lördag 14 januari 2012

Sverige, del 5: Ragnar Lodbrok


Edit 2018: denna följetong om Sveriges historia postades först på bloggen 2012. Efter det har texten utökats väsentligt och kommit i bokform. Se här. Det är Logik förlag som gett ut verket som "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Så verkets kanoniska, evigt giltiga form är denna bokform. Men för all del, vill du ha utdrag för nätläsning, läs den följetong som ges här. -- Jag nås idag av den kärnsvenska nyheten om vart de Saabanställda ska ta vägen: kanske till oljeindustrin. Det var ju synd att Saab las ner, en ärevördig svensk produkt som jag är stolt över, lika stolt som jag är över vikingatidens svenska bedrifter som jag berör nedan.

Index: Svensk historia: alla 30 delarna




Jag har nu berättat om det gamla Sverige i några avsnitt (del 1, del 2, del 3 och del 4). Framöver har jag vissa planer på att berätta om kristnandet, om slaget vid Fyrisvall, om Torgny Lagman samt litegrann om hur Sverige såg ut under tidig medeltid med sina landskap, seder och bruk. Om allt går i lås blir det sedan hög- och senmedeltid med Birger Jarl, Magnus Eriksson och Kalmarunionen. Och sedan får vi se: jag har viss kännedom om Gustav Vasa och hans söner, stormaktstiden, frihetstiden och vad som hände sedan. Jag har koll på hela Sverige historia mer eller mindre. Det gäller bara att ge det en vinkel, en positiv gestaltning, fri från nihilismer som att Sverige inte existerar, att all traditionell svensk historia uppfanns på 1800-talet osv. Bort det; Sverige existerar. Denna text betraktar "Sverige" som en sedvanerättslig realitet. Jag skildrar Sverige ur traditionell men rimligt kritisk synvinkel.

I förra avsnittet berättade jag om det svensk-danska rike som enligt legenderna existerade på 700-talet. Det styrdes efter Bråvalla slag av denna drabbnings segerherre, Sigurd Ring.

Om Sigurd Rings hädanfärd vet jag inget. Men kungadömet ärvdes i vart fall av sonen Ragnar, som brukar kallas Lodbrok. Iförd ett slags ludna underkläder stred han en gång mot en orm. Av detta ska han ha fått tillnamnet Lodbrok. Genom segern över ormen vann han Thora, dotter av Herraud, jarl (av vissa kallad konung) över Götaland.

När Thora dog beslutade sig Ragnar för ”att aldrig mer äga en kvinna”, alltså vad en kristen skulle kalla celibat. Han tillsätter män som ska hjälpa hans söner att styra riket och drar själv ut i viking, det äventyrliga sjörövarliv han en gång levat. Så en dag möter han Kraka. Han har lagt till vid Spangarhed i Norge och får se denna undersköna kvinna som levde med sina fosterföräldrar. Hennes hår, skinande som spunnet guld, räcker ner till fötterna. Han friar till henne, fosterföräldrarna säger ja och Kraka blir hans maka. De får fyra söner.

Ragnar ger sig omsider av och besöker kung Östen i Sverige. Denne Östen torde ha varit att betrakta som en lydkung stående under Ragnars hegemoni, en rätt fri ställning antagligen. Det talas ju om krig senare. Nåväl; hos Östen intalas Ragnar märkligt nog att förlova sig med en annan kvinna, kungens dotter. Väl hemma säger Kraka till honom att hon egentligen är Aslaug, liten Aslög, Sigurd Fafnesbanes dotter med Brynhilda. Hon ska nu visst vara havande med ännu en son som kommer att ha märket av en orm kring ögat, bevis på Sigurdshärstamningen (?). Så ska också ha skett. Ragnar tror nu att det svenska giftermålet inte ska bli av så han drar i krig mot Östen, utfört av hans söner i förra giftet, Erik och Agnar.

Den förre stupar i kriget, den senare fångas och blir på egen begäran kastad på spjutsuddar, på vilka han kväder sin dödssång. Men deras död hämnas av Ragnars andra söner samt Aslög, en offensiv som slutar med kung Östens fall. Sönerna drar därefter ut på en världsomfattande erövrar- och plundringsturné. De är till och med på väg att inta Rom men ”vänder om, bedragna av en falsk berättelse”. Ragnar inspireras av sina söners bedrifter och beger sig ut på härnad mot England, endast utrustad med två skepp: ett slags Townshend-strategi, ju omöjligare dess bättre. Misslyckas man gör det inget, man har ändå satsat högt. Det var ju generalen Charles Townshend som tågade från Persiska viken mot Bagdad under första världskriget men besegrades i grund vid Kut. Över 100 000 man togs till fånga i detta Englands värsta nederlag sedan Yorktown. Men Townshend föreföll sorglös efter det hela, han hade gjort sitt yttersta. Detta är Townshend-strategin: satsa så högt att ett misslyckande inte blir skamligt. – Ragnar Lodbrok drar mot England med endast två skepp. Och han misslyckas såtillvida som att hans manskap stupar i en strid med kung Ella.

Själv blir Ragnar fången. Han vägrar säga sitt namn. Då kastas han i en ormgrop. Medan ormarnas bett har sin verkan besjunger han ”sina bedrifter samt Valhalls väntande fröjd”; han dör leende. Märk här sambandet med hans första dåd, han dödade en orm då och dör nu i en ormgrop. Hans söner hämnas honom och stupar som sanna nordmän – ”en av dem låter bränna sig på ett bål av slagna fienders huvuden och en annan befaller sin gravhög att resas på den kust av sitt rike, som är mest utsatt för anfall.” Sonen Björn Järnsida ärver den svenska kungatronen.

Genom att gifta sig med Aslög blir Ragnar måg till Sigurd Fafnesbane. ”Ragnar Lodbrok och hans söner” syns i utländska krönikor ha blivit samlingsbäcken för allehanda berättelser om nordiska härjningar. Lodbroks söner blev de typiska vikingarna som gjorde strandhugg i England, Frankrike, Spanien och Italien. Ragnar själv anses av Geijer tillhöra det 8:e seklet, alltså 700-talet. Vikingatågen började historiskt 794 med angreppet på Lindisfarne i Nordengland och kulminerade under 800-talet, eftersom (anser Geijer) konsolidering av nordiska kungariken drev ut äventyrare på utrikes plundringståg. Centralisering typ den av Harald Hårfagre i Norge gjorde vissa nordmän egendomslösa. Vikingatågen var utöver det ett slags fortsättning av folkvandringstidens härjningar; dessa stannade ju av då heruler, franker, vandaler med mera kristnades men i Norden levde den hedniska, lätt barbariska livsstilen vidare. Att årligen bege sig ut i viking var det socialt godtagbara levnadssättet. En ung, vapenför man måste ha mycket goda skäl att stanna hemma när havet var isfritt.

Vikingarna drog ut och blev härskarskikt i Ryssland, England (= Danelagen) och Normandie, och via detta sista åter i England under den normanniska ätten som William Erövraren grundlade. Generellt införde inte vikingarna sitt språk eller sina seder i märkbar grad, men ett evigt minne lever av äventyrliga nordmän som var tappra kämpar. Enstaka ord lever dock vidare i engelsk vokabulär, påvisbart hos en Shakespeare där man finner sådant som barns (barn), scoure (skura), trull (troll), prate (prata), pluck (plocka), weal or woe (väl och ve), if I wist (om jag visste), no boot (ingen bot) och he becomes the geck (jfr man driver gäck).

I nästa avsnitt blir det ett resonemang om kristendom och hedendom.




Relaterat
Ett rike utan like: Sveriges historia (2017)
Sverige, del 1: svioner är svear
Sverige, del 2: Ynglingasagan
Sverige, del 3: Rolf Krakes saga
Sverige, del 4: Bråvalla slag
Index: Svensk historia: alla 30 delarna
Sverige existerar
August Malmström: "Konung Ellas sändebud inför Ragnar Lodbroks söner", 1857

4 kommentarer:

Markus Andersson sa...

Det här var fint att läsa. Målningen Konung Ellas sändebud inför Ragnar Lodbroks söner av August Malmström är också en härlig bild. Tänk att det på Malmströms tid var fint till och med på konstakademin att ge sig hän vår historia och våra myter. Jag tror att verklighet och myt ibland vävts samman för att det ska vara lättare att sammanfatta en helhet och lättare att komma ihåg särskilt när det berättades från mun till mun. Men vad är ett folk utan sägner och legender?

Fri pdf sa...

@Markus Andersson: jag har ju en förebild som historiker i Alf Henrikson. Denne återgav också en rad myter och legender i sin Svensk historia från 1963. Dvs inom populärhistorikens form angav han tydligt att det och det är en obekräftad myt men som berättelse har den sitt värde. Just sådana berättelser som, nu som förr, gör det hela lättare att komma ihåg som du antyder. Då kan akademikerna stå där med sina sociala faktorer och ifrågasatta källvärden. Deras väg leder ut i ödemarken, min leder till de vattenrika dälderna.

Berättelser ska det vara, narrativ som ger form och gestalt åt stoffet. Jag har därför skippat sten- och bronsålder. Det finns ju inget mytstoff från dessa, inte av samma dignitet som Snorre och fornaldarsagor.

oskar sa...

The vikings certainly have had a quite large effect on names in England and on the English language. Many place names in eastern England are of Norse heritage and there are quite a few words in English which originate from Norse. "Window" is a good example - it comes from the Norse word for "wind eye" (i.e. the shoe in the wall through which the wind blew, in the absence of windows). In f.ex. modern Swedish this Norse word has come to be replaced by the Germanic "fester".

Markus Andersson sa...

Jag förstår Svensson, här är vi helt eniga, det är till de vattenrika dälderna vi ska gå. Bland akademikerna idag inom historieforskningen är det väl genus, värdegrund och andra hinder i vägen, värdigt kulturrevolutionens Kina.