måndag 27 augusti 2012

Ernst Jünger: tiden: reflektioner


Ernst Jünger hade en originell syn på människans utveckling. Han såg särarten i stenålder, bronsålder, järnålder och vår tid. Han såg inte bara utvecklingen linjärt, från "primitivt och dåligt" till "upplyst och bra". Det fanns något gott med varje tid tycks han ha ansett. Viss romantik vidlådde det hela, han vurmade för särarten i flydda tider eftersom så få andra gör det i vår tvärsnittsförlamade modernistvärld. Här återger jag Jüngers resonemang samt reflekterar vidare på det hela med hjälp av bl.a Michael Moorcock.

Jünger utvecklade sina tankar på ett ställe i "Siebzig verweht". Det är dagboken 1965-1996. Exakt var i boken detta står minns jag inte nu. Låt säga att Jünger var katalysatorn för den text ni nu läser.

Om vi då tar och betraktar människans så kallade utveckling, vad kan man då säga? Vi börjar i äldre stenålder. Då lever vi på jakt. Det är näringsfånget. Men vari består vår underhållning då, vår avkoppling? Jo, vi DRÖMMER. För den yngre stenålderns mer utvecklade närningsliv har vi åkerbruk och nu har SAGOR uppstått som andlig odling.

Så kommer bronsåldern. Nu blir det mer patriarkalt och krigiskt, mer ariskt och indoeuropeiskt kan man säga. Strid och rofferi blir ett näringsfång och MYTER uppstår. De handlar inte sällan om boskapsstöld (q v "The Cattle Raid of the Cooleys" hos kelterna, Helios' boskap i Odysséen samt otaliga andra indoeuropeiska boskapshistorier). De handlar om annat också: hjältar, gudar och gudinnor, elementens raseri och allt.

Så kommer järnåldern. Nu blir organiserat krig huvudsysslan. HISTORIA blir den andliga yttringen av detta. Och i denna epok lever vi än. Kanske listade Jünger även atomålder och kristallålder, jag minns inte. Men vi nöjer oss med järnålder som den yttersta epoken.

- - -

Man ska akta sig för att se utvecklingen alltför linjärt. Än idag, i vår moderna tidsålder, drömmer vi som urtidens människor. Och än råder inslag av matriarkat trots att samhället är patrilineärt. Och ännu finns i krigen vissa inslag av ädelmod och heroism även om det är mycket sällsynt. Det är i regel "arbetskrig", krigandet ses som "ett jobb som ska göras".

Jünger sa än mer om dessa utvecklingsfaser. Det var en veritabel tabell där i "Siebzig verveht". Han listade KOMMUNIKATIONSFORMEN för respektive epok:
. äldre stenålder - telepati
. yngre stenålder - hieroglyfer, alltså bildskrift (som i antikens Egypten och i Mayariket; dagens kinesiska skrift är en relikt av bildskrift)
. bronsålder - bokstäver och runor
. järnålder - kursivskrift och trycktext

Jünger listade även respektive epoks RELIGION. Då blir det djurgudar under äldre stenålder, gudar under yngre stenålder, fäder och heroer under bronsålder samt söner och kungar under järnålder.

Det blir en sträng systematik det där. Jag menar, tron på en transcendent Gud, Den Store Anden, ska ha funnits redan under stenålder, detta att döma av vad vissa primitiva folk man stötte på under 1800-talet befanns tro. Så "Gud" är inget sentida påfund. Men som skiss, skelett och allmän orientering tjänar Jüngers mönster bra för alla dessa aspekter från stenålder till idag.

Sdan då: vi går från samlare över jordbrukare till industrialister, vi går från sagoberättare till epiker...? Det sker en utveckling...? Men den stora invändning man göra är: "utveckling" är en chimär, tiden finns inte! Jag tänker här på vad Michael Moorcock sa en gång, nämligen: tid har endast relevans för enstaka människoliv eller kortare perioder av historia. Det kan ha varit i "The Sleeping Sorceress" eller "The Bull and the Spear".

Vad betyder då detta? Att tiden bara har lokal betydelse? Tja, man kan till exempel fängslas av en Napoleons livsöde utan att man prompt måste inordna honom i "upplysningstid, romantik" och annan mumbo-jumbo. Man kan fängslas av honom för vad han tidlöst, symboliskt och arketypiskt representerar: krigaren, revolutionären, galningen om man så vill. Allt detta är fruktbara synvinklar, de ger mer än att - Gud förbjude - se objektet som "en produkt av sin tid". Man kan säga: allt både är och är inte en produkt av sin tid. Men i hur hög grad? Därom kan man tvista. Huvudsaken är att man har förmåga att höja sig från det tidsbundna och kan se det tidlösa, om så bara glimtvis.

- - -

Detta med Napoleon är mitt eget exempel på hur Moorcocks idé kan tolkas. Helt ska man väl inte förkasta begreppet tid; som människor agerar vi dels under påverkan av tiden, dels agerar vi ut ur det tidlösa. Vi är påverkade av det förgångna och samtiden, kanske även av framtiden (man är mån om sitt eftermäle) - men ibland handlar man oförutsägbart, på "gudomlig inspiration". Handlingar som inte går att förklara ur den givna kontexten. Men kanske ur en arkaisk kontext, ur en uråldrig? Exempel: man får lust att som modern människa söka sina rötter, åka hem till susande skogar och sova under bar himmel. Då är det stenåldersmänniskan i en som vaknar. Då kan man sägas vara påverkad av tiden, dock inte sin egen tid.

- - -

Jag har nämnt tidens betydelse för ett enskilt människoliv, hur ens levnad från vagga till graven utgör en helhet. Detta skulle vara ett exempel på moorcocksk "relevant tid". Liksom detta som Moorcock nämnde, tid som relevant för ett smärre förlopp, som en levnadsålder (som Napoleon) eller kanske ett mer avgränsat drama, som, säg, fransk-tyska kriget. Man specialstuderar detta med orsaker, förlopp och följder. Och man kan lära sig rätt mycket på det. Bismarck, Ludvig Napoleon, Thiers och alla andra.

Man inbjuds liksom att studera saker infallsmässigt, inte linjärt, om man avgränsar sig på detta vis. Man fokuserar på en kortare tid och kan ur denna utläsa ALLT: kultur, politik, ekonomi. Det kan vara mer fruktbart än detta ständiga eskatologiska synsätt, där allt efter en paradisisk början får ett syndafall och så blir allt sämre och sämre till Apokalypsen. Eller omvänt: det liberala synsättet då förtryck och ignorans härskar i urtiden och sedan kommer frihet och upplysning, halleluja. Linjära tidsnarrativ tråkar ut mig. Bättre med infall, dans och en känsla av tidlöshet. Att se arketyper inom ramen för tiden, se det tidlösa i tiden, det är idealet.

Bort från strukturerna alltså. Se särarten i varje tid och varje blomma som Jünger. Man kan säga: Napoleon var en genial fältherre - men det var även Alexander - och Grant - och även om Napoleon kan ha läst om en Alexanders fälttåg var detta inte en katalysator för hans egen bana. Napoleon bör betraktas på egna presmisser och Alexander på sina.

Man är som individ påverkad av faktorer - samhälleliga, historiska - men man kan även tänka sig ut ur dem. Ur evighetens synvinkel: sub specie aeternitatis. Det finns bara här och nu; detta är stridsropet för "det obetingade synsättet", må det så gälla ens egen livsföring, historiesynen eller konstsynen eller what have you.

Relaterat
Jüngers liv
Michael Moorcock
Napoleons gräshoppor
Östeuropa - kärnlandet
Krigscykler
Målning: C. O. Hultén

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (99) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)