onsdag 26 mars 2014

Det blir inget storkrig i Ukraina, kriget där stod för 70 år sedan

Nyss tycktes alla övertygade om att det skulle bli storkrig. Alla mediaröster, från MSM till internethögern, sprang runt som drogade möss och skrek "krig! krig! det blir krig!" Och kriget, det skulle stå i Ukraina sa man. Massiva pansarslag mellan Nato och Ryssland hotade vilken dag som helst. Men det blev inget av det. Och sedan jag skrev i NyT att det inte blir storkrig har man slutat basunera ut sina vansinnesteorier.




Inte så att min artikel påverkade läget så elementärt. Men nu har media -- all media, både MSM och alternativa källor -- tydligen lagt ner krigssnacket. Summa summarum, det blir inte storkrig, det finns inte på kartan, tidsandan är emot det. Den som säger emot saknar koll. Varken i Ukraina eller på andra platser (som Syrien) blir det idag något officiellt förklarat, storskaligt "hett" krig. Mer här.

Men ni som drömmer om krig i Ukraina, om pansarstrider och rasslande ksp:ar över stäppen, ni kan ju läsa om hur det var där för 70 år sedan. Då krigade man i Ukraina. Och det har jag skrivit om. I denna följetong skildras en pansargrenadjär i tyska armén och vad han upplever på de ukrainska vidderna.

I del 5 berättas till exempel detta, om denne Erik Rotenbos tillstånd under reträtten genom östra Ukraina, uppgivandet av Kiev och så vidare:
Det var en metallhård verklighet, ett bronskimmer som på en staty, ett safirblå djup på himlen och ett tideljus över tingen. Det var en patosfylld tillvaro, varken ”god” eller ”ond”. Rotenbo hade för länge sedan lämnat dualismen bakom sig. Han var inget helgon, men han var en människa som strävade mot frigörelse från indignation, ältan och bitterhet. Spaningspatrull med en SPW och en skyttegrupp, över A mot B, skjut er fram mot fienden, iakttag och rapportera... detta var Rotenbos verklighet och han bejakade den till fullo.

Ett ord sammanfattade det hela: elegi. Och ”elegi” är inte lika med ”klagosång”, inte enbart. Det är en mixad känsla av eufori, saknad, patos och något odefinierbart därtill. Rotenbo sa för sig själv dessa dagar: ”Det är hårt nu. Hart wie Kruppstahl.” Och i detta fanns ett tyst jubel. Han gav med denna sentens uttryck för ett elegiskt-ironiskt tillstånd som han njöt av.

Man kan säga: Rotenbo hade hittat hem. Han kände sig varm i kläderna som befäl i fält. Även om operationerna strategiskt gick bakåt, inte framåt.
Där har ni ert Ukrainska krig: i fiktionens värld. Det blir inte krig idag. Ukrainakriget rasade för 70 år sedan. Vill ni ha krig, läs böcker om det.




Relaterat
Erik Rotenbo i Ukraina
Nya Tider: Tidsandan idag är emot krig
Vraket av en Petlyakov Pe-2
Tarnopol
Fanjunkare på I21
Pantherstridsvagn

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det skulle vara intressant om du kunde skriva om olika slag i Vietnamkriget i samma stil som du gjorde om Dak To.

Svensson sa...

Javisst, kanske blir det fler (med betoning på kanske). Här är i alla fall en titt på Ia Drang 1965, i samband med filmen We Were Soldiers.

Och här är Norman Schwarzkopf' biografi med en del taktiska Vietnambilder.

Anonym sa...

Har du skrivit något om Leo Kesslers böcker ?

Svensson sa...

@anonym: Tyvärr har jag inte skrivit något om Kessler. Jag har ägt några av hans böcker men jag gav bort dem för några år sedan.

Kessler (pseudonym för Charles Whiting) är OK men Sven Hassel är bättre.