söndag 2 februari 2014

Viviann Sack, kvinna år 2064 (slutet)


Resumé: År 2064. Viviann Sack är rymdpilot. Hon ska ut på sin första interstellära färd. Platsen för det hela är staden Stratopia i Sverige. I detta avsnitt är det dags för avfärd.

Index till alla delar



Nästa morgon vaknade Viviann av att alarmet surrade. Klockan var 0600. Hon steg upp, gick ut i badrummet, duschade, torkade håret och gjorde sig i ordning. Hon satte håret i hästsvans. När hon klädde sig tog hon bara på sig enkla byxor, promenadskor, topp och lätt sommarjacka. En turbinbil från Akademin kom strax och hämtade henne. Hon lät sig föras genom staden, över bron i söder och in på Rymdhamnens sublima anläggning. Hon klev av vid ett terminalhus, gick in och gick direkt till en läkarundersökning. Hon befanns vara i perfekt hälsa. Så fördes hon till ett privat omklädningsbås, en blå kammare med röd heltäckningsmatta. Där, på ett bord, hade hennes utrustning lagts upp. Det var Rymdflottans uniform, hennes egen uniform med fänriks gradbeteckningar i guldbrodyr: en stjärna.

Hon gillade dessa kläder. De var sköna men ändå strama och värdiga. Alla flottans utstyrslar var inte så snygga, ingen nämnd och ingen glömd. Hon tog på sig uniformen: ljusblå byxor och ljusblå jacka med vita muddar och vit krage. På skorna satte hon lågskaftade stövlar av vitt konstläder. På vänster handled satte hon en handdator, en så kallad komlänk. Det var en reserv utöver skeppets dator. Runt halsen hängde hon ett trådlöst headset.

Klar med påklädning och utrustning gick Viviann till ett nytt rum. Denna rotunda hade ljuslila väggar, en skärm och ett bord. Det var briefingrummet. Där mötte hon sina besättningskollegor: kapten Gimbo Gidlund, astrogator Raps Tallion, kvartermästare Devi Neva och empat Elin Birke.

Man satte sig vid ett bord i rummet. Viviann betraktade sina kolleger. Hon såg först på kapten Gidlunds breda, trygga gestalt. Han var iförd blå uniformsrock med vita muddar liksom hon själv. Fast han, 32-årig och med 11 års tjänst, var kapten. Viviann var fänrik; Gidlund var till befattningen förste styrman och hon var andre. Viviann såg därnäst på den smale, skallige astrogatorn Tallions apatia-präglade, lugna fysionomi. Han var kadettsergeant i ljusblå rock. Sedan var det Neva, mörkhårig och mörkögd, i grön vapenrock med vita muddar. Hon var kvartermästare. Hon skötte bland annat om måltiderna ombord. Och slutligen, i röd dräkt med vita muddar, var det Elin Birke. Med ett arkaiskt leende besvarade hon Vivianns blick.

Denna korthåriga, utmärglade, 28-åriga lärare i astromeditation var skeppets personalofficer och kurator. Hon var, sitt lite hårda utseende till trots, en lyhörd empat som kände var och ens rätta värde. Hon hade varit Vivianns främste lärare under de fem årens utbildning. Hon hade lärt henne de esoteriska grunderna för pilotkonsten. För detta hade hon, som sagt, bland annat berättat för Viviann om Taisha Abelar och hennes krets, de amazonkvinnor som blivit ikoner för en del av 2000-talets esoteriska väckelse. Viviann hade, som ni minns, tänkt på Taisha och de andra när hon dagen före besökte Ödehuset. Som en lek, som ett utväxlande av kordord, sa Viviann nu till Elin:

- Taisha Abelar...!

Elin var direkt med och kvitterade med ett:

- Clara Grau...! Viviann log och Elin log tillbaka. Detta fångade in nuce den exalterade, men stoiska stämning som rådde. De andra i besättningen fattade galoppen. Alla var skolade i systematisk meditation.

Stämningen i rummet var lugn, hänfört lugn. Under Elin Birkes ledning tonade man in på stillheten och samlade sig. Sedan intog man en måltid på bröd och honungsvatten.

- Är alla klara då, sa Gidlund när han nästan ätit klart. Nåväl, jag vet att ni är det. Men är det något ni måste anföra så säg det nu.

Ingen hade något speciellt att komma med.

- Då så, sa Gidlund. Vi vet alla att det är en viktig resa. Jag vill bara säga: jag är glad att ha en sådan besättning under mig. Vi har en fantastisk uppgift framför oss. Det här blir roligt, om nu det är ordet. ”Spännande” kanske bättre beskriver det hela. Det blir ett spännande äventyr. Vi har full koll, vi är proffs, men vi har även, hoppas jag, inspiration för de uppgifter som förestår.

Alla nickade instämmande. Gidlund repeterade uppgiften en sista gång. Man skulle färdas till Arcturus IV för att där söka tecken på liv, intelligent liv. Resan till denna fjärran planet skulle ta en vecka. Ljusåren skulle komma att piska skeppets gyllene skrov, tiden skulle förvrängas, men tack vare tidsportaler skulle man undgå relativitetseffekter. Man kunde ställa in den tid man ville att återvändandet till jorden skulle ske vid. Och det skulle bli 5 juni samma år.

- - -

Färdiga med briefingen lämnade man servicebyggnaden och gick ut på plattan. Gyllene Gripens skrov glänste i morgonsolen. Styran rann fram till vänster. Staden presiderade bortom den, inbäddad i grönska. På sin kulle låg Circus Technicus Maximus, också den gyllene i solen. Viviann tänkte på sin bror och förlät honom allt – som hon redan gjort, men hon försäkrade sig själv om att hon inte bar på gammalt groll. Det var särskilt viktigt nu. Sittande i pilotstolen fick inga låga tankar förekomma.

Hon förlät sin bror. Han var bara människa. Och han hade ju bett om ursäkt själv. Gud välsigne dig, tänkte Viviann när hon med besättningen klev in under skeppets nedre vänstra, spolformade skrovdel, innehållande kristallmagneter och immanensgeneratorer. Och, tänkte Viviann: Gud välsigne Amanda och hennes vänner – Amanda, flickan som visat henne tunneln som ledde till kyrkan. Gud välsigne ser alla, Gud välsigne Stratopia i morgonens sken. Farväl min stad, farväl Sverige, farväl Jorden. Nu åker vi...! Solar winds are blowing, neutron stars controlling...

Man steg in i ett glasrör. Där löpte en hiss. Gidlund tryckte på en knapp. Besättningen fördes uppåt och försvann in i centralkroppen till Gyllene Gripen. Man var nu i skeppets övre, mellersta skrovdel. Väl inne tog man sig via ännu en hiss till kommandodäck. Det låg mitt i skrovet. Någon vindruta fanns inte. Skeppets omgivningar projicerades på en skärm längst fram på kommandodäck.

Man satte sig på sina platser: Viviann längst fram vid styrpulpeten med dess displayer, Gidlund snett bakom henne och Elin vid en pulpet till vänster. Tallion satt vid en pulpet till höger och Devi längst bak. Skotten var av sepiabrun smiss och golvet pansargrått, belagt med en antihalkmassa.

Panelerna lyste redan. Gyllene Gripen var på stand by. Viviann satte sig i pilotstolen, tog på sig headsetet och kom till ro. Säkerhetsbälte behövdes inte. Man skulle lyfta med antigravitation. Och väl i rymden skulle artificiell gravitation hålla dem lokalt på 1G. Man skulle inte sväva runt i skeppet utan man kunde gå och stå som vanligt.

Med snabba rörelser knappade hon på panelerna in rutinkommandon, kontroller för om systemen var OK. Kristallenergi, immanensfält, temperatur, flöde: allt var OK.

- - -

Grundläggande kommandon hade knappats in. Allt var grönt så långt. Nu kom det viktiga: att tona in på skeppet. Elektroder på kroppen behövdes inte för detta. Allt avlästes immanent av stolen. Det gällde för Viviann att få sina hjärnvågor att växelverka med skeppets kristallinska system. Detta skedde genom stolen hon satt i. Dess 22 våglängder måste bringas i harmoni med hennes hjärnvågor. Det övervakades via en panel som Elin Birke samtidigt kontrollerade; Birke studerade hur Vivianns, pilotens, hjärnaktivitet beskrev en sinusvåg. En annan våg beskrev skeppets liknande, mentala livsyttring. I takt med att Viviann lugnade ner sig, fann meditationens samâdhi-stadium, förenades vågorna. Omsider plattades de ut och blev en rak linje: flatline.

Viviann hade tonat in på skeppet, hon kände alla dess delar immanent. Hon hade blivit skeppet. Hon kunde tyst kommunicera med det. Det var den speciella talang hon hade. Och det var ytterst för den uppgiften hon tränats i dessa fem år. Gidlund och Birke kunde också konsten. Som kapten var Gidlund som sagt förste styrman. Men han skulle låta Viviann ta upp skeppet för han visste att hon klarade det. Man hade gjort några provturer förr.

Där hon satt sa Viviann telepatiskt till skeppet:

- God morgon, Gyllene Grip. Gud välsigne dig.

- God morgon, fänrik Sack, svarade det, eller snarare hon. Skeppet var kvinnligt; det var en hongrip. Det kände att det var Viviann som satt i pilotstolen och sade, telepatiskt: Gud välsigne dig. Är allt väl?

- Ja, Gyllene Grip. Och med dig?

- Jag har aldrig mått bättre,
sa skeppet.

- Det är skönt att höra. Vi ska ta en liten tur, du och jag och mina vänner. Det blir väl kul?

- Ja visst. Säg bara vart vi ska.

- Snart. Jag väntar på startorder.

- Uppfattat.


Viviann var del av en besättning. De var hennes kolleger och vänner. Men visst var hon en enstöring, visst kunde hon önska sig en dylik resa med en ett enmansskepp också.

Det låg i så fall i framtiden. Nu var det Gyllene Gripen det gällde, dess färd med en femmannabesättning till Arcturus IV. Till vänster om Viviann såg Birke på sin skärm. Fortfarande en rak linje. Hon sa via sin mikrofon till kaptenen: ”Andre styrman är i full harmoni med skeppet.” Gidlund anmälde uppfattat till henne. Sedan gav han Viviann startorder, och därför kom i Vivianns hörsnäcka kommandot från kaptenen:

- OK Viviann, ta upp henne.

Viviann sa ”uppfattat”. Hon slog in ännu några kommandon på panelerna och sa sedan, telepatiskt:

- Gyllene Grip, som din pilot beordrar jag dig: lyft på dina kristallmagneter, lyft från jorden, stig i skyn till 10.000 meter, först i 50 km/h, därefter i 300 km/h. Verkställ!

- Ja, fänrik!


Lätt som en fjäder lyfte Gyllene Gripen från plattan, buren på kristallmagnetiska vingar; lätt svävade lejoninnan upp i luften, accelererande till 300 km/h. En grip var som sagt ett lejon med örnhuvud, och denna hongrip styrdes av en annan smidig katt, en annan lejoninna vid namn Viviann Sack, 23, fänrik i rymdflottan, stjärnskeppens banérförare, mänsklighetens förtrupp i det äventyr som hette rymdens utforskning. Viviann såg med sitt inre öga hur Stratopia försvann under dem, hur allt blev grönskande skogar, sjöar och berg; hon såg omsider Skandinaviska halvön, Europa, hav och jordens rundning, följt av rymdens mörker, stjärnor och evighet.

- Fart 10.000 km/h, destination Mars – och bortom. Verkställ.

- Ja, fänrik.


Gyllene Gripen accelererade mot Mars och bortom. Skeppet styrde mot transplutoniska rymder och interstellära nejder, mot galaktiska marker och Arcturus IV.



Index till alla delar



Relaterat
Taisha Abelar: amazonkvinna
Borges: Ficciones (1945)
Coleridge: The Rime of the Ancient Mariner (1798)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Homeros: Odysséen (700-talet f.Kr)
Henri Rousseau: "Bouquet of Flowers"

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)