onsdag 24 april 2013

Sidestream vs mainstream



Vi är inbegripna i ett mediekrig om mångkulturen. PK-ism, massinvandring och mångkulturism är ännu "gällande ideologi" i det här landet. I mainstream media drivs ännu mångkultur som om det vore 1992. Men i sidestream media kritiseras den rådande ordningen.


Jag har just introducerat en ny term: sidestream. För att förklara strukturen på det medialandskap vi befinner oss i behövs nya termer som denna.

Den som myntat begreppet ”sidestream” är läkaren och debattören Thomas Jackson. Han mailade mig tidigare i år och nämnde termen och vad den kan sägas stå för. Och jag tackade Thomas och sa att detta är mycket användbart...!

Så här följer mina idéer om hur Sveriges kulturliv, dess media och allt, idag kan sägas bestå av två fåror: sidestream och mainstream. Generellt gäller att det spelar ingen roll hur små upplagor etc som sidestreamaktörer har. Bara att de finns spelar roll. Sedan måste de ju kunna skriva också och ha något att säga.

Och det har sidestream-media som Nya Tider, Dispatch, Fria Tider, Realisten, Avpixlat och Exponerat. Sajten Fria Tider har för sin del en aktningsvärd trafik. Ingen alternativ nyhetssajt kommer, så vitt jag vet, i närheten. Inte så att jag är paleokonservativ libertarian. Jag är radikalkonservativ nationalist.

- - -

Det ska inte handla om mina åsikter här. Inte heller ska jag skriva primärt om media. Jag ska skriva om sidestream kontra mainstream bland landets författare, och nämna dem i varje läger -- och subgenre -- som har högst profil. Och i mina ögon har det gamla gardet, mainstreamförfattarna, idag börjat komma med extrema, verklighets- och ofta svenskfientliga idéer, medan sidestreamförfattarna är mer i synk med tidsandan.

En typisk mainstreamförfattare inom thrillerromanen är ju Jan Guillou. Han har nog viss koll på sitt hantverk, men i övrigt är han ett exempel på mainstreams förslumning. Han har till exempel erkänt sitt KGB-samröre 1967-72. Det han gjorde var i en gråzon, inte i sig straffbart. Men att vid tiden inte anmäla för Säpo att han var utsatt för värvningsförsök från KGB, det är straffbart. Guillou skröt vitt och brett om sin karriär i ”Ordets makt och vanmakt” (2009), men KGB-spelet nämndes inte med ett ord. Sådana är mainstreamförfattarna: de uppvisar en arrogans utan like. Och får de kritik spelar de rasistkortet. Som tur är finns inom sidestream svenskvänligare thrilleralternativ, som Anders Jallai (”Spionen på FRA”, 2010) och Lars Wilderäng (”Midvintermörker”, 2011).

När man köper deras böcker behöver man i alla fall inte oroa sig för att man stödjer landsförräderi som i Guillous fall. Jallai hade rentav påskriften ”prissänkt i nationens intresse” på en bok, en gest som signalerar en radikalkonservativ ande. Karlsson är för sin del intresserad av asatro och har en så kallad Torskenning tatuerad på armen (”alda bergr” – människosläktets beskyddare). Det är definitivt inte vad som kännetecknar dagens mainstreamförfattare.

När jag tipsades om termen ”sidestream” sa Jackson att även jag torde räknas dit. Ja kanske det. Kanske har jag viss likhet med thrillergänget ovan med romaner som "Agajan äventyraren" och "Stridsmiljö 2500".

- - -

Jag går nu till debattböckernas rike. Sedvanliga regimkramande debatt- och rapportböcker är sådant som Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen” (2007), en barndomsskildring av en sedermera Leninist som tror sig styra debatten med rasist- och fasciststämplar. Vi har även Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk” (2009), på vilken Mikael Jalvings ”Absolut Sverige – ett land i förändring” (2012) blev ett svar. Sundström granskade Danmark, Jalving Sverige. Sundström fick sitta i alla TV-soffor. Jalving hann i och för sig gästspela lite i svensk TV. Men sedan han bevistat ett seminarium med Nationaldemokraterna 2011 för att pusha för sin bok, blev han persona non grata i de fina salongerna. Tydligare än så kan sidestream kontra mainstream inte visas. Är du Korrekt får du, likt Sundström, vara med i mainstream. Kritiserar du massinvandring hamnar du ofelbart i sidestream.

Men det är ingen fara för Jalving fick ju sin bok utgiven här ändå. Och boken har sålt bra. Så att inte tillhöra mainstream håller kanske på att bli en merit i sig. Det är i alla fall en gryende, och kommersiellt vital, kultur vi ser växa fram. Det blir en ”contre-societé”, en alternativkultur som växer sig stark och kan leva på egna meriter. I USA på 70-talet kunde till exempel serietecknare som Robert Crumb, Richard Corben och Vaughn Bodé leva gott på att publiceras i diverse alternativblad. Gilbert Sheltons ”The Fabulous Furry Freak Brothers” hör även hit; den torde tilltala vissa drogliberaler, denna serie om en trio bröder och deras strävan att bli höga.

- - -

Var var jag? Bland debatt- och dokumentärboksförfattare. Man behöver väl inte nämna att den mossigare delen av mainstream berikas av författare som Qaisar Mahmoods ”Jakten på svenskheten” (2012) och Mustafa Cans ”Tätt intill dagarna: berättelsen om min mor” (2006). Om dessa böcker säger jag: har man en historia att berätta, OK. Men det är verkligen hype kring blotta faktum att en invandrare skriver en bok. Det är en typisk mainstream-grej: massiv MSM-snurr på det hela.

Men hypa på då säger jag. Idag betyder det inte lika mycket att vara omskriven i MSM. Vi har ju i år fått en sidestream-bok som ”Invandring och mörkläggning” av Karl-Olof Arnstberg och Gunnar Sandelin (Debattförlaget). Detta är 400 sidor vägande kritik av mångkulturism och massinvandring, i sentiment och siffror: ihjältigen av mainstream, livligt debatterad i sidestreammedia som Flashback om Nya Tider.

Men att sidestream gillade den betydde mycket. Genom att Arnstberg/Sandelins bok tagits emot och tolkats välvilligt av sidestream media, samtidigt som MSM tiger om den, så är saken klar: boken är ett mästerverk, ett frontalangrepp på massinvandringsregimen. Detta är den bild som etablerats; detta är det rykte och det renommé boken fått. Och MSM kan inte efteråt komma och försöka lansera en alternativ tolkning. MSM håller, med andra ord, på att bli irrelevant.

- - -

Jag kan fortsätta räkna upp titlar och författare. Jag har t.ex inte sagt något om våra poeter. Är Bob Hansson och Johan Jönson mainstream, är Klara Norling och Freke Reihä sidestream...? Och romaner: vilka är här manistream respektive sidestream? Man kan nog säga att Henrik Johansson och Lars Holger Holm är sidestream medan mainstream är folk som Amanda Svensson och Måns Kallentoft.

Så kan det vara. Men för att ge sig skönlitteraturen i kast torde en separat studie behövas. Men sidestream i stort lever och har hälsan. Det är vad jag vill ha sagt. Sidestream är spännande, mainstream är mossigt och gammalt. Mainstreamen är igenkorkad av mångkultur och PK-ism. Sidestreamen är vital och smått rebellisk.


Relaterat
"Svensk" är ett fungerande sedvanebegrepp
Tal på nationaldagen 2012
Vår tid nu: propagandakriget, Sverige, 2012
Östra kanalen, Härnösand

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)