onsdag 30 maj 2012

Breivik, 33


Anders Behring Breivik är 33 år gammal. svd svd svd dn dn dn

Jag sitter här och tänker. Jag tänker tillbaka på mina gamla, högklassiga inlägg om Breivik. Den 18 november skrev jag till exempel en berättelse om en fiktiv resa till Norge. Den hette "Norge, sagornas land". Jag varvade fiktion med fakta. Klara papper: att jag går fjällvägen till Norge och ser Breivik i ett järnfängelse, det förstår alla är påhitt. Men mina reflektioner, med och utan länkar, är autentiska.

Jag började osökt:
Norge är sagornas land. Senast har vi till exempel filmen "Trolljägaren", en modern skräckfilm med sagovinkel. I en avlägsen norsk bygd skildras trollens verksamhet under nätterna; stilen är dokumentär och det hela verkar rätt roligt, lite "Blair Witch Poroject" möter FX-film. Så man har nära till sagorna i detta land. Som sagoläsare gillar jag även Asbjörnsen och Moes sagor som ibland har episk känsla. "Soria Moria slott" är en favorit.

Norge, sagornas land! Så låt oss bege oss dit. Jag blir er ciceron. Jag tar på mig vadmalsrocken och storstövlarna, tar näverkonten på ryggen och staven i handen och vandrar iväg längs Ångermanälvens dalgång. Sollefteå, Junsele, Åsele, Vilhelmina passeras. Vi lämnar Malgomaj bakom oss, vi går ut på fjällvidden. Snart passerar vi ett röse med en järnplåt som har Norges riksvapen, tre gyllene lejon på röd grund.

Nu är vi i sagornas land. Vi går ner i en dalgång. Och där, i en skog, står en stor bur av stål. Och i den sitter han, riksfången, riksdåren, die blonde Bestie himself: Anders Behring Breivik.

Vilken dåre tänker jag, mörda 77 människor så där. Ja då får man stå sitt kast. Jag skymtar fången bak galler; iförd påsbyxor och lusekofta sitter han i sin bur och äter gröt. Buren omges av vakter, kungariket Norges Fältjägercorps med sina typiska hattar. Den har nämligen en buske med gröna tuppfjädrar, med förebild i de italienska bersaglieris, bergsjägare. Denna hatt togs på sin tid fram av unionsmonarken Karl XV.

Så skrev jag. Jag skrev mer också. Detta:
Vakterna vaktar Breivik. De är noga med att hindra både hans flykt samt att omvärlden ska meddela sig med honom. Så jag avviker ner i bya, tar in på ett värdshus och beställer en kopp öl. Medan bägaren töms reflekterar jag över Breivik, Norge och allt.

Man kan säga: Breivik har landet i ett visst grepp. Jag ska inte säga "järngrepp". Men vad han gjort påverkar landet. Nyss avgick justitieministern Knut Storberget. Han ska till exempel ha påverkat de mördades advokatrepresentant att dämpa kritiken av statens agerande strax efter Breiviks dåd. Sådant går inte för sig i en demokrati.

Man kritiserar agerandet hos myndigheter och polis mot Breivik, eller deras brist på agerande. Här måste jag säga att kritiken är lite orättvis. Formellt är den korrekt men när en dåre som Breivik begår ett dåd som han planerat i åratal så har han ett taktiskt försprång. Han vet så att säga att det är krig, fienden vet det inte. Han har initiativet, han har handlingsfrihet. Polisen vet inte vad som händer, de saknar operativ strategi. De kan bara reagera på order som, "GM är där och har gjort det", men vad ska de göra då? Släppa allt och jaga en förmodad massmördare?

Såframt man inte har en krigsförklaring på halsen, ja då blir polisarbete som gensvar på en beslutsam galnings dåd till sin natur ofta ineffektivt. Jämför Palmemordet: man kritiserade polisen för dess handlande under mordnatten men vad skulle de göra då? Spärra av Stockholms innerstad? Med vad, hur länge? Det är lätt att kritisera polisen i kölvattnet av ett angrepp av Breiviks typ.

Jag får medhåll av Magnus Norell i denna åsikt. Enligt DN:s Erik Helmerson sa Norell på ett Fores-seminarium nyss detta:
... en särskild sorts terrorism är omöjlig att gardera sig mot. Anders Behring Breivik agerade helt ensam, han var inte kopplad till någon grupp och hade vinnlagt sig om att inte synas på någon terrorradar. Inköp av konstgödsel kan skapa misstankar. Vad gjorde han? Köpte en bondgård.

Terroristen som ensamvarg är extremt ovanlig, konstaterade Norell. Man kanske skulle kunna stoppa honom med extrema kontrollmetoder. Men vem vill leva i ett sådant samhälle? Förenligt med mer demokrati och öppenhet vore det sannerligen inte.

Breivik har landet i ett visst grepp. Alla är ense om att fördöma dådet men vad ska göras konkret? "Mycket konsensus och lite verkstad" sa den norske statsvetaren Petter Hojem om en stortingsdebatt i ämnet. Repliken återges i nyssnämnda referat av ett seminarium hos tankesmedjan Fores. "100 dagar efter Utöya" var artikelns rubrik.

Detta skrev jag alltså i november, i denna min novell om ett Norgebesök i Breiviks tecken. Jag infogade även denna reflektion om rättegången. Jag gissade hur den skulle bli. Och jag fick rätt:
Hur blir rättegången? Jag skulle vilja säga: tuff. Omhäktningen i måndags, ett slags genrep för det hela, var lätt tumultartad. Och för processen i april är Breivik beredd, han vet vad han ska säga. Att döma av manifestet kommer han att utmåla sig som krigförande i ett krig av multikulturen mot de vita, av kulturmarxister mot traditionalister, av nihilister mot kristna. Att föranstalta massinvandring och sedan tysta dess kritiker med brännmärkning, att hjärntvätta folket så att debatt omöjliggörs, detta är ett krigsliknande tillstånd. Sådan är Breiviks bild av läget och jag tycker den har vissa intressanta drag.

I manifestet har Breivik skisserat sin rättegångsmässiga försvarsstrategi. Har åklagarsidan läst den? Det har de säkert. Har de något att bjuda emot?

En berättigad fråga, då som nu!

Men det återstår en del. En slutsats och en hemfärd:
Min öl är uppdrucken. Jag betalar och lämnar värdshuset. Det är dags att återvända hem - hem till Sverige efter detta besök i sagolandet Norge.

Jag går tillbaks till skogen och passerar Breiviks järnfängelse, vaktat av Fältjägarecorpset. Jag tänker på något som sas i Helmersons artikel gällande hur Norge förändrats efter dådet: det har blivit mer likt Sverige. Nämnde Hojem sa nämligen på seminariet att "fler norska politiker har fått livvakt och det har införts ingångsspärrar vid regeringsbyggnaderna". Ökad säkerhet i kölvattnet av dådet alltså, ungefär som USA fick mer säkerhetstänk efter 9/11. I sak är detta oviktigt men det säger något om sentimentet i den tid vi lever i. Det är krigsaktiga tider, spärrar och portar, hårda tider. Fienden lyssnar, en terrorist kan bo i varje buske. Men själv är jag ju härdad som få inför dylikt krigssentiment, jag har ju mer eller mindre levat i det sedan 80-talet och den nystart som kalla kriget fick då. Invasionen i Afghanistan, nertystad av dåtidens svenska MSM-elit och kulturskribenter från DN och Expressen till Aftonbladet, dock reell med ett samtidigt hot mot Sverige på Sovjets nordflank, ja, detta krigssentiment har liksom påverkat mig. Och Falklandsöarna, Beirut 1983, Grenada, lumpen, Gulfkriget och privata krig som "Eld och rörelse" och "Camouflage", fullbordade i jämnhöjd med den multikultismens kulturkamp som nu rasar, gör att jag tar eventuell sentimentsterror med ro. Säg att det är krig, vem bryr sig, det rasar i vart fall inget krig inom mig.

Världen må vara krisartad och krigsaktig men inom mig har jag frid. Så kom an bara, kulturmarxister, plutokrater och bankirer beyond the sea, jag är beredd, jag ska nog bjuda er spetsen!

Med dessa tankar i mitt sinn styrde jag stegen upp ur dalen och ut på kalfjället. Jag korsade gränsen, lovade Herren i himlen och stannade för en dryck ur en fjällbäck. Jokk Bärdryck!

Detta var min Breiviknovell, betitlad "Norge, sagornas land". I morgon fortsätter rättegången. Den pågår till slutet av juni, dvs cirka tre veckor till. Bäva månde eliten.

Relaterat
Wenche Elizabeth Arntzen vs Anders Behring Breivik
Mangs och Breivik
När Svenssonaffären rasade
Breiviks Terra Incognita
Kerubernas svärd
Breivik: mina inlägg 1
Breivik: mina inlägg 2
Mellanholmen

4 kommentarer:

Hemlige sa...

Och den 22 Juli 2011 skrev du:

"Svensken är lagd för stordåd och bragder. Sverige har en historia man kan vara stolt över. Och Sverige och svenskhet innebär för mig ”Sverige åt svenskarna”, inte ett fjolligt utläggande av röda mattan för TBC-sjuka, lusbemängda horder from beyond the Beyond.

Vi måste rädda det som räddas kan av Sverige. Vi måste minska invandringen, värna svensk kultur och etnicitet, värna svensk trygghet, tro och tradition. Då kan vi återigen glädja oss åt fädrens segrar."

Svensson sa...

Tack för citatet. Ja där har vi agendan. Och sedan juli förra året har det mesta gått vår väg. Breivik blev inte dödsstöten för identitär traditionalism och progressiv nationalism av mitt slag (som jag ett tag fruktade). Och vi har sett Ullenhags felslagna försök att krossa invandrings"myter", vi har haft Bengt Olssons krönikor i DN som kritiserat vänsterismen, vi har haft Reinfeldts erkännande av etniska svenskar och Uppdrag Granskning har avslöjat reaktionära imamer.

Och i det tysta har svensk elit i form av partiledare slutat uttala sig svenskfientligt. Löfvén, Sjöstedt m.fl är kanske likgiltiga till det traditionella Sverige men de har inte gått i Sahlins fotspår och direkt spottat på oss svenskar. Det är segrar det. Och Flashback forum är övervägande provitt. Det är en bestående förändring, en vändning i samhällsklimat och sentiment; det är signifikant eftersom Flashback enligt DN:s Catia Hultqvist inte är extremt längre, Flashback är Sverige.

Anonym sa...

Rörande Breivik igen: Leif GW Persson försökte vid ett tillfälle förringa det mödosamma och tidskrävande arbete en politiskt motiverad militär aktion utförd av endast en person innebär.
"Lone Wolf Strategy".
Professor Tore Bjørgo bekräftar dock idag: "Breivik er en over gjennomsnittet kompetent terrorist"
/Wolfrechts

Svensson sa...

Intressant Wolfrechts. Jag läste GW:s artikel när det begav sig. Den finns här.

Som antytt såg GW det hela för simpelt. Efterklokt. GW:s point var att man lätt kunde spåra fler Breivikare. Men Breivik är rätt unik, både som högerterrorist och rent operativt.

Och som synes erkänns nu Breivik som kompetent av Björgo. Och som politiskt skarpsinnig av Varricchio (som jag bloggade om nyss). Breivik är galen men det är metod i galenskapen, det har jag hävdat sedan augusti förra året. Nu får jag medhåll av expertisen och det är kul.

Man kan säga: jag bryr mig inte om Breivik per se. Men jag vill luska fram hans särart och svensk MSM kommer undan för lätt när de bara idiotstämplar honom. Om sanningen ska fram måste man erkänna Breiviks operativa skicklighet och hans ställning som suverän (Varricchio).

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)