torsdag 16 februari 2012

Sverige, del 27: Karl XIV Johan


Edit 2018: denna följetong om Sveriges historia postades först på bloggen 2012. Efter det har texten utökats väsentligt och kommit i bokform. Se här. Det är Logik förlag som gett ut verket som "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Så verkets kanoniska, evigt giltiga form är denna bokform. Men för all del, vill du ha utdrag för nätläsning, läs den följetong som ges här. -- 4 av 10 valde att inte vaccinera sig mot svininfluensan. Det skriver idag SvD apropå hetsen som rådde 2009 om att ta en spruta mot så kallad svininfluensa. Men trots allt: 40% valde att låta bli. Däribland jag. Men tidsandan var verkligen för att ympa sig. Det var nästan majestätsbrott att inte ta sprutan. Majestätsbrott hade vi på Karl XIV Johans tid. Att smäda kungen kunde ge dödsstraff. Att vara religiös fritänkare var heller inte nådigt. Censurens hand låg tung över Karl XIV:s rike, ungefär som i dagens Sverige. Idag är censuren mer informell. Men den som vågar propagera mot massinvandring och feminism och står för det traditionellt svenska, han är snart ute i kylan. Han förlorar jobb, vänner, inflytande i de fina salongerna. Samhällsdebatten är låst, svåra tabuföreställningar vidlåder de enklaste frågor.

Index: Svensk historia: alla 30 delarna




Vad hade hänt i Sverige sedan sist? Vad hade försiggått i Svea Rike enligt min senaste krönika? Jo, Gustav IV hade avsatts. Nu blev hertig Karl återigen regent. Sist hade han ju varit det sedan brodern Gustav III mördades 1792. Men nu var det 1809 och nya kvastar sopade. Och en ny, rätt progressiv men ändå fast och stark författning drogs upp.

Kungen skulle enligt denna grundlag ha den exekutiva makten – ”konungen äger att allena styra riket” – men i övrigt stadgades maktdelning mellan kung och ständer. Riksdagen, alltså ”ständerna” i form av ståndsriksdagen, behöll beskattningsrätten. I samverkan med kungen skulle riksdagen sedvanligt stifta lag. Dessutom fick dess revisorer rätt att granska både regering och förvaltning. Dessa riksdagens revisorer är än idag en del av det svenska folkstyret, en garant mot maktmissbruk.

Vad kungen fick göra sas det en hel del om i 1809 års regeringsform. Han skulle som sagt styra statsskutan men måste i alla ärenden överlägga med sina minstrar som kallades statsråd. Varje kungabeslut måste kontrasigneras av ett statsråd. Kungen utnämnde själv denna sin ministär men statsråden kunde i sin tur ställas till ansvar av riksdagen om de handlade galet. Statsråden ledde armé- och marindepartementen, finanser, utbildning och kyrkoväsende. Den främste var justitiestatsminsitern, senare förkorat till statsminister vilket än idag är titeln på regeringschefen. Dock har författningen helt skrivits om med 1974 års grundlag där inte kungen men ”folket” styr, så kallad folksuveränitet: ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Folket utser representanter till riksdagen, på vars mandatfördelning en regering utses. Monarken har bara symboliska funktioner.

Denna folksuveränitet medför vissa problem. Den skiljer sig från maktdelningsläran där exekutiv, legislatur och domstolar balanserar varandra. Denna Montesquieus lära vägledde i viss mån 1809 års män men inga spår finns därav i 1974 års författning. 1974 års män var tämligen totalitära kan man säga: folket bestämmer ALLT. Med en riksdagsmajoritet som tolkar detta folks vilja så kan man mer eller mindre införa diktatur. Den i skrivande stund aktuella sjuklöverregimen kan klubba igenom alla svensk- och traditionsfientliga lagar den vill, någon balans i form av till exempel författningsdomstol finns inte. Det saknas viss inbyggd tröghet i systemet. Förr spelades denna tröghet av andra kammaren som skulle vara ”visligt trög till verkan men fast och stark till motstånd”. Idag finns ingen sådan spärr. Idag kan luftkonditionerad demokratur med tankepolis, riggat språk och förgiftat samhällsklimat utplåna allt i sin väg om inte sunda krafter sätter sig till motstånd – om inte det traditionella Sverige säger stopp och återinför sans och måtta i det svenska så kallade folkstyret.

I 1809 års grundlag styrde ännu konungen, försvagat jämfört med hur det var under Gustavs dagar men dock. I läget med den avsatte Gustav IV inklusive hans arvingar måste så landet få en ny kung. Det blev omsider den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte. Som svensk monark bytte han namn till Karl Johan.

- - -

Hur Karl Johan blev vald till svensk tronföljare är en invecklad historia. Han blev i alla fall vald. Detta skedde på riksdagen i Örebro, 21 augusti 1810. Sedan han övergått till lutherdomen från katolicismen höll han sitt intåg i Stockholm 2 november.

Regent var vid denna tid Karl XIII, men Karl Johan adopterades av honom och blev kronprins och regent de facto. Att försöka återövra Finland såsom den dåvarande svenska eliten ville låg inte på hans agenda. Istället ville han närma sig till Ryssland och ta ställning mot Napoleon. Han anade att det franska imperiet vacklade. Vid ett möte i Åbo med ryske kejsaren fick Karl Johan löfte om rysk hjälp i att erövra Norge om bara vi ville stödja Ryssland i kampen mot Napoleon.

Sedan vi även slutit fördrag med England, Spanien och Preussen överskeppade sig Karl Johan i spetsen för en 30.000 man stark svensk armé till Tyskland. Det var 1813. Karl Johan blev chef för koalitionsstyrkornas nordarmé och vann segrarna vid Grossberen och Dennewitz över Napoleon. Marginellt deltog de svenska styrkorna även i det stora slaget vid Leipzig. Denna drabbning är känd som ”världsslaget”, the battle of nations eller die Völkerschlacht, ett fältslag med uppåt 600.000 deltagande. Det var det största slaget före första världskriget. Som sinnebild präglade detta attityden till vad krig är: allt antogs kunna avgöras i ett jätteslag på ett fält under en eller ett par dagar. Fältet ifråga låg för sin del inte långt från Lützen och Breitenfeld, platserna för två kända svenska slag under trettioåriga kriget. Det var en trakt som drog till sig härar under denna häst- och musköttid, den tid när slagen ännu måste vara överblickbara av fältherren på sin kulle.


Efter Leipzig tågade Karl Johan mot Danmark och segrade bland annat vid Bornhöft. I freden i Kiel 14 januari 1814 fick vi Norge. Medan Karl Johan tågade söderut för att deltaga i krossandet av Napoleon gjorde så norrmännen uppror och utropade sig självständiga. Det hela löstes av stormakterna som lät oss behålla Norge. I konventionen i Moss gjordes dock vissa jämkningar för den nyantagna norska Grundloven. Karl XIII utropades till norsk kung den 4 november 1814; Karl Johan var ju ännu bara kronprins.

- - -

Sverige och Norge förenades i så kallad personalunion: kungen var gemensam för de båda rikena. Statsbildningen kallades ”De förenade kungarikena”. Karl Johan blev för sin del unionsmonark i februari 1818. Han satt tämligen säkert i sadeln som nyvorden kung i sitt nordiska rike. Fred rådde och näringar blomstrade. Han accepterades av den svenska eliten, även av de så kallade gustavianerna som hållit på den förra kungaätten. Allt verkade vara frid och fröjd. Med tiden uppkom dock en opposition i pressen; vi hade tryckfrihet, då som nu, och den nyttjades till max av vissa krafter som ville ha mer inflytande.

Karl Johans första tid förlöpte utan tadel. Mot slutet av hans bana tenderade dock kritiken mot honom att överväga. Det hindrar inte att han var en bra kung som visade var skåpet ska stå. Arméns organisation fick till exempel nu en mer modern prägel, reformerad på grundval av vad Karl Johan visste om att leda arméer i fält. Man måste ha mer stabsfolk till exempel, styrkorna började bli lätt svåröverskådliga, även om vi ännu bara hade en indelt armé. Dessutom införde han traditionen med så kallade ”storläger”, samövningar med hela Stockholms garnison ute på Gärdet. Det hela blev ett slags folkfester med marknadsstånd och dans jämte fältövningar.

När Karl Johan just fyllt 81, i januari 1844, blev han sjuk. Han avled 8 mars och summerade sin gärning i orden: ”Ingen har fyllt en bana liknande min. Jag önskar ej döden, jag fruktar den ej; min levnadsbana har gått över åttio år. Naturen återtar sina rättigheter.” [citerat efter ”Sveriges namnkunnigaste män och kvinnor”, s 8]

I nästa avsnitt händer det mycket. Då ska vi se på utvecklingen i Sverige 1830-1945.




Relaterat
Ett rike utan like: Sveriges historia (2017)
Index: Svensk historia: alla 30 delarna
Det låg ett skimmer över Gustavs dagar
Statskuppen
Frihetstiden
Så tager vi storstövlarna på
Barocka tider i stormaktens pompa och ståt
Övre bilden: Karl Johan vid Uppsala högar, målning av Johan Way. Man står på Tingshögen, i bakgrunden de sydligare Kungshögarna. Undre bilden: den så kallade Borgen på Gärdet, byggd 1820 som stabsplats åt Karl XIV Johan vid militärövningar.

Inga kommentarer: