lördag 24 september 2016

This Post


You are now reading This Post.




The other night I dreamed of an attic with two coffins in it. The light was sharp and the lids were open. It was vaguely unsettling as such -- but -- I sometimes like to return to images like these, they calm me down in an odd way. Not that I indulge in weirdness, though. It's about embracing, not indulging.

- - -

Trying to capture Leviathan, the Midgard Serpent, something elusive: that's the process of art. Hereby a sample in critcal contemporary style, attempting to describe a certain feeling.
It was a metal harsh reality, a bronze shimmer on a statue, the deep sapphire blue of the sky and a twilight luster over the things. It was a pathos-filled existence, neither “good” nor “evil”. Arno had long since left dualism behind. He wasn’t a saint but he was a man who strove towards liberation from indignation, indulgence and bitterness. Patrol with an SPW and a rifle squad, scout over A to B, getting to grips with the enemy, observe and report... this was Arno’s reality and he affirmed it fully. -- One word summed it up: elegy. And “elegy” for its part isn’t equal to “lament,” not exclusively. It’s a mixed feeling of euphoria, longing, passion and something undefined thereto, possibly the “apateia” of stoics.
- - -

I'm thinking about making a casserole. It will be based on red lentil purée, Chinese cabbage, onion, celery, broccoli, all fairly chopped / minced. At the end addition of minced (and peeled) tomato. To this some pasta. At the beginning some rapeseed oil and salt, no more seasoning required, it's in the ingredients. It's alchemical.

- - -

Iconic cars I've driven: (1) Saab 900 1985: practical and sporty, best Swedish car ever (2) Fintail Mercedes 200 1965: under-motorized yet impressive by its sheer gestalt. (3) Volvo 240 Combi 1984: barring the primitive rigid rear axle, in every other aspect the ultimate estate car.

- - -

The quotable element of prose is poetic and the quotable element of poetry is prosaic. Like, some poetic prose description from the former and some wise words from the latter.

- - -

Hereby a telling excerpt from a Svensson fantasy. Maybe it speaks for itself, maybe not, I dunno. Anyway, here it is:
Later that day, the Ledung camped on Crow Field, a savannah of dry grass and the odd shrubbery. In the distance they clearly saw the Vortex in the sky, the eye of evil sucking the life blood out of Ballisto and the whole Earth Kingdom, the symbol of Magador’s still negative presence. And below the vortex, on the southern tip of Ballisto, fully discernible from the Ledung deployment, the castle of Rohoosanna rose, a dark structure looming as a portent of evil, a dense gathering of towers, vaults, pillars, bridges and domes, a veritable castle-as-a-town, a hard to grip structure of structures. -- Dondelion called for Spacius. When his guru had arrived he asked him: ”Now what?”
- - -

As intimated by Jünger you shouldn't say things like, “I wasn’t made for these times.” Instead you should positively change the times, shape the zeitgeist with your Will and Thought.




Related
Svensson's Biography
Ernst Jünger -- A Portrait
Science Fiction Seen From the Right (2016)
Infantryman of the Future
Shunter on Övik Central Station

söndag 18 september 2016

SF-Bokhandeln rear ut Antropolis för 38:-


Summary in English: this is info about a Swedish novel I've written.




Priset på min roman "Antropolis" är 150:-. Detta kostar den vid köp från mig, detta kostar den på SF-Bokhandeln. Eller rättare sagt, på det senare stället har den kostat det förr. Nu kostar den 38:-. Man rear ut den.

Detta är ju glada nyheter för envar Svensson-fan. OK, jag kan förstå om någon läsare som köpt boken av mig för det högre priset ogillar detta. Men då kan jag bara säga: jag har inget inflytande på SF-Bokhandelns prissättning.

Så vill du ha "Antropolis" till reducerat pris, gå hit och beställ. Kanske lägger man på porto utöver de 38 kronorna, det vet jag ej. Men ett fynd är det nog oavsett.

- - -

"Antropolis" skildrar annars en maktkamp i en stad i framtiden. Jenro Klao har byggt upp Antropolis från ruinerna. Men allt är inte frid och fröjd. Staden slits itu av idéer om teknokrati kontra andlighet. Ska Jenro Klao lyckas ena fraktionerna, ska Antropolis kunna leva som en kultur byggd på konst, vetenskap och kristallteknik?

"Antropolis" har gillats av sina läsare -- höger såväl som vänster, sf-läsare såväl som traditionalister. I Nova SF nr 20/2008 skrev Mats Linder detta om romanen:
Lättläst och personligt språk, massor med tankar och resonemang, sympatiskt innehåll.
Och i maj 2014 skrev Joakim Andersen detta om boken på Motpol:
Sammantaget är det alltså en fascinerande och läsvärd roman, en kombination av idéroman och framtidsvision. (...) Författarens bildning lyser igenom i romanen, och bidrar till upplevelsen. Den centrala roll mat, dryck och rökning spelar är gissningsvis också kopplat till författarens personlighet, liksom den betydelse det musiska har. Så är det ingen slump att Antropolis grundas efter att Klao börjar spela på en gammal orgel i kyrkoruinen. de Maistre menade att varhelst man finner ett altare, där finns civilisation, men där det finns en orgel finns förmodligen också Antropolis. -- Antropolis rekommenderas i varje fall varmt, det är en läsupplevelse på flera plan och en unik sådan.

- - -

Vidare i pressrösterna. I mars 2014 skrev Thomas Nydahl detta om "Antropolis" på sin blogg:
I Lennart Svenssons roman glider verkligheten och drömmarna in i varandra, utopierna och idealen blir ett med den skröpligaste tillvaro. Känslan av att inte stå på fast mark håller kvar mig i läsningen. Jag tycker mycket om detta, kanske mest av allt för att det är något för mig helt nytt och främmande. Ett spår i läsningen som jag aldrig tidigare befunnit mig i. Så det är klart att jag rekommenderar Antropolis!
Nyss återgavs en skribent på den radikalkonservativa sajten Motpol. Ännu en Antropolis-recension finns i mars 2016, för då skrev Robin Carell detta om romanen:
[Språket i romanen] ingjuter sannerligen en feelgood känsla. (...) Eftersom Antropolis speglar viss hinduisk tema så avslutar jag med att säga följande: Antropolis är ett stort AUM. Den är en skapelse, ett bevarande och en destruering. När vår civilisation går under i kali yuga så kommer ett Antropolis att resa sig i satya yuga.
Slutligen, i november 2011, skrev Peter Öberg några rader om "Antropolis" på bloggen Spektakulärt (bloggen tycks numera vara raderad):
I boktitelns stad befinner sej den filosoferande Jenro Klao, stadens grundare, eller återupptäckare om man så vill. Han blir vittne först till stadens förvandling till "städernas stad", sen till kampen mellan teknik och ande representerade av två fraktioner i staden. (...) Språket är skönt, präglat av ett behagligt om än kanske för jämnt tempo, och fyllt med allehanda funderingar samt referenser och fina ord som undertecknad inte är bekant med men som vittnar om författarens bildning.
Boken är i hårdpärm med skyddsomslag. Se bilderna nedan för den fiffiga layouten och det läckra, gröna klotbandet. Sidantal 205. ISBN-nr 978-91-633-3887-8. Köp boken här, från SF-Bokhandeln.

Med andra ord, vill du ha en roman som sammanfattar människans ödesfrågor idag, ta och läs "Antropolis". Sedan romanen skrevs 2009 har den bara blivit mer aktuell. Det handlar om idealism kontra nihilism, kultur kontra titanism.





Relaterat
SF-Bokhandeln säljer Antropolis
Mer info om romanen
Antropolitansk profil 1: Hadar Lacq
Antropolitansk profil 2: Elander Lysion
Antropolitansk profil 3: Gotsis Fripp