tisdag 22 januari 2013

Jag har gjort allt jag velat


Jag har gjort allt jag velat.

Jag har haft sex med en vacker kvinna. Jag har skrivit "Camouflage" och andra storverk. Jag har sett Stora Lulevatten i soluppgångens sken. Så vad finns det kvar att göra? Allt tenderar att bli "more of the same".

- - -

Häromdagen stod jag på Coop Forum. Jag stod, närmare bestämt, vid fruktdisken och plockade på mig bananer. 1,5 kg, fördelat på två påsar. Och jag tänkte: kriget är över. Det hotande världskrig som jag såg för, säg, några år sedan, ja, som jag även skrev om här på bloggen ännu 2011 - det blir inte av. Det är slutkrigat i världen. Bananbåtar kan tryggt åka från Afrika och hit. Det blir inga avspärrningar, inga embargon, inga ransoneringar - och definitivt inget hett krig, inga operativa anfall med 10 brigader mot det ena eller andra landet.

Det är slutkrigat. USA:s armé är för liten. Den har skurits ner. Tacka Obama för det. Och ryssen kan inte angripa oss. Wilderängs "Vintermörker" (Massolit förlag 2010) är en barnsaga för kalla krigsnostalgiker. Ryssen ockuperar Gotland...? Glöm det. Vad som återstår är s.k "frekvenskrig": propagandakrig och massmedial hjärntvätt. Och, för en stormakt, hotande drag som upprustning (à la Ryssland), diplomatiska påtryckningar mm. Men hett krig? - Glöm det.

- - -

Läst just nu: "Why We Fight" av Guillaume Faye (orig 2001, Arktos 2010). Drastisk, välskrivande fransman med Spengler och Nietzsche som stilideal, dock med fler neologismer än dessa. Faye hittar på nya begrepp som oikofobi, devrilisering osv som nog är användbara, men han brer på för tjockt i sina strategiska visioner. Krig med MENA, strid mot USA, neopagansk allians med Ryssland... yech. Han har heller inte fattat att det är slutkrigat. Frekvenskrig är modellen. Men visst, som försvar i frekvenskriget är hans bok OK. Vi måste förvisso bekämpa den lobotomerade massinvandringsregimen. Faye ger de metapolitiska instrumenten härför: han ger oss språket och termerna.

Mer som jag läst är Claes Wahlöö och Göran Larssons "Slaget vid Lund" (Historiska Media 1998). På 120 sidor beskriver man detta slag ingående. Det är bra gjort. Och inte i samma tegelstens-ambition som Peter Englund. Jag menar, kudos till honom för att han skapade den moderna genren med slagfältsmonografier, men jag tål inte hans tillgjorda stil. Wahlöö-Larssons bok är fullt läslig, eftersom den är skriven på normal svenska, inte på något 25-öres "lundensiskt silverlatin" à la Englund.

Jag har även läst lite i Bhagavad-Gîtâ på sistone. En rad som pashya etân samavetân kurûn iti är verkligen grandios, trots att den bara betyder "se hur alla kuruer samlats". Men det är de enkla raderna man minns. "Det sköna trivs i många former men allra bäst i det enkla."

Relaterat
Det blir inget krig mot Iran
USA:s strategiska reträtt
Faye: Archeofuturism
Visdom i Bhagavad-Gîtâ
En Härnösandsförfattare
Målning: Robert Svensson

Inga kommentarer: