I förra avsnittet berättade jag om Gustav Vasas söner. Jag hann ända till Karl IX:s kuppartade, men nödvändiga verksamhet. Han tog ju tronen från Sigismund. Denne hade "rätt" till den. Iofs. Men han hade skadat landet om han blivit kung. Mer här. Nu blir det mer om Karl samt något om de svenska krigen på 1500- och tidigt 1600:tal: förskola i imperialism!
Gustav Vasa yngste son hette Karl. Han blev omsider kung som Karl IX. Dittills hade han bara varit hertig. Han saknade Erik XIV:s och Johan III:s kulturella läggning. Men vad gjorde det. Han hade ju räddat landet från Sigismund och papismen. Karl var en saklig typ; hans regim innebar en synnerligen nödvändig återgång till gamle kung Göstas intresse för handel och näringar. Under Johan hade dessa eftersatts till förmån för lyxkonsumtion. Nu gynnades till exempel järnhanteringen med grundandet av Karlskoga och Karlstad bergslag; det var en region som omhuldats av Karl ända sedan Värmland varit hans hertigdöme. Karlstad fick ju sina stadsrättigheter redan 1584. ”[E]n idog bygd växte upp på de förut nästan öde sjö- och älvstränderna.” [Grimberg I s 185]
Likt fadern höll Karl efter sina fogdar med koleriska brev: ”Det rätter och packen eder därefter” var en vanlig avslutningsfras. Detta var ett sätt att värna allmänintresset; fodgar som tagit mutor eller stoppat överskott av skatteuppbörden i egen ficka hade ögonen på sig. Vissa fogdar hängdes: ”Vi skola hålla räkenskap med dem, så att de fastna i galgen” var inget tomt hot. Karl kallades av adeln för ”bondekung”, ett pejorativ som skulle antyda dennes brist på värdighet och bildning. Men man kan ju också se det som en hedersbeteckning: en kung som såg efter böndernas sak mot herrarna. Sant är att särintressena hade det svårt under denne kung. Lagar upprätthölls. Karl var en barsk typ men hade också, tro det eller ej, öga för bildning; Uppsala möte hade ju till exempel beslutat att Uppsala universitet skulle återupprättas vilket skedde med tiden.
Med tiden, ja: Gustav II Adolf skänkte omsider universitetet 300 uppländska hemman. Med dessa kunde professorer och lärare avlönas och inkomsterna användas till underhåll av byggnader och anslag för biblioteket. Gustavianums byggnad (utan mittkupol) blev universitetets huvudbyggnad, en vit tvåvånings länga med sadeltak, belägen mitt emot domkyrkan vid andra änden av domkyrkoplan. Det var en andlig landvinning av bestående värde. Senare under 1600-talet la Olof Rudbeck till Anatomiska teatern som kupol på byggnaden; denne lärdomsbjässe blev symbol för svensk lärdom. Han sysslade med allt ifrån historia och filologi till studier av växter och djur. Han var bland annat en säker tecknare. Hans fågel- och växtteckningar har tidlöst värde som vetenskapliga planscher.
- - -
I Baltikum fanns på denna tid något som hette Tyska ordensstaten, omfattande dagens Estland och Livland. Den grundades efter de tyska korstågen i denna region. Med tiden hade staten förfallit på grund av vällevnad och ohanterbara geopolitiska hot. Från öster kom i mitten av 1500-talet ryska krigarföljen och härjade. På grund av detta sökte det protestantiska Estland hjälp av Sverige; man gav sig under den svenska kronan 1561. På detta sätt kunde man kanske räkna med beskydd mot det ortodoxa Ryssland och det katolska Polen. Polen försökte för sin del fördriva Sverige ur Estland, vilket misslyckades. Sedan försökte sig Karl IX själv som krigsherre och ledde en offensiv mot Livland, vilket i sin tur gick i stöpet. Samtidigt fick Sigismund ett polskt uppror på halsen så kriget fördes utan kraft under flera år.
Vid denna tid började vi också intressera oss för Ryssland. Med Pontus de la Gardie försvarades det svenska Estland; en offensiv in i Ingermanland tvang tsaren till stillestånd. Ryssland hade nu sin ”stora oreda”, medeltidens regim löstes upp i tronstrider, och det ordnade upp sig först 1613 när ätten Romanov installerades. Karl IX anade svagheten och ville få ett ord med i laget. En svensk här ledd av Jakob Pontusson de la Gardie sändes iväg mot Moskva där Kreml intogs. Det var i mars 1610. Men hären var värvad och när legosoldaterna gjorde uppror måste de la Gardie återtåga med endast 400 trogna svenskar. Väl hemma efter stora faror lanserade de la Gardie en ny offensiv. Den gick mot östra Karelen. Novgorod, den västryska handelsstaden med anor från vikingatiden, erövrades.
Danmark hade för sin del utövat hegemoni över Norden under senmedeltiden. Sverige frigjorde sig sedan under Gustav Vasa och danskarna skickades hem. Men Danmark erkände inte förlusten av Sverige; man förde Tre kronor i sitt riksvapen. Erik XIV ville å sin sida göra Sverige till en stormakt i Östersjön och Danmark var ett av hindren för detta; han ogillade att detta land orätt hade de tre kronorna i sin sköld. Danmarks offensivanda flammade så upp igen under Fredrik II (1534-1588) som ingick förbund med Lybeck och Polen, Östersjöns övriga stormakter. 1563 utbröt ett smärre nordiskt krig. Vi vann här några sjösegrar under Klas Kristersson Horn. Det var en ärofull början för den moderna svenska flottan, senare markerat av sådant som skeppet Ölands strid mot nio engelska skepp 1704 samt Svensksund 1790. - I slaget vid Bornholm besegrades den dansk-lybska flottan i grund. Den blågula, tretungade örlogsflaggan behärskade Östersjön. Fler segrar vanns och danskarna gick inte till sjöss mer. Klas Horn dog emellertid av pest redan 1566.
- - -
Till lands fördes kriget i Halland med plundringar och mordbränder. Erik manade sina befälhavare till terrorkrigföring. Som fältherre var han feg och oduglig. Till lands var detta ett ärelöst krig. Kulmen var när danskarna på hösten 1567 inföll med 8 500 man i Småland och Östergötland. Efter sedvanligt brännande och plundrande försökte svenskarna att avskära fältherren Daniel Rantzaus återtåg genom Holaveden som avgränsar Östergötland från Småland. Men Rantzau undgick att fångas och hade i mitten av februari 1568 återkommit till Halland. Då hade Johan III ersatt Erik XIV och fred började mäklas.
Diverse strider fortsatte på grund av att vi förkastade det första fredsfördraget. I Stettin 1570 slöts slutligen fred mer eller mindre på status quo ante bellum. Johan III avstod sina anspråk på Skåne, Halland, Blekinge och Gotland. I gengäld skulle dansken uppge sina anspråk på Sverige; detta var Kalmarunionens formella slut sägs det. Dock behöll Fredrik tre kronor i riksvapnet. En svår post för Sverige var att vi förlorat vår enda port västerut, Älvsborg vid Göta älvs mynning, som danskarna tog redan 1563. Vi skulle återfå det mot en lösen på 150 000 daler silvermynt, erlagd inom tre år, annars skulle danskarna behålla fästet. Denna lösen ska inte sammanblandas med en ännu högre summa vi fick betala efter freden i Knäred 1613, efter ännu ett danskt krig då fienden ånyo tagit Älvsborg.
I nästa avsnitt ska det handla om Gustav II Adolf.
Relaterat
Sverige, del 17: Gustav Vasas söner
Sverige, del 16: Västerås arvförening
Bibliografi
Heidenstam: Folke Filbyter
Svenskarna och deras hövdingar
Vid Avenyn i Göteborg står Karl IX:s ryttarstaty, gemenligen kallad "Kopparmärra". Karl grundade nämligen en föregångare till dagens Göteborg på Hisingen. Senare på 1600-talet grundade Gustav II Adolf den stad söder om älven som vuxit till dagens Göteborg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar