lördag 25 februari 2012

Breivik: mina inlägg 1


Jag har bloggat om Breivik sedan juli förra året. Ända sedan begynnelsen, ända sedan Breivik begick sitt dåd. Över 30 inlägg har det blivit. Och denna Breivikare är bloggens mest lästa. För det fick jag sparken från ett jobb. Jag undrar fortfarande varför. dn dn exp

Mitt första inlägg om Breivik publicerades cirka en vecka efter Utöya. Det var "Att vara nationalist idag". Där beklagade jag dådet. Jag sörjde de döda: mourn the dead. Därutöver noterade jag att saker och ting, mer eller mindre, fortsatte som förr. Vänstern lyckades inte att med Breivik som tillhygge strypa debatten. De lyckades inte smutskasta alla högermänniskor. Men det var nära. Jag skrev:
Vi har den gångna veckan varit väldigt nära diktatur tror jag. Det viktiga vid ett dåd som detta är agerandet strax efter krisen, tolkningen av densamma och utnyttjandet av det chocktillstånd som råder. Reinfeldt hade nämligen i kölvattnet av Utöya kunna säga: ”På grund av dådet i Norge är rikets säkerhet i fara. Därför införs nu legitimation för bloggare, förbud för SD som parti samt ökad invandring för att tysta kritiker av Breiviks typ.” Nu gjorde han inte det. Iofs kan det fortfarande komma ”surt efter” i denna affär. Och fler syndrom à la ”extremhögern som spöke” kan vi få, som den militanta högergrupp man slog ner på i Tyskland idag. Men detta för PK-ismen så efterlängtade syndrom tjänar på ett plan samma syfte som Breivik: att skapa kontrast till oss metapolitiska, fredliga aktörer.

Och denna kontrast kan vara av godo, typ värre än Breivik kan det inte bli. Man kan alltså i kölvattnet av dådet säga: "Till skillnad från Breivik satsar jag på metapolitisk kamp, inte våld." Men det ska erkännas att vissa har svårt att förstå denna distinktion. Se t.ex kommentarerna till detta inlägg.

Mitt andra Breivikinlägg kritiserade Reinfeldt för att hans mediokra framtoning när han skulle lugna folket i ett senkommet tal: "Jag bara frågar: var var du Reinfeldt när folket behövde en lugnande röst, en samlande gestalt? Utöya lämnade folket i chock. Nu, en vecka efteråt, kommer livstecken från Rosenbad. Detta land saknar vitalt ledarskap, det har jag länge hävdat."

Mitt tredje Breivikinlägg hade temat metod i galenskapen. Detta är och förblir min summering av Breivik: en galen mördare med en korrekt samhällsanalys. Så jag håller med Breivik om att massinvandring och islamism bör bekämpas, dock anser jag att Breiviks taktik är fel. Återigen ska kampen ske metapolitiskt, inte med mord.

I nämnda inlägg skriver jag:
Anden är ute ur flaskan. Vad än MSM säger så kommer folk att läsa "2083" och fråga sig om ökad muslimsk invandring är av godo. De kommer att sätta sig in i begrepp som "kulturmarxism" och "Frankfurtskola", det som skapade den politiska korrektheten. Visst är 1000 sidor en mäktig bibba att läsa online. Men det finns även läsplattor och ipads. ABB var galen men nog var det metod i galenskapen. (...)

Jag förespråkar som sagt fredlig, legal verksamhet. Och jag har föga till övers för frimurare. Och jag ser kristendomen mer existensiellt än ABB. Det åsido kan man inte säga att kontra-jihadism, kritik av Frankfurtskolan och ett värnande av traditionella värden är farliga idéer som bör motarbetas till varje pris. ABB har fört upp dem på dagordningen och gett dem en extrem vinkel, men ignoreras kan de inte.

Allt detta anser jag även idag, sju månader efter dådet och två månader innan rättegången.

Relaterat
"Breivik var för otålig": läst av många
Att vara nationalist idag
Strategiska inlägg
Reinfeldt medioker
Det var metod i galenskapen
Bild: ett Stockholmsmotiv, tyvärr vet jag inte vem konstnären är. Det hela är avfotat ur en gammal Julstämning.

4 kommentarer:

Perra J sa...

Percy Barneviks gamla företag ABB har retat sig på att Anders Behring Breiviks initialer är desamma, och det faktum att han ofta refereras till under namnet ABB. Jag läste detta i Dagens Industri, och tycker det är helfestligt.

Sverige lever i en skyddad sfär, och vi är inte så mycket mer medvetna än Norge, faktiskt. Även om vi gärna vill tro det. Man vill gärna tro att man själv representerar höjden av medvetenhet.

Ett gott råd: Ta inte ställning, såtillvida att det handlar om att välja sida i en konflikt. Se i stället på själva det medvetande som hela tiden måste definiera ett VI och ett DOM.

Att pumpa in muslimer bland västerlänningar är som att hälla bensin på ved. Det är ingen fara med det – så länge ingen börjar leka med eld. Så länge ingen börjar fantisera över hur stora konsekvenser en liten, liten gnista kan få...

Och någon är det kanske, som vet om detta; som kalkylerar med det, och som har fantiserat sedan länge...

Fri pdf sa...

Jag använde förkortningen ABB för honom i början. Sedan blev det "Breivik" som kortform. Det blev lättare att referera till, företagsnamnet kan ha spelat in när jag valde bort detta ABB.

Jag brukar ofta tänka på dina råd att inte dela in i vi och dom. Man ska iaf akta sig för att göra varje disciplin till en dualistisk kamp. Som när jag skriver om Sveriges historia: det är frestande att utmåla sig som traditionellare och djupare än Harrison, Hägg m.fl och kalla dem traditionsfiender och Sverigehatare. Men man får låta dem hållas, skita i att polemisera mot deras iofs ofruktbara anti-svenskhet och tänka att fenomenet "Sveriges historia" har plats för många olika röster. Visst kan traditionsfienderna få sig sina nålstick men texten får inte ha som metanarrativ denna kamp mellan tradition och proggighet.

Perra J sa...

Jag är imponerad över din Sverige-serie, har läst några av dem, men inte alla. Historien skrivs av makten, heter det. På vilket sätt skiljer sig det du skriver från t ex Herman Lindquist (som jag inte läst någonting av)?
Hmm.. du kanske redan har antytt ett svar på den frågan...

Fri pdf sa...

Herman Lindqvist är ju något av en förebild. Man kan säga: både han och jag har det traditionella synsättet, båda kan uppskatta en Grimberg och Odhner, båda kan berömma kungar om de gjort något bra. I övrigt är jag lite skeptisk till vissa stildrag hos Lindqvist, det är för populärt och raljant. Men det är en randanmärkning.

Jag är också mer essäistisk, jag tänker inte skriva tio band som täcker in allt. Jag siktar på ett band med huvudlinjen i utvecklingen, i traditionell, affirmativ anda, interfolierat med åsikter, filosofiska spånor, Spengler, Evola och Jünger, svensk bushido och esoterismen i Sverige från hedendomen över Swedenborg till idag. Jag tänker även ha med kapitel där jag besöker platser som Uppsala högar, Wiks slott och andra neuralgiska punkter.

Etiketter

A-Z (5) abb (82) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (50) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (27) att vara Svensson (226) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (11) bing (294) biografi (16) bloggish (59) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (12) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (34) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (2) esoterica (117) etni (13) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (119) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (25) ipol (67) islam (6) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (24) kuro (2) libyen (18) link (32) lite litteratur (96) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (10) mena (42) multiversums mytolog (5) natio (66) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (14) oneline (1) ori ett lag (53) pil (5) poesy (46) politikka (192) pr (52) pred (3) Priest (14) prophecy (21) rymd (2) sanskrit (9) sf man minns (99) small candies (125) Smaragdeburg (6) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (15) tempel (31) Tolkien (4) topp5 (8) typer (15) USA (18) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)