Gingrich går bra

Newt Gingrich går fram i mätningarna. Ska det bli han och inte Mitt Romney som blir republikanernas presidentkandidat? Jag föredrar personligen denne Newton före mormonen Mitt. dn svd

På 90-talet styrde demokraten Clinton USA. Men det var republikanerna som hade det ideologiska initiativet. Som kongressman lanserade Gingrich sitt "Contract with America" 1994. Det var ett slags valplattform för republikanerna i kongressvalet. Man vann också stort, fick majoritet i båda kamrarna för första gången sedan 1953. Man kunde nu genomdriva sådant som balansering av budgeten (och inte keynesianskt underbalansera den och spendera pengarna på reformer), hårdare tag mot brott (nolltolerans, "taking our streets back"), nedskärningar i socialbidrag för att hindra bidragsberoende och annat lovvärt.

Clinton försökte hindra dessa reformer. Han kallade paketet Contract ON America (q v "I've got a contract on you" som mördaren sjunger i "Killing Machine" av Judas Priest) men in alles var det hela en framgång för högern. Det var slut med regelmässig överspendering, flathet mot brott och tendensen att tonårsmödrar kunde ha socialbidrag som karriärväg.

Gingrich höjde sin profil med detta program. Nu kanske han blir president. Vad han ska ta sig till med konkursboet USA är dock tveksamt. Låt Obama ta hand om eländet säger jag. Jag tror Obama tar hem valet. Jag kan ha fel men magkänslan säger att Barrack Hussein Obama är the man i "the selling of the presidency of 2012".

- - -

Det drar alltså ihop sig till presidentval. Det kan få en att tänka på gamla tiders USA-presidenter, deras personliga egenheter framför allt. Den förste i raden, George Washington, var för sin del en kylig person, ej ägnad att väcka sympati. Han log aldrig, delvis på grund av inflammerat tandkött sägs det, delvis på grund av att han var en suris av födsel och ohejdad vana.

Men förvisso var han en kompetent general och politiker. Han lotsade republiken genom en svår första tid.

Vad har vi sedan? "Sfinxen" Thomas Jefferson. Han var en boren retor. Men realpolitiskt då? Svårt att säga; mannen är en ikon, odödliggjord liksom Washington i Mount Rushmore. Mer sfinx kan man inte bli, mer förgudligad.

Andrew Jackson var för sin del en man av folket, med krigsmeriter från 1812 och slaget vid New Orleans. Han var även en duellerande kaippare, "Old Hickory" kallades han; ordblind. Och hans variant av demokrati, "spoils"-systemet, var höjden av korruption: in med anhängarna på alla tänkbara poster då man vunnit sitt val, ut med förlorarna. Hans installationsfirande i Vita Huset var också lätt skandalartat när hans gäng kom och röjde...

Lincoln: dyrkad av nordstater och historien, hatad av sydstatare. Han var en realpolitiker av samma garn som Bismarck, dock med en något större förmåga att hålla tal; retorik är ett bra sätt att hamna bland historiens Fina Män. Både Bismarck och Lincoln enade sina stater med blod och järn men Lincoln har fått ryktet som höjden av vettighet, balans och måtta. Nog var sessesion en orimlig princip, unionen hade något slags berättigande - men att implementera detta med vapenmakt? Tja, inget val fanns...

- - -

You can fool some of the people all of the time, and all of the people some of the time, but you can not fool all of the people all of the time. Detta Lincolncitat ska bevisa att han var en fin, sanningssägande politiker; för mig visar det snarast på cynismen, insikten att man som politiker kan ljuga och komma undan med det.

Nåväl: "fiskar lever inte i rent vatten" som det heter i Hagakure. Och som politiker kan man behöva schackra. Men som livsideal? Hmm...

Teddy Roosevelt. En av hans bragder var att "Vita Huset" skulle heta så även officiellt; detta var hans första ämbetsgärning. En sann chauvinist, ungefär som Lincoln (vapenmakt regerar), men med något älskvärt som gör att man gillar'n på någe sätt... Men det är en farlig väg; Bill Clinton hade nog charm men han är en osympatisk elitfigur med kompakt frimurarbakgrund.

William Howard Taft var en medelmåtting, borde väl aldrig ha blivit president. Men han styrde landet i en lugn tid så det kvittade. Han var fet; han ägde ett badkar i vilket fyra vuxna personer fick plats. Om modernare presidenter har jag skrivit här.

Relaterat
Amerikanska presidenter och frimureri
Reagan kallades "The Gipper"
Obama: medioker

Mount Rushmore: från vänster till höger Washington, Jefferson, Teddy Roosevelt och Lincoln.