tisdag 24 september 2013

Sverige är inte bara ett land, det är även en kultur och ett folk


Sverige existerar.


Nu ska jag ställa en fråga. Den är: vad är Sverige? Hur definierar man det?

Sverige, hur kan man definiera detta idag omstridda begrepp? Jag tänker här söka inspiration hos statsvetaren Rudolf Kjellén (1864-1922). Enligt honom kan Sverige beskrivas från fyra utgångspunkter:

1) Sverige som stat
2) Sverige som territorium
3) Sverige som kultur
4) Sverige som nation

Jag börjar med att utreda detta med Sverige som stat, punkt ett på listan. Detta rör de instrument varmed Sverige styrs, de institutioner som den svenska politiken förverkligas genom. Sverige må ha avstått från en del av sin suveränitet till EU, men utöver det har vi vår egen statschef och flagga, vår folkvalda regering, vår utrikesminister, vårt försvar och vår polis och rättsväsende. Vi har en grundlag från 1974, stadfäst av den folkvalda riksdagen. Sverige företer alla tecken man kan begära på en suverän stat. Vi har därtill en lång historia som statsbildning, åtminstone sedan 1000-talet. Vi har sedan 1815 och än mer under 1900-talet tvingats föra en pragmatisk politik i supermakternas skugga, men realiter är det vi och ingen annan som bestämmer var skåpet ska stå i detta land.

Den svenska staten, det svenska centralstyret, tar mer eller mindre sin början med Birger Jarl. Statsapparaten byggs ut av Gustav Vasa och nya tidens kungar och konsolideras till en stabil autarki, ett självständigt styrelseskick.

Punkt två på listan var, som synes, Sverige som territorium. Detta rör själva marken vi bor på, våra skogar och fjäll, våra jordbruksbygder och städer. Det skandinaviska området öster om Norge, väster om Finland, beläget mellan Treriksröset och Smygehuk, det är Sverige som territorium, som rike. Det är det land som svenska soldater försvarat med sitt blod från hedenhös till våra dagar.

Sverige som kultur: detta är punkt tre enligt ovan. Och det syftar på de konstverk och de artefakter som genom tiderna skapats i detta land. Det är berättelser, bilder och föremål; det är alltifrån romaner, musikverk och målningar till industriprodukter.

Den sista punkten på min lista är punkt fyra: Sverige som nation. En synonym till ”nation” är ”folk”. Finns det i så fall ett svenskt folk, ett folk med gemensam historia, kultur och etnicitet? Jag anser det. ”Svensk”, använt för att beskriva ”vanliga svenskar, traditionella svenskar”, är ett så kallat sedvanebegrepp. Och statsminister Reinfeldt talade ju i maj 2012 om ”etniska svenskar” som en speciell kategori. Det ansågs i debatten som följde kontroversiellt. Det förstår jag inte. När invandringen är stor (15% utrikes födda enligt integrationsminister Erik Ullenhag) behövs ett begrepp för att beskriva "gammelsvenskar", "traditionella svenskar".

- - -

Ordet "svensk" är idag ett laddat begrepp. Det får överhuvud inte användas tycks det. Den som i media eller akademi djärvt nog hävdar att Sverige existerar, han får sig en beskäftig föreläsning till livs med innebörd att Sverige inte finns och att svenskar är ett hjärnspöke. Och finns vi så är vi dåliga.

Men det svenska folket är som antytt ett sedvanebegrepp. Alla förstår intuitivt dess innebörd. Alla förstår ju i dagligt tal vad som menas med "det japanska folket", "det italienska folket", "det somaliska folket", "det iranska folket" etc. Med dessa menas ju inte bara den befolkning som idag lever under respektive statsmakt, utan de traditionella innebörderna av respektive begrepp. Då förstår jag inte varför begreppet "det svenska folket" ska orsaka sådana problem, varför svensk intelligentia gör allt för att förneka det, för att problematisera ihjäl det.

Etniska svenskar finns. ”Sveriges folk” är traditionellt sett vita nordgermaner. Jag anser för den skull inte att Sverige ska bli en etnokrati. Jag förespråkar inga raslagar. Men jag anser att traditionella svenskar ska vägas in när Sveriges och det svenska folkets öde diskuteras. Sverige är ett land i norra Europa, befolkat av en nordgermansk folkstam, sedvanligt kallade svenskar: ett frimodigt, ärevördigt folk, rikt på traditioner.

- - -

Traditioner, vi har traditioner. Vi har med vår diktan och traktan, vår pastorala och andliga odling, våra föreställningar, idéer och berättelser skapat ett nätverk av attityder, sinnebilder och narrativ som inte går att utplåna så lätt. Vissa försök har gjorts sedan 1945, och än mer intensivt efter 1968 och under 00-talet. Men att bygga en tradition som den svenska tar hundratals, ja tusentals år. Så den som ogillar det traditionellt svenska, den som vill riva ner vad svenskarna byggt upp under årtusenden, den har en diger uppgift framför sig. En tradition är i och för sig inte något som lever vidare automatiskt. Den måste omhuldas av sitt folk för att leva vidare. Men numera tycker jag mig märka hur ”mannen på gatan”, ”den sedvanlige svensken”, står upp för sig och sitt.

När svensken av fri vilja börjar omhulda sitt kulturella och etniska arv blir han del av en månghundraårig tradition. Och den som positivt, affirmativt står för den han är och vad han traditionellt omhuldar, han är omöjlig att besegra anser jag. Att däremot verka mot traditionen är till sin art reaktivt, negativt och tomt.

Att till exempel vissa elitmänniskor, i kölvattnet av Reinfeldts påstående, förnekade de etniska svenskarnas existens – det togs inte väl emot i folkdjupet kan jag meddela. Och är man väl medveten att man är ett folk så kommer omhuldandet av ens traditioner som en naturlig följd. Att åter få fira traditionell midsommar och jul utan att be om ursäkt, att med gripenhet ta till sig berättelser om gångna tiders Sverige, att läsa traditionella svenska sagor och sägner och i dem ana rösten hos gångna släktled, ens egna förfäder – det är att omhulda traditionen och försäkra sig om att den lever vidare.


Relaterat
Min svenska historia
Sverige, del 11: Birger Jarl
"Eliten" har sin operation, jag har min
Autointervju
Sverige behöver en ny berättelse
Bildsten från Stora Hammars på Gotland. 700-talet.

1 kommentar:

Edward Ulfertz sa...

Palestinier, kurder m.m.
Även svenskarna borde ha rätt till ett eget land.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (60) aktufall (20) alga (3) Andersson (2) Antropolis (20) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (98) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)