onsdag 29 januari 2014

Viviann Sack, kvinna år 2064 (del 3 av 7)


Resumé: det är år 2064. I staden Stratopia lever Viviann Sack. Hon är rymdpilot och ska ut på sin första interstellära resa. Men dagen innan är hon ledig. Och hennes släntrande har nu fört henne till ett ödehus.

Index till alla delar



Som jag berättade i förra avsnittet befann sig Viviann i ett bibliotek i ödehuset. Hon fick då för sig att sätta sig vid ett bord och skriva något. Och hon skrev detta på ett papper:

OPERATIVA OPTIONER eller VAD SKA JAG SYSSLA MED SEDAN JAG VARIT RYMDPILOT...?

Jag heter Viviann Sack. Jag föddes den 7 april 2041 i denna stad, Stratopia. Nu är det 2064. Jag är 23. I fem år har jag utbildat mig till rymdpilot. Jag har gått på Rymdakademin här i Stratopia. Kursen har bestått av meditation, navigering, astrografi, aerodynamisk flygning samt praktik på laserskepp. Jag har varit co-pilot på två resor till Mars. Nu ska det bli interstellära resor. Jag ska styra Gyllene Gripen. En grip är ett väsen med örnhuvud och lejonkropp. Detta skepp har jag också varit co-pilot på, under smärre rekognosceringsfärder i djuprymden. I morgon ska jag vara andre styrman på dess resa till Arcturus IV. Gud vet vad vi finner där. Men vi har ju Gud med oss, så allt ska nog gå bra. Our aim is true.

Jag är en operativt lagd människa. Jag gillar att göra saker. Mellan gymnasiet och akademin jobbade jag ett tag som cafébiträde. Det var kul. Annorlunda. Och jag har varit på äventyr här och där; jag reste lite i Europa med en pojkvän en gång. Det var för tre år sedan. Nu har jag utbildat mig till rymdpilot. Det ska jag jobba med i några år. Men efter det då? Vi lever förvisso i en själisk tid, en harmonisk tid av astrala dimensioner. Konflikt och strid har gett vika för samarbete och dans. Men vissa ordningsmakter torde ännu behövas, vissa operativa tjänster.

Mot den bakgrunden kan jag tänka mig följande jobb och sysslor, med dessa estetiska och andra egenheter:
. rymdagent. Möjligheter att resa i rymden och klä sig i snygga, ljusblå overaller med slängkappa över axlarna. Men positiva, affirmativa uppgifter ska det vara: som medlande i konflikter, empati och samlande av underrättelser.
. agent på jorden. Det är samma charm i detta jobb som det nyssnämnda: möjligheter att resa och klä sig snyggt. Att bli spion eller säkerhetsagent inom metanarrativet av samarbete, naturskydd, transparens och esoterism.
. rymdsoldat. Några fler krig blir det nog inte, varken på jorden eller i rymden, men skyddskårer à la polis kommer nog att behövas. Den soldatiska energin ligger möjligen närmare andra än mig, men dock. Tänk bara på charmen i att gå uniformerad, tjäna mänskligheten och visdomen. Uniformen är ett tecken på tjänst.
Viviann la ifrån sig pennan. Hon såg sig om i biblioteket. I ett hörn, inbyggd under en bokhylla, stod en säng. Hon gick bort till sängen, la sig på den och somnade, for bort i länder bortom Bortom och inom Inom.

- - -

Viviann vaknade. Har något hänt? frågade hon sig. Har jag försovit mig? Har Gyllene Gripen rest utan mig? Har detta läckra skepp, denna metallörn med lejonkropp, denna tredubbla spolform med gyllene lyster redan lyft från Rymdhamnen för att blästra sig en väg genom rymdens mörker...?

Hon såg sig om i biblioteket och såg en bokhylla. Det var inget märkligt med den. Men hon var i ett märkligt hus.

Hon var kvar i Ödehuset, den virtuella väntsal där hon hamnat. Hon gned sömnen ur sina grå ögon, reste sig ur sängen och gick till skrivbordet. Hon slog upp blocket och fortsatte skriva, nu utan rubrik, hon bara lät det flöda. Framtidsplanerna var glömda, det hon nyss behandlat; hon bara skrev och hon skrev detta:

- - -

Empty spaces what are we living for, abandoned places, I guess we know the score… Denna nihilistiska sång kommer osökt för mig. Jag är i en övergiven plats, ”abandoned place”, ensam med Tillvaron. Men det är rätt skönt. Jag svävar mellan tomma ändlösheter.

Att jag lever, därpå beror allt. Clock strikes twelve, moondrops burst, out at you from their hiding place. Like acid and oil on a madman’s face, his reason tends to fly away –”

Viviann tänkte: Det är dags att lämna detta märkliga hus. Dags att ta itu med tillvaron där ute.

- - -

Hon reste sig från stolen, lämnade biblioteket och hamnade i en korridor. Sol sken in genom ett fönster. Så bra då. Halleluja. Jag är världens ljus.

Hon frågade sig: Är det fortfarande fred på jorden, fina tider, dans och glada grabbar? Är det fortfarande den 14 maj 2064?

Ingen svarade. Viviann tog en trappa ner till markplanet och gick ut i friska luften. Fjärilen flög iväg. Viviann fick nu lust att gå upp på Åslia och bese sin brors tekniska cirkus. Det var ett smärre palats på ett berg, fullt av egendomliga rum och installationer.

Sagt och gjort. Hon lämnade Ödehuset och gick bort på huvudgatan mot väster. Hon passerade egnahem, trädgårdar och dungar, allt synbarligen öde men fridfullt. Hon sjöng en aria till solens röda guld och närmade sig ett runt, blått hus. Det var byggt av trä och hade tegeltak. Ute på gården stod en man och skötte om några rosor. Viviann stannade, sa hej och frågade:

- Vilket datum är det?

- Det är den 14 maj.

- Vilket år är det?

- Det var en märklig fråga, sa mannen. Vet du inte vilket år det är?

- Nej, det vet jag inte, sa Viviann. Jag har nyss varit lite borta, känns det som. Därför vill jag veta vilket år det är.

- Det är 2064.

- Och det är maj? Den 14 maj?

- Ja.

- Tack, sa Viviann och vandrade vidare genom de gröna markerna. Smidig som en lokatt gick hon längs en stig som ledde upp på kullen där hennes bror höll till. Hon gled osökt genom landskapet, upp mot Åslias parnassiska höjder. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne, tänkte hon.

Ni har just läst del 3 av Vivianns äventyr. Här har ni del 4. Där möter hon sin bror, Gustav Sack.



Index till alla delar



Relaterat
Röda Mars,välkommen
Ekon i gaturummet
En pansargrenadjärinfanterifänrik vid namn Camouflage
Strandsatt
Utbrytningen
Henri Rousseau: "Le Moulin"

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (234) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (286) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (60) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (52) poesy (47) politikka (170) pr (44) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (97) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (7) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)