vi får väl se hur det går. Ämnena på bloggen tenderar att gå i vågor. I början skrev jag mycket om böcker, sedan var det minnen. Nu är det politik.

Om det varit 1967 och jag sagt, "nu kan jag inte spela ballader längre, USA bombar byar i Vietnam, jag måste ut och demonstrera", då kanske det verkade upprörande för den som bara sett den filtrerade sanningen på TV. Men året efter, 1968 stod det klart för alla hur brutalt USA gick fram i sin krigföring. Då kunde man förstå radikaliseringen. En liknande radikalisering ser vi nu och jag medger, jag är en sådan radikal. Dock en högerradikal. Och jag tänker fortsätta att reagera.

Reagera, mot vad? Ja, detta blogginlägg säger ju allt om vad som är fel i Sverige. Detta plus det svenskfientliga sentimentet är vad jag kämpar mot. Det är som jag sa på annan plats, verklighetsbilderna skär sig idag: en ser en gata med idel invandrare och anser detta vara höjden av framsteg, en annan ser samma gata och anser att det vara en dålig utveckling. Kanske har vi helt enkelt olika tolkningsmodeller och då är det inget att göra åt. Verklighetsbilderna skar sig även kring kärnkraftsomröstningen 1980: kärnkraft, teknokrati och industrialism eller vindkraft, gröngräs och solvärme. Idag handlar det om invandring, etnicitet och traditioner; antingen ser man det brännande i denna fråga eller så gör man det inte. Jag nyttjar min fria (?) rätt att blogga om detta. Och kanske skulle du efter att ha bloggat om dina åsikter gilla att utmålas som ett hot mot demokratin och ett utsuddat monstrum i TV, vad vet jag, smaken är ju så olika.

Anonym sa...

Nä det hade jag inte gillat och det hade ingen kallat mig för heller.

Men bloggar man får man mothugg.

Att det finns problem relaterat till invandringen är väl alla parter med på? Sedan har folk olika syn på frågan, precis som man har olika syn på miljö eller försvarsfrågor.

Invandring skulle vi kunna prata om, för där förstår jag vad du säger, även om jag inte håller med.

Men när du pratar etnicitet och traditioner så är det för mig en icke-fråga. Vilket antagligen beror på att jag känner mig helt trygg i mig själv. Hade jag känt mig hotad -som du gör- så hade det nog varit en annan historia.

Om du är inbillningssjuk,"lättkränkt" eller har rätt som kräver skydd för den enligt dig massivt utsatte och hotade svenske (vite?) mannen, får framtiden utvisa.

Därmed tackar jag för mig och denna gången, går nu vidare.

/villafarsan

Anonym sa...

"Vem anfaller dig hela tiden? Var dras din etnicitet i smutsen? Vem har sagt att svenskar inte får finnas, det är klart de får det. Hela Sveriges befolkning består ju av svenskar..."
Farsan i villan, du är en godmodig, liknöjd grötbög. Du vet inget, vill inget, kan inget. Vad gör du i detta forum?

Anonym sa...

Utomlands får man säga att man är svensk, nordgerman, viking eller vad man nu vill. Det är ju först då det är relevant också. Ska vi i Sverige gå runt och säga till varandra; "hej, vi är lika. vad intressant." Anledningen till att det ogillas i Sverige (jag ogillar det iaf av denna anledning) när människor tjatar om ras och liknande är att det ofta är ett tecken på att personen är frustrerad och hatisk. Som i sin tur ofta bygger på att personen är skrämd och känner sig hotad och då känner behovet att binda till sig andra genom att trycka på dessa likheter. Likheter som är, precis som du säger, helt uppenbara även fast det inte finns någon precis definition. Varför då orda om det?

Anonym sa...

PS. Har postat tidigare också. Jag skrev att jag gillade ditt sätt att skriva när jag läste utdrag från Anatropolis. Jag funderar på att läsa boken, men ju mer jag läser av bloggen fruktar jag att den kanske inte är så visionär som jag har hoppats på. Kanske är den bara fylld av bitterhet o hat. Är det så? Sen kan iofs förstå om du känner dig besviken och det speglar sig i bloggen nu efter "Svensson-affären", tråkigt att bli avstängd så där. Men haka inte upp dig på det. Du har ju uppenbart talang för att skriva. DS.

Svensson sa...

@Anonym 05.06: denna blogg är sant visionär. Här är till exempel mina profetior för den närmsta tiden.

Fler spridda länkar ges här. Bloggen är polemisk, sant, men jag hatar inte. Jag har aldrig uttalat mig nedsättande om andra kulturer. Jag har en ängels tålamod.

Kan du nämna en annan radikalhögerblogg som bjuder på så mycket annat i form av musikrecensioner, litterära essäer, noveller, memoarer och annat? Galaxen är unik i sin bredd. Här berättas till exempel om den japanska filmen "Drömmarnas bro". På denna blogg finns ett och annat skulle jag vilja hävda, alla sentiment utom hat och bitterhet.

Anonym sa...

Svensson, jag tror att de flesta faktiskt förstår vad du menar. Även de som krupit extra långt in i villaidyllen. Men det är idag typiskt svenskt att förneka sin svenskhet. Mina utländska bekanta förstår mig precis då jag uttrycker stolthet över mitt ursprung. Och de kan inte förstå det svenska medieklimatet. De ser oss svenskar som märkliga, fega, just av denna anledningen. Jag förklarar då att vi är en växande minoritet som börjar utmana rådande idioti. Men jag skäms över "vår" feghet då jag möter människor från andra kulturer. Jag skäms över mitt eget folk... /Non serviam!

Pappan sa...

Tipps från Pappan med mursleven:

Undvik onödig polemik.

Att förolämpa de som inte redan ser vad man själv ser är bara dumt. INGEN har någonsin lyckats konvertera en meningsmotståndare eller myfiken påtittare med hjälp av polemik. Att "vänstern polemiserar" kan väl ändå inte vara en legitim ursäkt??


Polemik är inte ens ett förök att samtala, inte ett försök att övertyga eller visa hur det ser ut från ens egen synvinkel.

Så vad är polemikens väsen? Vad vill man när man polemiserar?

Polemik är ett försök att övertyga SIG SJÄLV och ens MENINGSFRÄNDER om att man har rätt. Att man inte har sett fel, dragit fel slutsatser av vad man ser.

Men är man trygg i sig själv, i sitt seende och i sitt omdöme, då behövs ingen polemik.

Jag skulle tro att villafarsan försöker säga något åt de hållet, och i så fall är det bara att instämma.

Polemik är kontraproduktivt. Polemik är att predika för kören. Polemik är ett internt pep talk på villovägar.

Så ett villerligen oombett men dock pappistiskt råd till alla djärva ljusriddare out there:

____________________________

TAG tjuren vid hornen!

KRYP IN i drakens skinn!

UNDVIK onödig polemik!

____________________________

pax vobiscum,

Pappan

Pappan sa...

Ursäkta mitt hafsiga stavande förresten. Jag skriver snabbt och kollar inte vad jag skrivit. Familjelivet drar i mig och det är första advent!

Men låt mig tillägga att jag instämmer med Svensson i sak. Han har helt rätt. Bara så han vet (och slipper understryka det genom att förolämpa de som till äventyrs tvivlar på det).

cheers
P

Nordbo sa...

Anonym 27 november 2011 04:59 skrev bla följande angående svensk identitet:

"Anledningen till att det ogillas i Sverige (jag ogillar det iaf av denna anledning) när människor tjatar om ras och liknande är att det ofta är ett tecken på att personen är frustrerad och hatisk. Som i sin tur ofta bygger på att personen är skrämd och känner sig hotad och då känner behovet att binda till sig andra genom att trycka på dessa likheter."

Det är så man beskriver saken i SVT och Aftonbladet och MSM generellt. Den bilden är inget annat än en konsttruktion som har mycket lite med verkligheten att göra. Du borde ta det som sägs i Aftonbladet och likande tidningar, tex DN, med en ordentlig nypa salt.

Det finns frustrerade och hatiska människor i alla läger. Det finns feminister som hatar män, det finns liberaler som hatar svenska arbetare, det finns marxister som hatar de välbeställda etc etc.

Men inget av detta har med saken att göra. Att vara kritisk mot svensk invandringspolitik har snarare med förnuft än hat att göra, vilket visar sig för den som orkar sätta sig in i frågan ordentligt.

Nordbo sa...

Ett tillägg:

Ett väl fungerande samhälle behöver gemenskap, eller det som kallas "socialt kapital". Utan tilliten mellan människorna faller samhället samman, ungefär som i vissa delar av Malmö och på många andra håll i Sverige. Jag bodde exempelvis i Bergskön 6 månader vid ett tillfälle. Det var en nyttig erfarenhet för att mina ögon skulle öppnas.

Svensson sa...

@Non serviam 10.01: Du skriver: "Mina utländska bekanta förstår mig precis då jag uttrycker stolthet över mitt ursprung. Och de kan inte förstå det svenska medieklimatet." Detta är gott att höra. Att vara nationalist, att gilla sitt land och vara stolt, det är inte så extremt som MSM vill göra gällande. Det är media som är extrema. Jag är normal, MSM är galna.

@Pappan: med "polemik" menar jag bara att man skriver om aktuella ämnen och ger dem en vinkel. Man skriver debattinlägg helt enkelt. Jag undviker debattfällor som strågubbe, salongsperspektiv, flytta målstolparna etc; jodå, jag kan debatteknik. När då du Pappan säger, "[m]en är man trygg i sig själv, i sitt seende och i sitt omdöme, då behövs ingen polemik" Det där är på gränsen till munkavle. Ett salongsargument, ett förbud mot att göra det privata politiskt. Ett söndagsargument från en välmående, sorglös veranda.

Du menar nog inte att man inte ska få debattera, men att begreppsmässigt haka upp sig så på ordet "polemik" för fel.

Polemos, grek strid. "Ho polemos är alltings fader" sa Herakleitos. Menade han då striden på slagfältet, striden i politiska församlingar, dikotomin kärlek-hat, varmt-kallt, vått-torrt eller vad? Rimlig rätt att strida måste finnas, att se problem i samtiden och uttrycka sitt missnöje, ja sitt motstånd mot dessa.

Men jag tar gärna tjuren vid hornen och kryper in under drakens skinn. "Onödig polemik" i bemärkelsen "onödig jargong", det kan jag hålla med om bör undvikas. Men du kan inte påstå att jag på denna blogg eller på Rent Principiellt "predikat för kören". Mina debattinlägg kommer med fakta och länkar, mer än vad MSM:s ideologer gör i sina texter. Där kan man snacka om jargong. Lena Andersson, Koljonen, Åsa Linderborg. De bara kavlar ut samma plattityder om rasister och reaktionärer och tror att striden är vunnen med det.

Sist, @Nordbo: värdefullt detta att motsäga att jag skulle drivas av hat och rädsla. De försöker dra ner det till psykolgi. Det handlar ju istället om fakta, om världen. Exempelvis om att bo i Bergsjön i Malmö som du gjort. Argumentet att "jag är driven av hat" är nyttigt att få belyst, jag kommer nog att få det fler gånger. Det är lätt att möta detta argument men jag måste alltid minnas mina fienders taktik: de försöker, som goda kulturkoftor, lägga mig på analysbänken och psykologisera detta till depression, psyksjuka och allmän vantrivsel. Där tar de fel på vem jag är. Mitt motstånd mot invandring baseras inte på obehegaliga möten med invandrare per se. Jag har mött många personligheter bland MENA-invandrare men det ska inte hindr amig från att ha åsikter om fenomenet invandring.

Jag skulle nog vilja säga: de flesta invandrare jag mött är typen "SD-röstare", skötsamma personer med invandrarbakgrund som ogillar okontrollerad invandring.

Pappan sa...

"Det där är på gränsen till munkavle. Ett salongsargument, ett förbud mot att göra det privata politiskt. Ett söndagsargument från en välmående, sorglös veranda."

Skolexempel på onödig polemik, bäste Svensson!

Polemik är helt enkelt dålig pedagogik.


Förr eller senare får man helt enkelt välja: Mars eller Markurius?


Konfrontation eller kommunikation.

Innan man har gjort det valet är man helt enkelt inte pålitlig som kommunikatör. Inte som krigare heller, för den delen. Det blir varken hackat eller malet.

Jag vill, som en som har valt, utmana dig att välja.

Det val jag åsyftar är oåterkalleligt och gäller ad vitam.


Men det där tror jag du vet egentligen... eller hur!

pax vobiscum,
Ppn

Pappan sa...

PS:

Hat och kärlek är ingen äkta dikotomi, förresten. Hat ÄR kärlek -- i en perverterad form! Motsatsen till kärlek är snarare apati, likgiltighet, egalitet.

Jo du hörde rätt: egalitet, denna stolta devis som skall beteckna broderlig kärlek, filos, betecknar i stället likgiltighet! Ty bröder är aldrig jämlika! Inte ens tvillingar föds samtidigt (jf Jakob och Esau!) vilket innebär att JUST broderskärleken handlar om att förnimma och beakta VEM som är "över" och VEM som är "under" -- och såsom goda bröder låta filos verka i denna hierarki så att den som är över bryr sig, tar ansvar för relationen, och den som är under beundrar, ser upp till och därmed växer i anden.

Så är det!

Nordbo sa...

Pedagoiskt håller jag med Pappan. Inte för att jag alltid lyckas själv, men det är bättre att försöka behärska sig och undvika onödig polemik.

Nordbo sa...

Bergsjön ligger i Göteborg. Det var där Elin Krantz blev mördad. Jag har bott där och är inte förvånad. Hennes syster bodde i Kortedala, som är ett liknande område, om jag minns rätt. Men hon stannade i vagnen ch gick av i Bergsjön. Folk som flyttar till Göteborg från små städer är väldigt oskuldsfulla. Mötet med verkligheten är ibland oerhört brutal.

Svensson sa...

Nordbo: Bergsjön ligger i Göteborg, noterat. Rätt ska vara rätt.

@Pappan: OK, jag vet att ett alltför bellatoriskt sinnelag kan leda till överdrifter. Jag tänker här på Edith Södergrans Rosenaltar-lyrik från 1918, som var nietzscheanskt och krigiskt. Sedan gick hon ner i ambition och "fann sanningen i skuggan av hallonsnåret". Så visst, krigaren är inte alltid gångbar.

Men samhällsklimatet är sjukt idag och det ändras inte bara genom att man ler snett och säger, "ojoj vad MSM är hatiska, nu ska jag starta en konservativ bokklubb". En lagom stridbar attityd är nödvändig för att röja undan dessa tidstypiska felaktigheter.

Det är svårt att ha KOMMUNIKATION som mål när man som radikal misstänkliggörs, vantolkas och utmålas som hot mot demokratin. Då måste en viss grad av KONFRONTATION till som säger, "jag accepterar inte att utmålas som paria. Vänstermänniskor, likt V som hade våldsam samhällsomdaning i partiprogrammet tills nyligen, behandlas med respekt, jag däremot som är ett under av tålamod och kringsyn, ska ses som varg i veum. Vänligen, behandla mig som ni behandlar andra."

Jag vill kommunicera. Det torde mina romaner och essäsamlingar visa. De är inte alls polemiska eller onödigt konfronterande. De gestaltar förlopp, visar på konflikter och målar upp aspekter och synvinklar. Länkar till dem alla finns här. De handlar ofta om strid, grek. ho polemos, men de är inte polemiska, inte gälla och påstridiga på det sätt som "polemik" ses i din värd, Pappan.

Pappan sa...

Det jag menar, bäste Svensson, är att du förr eller senare kommer till ett vägskäl. Ett antingen - eller. Innan dess är det varken hackat eller malet men det gör inte så mycket. Ens ord har då ingen större verkan, eller inte den verkan man tror. Man är en vanlig tjomme, om än med ovanligt grandiosa pretentioner.

Vägskälet är döden för det där tjommeriet. Den inre tjommen kan inte se förbi det. Kan inte föreställa sig en annan tillvaro än den egna. Tjommemedvetandet funkar såhär:

Det finns en inre värld och det finns en yttre värld. Den inre världen är subjektiv, den yttre är objektiv. Den inre världen saknar substans, den yttre saknar själ. Men båda finns för tjommen. När han blundar så finns den inre världen och när han tittar så finns den yttre världen.

Vid vägskälet vet tjommen varken ut eller in. Normalt sett vet han alltså ANTINGEN in (när han blundar) eller ut (när han tittar). Och när vägskälet gör sig påmint får han ångest. Dess väktare heter herr Ågren. För hur kul är det på en skala, säger sig tjommen retoriskt, att varken veta ut eller in, kanske!

På andra sidan vägskälet finns alltså två vägar. Men det där vet inte tjommen något om. Den ena vägen är Via Marti och den andra är Via Mercuri.

På båda dessa vägar vet man både ut och in. Den inre världen har blivit substantiell och den yttre har besjälats.

Såtillvida är de lika varandra.

Men i övrigt har de inga likheter. På Martii väg gäller det att få sista ordet. Där handlar det ideligen om slutet, om att få slut på det som är. På Mercurii väg handlar det snarare om att få första ordet. Där handlar det om att påbörja; om att initiera.

Det här kan även en någorlunda vanlig tjomme greppa, rent teoretiskt. Annars vore det inte lönt att ens försöka beskriva det. Men någon praktisk bäring på livet och levnadsödet har denna insikt inte förrän den realiseras, dvs förverkligas. Och det gör den när man tar steget. Ty vägslälet är i verkligheten aldrig längre än Ett Steg Bort. Sanningen är aldrig längre än En Tanke Bort. Det handlar om ett perspektivskifte. Man behöver inte ens titta åt ett annat håll, egentligten...

pax vobiscum

Nordbo sa...

Mitt tangentbord håller på att ge upp. Bokstaven "o" är svår att få fram, jag måste trycka 5-6 gånger på o för att få fram bokstaven. Irriterande.

Som jag ser saken handlar det om att lära sig av Arjuna. Han är en krigare men lär sig karma yoga av Krishna. Karma yoga handlar om att utföra sin gärning utan att fästa sig vid med eller motgångar. Det är ett sätt att handskas med egot. Man odlar en neutral hållning till sig själv. Jag talar inte som en expert, utan som en elev. Det är en förbaskat svår konst att behärska, måste jag säga.

Svensson sa...

@Nordbo: mitt gamla tangentbord gav nyss upp. Men ett nytt var inte så dyrt, 300 inklusive mus. Och i debatten med Pappan håller jag med dig: man kan likt Arjuna bevara lugnet även om man är i stormen, i stridens hetta.

Så Pappan, du stränge magister: jag accepterar inte ultimatum. Du kanske menar väl men jag kan inte gå med på din antingen-eller-diskussion. Mars dålig, strid leder till kompromisslöshet... Men jag är ingen vilsen vandrare. Jag är ingen nykomling i esoterism. Man kan alltid lära sig nytt men i princip är jag hemma. Jag går ingen vild väg mot Lyckans Land, Berömmelse och Storhet. Tvärtom: jag har gjort upp räkningen med livet och hoppas inte på något mer. Om Döden kommer nu och säger, Dags att gå, då ska jag villigt följa med.

Men han är inte här än och då betackar jag mig för att behöva läxas upp i sofistiska termer. Så dina "vägskäl" och "ångest" låter som gymnasiekursen i existensialism för mig. Tanken på att man ska dö ger ångest men den rädslan har jag lämnat bakom mig. Det klarade jag av på 90-talet då jag läste Castaneda, utrett här.

Jag är Pilgrim, framme i Smaragdeburg. Nog kan man alltid lära sig något nytt men varför jag av en filosofilärare ska behandlas som neofyt som får höra, aja baja, strid är farligt, det förstår jag inte. Kanske tror du att jag är på väg till katastrof, till psykiskt sammanbrott, men då kan jag försäkra att jag aldrig mått bättre. Den så kallade affär som nyss timat var till stor del stärkande.

Jag är inte rädd för något vägskäl. Vad är man rädd för? Att dö. Men jag är inte rädd för att dö. Vad kan man mer vara rädd för? Att bli vansinnig? Well bless me, jag känner idag inget krypande vansinne approchera. - Rädslor: som att ignoreras, förtigas och dö okänd. Detta skrämmer mig inte. Jag är beredd att leva ett svenssonliv utan åthävor. - Rädsla att kallas löjlig: folk får väl säga att jag är löjlig, jag har ingen foolish pride. I Svenssonaffären kallades jag pajas. Jag spelar gärna rollen av Trickster i dagens kulturliv. (Jag gillade även att kallas "fyllo i tunnelbanan som yrar om världens undergång" - priceless. Epitet som "homo, nazist, förbannad råtta" får man ta på köpet. Jag frossar inte i dessa etiketter men jag är inte heller rädd för lite glåpord, det ger proportion på ens väsen.)

Utöver det vill jag säga: jag trivs, jag njuter av nuet. Självkritik må man alltid ha, men: "Det ankommer inte på mig att göra mig mindre än jag är" som Södergran sa en gång.

Jag stänger inte dörren, fortsätt gärna debattera mitt själsliv. Ni har en expert som motpart, jag. "Pax vobiscum", det är bra, frid är grundstämningen och jag välkomnar nästa kommentar från vem det vara månde.

Pappan sa...

Gott, bäste Svensson, då får du en av mig:

Ditt själsliv angår mig inte. Som medmänniska hoppas jag givetvis att du mår såpass bra att du har råd att må dåligt när det är din lott i livet, men den saken tror jag verkligen att du, vuxne karl, sköter bäst utan extern inblandning. Så nej, det var inte ditt själsliv saken gällde.


Och gäller.

Liksom vår gode Nordbo talar även jag -- om än på pappistiska -- som elev till Krishna, om man så vill, men jag talar inte om följden för dig eller någon annan. Sånt är ens eget problem. Jag talar om att vi inte har råd att framhäva vår egen person i den kamp som nu börjat.

Ultimatat är inte mitt. Jag kan bara peka på det. Sedan är det upp till dig att välja om du vill ha synpunkter på mitt fingers beskaffenhet eller om du är villig att följa gesten och se det saken gäller. Mars eller Merkurius.

Så länge det inte är på riktigt kan man givetvis unna sig att göra lite som man känner för i den så besjungna stunden. Gnabbas lite här, pika och håna lite där, kokettera och skojsa efter behag och humör. Inge fel i det, egentligen. Mänskligt och så.

Men jag ser i dig en bundsförvant. Eller i alla fall en potentiell medkämpe. Det är inte jag som hittar på villkoren. Inte heller är det min strid. Jag är redan död. Jag har inget att vinna på att vinna, så att säga. Jag och min familj skulle till exempel klara oss alldeles utmärkt under sharialagar.

Nej, det här handlar varken om dig eller om mig. Det kandlar om jihad, det heliga kriget, och om att välja sida. Det är Mars mot Merkurius. Gamla Dionysos mot Nya. Mithras skugga mot Kristi ljus.

Ser jag en medsoldat som skjuter bort sitt krut på ekorrar så säger jag till, helt enkelt. Allt annat vore tjänstefel. Eller hur?

Jag vet att du vet vad jag talar om. Hade jag inte vetat det så hade jag inte sagt något. Det här är tough love, varken fjäsk eller kritiklusta. Take it or leave it.

Nog om detta nu.

Det ÄR svårt med kommunikation. Det vet alla som verkligen försökt. Visst, i medvind och utförsbacke går det väl, i alla fall skenbart, men när det kniper? När man -- och det är ömsesidigt -- måste svälja en massa förtret för att förmedla det väsentliga? Inte lätt!

Bara så värt det.

Salig Södergran visste så mycket om jagiskhetens galler (för att alludera till Frödings Ghazell). Hon visste därför att hon kämpade med sig själv livet ut. Hon mådde inte bra och var inte frisk. Pendlade mellan hybris och självförnekelse, högmod och självförakt. Fröding mådde inge vidare han heller. Men båda bjöd de oförställt på sin kamp.


Jag angriper inte din person, bäste Svensson. Men kanske att jag vill peka på vikten av att ställa den åt sidan inför den kommande stormen. Agnarna blåser bort. Inte vetet.

pax vobiscum

P

Matte sa...

Dum jämnförelse. Palestinerna har aldrig haft ett land, och inte velat ha ett tills judarna ville det. Israel ockuperar inget land. Och dessutom är Dirawi en antisemit och att du hänvisar till henne visar på dåligt omdöme.
Du kan väl jämnföra med samernas situation och historia istället.

Svensson sa...

Pappan skrev: "Det är Mars mot Merkurius. Gamla Dionysos mot Nya. Mithras skugga mot Kristi ljus."

Om du med detta menar att vi är på väg att lämna den gamla energin, att en ny tidsålder är på väg där det mindre handlar om dominans och mer om samarbete, mindre om exploatering och mer om förvaltarskap, då är jag med. Vägen dit kan dock inte ställas med ultimataum med "gör så här, annars...!" Då är det ju den gamla energin igen, då är det dominans och inte samarbete.

Vägledning ja, ultimatum nej. Ultimatumet består enligt mig i att välja materialism eller andlighet, men människan måste få välja detta fritt.

Jag ställer gärna min person åt sidan. Medges, kanske är jag fåfäng som 2007 valde att börja ge ut böcker under mitt dopnamn, "Lennart Svensson". Kanske skulle jag ha valt Anonym och därmed nått sällsporda höjder av blygsamhet - men det går ju inte, det skulle bara ha inneburit en förtäckt fåfänga. Folk skulle ha frågat sig, vem är "Anonym" som skrivit Antropolis...? Nu får de istället mitt namn och mitt jag, bara en tjomme bland andra som vandrar på Härnösands gator.

Jag lägger gärna all fåfänga åt sidan. Men om jag hängs ut i TV med ett magstarkt reportage (har du sett det? det är så löjligt dramatiskt att man baxnar, kolla här) så måste jag säga, "nej, den LS ni utmålar som monster är en vanlig människa, en fri åsiktsbildare av sedvanligt slag".

Det är för övrigt ingen risk att jag "skjuter bort mitt krut på ekorrar". Den passerade striden är passé, och visst, DET var nästan lika med ekorrjakt. Nu förestår högdjuren. Please, kritisera mig inte för de strider jag väljer. Jag har kraft och energi att strida för fixa idéer som "yttrandefrihet", "frihet från svenskhat" och "avskaffande av dödsstraff för att vara högerradikal".

Du skulle klara dig under sharia säger du. Det skulle jag med, alla kristna och icke-muslimer får fortsätta under sina lagar. Men det handlar inte om det. Om muslimer i väst får sharia, får leva under sina egna lagar - då får vi en parallell lagstiftning, en vansinnig form av exterritorialitet, och det är lika med kolonialism av den typ 1800-talet gav så hemska exempel på. Mer här om motstånd mot sharia. Vi måste motarbeta sharia och islamism med näbbar och klor. Islam är även gudstro, jag vet det, men den omfattas ju av religionsfriheten så vi behöver inte ändra några lagar för att behaga muslimer.

"Jag har inget att vinna på att vinna." En lysande sentens, en stoisk apateia. Jag delar den: man ska ha frid i nuet, vara fullkomligt nöjd med det man har. Också jag är en segrare, jag har vunnit allt: mig själv. Men om fältet så att säga är upplagt för nya operationer, om dagens självhatande elit lämnar öppet mål med all sin ängsliga PK-ism, Sverigehat och islamkram, då måste man agera. Även om det är öppet mål måste ju någon handgripligen sparka in bollen...!

Det svenska kulturlivet av idag är extremt. Det är mycket normalare i Norge, Danmark och Holland. Där får man kritisera islam utan att få islamofob-stämplen, där får invandrarbrottslighet nämnas i riks-TV. Jag vill ha ett liknande sentiment i Sverige -och det är ingen väderkvarns-kamp, ingen "slösa-på-krutet-när-bättre-strider-finns"-kamp. Det är en kamp man måste kämpa helt enkelt, en kamp som tycks mig upplagd för en insatt, verbal herre i sina bästa år.

Det handlar knappt om höger och vänster längre, det handlar om normalisering.

Pappan sa...

Nej det handlar sannerligen inte om höger eller vänster. Det handlar om konservatism som livsprincip kontra materialism som ... typ dödsprincip.

Ty: Konservatism är en livsprincip. Som inte alls står i motsats till utveckling. Den gör däremot utvecklingen organisk. Inte godtycklig, ryckig och flippad. Vänster - högerpolariteten är inte socialism - konservatism, utan socialism - liberalism. Konservatismen är en övergripande princip, inte en ensidighet.

Man kan lära sig den av bönder, mödrar och goda pedagoger.

P

Pappan sa...

Profet om Blod och Jord:

http://profeten.blogsome.com/2008/07/

P

Anonym sa...

Den massiva Invandringsplanen som går ut på att utplåna vårt kära folkhem och kastrera oss som en hög oviktiga Samer.. Race War baby wooohooo!

Dags att återbefolka Sverige! Brunkräm + Hipsterglasses: ON! Nu kör vi grabbar! Fler Svenska Barn Tack!!

Pappan sa...

Svenska barn behöver emellertid förbindliga fäder, inte glassande hipsters. Och lapparna är det inget större fel på i min bok. Heder åt dem!

En liten kommentar till en sak Svensson sa:

"Om du med detta menar att vi är på väg att lämna den gamla energin, att en ny tidsålder är på väg där det mindre handlar om dominans och mer om samarbete, mindre om exploatering och mer om förvaltarskap, då är jag med. Vägen dit kan dock inte ställas med ultimataum med "gör så här, annars...!" Då är det ju den gamla energin igen, då är det dominans och inte samarbete."

Så kan man kanske uttrycka saken, ja. Återigen föranleds jag emellertid understryka att nej JAG ställer inga ultimata (vem vore väl jag att göra det??) -- men jag PEKAR PÅ de kriterier som faktiskt föreligger, vad vi än tycker om saken. Det ser jag som min skyldighet, när det är påkallat. Jag väntar mig samma vänlighet av dig, bäste Svensson!

Vill man som Härnösandsbo till Luleå men kör mot Stockholm så kör man helt enkelt åt fel håll. Man kan inte köra åt både Luleå och Stockholm samtidigt, det ÄR antingen/eller. Den som eventuellt påpekar det stipulerar inga villkor, han förevisar de som redan finns. Du inte bara får, utan MÅSTE välja fritt åt vilket håll du vill köra. Men det är svårt att välja fritt om man inte väljer informerat, skulle jag mena.

Och jag tycker inte alls det är fåfängt att publicera sig under eget namn, tvärtom är det moget. Man får bara akta sig lite för ranelidssyndromet, om man säger så.

Nu stormar det. Dags att ge sig ut på riksvägarna, det blir en lång natt!

pax vobiscum,
Pappan

Svensson sa...

@Anonym 20.04: Massinvandring pågår. Det är den bild jag får av dylikt:

. ”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi dom andras rätt, ja då går vi lite tryggare.” – Jens Orrback, svensk integrationsminister, från mötet i Gröningen i EU 2004. Här antyder han ju att något slags massimmigration ändå förekommer.

. Till och med FP ska ha medgett att det 1990 fanns 3 (tre) utanförskapsområden i Sverige, mot 139 (etthundratrettionio) stycken 2002. Och folket i dessa problemområden är inte dalmasar kan jag försäkra, det är fjärrinvandrare.

. Slutligen ett lästips, en länk där du även ser en spännande kurva. Det är S R Larson, "Immigration on Steroids" på Cavatus Blogg. Du läser den här.

Anonym sa...

Snart i en tidning nära dig. Sverige har inte åsiktsförbud -än! I Tyskland är det redan infört. Amerikansk debattör belagd med munkavle: http://www.davidduke.com/general/what-would-happen-if-jesse-jackson-were-arrested-in-europe_24930.html#more-24930

Svensson sa...

Tack Anonym 10.48, Här är länken klickbar. David Duke har ju sitt specifika förflutna, visst, men man måste även som högerman kunna åberopa yttrandefrihetsklausuler.

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)