torsdag 31 maj 2012

Kein krieg


Det blir inget storkrig i år. Inte i Syrien, inte någonstans. Det sa jag här. Och nu rapporterar Fria Tider att Ryssland inte kommer att stödja en intervention i landet. Man kan säga: som väntat. dn dn svd




Syrien är inte Libyen. Libyen kunde expedieras pga att det var ett ganska litet land. Syrien är ju mycket större och av större intresse för Ryssland. Så gonatt plutokrater och bankmaffia, ni fick inget storkrig i Syrien. Ert projekt att göra hela MENA till en amerikansk koloni gick i stöpet. Game over.

OK, ni kom en bit på vägen. Ni lyckades bra med Egypten, Saudi-Arabien, Turkiet, Bahrein och nu sist Libyen. Men Syrien och Iran förblir fria. Man kan förstå att det kliar i fingrarna på er att anfalla Iran - Iran som inte hotar någon. Sanningen är ju att Iran inte anfallit något grannland på över 500 år.

Man kan säga: Iran har sina sidor, jag stödjer inte islamism. Men lägg ner hoten mot Iran, det har jag krävt sedan i höstas. Som här där jag förklarade tydligt att Iran inte har några kärnvapen. Man la ner försöken att bygga en bomb 2003. Ändå hetsar SvD och Expressen mot Iran och "mullabomben" som om den existerar. Det är en riskabel retorik.

- - -

Jag har skrivit en bok om krig. Yes indeedy! Men, frågar sig vän av ordning, är den inte krigshetsande...? Krig är ju hemskt, man bör inte skriva om det, särskilt inte om man är höger och dann som jag. Denna bok om strid på kniven, anfall och reträtt, om operativ krigföring i fjärran rymder, den - frågar sig glosögd censor - går den verkligen för sig...?

Då kan jag svara: denna bok SKILDRAR kriget. Så är det. Skildrar det som det fenomen det är, utan att varken känslopjunka eller hetsa. Jag skrev mer om detta här:
[Boken] innehåller (...) inga uppmaningar till krig. Jag utmålar inga emblematiska fiendebilder. I "Stridsmiljö 2500" krigar man mot saurierna, en art intelligenta, humanoida ödlor. Jag har undvikit att demonisera dem. De är fienden helt enkelt, en fiende som valt att bekriga människan. På slutet får de komma till tals via statschefen Rosso Fennek. Det är en oändligt humanare fiendebild än i Heinleins "Starship Troopers", för att nu ta ett exempel.

Detta framhöll jag i höstas. I samma inlägg preciserade jag arten av min verksamhet. Så att, sluta läs nu ni som ogillar när man är rakt på sak. Jag har förstått att folk gör det nämligen, idag ska man ju hellre gå som katten kring en het gröt. Särskilt om man som jag samtidigt hävdar att det inte blir några krig i år, se ovan: inget Syrienkrig, inget Irankrig. Hur kan jag då skildra strid, lydnad och stegring till en högre medvetandenivå inom ramen för operativ krigföring...? Jo, så här:
Mina böcker skildrar en operativ verklighet. När krig är förklarat så strider man. Soldater brukar göra det. De tar inte chansen att gå över till fiendelägret och kramas. Så ni kan vara lugna, "Stridsmiljö 2500" har inga scener typ "Enemy Mine" (1985) med Dennis Quaid och Louis Gosset, Jr: en rymdpilot störtar och hamnar på en öde planet med en saurisk fiende. Sedan lär de sig förstå varandra... Upplägget är hjärtevärmande men lite för goody-good för att roa mig. I "Stridsmiljö 2500" åter har armén beordrats att återta planeten Cressida, som saurierna rövat från människan. Därför lyder armén order och gör det. Inget snack! Man får en stridsuppgift och löser den.

Man strider. Men gällande aliens så nog finns det fler sådana i min story. I den framtid det gäller är människan allierad med några andra arter: attarcaner, sideranier, igoziler och clontarfer. De får också säga sitt.

Mitt budskap är alltså: jag skriver om krig men jag hetsar inte till det. Fokus ligger i aktuell roman på en soldat vid namn Yoshi Medon. Han går från menig till kompanichef och lär sig klara utmaningarna. Sedan innehåller boken även annat folk som krigskorrespondenten Nakajima Lupp, statschefen Dirosa Montell och annat löst folk. Jag hetsar inte till krig, inte heller mjäkar jag ur allt i goody-good-resonemang. Jag skildrar striden, jag speglar kriget.

Detta framhöll jag i höstas. Nu är det vår och det är mindre krigiskt än någonsin. Det enda vi har är "krig om mångkulturen" men det ska jag tala om en annan gång: kulturkrig och kulturrevolution. Feel the energy!




Relaterat
Stridsmiljö 2500, fri pdf och epub
SvD och Expressen om "mullabomben" = hjärnspöke
Det röda massanfallet
Kriget
Svensk amazon
Camouflage
Eld och rörelse som pdf
Recensioner av Eld och rörelse
Soldat i framtiden

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)