Visar inlägg med etikett Den musiske matlagaren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Den musiske matlagaren. Visa alla inlägg

den 2 juni 2008

Vi skriver juni


Det doftar tall, solvarm tall. Vi har värmebölja som resten av landet, och här i Eriksberg skapar det en speciell arom. Det är mycket tallar här, uppländska tallar förvisso med sina krokiga stammar, ser ut litegrann som de vore ryggmärgsförtvinade - men nu ska vi inte vara negativa, nu ska vi gå ut i nejden och hälsa tall och björk, hägg och syrén och sjunga lov till Moder Jord, till Vårgudinnan Ostara och alla andra smärre devas, nymfer och områdesandar!

Jag ser dessa dar på Gordon Ramsay, "Den elake kocken" på TV8. En smart man. Och en ganska typisk kock: en lyxhantverkare som är ful i mun, svär som en borstbindare. Jag menar inte att alla kockar svär och är elaka, men frestelsen att leka köksdiktator är förvisso stor, it goes with the territory. Vissa blir då sura och griniga, vissa bevarar gentlemannen i sig, och åter andra, som Ramsay, kryddar varje mening med en svordom men har ändå glimten i ögat.

Och han vet hur krogar ska drivas. Han möter både lyxkrogar och enklare krogar på sin väg, krogar som går dåligt, men ett genomgående drag tycks vara att man har för många rätter på menyn. En lyxkrögare kan vilja imponera med sin bredd, och en amatörkock kan vilja dölja sin okunskap med den ena och den andra skryträtten, tillagad med fusk. Lösningen för båda är att kapa antaket rätter: tre förrätter, fyra varmrätter och tre desserter kommer man långt med. Men då ska man se till att dessa är lagade och inte inköpta halv- eller helfärdiga, och att råvarorna är bra (tjatig anmärkning detta, men många bryter mot den).

Sedan måste såklart köket och servisen kunna kommunicera, och köksmästaren måste ta kontroll över sitt kök och sitt kall, han måste vilja vara kock, måste kunna stå för det han gör. Måste ha yrkesstolthet. Ännu en tumregel som Ramsay bankar in i sina adepter, är att man kan göra mycket med billiga råvaror. Till exempel äkta skinka, ej pressad utan typ julskinka som man själv kokar och griljerar, kostar inte så mycket, men kan användas till mycket: på varma mackor, i grytor, som såsgarnityr osv. Och grisfötter, tunga och oxsvas går att göra mycket skoj med, bara man gifter dem med rätt tillbehör (palsternacka, scallops, kålrotsmarmelad mm). Och grönsakssoppor är alltid billiga att göra, men lagade från scratch och serverade varma i finkrogsmiljö gör de alltid kunden nöjd.

Sånt har jag noterat när jag sett Ramsays program. Är själv gammal kock, därför är programmet så lärorikt: man förstår hur han tänker, that motherfucker...

Jag är kock. Och vill ni läsa den kokbok jag själv gett ut, se etiketten "Den musiske matlagaren". 45:- inkl porto, som hittat. Du kan även köpa den på SF-Bokhandeln på Västerlånggatan 48 i Gamla Stan, Stockholm, för 98:-. Även SF-Bokhandeln i Göteborg har den: Östra Larmgatan 16. Bägges öppettider är måndag till fredag 10-19, lördag 10-17 samt söndagar 12-16.

den 30 maj 2008

Matig läsning


Sugen på en kokbok för 45:- inkl porto? En läsbar kokbok av undertecknad, innehållande mathistoria, anekdoter, recept och anvisningar? Kanske en bra gåva i dessa party- och grilltider?

En lovordande recension finns på webben, i 12-timmarsfanzinet. Scrolla ner till sid 14 så finner du Johan Anglemarks artikel.

Eller kolla in ett kapitel ur boken, om Fredrik den stores och Bismarcks matvanor.

Du kan även klicka på etiketten "Den musiske matlagaren" i vänstermarginalen på bloggen, ifall du vill veta mer.

Vill du köpa boken, maila mig då din adress så kommer boken emballerad och med inbetalningskort för Swedbank. Med kontonumret jag skrivit in där kan du förvisso betala via nätet, och i rutan för "OCR eller text" skriva "betalning kokbok". Det har funkat bra förr.

Du kan även köpa den på SF-Bokhandeln på Västerlånggatan 48 i Gamla Stan, Stockholm, eller på SF-Bokhandeln i Göteborg, på Östra Larmgatan 16. Priset är då 98:- över disk.

den 4 maj 2008

Festliga dagar


Det är examenstider, festtider och presenttider, och en utmärkt present dessa dagar vore en kokbok. Men inte vilken kokbok som helst - utan "Den musiske matlagaren" såklart, skriven av mig och utgiven på eget förlag.

På knappt 100 sidor får ni er till livs anekdoter ur historien (Bismarck, Talleyrand, Mannerheim), recept (husmanskost och festmat) samt konstnärlig mat (Monet, Picasso) och litterär mat (Taube, Apollinaire, Tolkien). Plus lite mer!

Det är en läsbar kokbok, en matbok med substans. Kan användas både av nybörjaren och den kunnige; jag går både igenom vissa grunder (hur steker man egentligen en fläskkotlett, hur gör man mammas köttbullar) samt ger vissa festligare recept. Har själv utbildning som kock.

Vilken var den första Parisrestaurangen? Grand Taverne des Londres före revolutionen. Vem införde räkcocktail i Sverige? Tore Wretman. När koagulerar protein? Vid 60 grader. Se där lite fakta man får i denna bok.

Formatet är A5, layouten proffsig och sidbrytningarna snygga. Beställ genom att maila mig din adress så kommer boken emballerad med inbetalningskort, pris 45:- inkl porto. Vill du ha mer info, kolla "Den musiske matlagaren" i etikettraden samt klicka på länken i blogrollen; det sista är ett faksimil av innehållsförteckningen plus kapitlet "Tysk och ryss".

Nyss fick jag ett erbjudande: att delta med "Den musiske matlagaren" i Grythyttans årliga kokbokstävling. Vi får se hur det blir med den saken; tills dess säljer jag boken här på bloggen. Slå till nu, inte så oändligt många ex kvar! (Grythyttan skulle till exempel ha tre gratisex för sin bedömning, och det skulle tära lite för mycket på mina marginaler.)

den 13 april 2008

Lennart Svensson: Eld och rörelse


Det är idag söndagen den 13 april. Det regnar. Jag har Charisma Carpenter på bilden ovan, känd från TV-serien "Angel"; det är för lite babes på bloggen, that's why...

Det här ska annars handla om "Eld och rörelse", min novellsamling. Allt om denna boks förträfflighet samt hur man beställer den, allt detta finns under eponym etikett - men här repeterar jag det viktigaste.

"Eld och rörelse" har sedan den kommit ut sommaren 2007 lovordats av alla: Torsten Ekbom, Göran Lundstedt, Martin Glännhag och Percival, ja fler kunde nämnas. Läs mer i tidigare inlägg. Boken kan köpas på SF-Bokhandeln i Stockholm, Västerlånggatan 48 i Gamla Stan, T-bana Gamla Stan. Affären har öppet måndag till fredag 10-19, lördag 10-17 och söndag 12-16. Telefon: 08-21 50 52.

Boken kan även löpas på SF-Bokhandeln i Göteborg, Östra Larmgatan 16. De har öppet måndag till fredag 10-19, lördag 10-17 och söndag 12-16. Samma tider som kollegan i Stockholm alltså. Göteborgsfilialens telefon är 031-13 06 70.

På båda dessa ställen kan ni köpa "Eld och rörelse" för 98:-. (Ni kan även köpa min kokbok, "Den musiske matlagaren", på dessa ställen för samma pris: 98:-.)

Annars kan ni beställa "Eld och rörelse" från mig direkt. Maila mig din adress så kommer boken emballerad och med inbetalningskort, 60:- inkl porto. På inbetalningskortet står mitt Swedbank-konto; ni kan antagligen betala i bank (dyrt) eller över nätet. För det sistnämnda gör ni som vanligt för nätgiro, och skriver in "betalning för E&R" i rutan "OCR eller text". Många läsare har köpt boken, och alla betalningar har flutit in utan mankemang.

Det lär också finnas något som heter "telefonbank". Funkar det med. (Och kokboken kan även köpas av mig, 45:- inkl porto för den.)

Och vill ni ha smakprov på böckerna, kolla in blogrollen för aktuella titlar.

Nog om böckerna nu.

Det startas nya bloggar hela tiden sägs det. Well det läggs ner bloggar också, men detta försiggår mer i det tysta. På den andliga och esoteriska sidan har nyligen "Den moderna munken" samt "Café Exposé" somnat in, kanske tillfälligt, kanske mer långvarigt. Det var synd för jag gillade verkligen dessa, och annan andlig vägeldning vet jag inte var jag ska hitta på nätet. Nåt tips, anyone out there?

Tills dess får väl den esoteriska biten köras av mig själv då, vilket jag gjort ända från början; tråden "esoterica" har alltid hängt med, på sistone kompletterad med "Vandra mot ljuset" samt tidigare med "Bhagavad-gîtâ", "Nietzsche" och annat.

För övrigt kan man säga att jag bloggar om andliga ting, men är ingen andlig bloggare. På samma sätt som jag bloggar om bilar utan att vara en bilblogg, om sf utan att vara sf-blogg, om rock utan att vara en musikblogg osv.

Kort sagt: detta är Svenssongalaxen, och här kan (nästan) allt hända...

den 27 mars 2008

Låna Svensson


Ni kan låna den på universitetsbiblioteken: i Uppsala, Lund och Göteborg.

Vad? Min novellsamling "Eld och rörelse" så klart. Endast läsesalslån dock, sån är deras princip för skönlitteratur. Men de har även fått pliktex av "Den musiske matlagaren", min kokbok, och eftersom det är en faktabok går den att låna hem.

Så vill ni kolla in dessa böcker i verkliga livet, gack åstad till UUB, LUB eller GUB och beställ fram... Ni som läst mina inlägg om böckerna här på bloggen, men ännu tvekar om köp, skynda till er lokala universitetsbibbla. Och ni som inte vet vad jag talar om kan kolla respektive etikett här till vänster, boktitlar = etikettnamn, och läsa mer...

I kokboken finns ett kapitel om hamburgare, och där nämner jag flyktigt "Supersize Me" av Morgan Spurlock. Nu i helgen såg jag denna film: en svidande vidräkning med McDonald's, en kul dokumentär. Jämför man med Michael Moores dokumentärer så var denna effektivare, kändes på det hela taget ärligare. Spurlock angriper "bara" ett snabbmatsföretag, Moore angriper Bush och hela västvärlden - och då sympatiserar jag med den förre, det är mer hanterligt helt enkelt. Både Spurlock och Moore är vänsterfolk, fina killar med fina budskap - men Spurlock har närmare till skrattet samtidigt som han behåller fokus för filmen: ner med McDonald's, ifrågasätt dem! (Mer om Moore för övrigt under etiketten "film och TV": "Sankt Michael".)

Inte så att jag själv hatar McDonald's, jag ser inte snabbmat som vårt värsta gissel. Men Spurlock hade rätt på en, avgörande punkt: ingen behöver en liter Pepsi och ett kvarts kilo pommes till varje hamburgermeal - och det där Supersize-erbjudandet som blåste upp mealsen till löjligt stora omfång, det upphörde efter filmen! En liten seger, men en bestående. David hade besegrat Goliat - och gjort det med ett leende.

I filmen säger till exempel en forskare att små barn blir präglade av McDonald's, de går dit med sina föräldrar och får äta Happy Meal och leka och känna goda vibbar, och på så sätt grundläggs beteendet att äta där jämt. Spurlock säger då:

- Då ska jag slå mina barn varje gång vi passerar ett McDonald's - då blir de negativt präglade!

En kul kille helt enkelt. Gotta love him. Ja denna dokumentär var elegant gjord, man suger i sig diagram och besök i skolmatsalar lika ivrigt som man följer Spurlocks projekt att äta alla måltider på haket morgon, middag och kväll i 30 dar.

Nyss spelade någon Nationalteatern på hög volym, hördes genom väggen i skyskrapan jag bebor: Jack Ripper, Bängen trålar, såna hemlandstoner...

Följer annars dessa dar "The Apprentice UK" på TV 8. Hormonstinna män och kvinnor ska tävla om att bli lärling åt en rikis, och de duvas i projekt som att sälja blommor och ta fram och pitcha en ny leksak. Mycket snack, mycket strategiprat, intelligent och välformulerat, "a rough trade" helt enkelt. Vad vore TV utan dessa tävlingsdokumentärer?

den 26 mars 2008

Den holistiska maten


Dagens armé tycks bestå av cirka 20 000 man i första linjen, plus 43 000 man hemvärn. (Okej, det där 20 000 ska ses som "9 500 man beredda att sättas in direkt, 13 000 inom ett till tre år".) Planer på en yrkesarmé skulle ge oss minskat hemvärn (15 000 man), 17 700 man yrkessoldater för omedelbar insats samt 15 300 man beredda att sättas in inom ett år.

Detta läste jag i SvD 22 december 2007. Har sparat urklippet för att skriva nåt vägande om detta, oklart vad. Detsamma gäller ett annat klipp, om en kyrka som inte fick ha solfångare på taket. Det rörde sig om Fläckebo kyrka. Riksantikvariämbetet sa nej, men då överklagade man till regeringsrätten. Som estet kan jag förstå att man förbjuder dylikt ingrepp på en gammal kyrka, men man måste också följa med sin tid - så in alles anser jag att solceller på kyrktaket är grrreat, det kan ge ny energi åt en stelnad kyrka! Se symbolismen i det hela, ny kraft från ovan!

Jag övergår till ämnet holism, en kär gammal vän. Holismen som idé kan verka lite uttjatad; säkert står detta begrepp högt i kurs inom KKK-sektorn, bland Kurser, Konsulter och Konferenser. Mången näringslivsguru lever nog högt på att säga saker som "se helheten, strunt i detaljerna" - men det är ju lätt att göra - eller?

Ett abstrakt ämne, ett stort ämne denna holism.

Man kan säga: för de högre nivåerna inom varje disciplin (konst, politik, handel) må holismen kunna tillämpas. Men på de lägre nivåerna funkar den inte alls. Ta konst: om du ska bli målare måste du först kunna teckna, måste lära dig föra pennan över papperet, måste kunna rita av ett par skor. Och som litteratör måste du först kunna läsa och skriva, som musiker måste du (helst) kunna noter. Här duger inte holism, här måste du behärska detaljerna först.

Detsamma om man ska lära någon hur man, säg, lagar ett cykeldäck. En holistisk vision är här malplacerad, nej istället är en bruksanvisning steg-för-steg att föredra: först skaffar du rätt verktyg, sedan lossar du hjulet, sedan däcket från fälgen osv.

Men i övrigt är holismen ett bra rättesnöre, på snart sagt alla områden. Som i matlagning: det slags grytor jag lagar är rätt holistiska. Det är inte "köttgryta med ris", inte "bulgur med fisk" - nej, jag har så pass många ingredienser att allt gifter sig i en högre syntes. Har man till exempel en grund av jasminris till vilken läggs finskuren morot, palsternacka, gröna ärter, kålrot och champinjoner, ja då går de enskilda ingredienserna inte att urskilja när allt är klart. Allt måste ses ur helhetens perspektiv.

Detsamma för sånt jag nämnt tidigare under etiketten "holism", som att göra en tennisserve. Du kan inte lära dig den steg-för-steg, inte genom att läsa om det i en uppslagsbok (som förvisso står att finna, som Gustafsson sa i "Tennisspelarna") - nej, att lära sig serva är en kombination av att se andra göra det, öva själv och på så sätt finna ut dess gåtfulla, outsägliga principer. "Try, fail; try again, fail better" som Beckett sa.

Nåväl, för att åter ta matlagning som exempel: på grundnivån lär man sig steg-för-steg, men på högre nivåer härskar holismen. När jag lärde mig till kock (se etiketten "Den musiske matlagaren") kunde jag inget om matlagning, jo kanske steka plättar... Så vad jag lärde mig av mina mentorer var från början väldigt basalt: som att blanchera blomkål, göra fransk tomatsallad och baka potatisgratäng. Ja en hel del recept måste man lära sig, som husmanskost och franska finesser (majonnäs och béarnaise, fiskfärs, duxellemassa, parfait), och här fanns inga genvägar, dessa kunde bara göras på ett sätt: det rätta sättet. Steg för steg. "Man tager en hare..."

Men idag, när jag kan allt det där, då kan jag komponera rätter och middagar ur sant musiska perspektiv, med holistiska förtecken. Som detta med att man måste låta en trerätters måla upp en palett, allt får exempelvis inte vara gult: inte omelett till förrätt, sjötunga hollandaise till varmrätt och sabayonnegratinerad mango till efterrätt. Nej hellre sallad med melon och parma till förrätt och jordgubbssorbet till efterrätt, det blir en vacker ram till sjötungan med sin hollandaise. Förutom att allt smakar ypperligt (såklart) blir det variation i färg, allt blir inte gult som i första exemplet.

Sådan är den musiska maten, sådan är den holistiska matkunskapen!

Filterkrisen, del två


Den 12 mars här på bloggen kom del ett av "Filterkrisen", om vikten av att ha rätt filter. Nu har det hänt igen.

Asså, jag var lycklig med min bryggare, hade kommit fram till att Gevalia kokkaffe var rätt för min bryggare, gav garvsyrefritt kaffe: stora korn, snabb genomströmning, ingen syra hinner lakas ur.

Så en dag köpte jag nya filter, fabrikat "Eldorado": bruna saker, gjorda av returpapp. Rena skräpet, för nu rann hetvattnet igenom alltför snabbt! Det blev bara lank!

Filterkrisen strirrade mig åter i vitögat. Hur göra?

Det var bara att återgå till de filter jag haft innan: Melitta original. Dyrare men bättre, snövita miljöförstörare men det bryr jag mig inte om, inte när det gäller kaffe. Med Eldoradofiltren blev det ju bara brunfärgat vatten.

För med Melittafilter blev kaffet återigen ypperligt. Dessa har ju så kallade aromporer: man har behandlat papperet för att "ta fram det bästa ur kaffet", man får här "kaffenjutning på högsta nivå". Sann reklamtext.

För mig är kaffedrickande snudd på religion. Kanske skulle man starta en tråd om det, ge det en egen etikett här på bloggen? Tills dess får jag citera mig själv i "Den musiske matlagaren" (som redan har en etikett): "Kaffe är den musiska drycken, te kan man dricka mellan varven." Kaffe är för mig den tunga, mytologiska drycken medan te är en okej lättdryck; kaffe har sant transcendentala kvaliteter medan te mest är avkopplande.

Jag har ett helt kapitel om kaffe i sagda musiska matbok; jag berättar om Balzac och de franska caféerna, om egna caféminnen från Uppsala samt om Elgklous "Kaffeboken". Mer om denna bok under etiketten här till vänster.

den 29 februari 2008

Gästskribent: Dybböl Skans


Jag har fått i uppdrag att intervjua Lennart Svensson. Från busshållplatsen vandrar jag andäktigt upp mot ett miljonprogramshus, noterar förekomsten av tallar och berg i dagen, går in i huset, går uppför två trappor, ringer på och möts av en man i vinröd kofta.

- Dybböl Skans, stig in, säger han förbindligt.

- Tack säger jag.

Något senare sitter vi i hans skrivhörna, inramad av bokhyllor och upptagen av ett runt bord med en dator på. Jag läppjar glaset med bubbelfritt mineralvatten, och tänker: här sitter man med Lennart Svensson, legendaren, uppsalaslättens svar på Ernst Jünger... det är sånt som manar till andakt.

Så var ska jag börja? Jag går ut försiktigt:

- Det pågår bokrea nu...

- Ja, säger Svensson.

- Har du köpt nåt?

- O nej. Gillar inte specialtryckta kartonnageböcker med fula omslag. Eller pockets för 50:-, nedsatta till 45:-...

- Bokrean är inte vad den en gång varit.

- Nej, förr var det ju minst tre år gamla böcker ur branschens lagerhållning. Nu trycks böckerna upp i augusti enligt bokhandlarnas beställningar. Tekniken gör det hela möjligt, låt gå för det...

- Men dina egna böcker då, kan du inte ha privat rea på dem?

- Nej du, jag håller mig för god för sånt geschäft. Novellsamlingen och kokboken kostar fortfarande 60:- respektive 45:-, inklusive frakt. Se etiketterna.

- Som är...?

- "Eld och rörelse" samt "Den musiske matlagaren". Här på bloggen, där jag gissar att din intervju kommer att pubbas?

- Javisst, det var väl avtalet?

- Ja.

Paus. Så kommer jag på ännu en fråga till Svensson:

- Någon ny roman på gång? Något nytt opus?

- Nej.

- Nej? Det var ett ovanligt svar från en författare. Minsta skrivkunniga människa brukar ju säga, typ, "har skrivit en novell och arbetar på en roman"... Men du, som ju ändå slagit Sverige med häpnad med din eldfängda, snabbrörliga prosakonst - du har alltså nada på gång?

- Stämmer. Allt är färdigt.

- Va? Är du klar, slut som författare?

- Det sa jag inte. Vad jag menar är detta: jag har för tillfället några färdiga texter på hårddisken, som kanske ser dagens ljus till hösten. Antingen i hallstämplad utgåva med astrala övertoner, eller i egen utgåva.

- Verkligen?

- Jodå. Om jag lever och har hälsan kommer det nog en ny bok av mig innan årets slut.

Barnskrik från fotbollsplanen utanför huset. Vi sitter i en enrummare med diverse möbler, samt en tavla på väggen med kungsörnar i Norrland.

- Men om du inte skriver något nu, frågar jag, vad gör du då?

- Skriver.

- På vad?

- Bloggen.

- Aha, den berömda Svenssongalaxen!

- Visst.

- Den är ju helkul att följa alltså, säger jag. Jag läser ivrigt dina tunga analyser av symbolisk sf, följer dina domslut i fallet Jünger, förtrollas av dina korta prosastycken, och vaggas in i varm, vit sömn av dina välvalda bilannonser, romantiska tavlor och illos och foton på svensk natur.

- Tack.

- Så detta är ditt stora projekt i vår?

- Ja, det får man väl säga. Vaknar vid åttablecket, äter och går ut till datorn. Och bloggar. Dagliga inlägg, energi, kvantitet - samt ett öga på kvaliteten också, skrivande för skrivandets egen skull är det inte.

- Då vet jag inte vad mer jag ska fråga dig om.

- Tänk efter.

- Hm... önskar du dig något? Förutom det du har i din tillvaro?

- Nej.

- Verkligen?

- Ja. Allting är bra i mitt liv.

- Vad är historien?

- Historien är en serie tidlösa ögonblick. Sa Eliot.

- På nattduksbordet?

- Läste "Ett fat amontillado" i går. Av Poe. Läskig men bra.

- Lyssnar på...?

- Enya, "Shepherd Moons". Syntiga psalmer.

- Låter trevligt...

- Javisst. Vill du lyssna?

- Hm, det får bli en annan gång - för nu, märker jag, måste jag hem och bromera några flamskyddsmedel. Men jag får tacka för samtalet.

- Tack.

- Jag hittar ut själv.

- Gott så.

... säger alltså Lennart Svensson. Jag avslutar mitt glas vatten, reser mig och sneglar tillbaka på gurun och grottmannen, där han enigmatiskt sitter kvar i samma position som när jag lämnade honom, blickande mot någon punkt på väggen hitom Billybokhyllan. "En bisarr man, en Svensson" tänker jag och lämnar lägenheten, för nya äventyr som littvetare, intervjuare och krönikör, ständigt på språng för att fånga "la vie modèrne", den omöjliga friheten och allt det där.

den 22 januari 2008

Den musiska maten


Går det att förena fakta och underhållning? Kan man ha kul när man läser en kokbok?

Jodå, det går utmärkt bra. Många har köpt och läst min "Den musiske matlagaren" och gillat resan. De har lovordat boken, prisat dess innehåll som blandar anekdoter från krogvärlden, historiska utblickar, litterära middagar och konstnärlig mat. De har läst om Talleyrand och Bismarck, Mannerheim och Churchill och vad dessa hade för matvanor. De har tagit del av recept på mammas köttbullar, béarnaisesås och pocherad sjötunga, cheesecake och wienerschnitzel, pitepalt och råbiff. De har följt den franska mathistorien från Frans I:s dagar, över barocken och revolutionen fram till Gault-Millau och det nya franska köket.

Temat i boken är att det ska vara roligt att laga mat. Man måste ha en kulturell touch på det hela, ge maten guldkant och kunna laga med snits; lämnade vid vägkanten är såväl machokocken, "mäta-och-väga"-kocken samt den glädjelösa näringsdoktorn. Vissa aspekter om det hälsosamma i maten finns det förvisso i min bok, jag filosoferar om detta med vegomat och nyttighet också - och en av mina poänger är att andlig välmåga är själva förutsättningen för kroppslig välmåga, musisk glädje bringar med sig allt annat.

Men det är inte allt! På bokens 98 sidor finns så mycket mer. Du kan läsa om McDonaldsrestaurangens historia, om maten man åt i det militära, om "impromptumatlagning", om Tore Wretmans lärdomar - och om förrätter i allmänhet, fisk- och kötträtter och desserter, och enkel och svår festmat. Du får både kulturhistoria och handfasta tips och recept, och det är det min själ inte alla matböcker som kan erbjuda!

Boken kostar 45:- inkl porto. Den kan även köpas på SF-Bokhandeln i Gamla Stan, Stockholm samt i Göteborg (98:- över disk). Layouten är proffsig med korrekta sidbrytningar, rubriker och avstånd och blanksidor; inte alla egenutgivna print-on-demand-böcker har detta, som ni kanske vet...

För en koll på innehållsförteckningen samt ett kapitel om "tysk och ryss", gå till www.fandom.se/svensson/matlagaren_smakprov.pdf Och för en text som lovordar boken i alla tonarter, googla "12-timmarsfanzinet" och scrolla er fram till Johan Anglemarks recension.

Vill du ha boken signerad går detta bra, utan kostnad; säg i så fall till om detta, i det mail du sänder mig med din adress. Den måste jag ju ha för att kunna sända dig boken. Inbetalningskort bifogas. By the way brukar kokböcker vara bra som presenter; jag vet flera som köpt boken för detta syfte, och varit nöjda med resultatet!

den 29 november 2007

Tips i köket


Har på sistone fallit för palsternackan, en orättvist bortglömd rotfrukt. Den är ungefär som grönt te: smakar inte så mycket, men det lilla den smakar lär man sig snart att gilla! Smakrika rotfrukter är t ex morot och kålrot; så härligt då med palsternackan som är neutralare i smaken, en mild smakbrytare som passar i envar fisk- och köttgryta.

Jag lagar nästan bara grytor, marmiter och sånt, aldrig "köttbit+sås+grönsak" och dylikt, det är slöseri med tid. Nej ner med allt i samma gryta och låt alkemin bubbla! Och ta hänsyn till ingrediensernas relativa känslighet för att koka sönder osv, men det fattar ni väl.

En kul ingrediens i grytan kan så leverpastejen vara. Ta en tesked av billig baspastej och krydda med; försök själv, enklare än du tror. Passar bäst i köttgrytor, men även fiskmarmiten kan tåla lite spets.

Så några ord om lax. Tjänstefolk i någon svensk landsbygd på 1800-talet, kanske Dalarna, hade inskrivet i sitt kontrakt att ej serveras lax mer än två gånger per vecka. Vilket lyxkrav tänker man, lax som är så gott! Men det ska vara måtta i allt - och när man tänker efter undrar man hur gott lax är egentligen. Jag fick mig en tankeställare av ett matprogram på TV, där en gourmet sa sig avsky lax, "den har metallisk smak". Det ligger mycket i det - så själv balanserar jag numera laxen med vit fisk, jag tar en smärre bit lax och en större bit torsk/sej/sjötunga/osv.

En paradrätt vi hade på Sir Francis Drake var för övrigt "Lax och sjötungsfiléer med avocadosmörsås"; 100 g sjötunga och 50 g lax, pocheras respektive steks, och så vitvinssås med lite passerad avocado irörd, kokas slät. Excellent.

Sugen på mer mat? Köp då min kokbok, "Den musiske matlagaren". Se mer under aktuell etikett.

den 28 november 2007

Smakprov


Den som producerade mina böcker var Johan Anglemark; han vet att jag är tacksam för denna gratistjänst, och nu nämner jag det igen. Och inte nog med det, för nu har han åter hjälpt mig med en sak, nämligen att lägga upp smakprov ur böckerna på nätet.

Det är några sidor faksimil ur båda; ur "Eld och rörelse" är det novellen "Den svenska stilen", som ni når genom att klicka på länken i blogrollen, "Eld och rörelse" asså. (Skulle länken fallera är adressen "www.fandom.se/svensson/eld_smakprov.pdf".)

Ni kan tydligen ta hem och ladda ner filen till er egen dator, och sedan läsa när lusten faller på. Filens längd är sju sidor, lagomt och bra. Ur "Den musiske matlagaren" är det två sidor, om tysk och rysk mathistoria: Bismarck och Fredrik den store och Peter den store och allt. Hittas i blogrollen under boktiteln (eller på "www.fandom.se/svensson/matlagaren_smakprov.pdf").

den 23 november 2007

"Den musiske matlagaren"


Vill ni laga mat med lite kulturell inramning, gå till bords med Talleyrand, Peter den store och Bismarck? - Läs "Den musiske matlagaren".

Vill ni lära er konsten att sjunga och laga mat? - Läs "Den musiske matlagaren".

Vill ni veta hur det går till på krogen, hur man lagar mat med den där omisskännliga krogkänslan? - Läs "Den musiske matlagaren".

Vill ni ha litterära matcitat, laga mat med Alice B. Toklas och Evert Taube? - Läs "Den musiske matlagaren".

Vill ni laga Svenssons julbord, äta militärmat och ta del av min matfilosofi? - Läs "Den musiske matlagaren".

Ja, allt detta och mycket mera står att finna i denna bok, skriven av mig. Det är en läsbar kokbok eller en matbok med substans; det finns en hel del recept i härligheten, men måttangivelserna är inte alltid så exakta, och däri ligger en del av hemligheterna med "den musiska maten".

Boken kostar 45:- inkl porto, är på 98 sidor och har getts ut på mitt eget förlag, snofsigt kallat "Etherion Press". Maila din adress till mig så kommer boken med ett inbetalningskort. Eller gå och köp den på SF-Bokhandeln, Västerlånggatan 48 i Stockholm, eller Östra Larmgatan 16 i Göteborg. Då kostar den emellertid 98:-, tror jag.

Googla titeln så ser ni att bokhandeln ifråga har den inne. Ni får då även upp "12-timmarsfanzinet", där en positiv recension av boken står att läsa, ej skriven av mig.