fredag 9 maj 2014

PK-regimen sysslar med taktiskt finlir, ty strategiskt kan den inte vinna

Halleluja.

Jag skrev häromdagen detta på bloggen:
Enligt hyperkrigsscenariot går det dåligt för den Sverigevänliga rörelsen. De vinner ju, inom detta paradigm, inga fältslag.

Men enligt assymetriskt krig-modellen går det tvärtom bra för den Sverigevänliga rörelsen. Ty likt en gerilla så vinner den så länge den inte förlorar. MSM och regimen däremot måste inom detta paradigm gå framåt eller gå under, man kan inte stå still för då stagnerar man. Man måste fylla sina MSM-blaskor med propaganada vare sig den är effektiv eller inte och dess miljonbudgeterade tankesmedjor måste producera ideologi i parti och minut.
Jag skrev alltså häromdagen denna analys. Jag föreslog där att man ser på mediakriget i termer av assymetrisk konflikt, av ett ojämnt krig mellan en stormaktsarmé och en gerilla. PK-regimen är i det sammanhanget stormaktsarmén, styrkan som inte kan anpassa sig till nya lägen utan anfaller sig till döds, opererande storskaligt i hyperkrigets anda. Och i den analysen är den Sverigevänliga rörelsen att likna vid en gerilla, en lättrörlig styrka som slår mer selektivt och effektivt.

Postaren DogDylan spådde hösten 2010 på Flashback att SD aldrig kommer att få avgörande stöd av etablerade medier. Och däri har han fått rätt. Någon öppning i mediakriget har inte skett, inte i strategisk mening. SD är och förblir underdogen, men mer positivt kan man – i den analys jag gjorde nyss – se SD som en gerillastyrka.

- - -

Denna liknelse måste preciseras. Det må till exempel vara så att SD vill bli etablissemang. Men i begreppet ”SD” bör man tolka in ”deras väljarkår”, och med opinionssiffror på 8-10% av väljarkåren så har den växt med över 50% sedan valet. SD-väljarna är därtill långt mer radikala än partiledningen. SD-väljarna är en fast beståndsdel i den Sverigevänliga rörelsen, en rörelse som även yttrar sig i nymediakanaler som Fria Tider, Avpixlat och Realisten mm mm, papperstidningar som Nationell Idag och Nya Tider samt inte minst Flashback, som till övervägande del är Sverigevänligt.

Den Sverigevänliga rörelsen existerar. Dess sajter har kanske 500.000 läsare per dag. Det är en bra siffra för en gerilla-liknande, metapolitisk rörelse. PK-regimen å sin sida fortsätter med sina aktiviteter i storskalig anda, mediahändelser som gör intryck i en ytlig analys men som realiter är ineffektiva. Oss Alla-kampanjen i höstas fick till exempel bara en bråkdel av vad Gilla Olika-kampanjen fick efter valet. Men lär sig PK-regimen något av detta? Nej, för den är en koloss, en stormaktsarmé bunden av sin inre logik.

- - -

Man kör på i gamla hjulspår, bundna av sin etablerade organisation och sin inkörda logistik (= TV, rikstidningar). När man försöker ”ställa om” detta till nätet visar redan detta på det låsta tänket. Internet är en ny mediaverklighet med sin egen, inre logik. Att till exempel intäkterna inte är lika stora här är ett problem för MSM men inte för nymedia, som har internetlogiken medfödd.

Detta översatt till krigsliknelsen blir bland annat: nymedia är en gerilla som slår enligt principen ”snabbt in – snabbt ut” medan MSM är en stormaktsarmé som öser bomber och granater på stödjepunkter som gerillan sedan länge övergett.

Gerillans logik är att kraftsamla och slå mot fiendens svagare linjer, att nöta ner fiendens stridsmoral i små men effektiva operationer. ”Ta terräng” sysslar man inte med, någon stor logistisk svans har man inte. Stormaktsarmén däremot är bunden av sin storhet, man måste operera stort och visa resultat, och i den operationsmetoden slösar man bort sina resurser, stridsmoralen föröds och man ”anfaller sig till döds”.

- - -

Denna modell kan som sagt vara nyttig att ha för den Sverigevänliga rörelsen. Att internethögern inte samlar 50% av folket i massdemonstrationer på Sergels torg betyder inget. Ty rörelsen finns överallt och ingenstans – på nätet. Den är delvis anonym och nätet medger det. Det är en styrka när Sverigevänlighet och nationalism svartmålas av regimen.

Sverigevänlig media har kanske ingen dominans, men den har åsiktsmässig hegemoni. Ingen tror längre på PK-regimens lögner. Om Maria Hagerman för femtielfte gången säger att svensken inte existerar och att alla traditioner är chimärer så är detta, i assymetriskt krig-modellen, lika med B-52-or som öser bomber över Hamburger Hill. Det ser effektivt ut på papperet men betyder strategiskt ingenting.

- - -

Man kan säga: taktiskt kanske PK-regimen noterar segrar som att SvP:are döms för bråk (bråk framprovocerat av vänstern), men SvP kunde ändå demonstrera i Jönköping på första maj. Det var inte allom givet att de skulle få göra det. Detta är en metapolitisk seger som bör noteras. I övrigt så tiger hälsan still för nymedia: dess sajter och tidningar fortsätter operera, en och annan kanske haft bakslag (se till exempel Dispatch’ nerlagda pappersupplaga förra året) men i stort går man från klarhet till klarhet.

Hösten 2010 såg många mörkt på SD:s möjligheter att leva och verka. SD hade då kommit in i riksdagen men bekämpades av en kompakt mediafront. Men det har sedan 2010 skett ett opinionsskifte i Sverige. Det kom 2012. Det markeras av ”etniska svenskar finns” (Reinfeldt i maj), ”Sluta kräkas på vår nationaldag” av Herman Lindqvist i juni och protesterna i Bollnäs i juli mot att ha en mångkulturmanifestation efter att invandrare begått en våldtäkt på en svenska. Denna mångkulturfesten var ju till för att stoppa en svenskvänlig demo men mångkulturisterna fick ge sig. Detta ansåg jag var signifikativt. Det visar på motstånd i folkdjupet mot PK-evenemang för att stävja svenskvänlighet. Svensken sa ifrån och vann.

- - -

Vad betyder då detta, konkret? -- Det betyder att den Sverigevänliga rörelsen, trots enstaka taktiska bakslag, ändå har vinden i ryggen. Den Sverigevänliga rörelsen har moralisk överlägsenhet, som Vietnamgerillan efter 1968. Det betyder: internethögern har nog inte strategisk överlägsenhet, men den har handlingsfrihet. Tiden arbetar för den. PK-regimen däremot anfaller sig till döds, i desperationen över att den inte lyckats utrota den Sverigevänliga rörelsen totalt. Total makt är vad PK-ismen siktar mot, som den diktatur den är.

PK-regimen är en diktatur. Men den är idag essentiellt en svag diktatur. Ingen tror längre på PK-ismen. Den saknar ideologisk lockelse. PK-media saknar opinionsbildande kraft. Den kraften finns idag i Sverigevänlig media.

- - -

För er som ännu tycker att PK-regimen är så mäktig, lär er skilja på långsiktiga, strategiska faktorer och kortsiktiga, taktiska. Ni måste lära er att skilja på taktik = slagfältsfaktorer, och strategi = övergripande, krigsvinnande faktorer.

I mediakrigstermer betyder detta att se strategiska vinster. Dit hör sådant som opinionen i stort, ”vad svensken säger vid fikabordet”, hur svensken i gemen och reellt uppfattar mångkulturism, att Sverigevänlig nymedia trots allt fortsätter operera dag ut och dag in och samlar 500.000 läsare dagligen, plus att SD ligger på mellan 5,7 (valresultat) och 10% i opinionen.

Detta är irreversibla, strategiska segrar. Taktiska aspekter i denna kontext är i så fall svenskfientligt tweet av Wolodarski, Uppdrag Granskning svartmålar nationalism och SD:s arbetsplatskampanj möter protester. De tre sista fenomenen kan vara sådant som irriterar en Sverigevän men de saknar strategiskt värde. Det är taktiska bakslag som en gerillamässigt tänkande Sverigevän lär sig leva med. För i den strid som rasar har han moralisk överlägsenhet och tiden arbetar för honom.

- - -

På ytan har inte mycket hänt sedan SD kom in i riksdagen. En pessimist skulle rentav säga att det går bakåt. Men i gerillakrigstermer har många segrar vunnits. Gerillan vinnar så länge den inte förlorar. Och stormaktsarmén kan inte bara vila på sina lagrar. Den måste anfalla eller gå under och det betyder, som antytt, att den anfaller sig till döds. Vilket jag anser att PK-regimen är sysselsatt med idag.




Relaterat
Mediakriget sett som gerillakrig
PK-regimen är ett skräckvälde
Alfredsson och Danielsson
Andersson: Gyllene gåsen (1997)
Ballard: Miracles of Life: Shanghai to Shepperton (2008)
Bildkälla: Bigfoto

Inga kommentarer: