söndag 12 augusti 2012

Lars Vilks åker västerut


Lars Vilks ska tala på ett islamkritiskt möte i New York i september. Det får han inte för DN. Det är "omdömeslöst och inkonsekvent" får vi veta. Magnus Ranstorp anser i SvD att det är "oklokt". Så låter det i MSM. Man frågar sig: har ni, kära elit, hört talas om fri åsiktsbildning...? Det är nämligen vad det svenska folkstyret bygger på. Det står i grundlagen. Har ni läst den? Den har ändrats en del på sistone men klausulen om fri åsiktsbildning som fundament står kvar. Fria Tider

Mediaeliten anser att Vilks deltagande i ett counterjihadmöte är oacceptabelt. Islam får tydligen inte kritiseras. Vilks säger själv att han inte tar ställning politiskt. Deltagandet på mötet är "del i hans konstprojekt" (Vilks på AB debatt). Men det är skitsnack. Vilks är en politisk konstnär vare sig han vill det eller inte.

Jag skrev om detta idag på Flashback. Det var i tråden "början på ett mediekrig om mångkulturen" på Politik/inrikes. Vilks kan inte själv ta på sig och av sig den politiska rollen som en hatt. Han har den genom att verket "Muhammed som rondellhund" fått politiska konsekvenser världen över. Jag skriver:
Vilks tror sig vara "bara konstnär", det han gör är bara del i konstprojektet säger han. Jag förstår idén med konceptkonst, Vilks' rondellhund har onekligen fått ett eget liv som ett slags konstverk, men i en brännande, aktuell fråga som islams politiska agenda där all form av islamkritik är tabu - där kan man som kreatör inte smita bort i salongen och säga "det är bara konst". (---)

... Vilks [valde] att angripa islam. Han försökte enligt uppgift först att angripa kristendomen. Men ingen reagerade. Då angrep han islam. Fattade han då inte vad han gjorde? Han ville såklart hålla det hela inom det svenska konstlivets ramar och kritisera attityden hos konstkritiker och gallerier, den där salongsvärlden han känner till; han ville kritisera konstbegreppet i sig. Han angrep islam, han valde att göra det. Men att islam och kritik av denna i samtiden är explosiv, i ljuset av revolutionen i Iran, Salman Rushdie, Jyllandsposten mm - det fattade han nog inte.

Han trodde nog inte att han skulle dödshotas för sitt tilltag. Han trodde kanske att han skulle defameras på DN:s och AB:s kultursida, men dödshotet hade han nog inte räknat med. Men nu är det för sent att ångra sig, han måste köra på. "Konstverket" lever ju sitt eget liv. Och det är ett politiskt konstverk vad än Vilks säger. Och med verkets tema kring yttrandefrihet och rätten att slippa dödshotas för att vara blasfemisk så hamnar Vilks ofelbart i ett slags högerläger där man säger ja till yttrandefrihet, ja till rätten att kritisera även icke-kristna religioner och nej till muslimers härjande med mordbrand och blankvapen i konstnärers närhet.
Jag skriver detta på Flashback och jag vidhåller detta. Vilks är en politisk konstnär. Han kan inte välja att vara icke-politisk. Det bestämmer inte han. Verket lever sitt eget liv. Men han har förvisso sina goda sidor. Han tycks vara medveten om att verket lever sitt eget liv. Han vistas i en gråzon likt få andra konstnärer idag. Jag skrev i ett senare inlägg att han ska ha credit för att han inte backade, inte gjorde en pudel, inte ens när han blev dödshotad vilket nog var en överraskning för honom:
Man måste stå för det man gör. Ingen gillar en velpotta. Så i spelet kring detta verk har Vilks fått en del kudos, han har visst stöd i folkdjupet kan man gissa. Få förstår hans kulturstrategiska schackranden men en gubbsturig fan som hötter med yxan mot lönnmördare, det är lite Åsa-Nisse och Kronblom-heroism över detta. Det är Vilks det och jag lyfter på hatten för denna motståndsanda.

Vilks står på sig. Han är ingen 08-fjolla som säger att han blivit missförstådd. Vi har ju sett otaliga pudlar annars gällande mångkultur (aktör X säger något sårande, får media på sig, tvingas till avbön eller varsågod och håll käften för evigt i tigandets land...) Så på den nivån kan man hysa visst gillande för detta projekt i skärningspunkten mellan konst, politik och liv.

Jag må ogilla Vilks teckning, jag har inget till övers för det där urbana smädandet av Muhammed; samtidigt är jag emot politisk islam och motarbetar halalhippies så ofta jag kan. Men i fallet Vilks så stödjer jag hellre honom än muslimska mördarpatruller. Expressens kulturchef Karin Olsson sa något liknande i september förra året. Filantroperna Helle Klein och Kurdo Baksi hade då nyss raljerat över Vilks condition, men Olsson sa att i valet mellan mördare och konstnär ser det märkligt ut om man stödjer mördaren: "Några misstänks ha planerat att mörda en konstnär. Det måste krävas en gränslös cynism för att då ge sig på konstnären."
Vilks är en gråzonsfigur, en som rör sig i oupptäckta länder. Återigen, jag ogillar smädelse och konst som ska provocera. Men han kör i alla fall vidare på den väg han valt. Och det inger viss respekt. DN och Expressen har hittills stött Vilks men hans beslut att tala på detta counterjihadmöte har mött kritik i DN. Själv har jag gått från att anse honom vara en komplett idiot (maj 2010) till ovanstående mer nyanserade bild.

Vilks är en svår nöt, jag medger det. Han svår att placera. Litegrann som jag själv: media stämplar mig som "rasist och Breivikanhängare", högst märkligt. Jag menar, jag bloggar om Breivik och stödjer hans kritik av mångkulturen, men jag tar avstånd från våld. Och jag anser att vita människa ska få finnas. Det är media som är rasister; de är antivita. Men mitt credo är för svårt att karaktärisera för dem, de kan inte göra sig en bild av en indolog som skriver romaner och som är kritisk till PK-väldet; ingen annan svensk författare är ju det...! Det förstår inte den gråzon jag vistas i. Därför driver jag den här bloggen: för att upplysa världen om min världsbild.

Relaterat
Lars Vilks versus Dawit Isaak
Svt.se om mig
Strategiska inlägg
Min svenska historia
Jakten på Minilorden

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)