söndag 26 januari 2014

Följetong börjar i morgon: "Viviann Sack, kvinna år 2064"


Halleluja.


Ibland kör jag följetänger här på bloggen. De kan handla om östfronten, de kan handla om filosofi och de kan handla om Enhörningens tid. Och nu är det dags för en framtids-följetong. En spekulativ berättelse om Sverige i framtiden, det är vad det handlar om. Titeln är "Viviann Sack, kvinna år 2064".

Vi får följa Viviann Sack, 23, som är rymdpilot. Det är den sista dagen innan hennes Stora Resa, en interstellär färd. Och dagen spenderas med att går hon runt i sin stad och tar avsked av den.

Följetongen har sju delar. Härmed en sneak preview ur del 1. Det anger något om världsläget. För Vivianns värld är olik vår. Ett antal förändringar hade kommit...
... från cirka 2020 och framåt. Då hade krigsregimerna i världen avvecklats, samnationalism hade blivit standard i internationella relationer och samarbete blev normen, inte konkurrens.

Var det verkligen så enkelt? Ja, det var det. Det behövdes inga krig eller våldsamma revolutioner för att förändra världen till det bättre. Det var folket som sa nej och röstade fram regimer som satte människan i centrum. Vardagens värld med trygghet och familjeliv sattes högre än tillväxt, konkurrens och dominans.

Detta innebar för sin del inte att mänskligheten stagnerade i letargi. Det fanns ännu utmaningar att anta, som att flytta vetenskapens gränser framåt. Teknik och vetenskap blomstrade i detta nya samhälle. Rymdtekniken tog ett språng framåt och en bas på Mars upprättades 2038. Viviann hade, vad det beträffade, varit på Mars två gånger. Det var del i hennes utbildning till rymdpilot. Hon hade varit co-pilot på skeppen. Trafiken till Mars sköttes med förhållandevis traditionella skepp; de drevs av så kallade Nagymotorer där luft i brännkammare bringades att explodera med hjälp av laserstrålar. Det gav en god reaktionsdrift. Men nyss, 2042, hade man lyckats skapa en drivmetod som överskred ljushastigheten vilket möjliggjorde interstellär rymdfart. Denna typ av motor arbetade med kristallmagneter; de skapade, så att säga, en konstant gravitationell utförsbacke för skeppet ifråga. Detta möjliggjorde färder till avlägsna stjärnsystem. Det var ett sådant skepp Viviann skulle styra ut i rymden i morgon. Hon var inte den första piloten att resa med denna skeppstyp. Ett tiotal transplutoniska resor hade redan gjorts. De hade för sin del inte stött på något intelligent, utomjordiskt liv. Men kanske denna resa, den färd med skeppet Gyllene Gripen som Viviann skulle spaka, skulle innebära dylik kontakt...?
Viviann är pilot på Gyllene Gripen. Med sig har hon en besättning: en kapten, en navigatör osv. Men innan hon reser ska hon alltså gå runt i sin stad, Stratopia, och ta avsked av den. Hur det går får ni veta i morgon och sju dagar framåt. Häng med! -- Edit: här finner ni del 1 av följetongen.


Relaterat
Krigskorrespondent i framtiden
Konsten att spara mental energi
PK-ismen är låst: tre indicier
Politism.se har brist på idéer men de kan få några av mig
Vad sysslar regimen med? Är den vansinnig?