En skara soldater på marsch

En skara soldater på marsch från punkt A till punkt B. Trötta, utmärglade ansikten, hålögt stirrande under hjälmkanten, orakade och smutsiga.

Det snöar.

De passerar ett sönderbombat hus, takåsen är knäckt som en tandpetare, väggen inrasad, därinne kan man se ett möblerat rum med mönstrade tapeter, en blomvas på ett bord och en tavla på väggen. Gårdar ligger spridda, skogen står mörk kring bebyggelsen, trädridåerna öppnar sig och sluter sig om åkrar och ängar allt eftersom soldatesken vandrar, ibland går vägen i en t-kanal, skog på ömse sidor tätt intill vägkanten, tysta snötyngda granar.

På ett fält står rader av kopplade gevär, linje efter linje av små lappkåtor formade av tre vapen hopsnörda med najtråd; vartefter man går bildas siktlinjer genom formationerna - rad efter rad av kopplade gevär, det är erövrad fiendemateriel, fältet sträcker sig så långt man kan se, det är flera kilometer av dessa stumma vittnesbörd från en förlorande armé, rad efter rad av kopplade gevär.

"Vad ska vi göra med de kopplade gevär?"

Rad efter rad av kopplade gevär.

Detta är ett citat ur titelberättelsen i "Eld och rörelse", en novellsamling av min hand, utgiven på eget förlag 2007. Min skönlitterära debut. Där kan man även läsa pastischer på svenska författare (faksimil här), man kan läsa om en man på jakt efter en kvartsklippa på Södertörn, om en åsiktskonstnär, en graalsriddare och Palmemordet och mycket annat.

Boken är på 146 täta sidor. Layouten är perfekt och sidbrytningarna proffsiga. Omslaget är sobert, designat av Anatol Boström. Det är inte en sedvanlig amatörprodukt!

Boken finns att köpa på SF-Bokhandeln i Stockholm och Göteborg. Pris 98:-. Eller så kan du beställa den genom att maila din adress till mig, så kommer boken med inbetalningskort för Swedbank. Du kan även betala via internet: knappa in mitt kontonummer från inbetalningskortet, och i rutan för "OCR eller text" skriver du "betalning E&R". Pris 60:- inkl porto.

Du får garanterat valuta för pengarna. Boken har mötts av glada tillrop av Percival, Torsten Ekbom, Göran Lundstedt, Per Landin och Bertil Mårtensson, för att bara nämna några. Beställ idag!

Lennart Svensson: Eld och rörelse

Det är idag söndagen den 13 april. Det regnar. Jag har Charisma Carpenter på bilden ovan, känd från TV-serien "Angel"; det är för lite babes på bloggen, that's why...

Det här ska annars handla om "Eld och rörelse", min novellsamling. Allt om denna boks förträfflighet samt hur man beställer den, allt detta finns under eponym etikett - men här repeterar jag det viktigaste.

"Eld och rörelse" har sedan den kommit ut sommaren 2007 lovordats av alla: Torsten Ekbom, Göran Lundstedt, Martin Glännhag och Percival, ja fler kunde nämnas. Läs mer i tidigare inlägg. Boken kan köpas på SF-Bokhandeln i Stockholm, Västerlånggatan 48 i Gamla Stan, T-bana Gamla Stan. Affären har öppet måndag till fredag 10-19, lördag 10-17 och söndag 12-16. Telefon: 08-21 50 52.

Boken kan även löpas på SF-Bokhandeln i Göteborg, Östra Larmgatan 16. De har öppet måndag till fredag 10-19, lördag 10-17 och söndag 12-16. Samma tider som kollegan i Stockholm alltså. Göteborgsfilialens telefon är 031-13 06 70.

På båda dessa ställen kan ni köpa "Eld och rörelse" för 98:-. (Ni kan även köpa min kokbok, "Den musiske matlagaren", på dessa ställen för samma pris: 98:-.)

Annars kan ni beställa "Eld och rörelse" från mig direkt. Maila mig din adress så kommer boken emballerad och med inbetalningskort, 60:- inkl porto. På inbetalningskortet står mitt Swedbank-konto; ni kan antagligen betala i bank (dyrt) eller över nätet. För det sistnämnda gör ni som vanligt för nätgiro, och skriver in "betalning för E&R" i rutan "OCR eller text". Många läsare har köpt boken, och alla betalningar har flutit in utan mankemang.

Det lär också finnas något som heter "telefonbank". Funkar det med. (Och kokboken kan även köpas av mig, 45:- inkl porto för den.)

Och vill ni ha smakprov på böckerna, kolla in blogrollen för aktuella titlar.

Nog om böckerna nu.

Det startas nya bloggar hela tiden sägs det. Well det läggs ner bloggar också, men detta försiggår mer i det tysta. På den andliga och esoteriska sidan har nyligen "Den moderna munken" samt "Café Exposé" somnat in, kanske tillfälligt, kanske mer långvarigt. Det var synd för jag gillade verkligen dessa, och annan andlig vägeldning vet jag inte var jag ska hitta på nätet. Nåt tips, anyone out there?

Tills dess får väl den esoteriska biten köras av mig själv då, vilket jag gjort ända från början; tråden "esoterica" har alltid hängt med, på sistone kompletterad med "Vandra mot ljuset" samt tidigare med "Bhagavad-gîtâ", "Nietzsche" och annat.

För övrigt kan man säga att jag bloggar om andliga ting, men är ingen andlig bloggare. På samma sätt som jag bloggar om bilar utan att vara en bilblogg, om sf utan att vara sf-blogg, om rock utan att vara en musikblogg osv.

Kort sagt: detta är Svenssongalaxen, och här kan (nästan) allt hända...

"Eld och rörelse" och stjärnorna

Jag är inte så såld på astrologi. Men jag hajade till när jag såg att de två ledorden för mitt tecken, skytten, är eld och rörelse...

Ledorden för exempelvis lejonet är eld och vila, och för jungfrun jord och rörelse. Så det var någon mening ändå att jag skrev "Eld och rörelse"... Denna bok kan ni läsa mer om under etiketten här till vänster, hur man beställer den och så vidare. En länk i blogrollen finns även: ett faksimil.

Måste gå till botten med den här astrologiska grejen, för här finns mer att ta på. De tolv stjärntecknen kan delas in i tre huvudgrupper, "ledare", "vila" och "rörelse". I varje grupp får varje tecken så sitt element: eld, jord, luft eller vatten.

I ledargruppen är till exempel väduren eldtecknet, och det kan stämma bra: många militärer sägs vara vädurar. Då gäller det så klart arketypiska militärer, ledare och stridisar, inga trosskuskar och ingenjörer hör hit. Vädurar är ledartyper och gillar elden.

De övriga ledartecknen är stenbock, vågen och kräftan, som hänförs till respektive jord, luft och vatten. Ledartecken (även kända som kardinala tecken) är som ni förstår ledartyper, chefsämnen, och vilket element man hör till visar på speciell böjelse för detta ledarskap, visar på variation i sättet att leda.

Gruppen "vila" så, även kända som konservativa tecken: något passiva eller ska vi säga harmoniska typer. Lejonet, oxen, vattumannen och skorpionen hör hit, med tilldelning av respektive eld, jord, luft och vatten. Eld är här som för förra gruppen att vara eldfängd, brinna för något, och jord är att vara stilla, luft betyder eterisk natur och vatten är att ha en flytande karaktär, med allt vad det innebär.

Så sista gruppen, rörelsegänget. Fiskarna hör till vatten, tvillingarna till luften, jungfrun till jorden och skytten - mitt tecken - till elden.

Och det stämmer bra. Jag hör hemma i rörelsegruppen, är varken harmonisk eller vilopräglad, är inte heller någon ledartyp. Och element: jag är otålig, snabb, måste ha rytm i det jag gör. Varje egenskap kan ha sin negativa och positiva sida, och det goda med min karaktär är så klart att få saker gjorda, att inte söla, medan det sämre är benägenhet för stress och jäkt.

Jag är en snabbrörlig typ. Men, enligt schemat, också lagd åt elden. En dödlig kombination! Men jag blir lätt entusiastisk, flammar upp men falnar lika snabbt - i värsta fall. Jag är lättrörd och lättstörd, man får en reaktion från mig av det ena eller andra slaget.

Som sagt, stämmer bra att skytten är ett eld- och rörelsetecken. Sedan behöver man inte låsa sig i det här, man kan om det krävs ta kommandot och leda om man måste, och man kan låna kraft från vatten och jord och svalka sig i luftens eteriska strömmar. Man kan slå sig till ro i vilans tecken.

Och återigen: vill ni ha en litterär gestaltning av "eld och rörelse", vill ni ha en Svenssonbok med denna titel, se etiketten...

Låna Svensson

Ni kan låna den på universitetsbiblioteken: i Uppsala, Lund och Göteborg.

Vad? Min novellsamling "Eld och rörelse" så klart. Endast läsesalslån dock, sån är deras princip för skönlitteratur. Men de har även fått pliktex av "Den musiske matlagaren", min kokbok, och eftersom det är en faktabok går den att låna hem.

Så vill ni kolla in dessa böcker i verkliga livet, gack åstad till UUB, LUB eller GUB och beställ fram... Ni som läst mina inlägg om böckerna här på bloggen, men ännu tvekar om köp, skynda till er lokala universitetsbibbla. Och ni som inte vet vad jag talar om kan kolla respektive etikett här till vänster, boktitlar = etikettnamn, och läsa mer...

I kokboken finns ett kapitel om hamburgare, och där nämner jag flyktigt "Supersize Me" av Morgan Spurlock. Nu i helgen såg jag denna film: en svidande vidräkning med McDonald's, en kul dokumentär. Jämför man med Michael Moores dokumentärer så var denna effektivare, kändes på det hela taget ärligare. Spurlock angriper "bara" ett snabbmatsföretag, Moore angriper Bush och hela västvärlden - och då sympatiserar jag med den förre, det är mer hanterligt helt enkelt. Både Spurlock och Moore är vänsterfolk, fina killar med fina budskap - men Spurlock har närmare till skrattet samtidigt som han behåller fokus för filmen: ner med McDonald's, ifrågasätt dem! (Mer om Moore för övrigt under etiketten "film och TV": "Sankt Michael".)

Inte så att jag själv hatar McDonald's, jag ser inte snabbmat som vårt värsta gissel. Men Spurlock hade rätt på en, avgörande punkt: ingen behöver en liter Pepsi och ett kvarts kilo pommes till varje hamburgermeal - och det där Supersize-erbjudandet som blåste upp mealsen till löjligt stora omfång, det upphörde efter filmen! En liten seger, men en bestående. David hade besegrat Goliat - och gjort det med ett leende.

I filmen säger till exempel en forskare att små barn blir präglade av McDonald's, de går dit med sina föräldrar och får äta Happy Meal och leka och känna goda vibbar, och på så sätt grundläggs beteendet att äta där jämt. Spurlock säger då:

- Då ska jag slå mina barn varje gång vi passerar ett McDonald's - då blir de negativt präglade!

En kul kille helt enkelt. Gotta love him. Ja denna dokumentär var elegant gjord, man suger i sig diagram och besök i skolmatsalar lika ivrigt som man följer Spurlocks projekt att äta alla måltider på haket morgon, middag och kväll i 30 dar.

Nyss spelade någon Nationalteatern på hög volym, hördes genom väggen i skyskrapan jag bebor: Jack Ripper, Bängen trålar, såna hemlandstoner...

Följer annars dessa dar "The Apprentice UK" på TV 8. Hormonstinna män och kvinnor ska tävla om att bli lärling åt en rikis, och de duvas i projekt som att sälja blommor och ta fram och pitcha en ny leksak. Mycket snack, mycket strategiprat, intelligent och välformulerat, "a rough trade" helt enkelt. Vad vore TV utan dessa tävlingsdokumentärer?

Barnskrik som ekar

Den skarpsynte läsaren märker att jag börjat pubba noveller här på bloggen, under etiketten "Stratopias gåta". Detta är så klart bara ett namn, roligare än att bara kalla dem "noveller" eller så. Men det är specialskrivna texter detta, ej tillgängliga någon annanstans; de är på sitt sätt helt unika för detta medium. Så läs och njut!

Och vill ni ha mer fiction av min hand, klicka på etiketten "Eld och rörelse" och kolla in. Samt länken i blogrollen med samma namn, för ett smakprov plus bokens innehållsförteckning.

I morse hade vi snö, nu så här på eftermiddagen har den smält. Barnskriken ekar, dörrar smäller. För övrigt gillar jag att höra ljud från huset, det visar trots allt att det är ett levande hus. Att bo i ett helt tyst hus vore klart spooky.

Det är som att få spam i mailen: inte direkt roligt, men det visar ändå att det finns liv där ute i stora världen. Kalla det "spamrobot" om du vill, men någon måste ju trots allt programmera roboten. Artificiell intelligens är och förblir en dröm, turligt nog.

Gästskribent: Dybböl Skans

Jag har fått i uppdrag att intervjua Lennart Svensson. Från busshållplatsen vandrar jag andäktigt upp mot ett miljonprogramshus, noterar förekomsten av tallar och berg i dagen, går in i huset, går uppför två trappor, ringer på och möts av en man i vinröd kofta.

- Dybböl Skans, stig in, säger han förbindligt.

- Tack säger jag.

Något senare sitter vi i hans skrivhörna, inramad av bokhyllor och upptagen av ett runt bord med en dator på. Jag läppjar glaset med bubbelfritt mineralvatten, och tänker: här sitter man med Lennart Svensson, legendaren, uppsalaslättens svar på Ernst Jünger... det är sånt som manar till andakt.

Så var ska jag börja? Jag går ut försiktigt:

- Det pågår bokrea nu...

- Ja, säger Svensson.

- Har du köpt nåt?

- O nej. Gillar inte specialtryckta kartonnageböcker med fula omslag. Eller pockets för 50:-, nedsatta till 45:-...

- Bokrean är inte vad den en gång varit.

- Nej, förr var det ju minst tre år gamla böcker ur branschens lagerhållning. Nu trycks böckerna upp i augusti enligt bokhandlarnas beställningar. Tekniken gör det hela möjligt, låt gå för det...

- Men dina egna böcker då, kan du inte ha privat rea på dem?

- Nej du, jag håller mig för god för sånt geschäft. Novellsamlingen och kokboken kostar fortfarande 60:- respektive 45:-, inklusive frakt. Se etiketterna.

- Som är...?

- "Eld och rörelse" samt "Den musiske matlagaren". Här på bloggen, där jag gissar att din intervju kommer att pubbas?

- Javisst, det var väl avtalet?

- Ja.

Paus. Så kommer jag på ännu en fråga till Svensson:

- Någon ny roman på gång? Något nytt opus?

- Nej.

- Nej? Det var ett ovanligt svar från en författare. Minsta skrivkunniga människa brukar ju säga, typ, "har skrivit en novell och arbetar på en roman"... Men du, som ju ändå slagit Sverige med häpnad med din eldfängda, snabbrörliga prosakonst - du har alltså nada på gång?

- Stämmer. Allt är färdigt.

- Va? Är du klar, slut som författare?

- Det sa jag inte. Vad jag menar är detta: jag har för tillfället några färdiga texter på hårddisken, som kanske ser dagens ljus till hösten. Antingen i hallstämplad utgåva med astrala övertoner, eller i egen utgåva.

- Verkligen?

- Jodå. Om jag lever och har hälsan kommer det nog en ny bok av mig innan årets slut.

Barnskrik från fotbollsplanen utanför huset. Vi sitter i en enrummare med diverse möbler, samt en tavla på väggen med kungsörnar i Norrland.

- Men om du inte skriver något nu, frågar jag, vad gör du då?

- Skriver.

- På vad?

- Bloggen.

- Aha, den berömda Svenssongalaxen!

- Visst.

- Den är ju helkul att följa alltså, säger jag. Jag läser ivrigt dina tunga analyser av symbolisk sf, följer dina domslut i fallet Jünger, förtrollas av dina korta prosastycken, och vaggas in i varm, vit sömn av dina välvalda bilannonser, romantiska tavlor och illos och foton på svensk natur.

- Tack.

- Så detta är ditt stora projekt i vår?

- Ja, det får man väl säga. Vaknar vid åttablecket, äter och går ut till datorn. Och bloggar. Dagliga inlägg, energi, kvantitet - samt ett öga på kvaliteten också, skrivande för skrivandets egen skull är det inte.

- Då vet jag inte vad mer jag ska fråga dig om.

- Tänk efter.

- Hm... önskar du dig något? Förutom det du har i din tillvaro?

- Nej.

- Verkligen?

- Ja. Allting är bra i mitt liv.

- Vad är historien?

- Historien är en serie tidlösa ögonblick. Sa Eliot.

- På nattduksbordet?

- Läste "Ett fat amontillado" i går. Av Poe. Läskig men bra.

- Lyssnar på...?

- Enya, "Shepherd Moons". Syntiga psalmer.

- Låter trevligt...

- Javisst. Vill du lyssna?

- Hm, det får bli en annan gång - för nu, märker jag, måste jag hem och bromera några flamskyddsmedel. Men jag får tacka för samtalet.

- Tack.

- Jag hittar ut själv.

- Gott så.

... säger alltså Lennart Svensson. Jag avslutar mitt glas vatten, reser mig och sneglar tillbaka på gurun och grottmannen, där han enigmatiskt sitter kvar i samma position som när jag lämnade honom, blickande mot någon punkt på väggen hitom Billybokhyllan. "En bisarr man, en Svensson" tänker jag och lämnar lägenheten, för nya äventyr som littvetare, intervjuare och krönikör, ständigt på språng för att fånga "la vie modèrne", den omöjliga friheten och allt det där.

Harmoni

Bertil Mårtensson fann den nämnvärd, Martin Glännhag fann den klockren. Jag talar förstås om kortnovellen "Harmoni", som finns att läsa i samlingen "Eld och rörelse". Där finns fler kortisar, liksom sedvanliga noveller och en långnovell. Hur man beställer boken ser du under etiketten här till vänster. Se även blogroll för smakprov av andra kortisar.

Och här är hela "Harmoni". Håll till godo.

---

En elev hade uppsökt en lärare för att uppnå harmoni. Läraren gick med på att undervisa eleven i detta, konsten att uppnå harmoni.

Det var första lektionen, eleven satt framför läraren. Läraren började med att fråga:

- Vad känner du nu?

- Nu? frågade eleven.

- Ja, nu.

- Hm, ingenting, sa eleven.

- Det är harmoni! sa läraren. Jag gratulerar dig. Att inte känna något särskilt, som du i detta ögonblick, är lika med harmoni. Det är att vara likgiltig för lycka och olycka, förlust och framgång. Undervisningen är över. Tack och adjö!

Respons på "Eld och rörelse"

Kring 1950 avtalade NATO till sig rätten att landa med bombplan på svenska baser, i händelse av krig med Sovjet. Bland annat skulle det amerikanska Convair B-36 kunna landa här, ett plan med kombinerad jet- och propellerdrift, 70 meters spännvidd och 21 mans besättning. Bomblast 38 ton.

Om ett sådant plan kraschat här under mellanlandning på en krigsbas, och händelsen i folkmyten förvandlats till en UFO-krasch, detta spekulerar jag över i novellen "Ett svenskt Roswell". Den finns att läsa i samlingen "Eld och rörelse", skriven och utgiven av mig.

Boken innehåller dryga dussinet noveller, som ovanstående samt en rad andra. Vad har jag då att säga om dem? För dagen inget - för jag tänkte citera vad en läsare meddelat mig, en viss Martin Glännhag i Linköping som köpt och läst boken.

De inledande pastischerna gick hem: "Såsom varande en ivrig läsare av litteraturhistoria och klassiker fann jag den första texten "Den svenska stilen" helt enkelt förtjusande; jag är glad att Jolo ännu inte fallit ur minne." Jolo var en av dem som parodierades, och denna novell finns för övrigt utlagd på nätet, se länk i blogrollen ("Eld och rörelse").

Glännhag säger vidare om innehållet i "Eld och rörelse":

"Galaxens herre" är en fin space opera-fantasi med satirisk
udd och "Nineves skatt" ett litet exotiskt skattjaktsäventyr i
klassiska anda. "Riddaren, djävulen och döden" fann jag
mycket underhållande; du har ett, för mig, mycket modernt
språk som inte väjer för anakronismer vilket skapar många
njutbara ironiska effekter.

Jag kan bara bocka och buga. Men det är inte slut än, Glännhag fortsatte i ett annat mail:

"Åsiktskonstnär" var charmigt cynisk... och bland "Korta
berättelser" fanns flera fina saker, bland annat den stilrena
"Harmoni". Den längre berättelsen "Eld och rörelse" fann jag
stark, gripande och välskriven, med såna ringlande meningar
av barockstilsmässig hopning som jag brukar uppskatta och
använda.

Och detta får vi väl kalla "stark köprekommendation"...! Jag har inte strukit något vitalt ur Glännhags mail, detta är vad han säger om "Eld och rörelse". Jag ser det hela som idel lovord.

Boken kostar 60:- inkl porto; maila mig bara din adress så kommer den emballerad och med inbetalningskort för Swedbank. Du kan även betala över nätet. Vill du ha den signerad, säg till. Formgivningen är snygg och proper, en print-on-demand-bok med alla siffror rätt. Omslaget av Anatol Boström visar sökarljus mot en natthimmel. Boken finns även att köpa på SF-Bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm, samt SF-Bokhandeln i Göteborg. Då kostar den 98:- över disk.

(Mer info om boken finns under länken "Eld och rörelse" i etikettraden här intill.)

Sökarljusens evangelium

- Vad är "Eld och rörelse"?

- Det är en novellsamling av min hand.

- Och du är...?

- Lennart Svensson. Denne bloggs redaktör och författare.

- Så vad med "Eld och rörelse" då? Vad innehåller den?

- Den innehåller diverse noveller plus en titelstory på 40 sidor. Ett slags kortroman, självaste "Eld och rörelse" you know.

- Jaha, spännande. Beskriv den.

- Den är skriven på tät prosa med få utvikningar. Här finns ingen allvetande berättare som lägger sig i och gör sig bred, och här finns inga vinkar om vem huvudpersonen egentligen är och vilken armé han strider i osv. Allt dösnack har kapats bort, fokus ligger på striden och pauserna däremellen. Det är en krigsberättelse, men det har ni kanske förstått vid det här laget.

- Ja. Och "tät prosa" sa du, det lät intressant. Idag ska ju alla böcker vara så långa, skrivna med kåserande ordbajseri...

- Du sa det! Hade jag berättat med sån däringa traditionell, bredarschlad stil hade kanske storyn blivit en normallång roman, 200 sidor eller så. Men nu är det koncetration som gäller, intensiv närvaro i nuet och landskapet som "psykisk externalisering".

- Que...?

- Jo, jag menar så här: istället för att psykologisera gestalterna, tillbakalutande säga att "X handlar här si och så för att...", så skildrar jag landskapet omkring för att uttrycka vad de tänker. Snölandskap under sökarljus för att uttrycka alienation, ruiner för att visa på förfall osv.

- Låter lite magistralt.

- Men du bad om det. Köp boken och läs själv!

- Kanske det. Men du menar alltså att landskapet är viktigt för berättelsen...?

- Ja. Landskapet med sin atmosfär är avgörande för storyn, skapar den psykiska miljö där allt utspelas. Allt gestaltas i terrängens förkroppningar, och inte i psykologiska pekpinnar av självgod berättare.

- Får man fråga om dina influenser? Är det någon bok som påverkat dig vid skrivandet?

- Det skulle i så fall vara "Människan uppträder under holocen" av Max Frisch, om en ensam pensionärs sista dagar och död. "En berättelse utan klagan, ordkarg och exakt" stod det på baksidestexten, och samma sak vägledde mig i "Eld och rörelse". Låt tingen tala, låt miljö och detaljer bli "en poesi i sak".

- Men är inte krigsberättelsen i gemen ordkarg och exakt?

- Nej, det är den inte. Den är föremål för samma romanmässiga brister jag antytt ovan: för babblig, för mycket pekpinnar osv. Som exempelvis Mailers "De nakna och de döda", som bortom sin hårda kärna slösas bort i gruff mannarna emellan, veklagan över dumma befäl och utläggningar av kåsören Mailer. Även "Okänd soldat" av Linna lider av berättarens raljanta ton här och där, hans pekpinnar kring vem som är skurk och vem som är hjälte.

- Nåväl, det var en grundlig utläggning kring premisserna för "Eld och rörelse"...

- Och detta är bara titelstoryn. Sedan finns det dryga dussinet berättelser till i boken, om en åsiktskonstnär, en riddare, en liftare i gåtfulla nejder, en UFO-jägare och dennes skeptiske vän, osv osv.

- Så hur kommer man över detta magnifika opus?

- Man mailar mig, Lennart Svensson, sin adress, så kommer boken emballerad och med inbetalningskort på 60:- inkl porto. Utgivningen har skett på eget förlag - här kallat "Etherion Press" - och produktionen är så kallad "print-on-demand"; det oaktat har jag många nöjda läsare, och jag kan stolt meddela att allt kring boken känns proffsigt, känslan när man håller den i handen är vederhäftig. Inlagans layout är korrekt och läsvänlig med blanksidor, rubriker etc på rätta platser. Och omslaget är helt kongenialt, med en teckning föreställande sökarljus som spelar mot låga moln.

- Syftande på...?

- Syftande på titelberättelsen och dess inledning, när man opererar i nattliga nejder under konstgjort månljus.

- Låter kul. Nåväl, något att tillägga?

- Nej. Jo, förresten! Ett smakprov ur boken nås via länken "Eld och rörelse" i blogrollen. Där ges bokens innehållsförteckning plus en skojsam novell. Jag kan också säga att man kan få boken signerad utan extra kostnad, det är bara att säga till i mailet. Boken är på 146 sidor kan jag tillägga, och kan även köpas på SF-Bokhandeln i Stockholm, Gamla Stan, eller i Göteborg. Snabbar man sig kanske det finns ex kvar. 98:- över disk.

- Tack för det...!

Intervju med Svensson om "Eld och rörelse"

- Du har gett ut en bok på eget förlag.

- Ja.

- Betitlad "Eld och rörelse".

- Ja.

- Den handlar om krig. Gillar du krig?

- Nej. Det här är en tragisk berättelse.

- Jaså?

- Jodå. En förlagsperson sa en gång om den: "När man läst slutscenen förstår man hur meningslöst kriget är." Han tillade även något om "Kafka-artad stil".

- Vad menade han med det då?

- Han syftade antagligen på den drypande ångesten...

- Jag förstår. Men boken innehåller förvisso mer än titelberättelsen, här finns dryga dussinet noveller. Många handlar om män har jag märkt...

- Visst gör de det. Men här finns även kvinnor. Tänk bara på den smäktande skönheten vi möter i "Latonia", en gåtfull donna som livar upp den öde stad det handlar om. Hon är suset i kulvertarna, prasslet i gräset och solen på fasaderna; kort sagt så är hon staden, hon är dess anima. En mer vältalig hyllning till kvinnan är svår att finna.

- Mmm, man tackar.

- Och där finns mer. I "Norrlandsproblematiken" möter huvudpersonen en kvinna, "rätt läcker, iförd fjällrävenjacka med röd scarf och med håret i hästsvans". Något senare ses hon i "en sidenklädnad av grönt och rött och med juvelörhängen, pärlhalsband och en collier med smaragder, safirer och topaser. På huvudet en tiara i vilken glimmade en röd rubin." Vad som hänt mellan dessa två uppenbarelser, vad som orsakat förändringen tänker jag inte säga, annat än att det gäller själva novellens idé.

- Jaha, jaha. Få se nu, vad ska jag fråga mer... jo: det finns en viss sagoprägel, ett visst fantasystuk på inslagen: noveller om det gamla Nineve, om en medeltidsriddare, om en fjärran galax och om okända maskinvärldar. Det är gott och väl. Men för den som älskar vardag och realism, vad har boken att ge henne?

- Hon kan ge sig i kast med "Åsiktskonstnär", om en föredragshållares vardag. Och hon kan läsa "Ett svenskt Roswell", om vardagen för två män på jakt efter vad: tallmoar, flyende moln och fikapaus på campingbord är viktiga inslag i denna story. "En stad vid havet" skildrar för sin del en avdankad soldats irrgång i en högst reell stad. Och själva titelstoryn är så realistisk den kan bli: landskapet må vara ett odefinierat Never-never-land, men intrycken från det hela är verkligen hemvävt, down-to-earth-äkta.

- Hur då menar du?

- Tja, vad sägs om intrycket av snöfall en vintrig eftermiddag och snöslask under uppsprickande moln, eller en vindskammare upplyst av en naken glödlampa och en sönderbombad fabrik där takbjälkarna hotande hänger ner från taket? Detta måste vara gefundenes Fressen för envar realistvurmare. Och parat med detta finns alltså fantasirika miljöer i denna bok; blomman spränger asfalten och drömmen väller fram. Här får man litegrann av varje.

- Kanske dags att hissa intresseflagg då. Hur får man tag på boken?

- Man mailar mig sin postadress, så kommer boken emballerad och med inbetalningskort på 60:- inkl porto, betala per giro eller internet, har funkat bra för mina kunder hittills. Jag kan signera den utan extra kostnad, säg bara till. Eller köp boken på SF-Bokhandeln i Götet eller Stockholm, 98:- över disk. Ett smakprov ur boken finns via länken "Eld och rörelse" i blogrollen.

Köp hem!

Varje handlare med stapelvaror kan alltid dra till med devisen "köp hem": riskakor, tvättmedel och skurborstar, ja även glass och fruset bröd, allt kan flaggas av med ett "köp hem! bra att ha hemma!"

Nu tänkte jag säga detsamma om "Eld och rörelse", min novellsamling. Dess litterära värde kan ni kolla upp via etiketten här till vänster. Men det slår mig att boken även funkar som pryl, som present - så därför kan jag bara säga: köp hem, bra att ha hemma!

För ni vet hur det är: man ska gå på middag hos chefen, eller grannen eller kollegan eller gamla kompisen, och det sedvanliga vinflaska/blomma/chokladask känns för fantasilöst. Hur mycket bättre då om man har en bok i liten upplaga, egenutgiven av författaren, och med snyggt omslag: alla siffror rätt, ni kan inte misslyckas. Med "Eld och rörelse" som present gör ni entré med en snygg replik, det är ett oförlikneligt symbolspråk.

Boken har nämligen designats med baktanken att se snygg ut som present, som uppvisningsnummer. Man vill ju kunna impa med dem inför folk man känner, därav det beställda omslaget från Anatol Boström; jag ville ha något som subtilt speglade innehållet, och Boström valde att teckna en smal, lodrät bild med sökarljus som speglas i lågtgående moln, precis som i titelstoryn. Till det boktitel och allt, välavvägt placerade; inte alla egenutgivna böcker lyckas med omslaget, det vet ni själva, men denna bok är tip-top. Jag talar i egen sak, visst - men det är sant det jag säger!

Boken pryder sin plats, nyttjar alla formgivningknep som är tillgängliga för en print-on-demand-bok (omslaget som sagt, och ryggtext och baksidestext, och så proffsigt layoutad inlaga med allt vad det innebär). En perfekt present med andra ord, en unik grej. Något som gåbortspresent enligt ovan, eller som födelsedagsgåva till mannen-kvinnan som har allt.

"Men jag känner ingen som fyller år just nu" säger vän av ordning. Jag förstår - men därför viftar jag med "köp hem"-flaggan, du kan köpa boken nu och spara den på din privata presenthylla. Så köp nu, i morgon kan det vara för sent... nåja, nog finns det ex kvar ännu. Men inte för evigt så!

Maila mig din adress så kommer boken emballerad och med inbetalningskort ifyllt, 60:- inkl porto. Betala via internet eller telefonbank, funkar bra, jag har sålt flera ex och fått kontrollbesked på't. Boken signeras på begäran, utan extra kostnad.

Kolla också in länken i blogrollen om du är nyfiken.

"Eld och rörelse" och gensvaret

I somras gav jag ut novellsamlingen "Eld och rörelse" på eget förlag. Jag skickade ut några ex till folk som räknas, och jag fick genast svar. Förre DN-kritikern Torsten Ekbom sa sig till exempel gilla boken; han noterade att novellerna hade ett brett register och spände över "sf, fantastik, absurdism - kul att läsa". Man bugar.

Och Göran Lundstedt, kritiker på SydSv, noterade för sin del en genomgående känsla av ödslighet i novellerna, en hård värld där drömmen flytt: "Entleerung der Sinngehalte", för att tala tyska. Titelstoryn jämförde han med Ernst Jüngers "Sturm".

Vederhäftig kritik. Men apropå "Entleerung" så finns i boken även dess motsats: uppfyllande av drömmen, till exempel i "Norrlandsproblematiken". "Eld och rörelse"s action och närvaro ställde sig Lundstedt en aning frågande inför - men då kan jag bara säga att närvaro, saklighet och skogsbrynet 100 m var precis vad jag ville att storyn skulle förmedla. Ingen distans, ingen ironi, inga om, inga men - "just pure impact".

Poeten och dramatikern Percival ringde mig och sa att han gillade novellerna om riddaren samt "Nineves skatt". Den förra hade stram, klassisk form och kunde tjäna som teaterpjäs, och den senare förenade folksaga med exklusivitet, som något ur "Tusen och en natt". Och finare beröm kan man väl inte få; jag tackar och bugar!

Så fick jag glada tillrop från fler håll, till exempel från Erik Andersson, Peter Englund, Per Landin och Bertil Mårtensson, vilken sistnämnde tyckte att boken var snyggt gjord, snyggt producerad.

Boken är på 146 sidor och har läckert omslag i svart-vitt av Anatol Boström, föreställande sökarljus mot en nattlig himmel. Innehållet består av 14 noveller, med titlar som "Synkrongeneratorn", "Ett svenskt Roswell", "Latonia", "Kvartsklippan" och "Åsiktskonstnär", förutom de ovan nämnda. Titelstoryn, självaste "Eld och rörelse", kan nästan ses som en kortroman: tät handling, kondenserad till 40 sidor.

Vill du ha denna pärla i din samling, maila mig då din adress så skickar jag boken med inbetalningskort, 60:- inkl porto. Du kan få den signerad utan extra kostnad. Många har redan beställt den, och betalningen kan du göra över nätet, det funkar kan jag intyga: "Es lohnt sich!"

Boken kan även köpas på SF-Bokhandeln i Gamla Stan, Stockholm och i Göteborg (98:- över disk). För ett smakprov ur boken, klicka på länken "Eld och rörelse" i blogrollen.

Hur man (inte) skriver "fight fiction"

Välkomna till denna kurs i att skriva krigsberättelser, för såväl film som romaner. Allt är mycket enkelt och kan sammanfattas i punktform:

. Du behöver inte ha någon kunskap om stora operationer, massverkan och "striden som tillstånd". Nej, ett litet löjligt kommandoföretag räcker, "ett gäng grabbar på äventyr". Som i "Saving Private Ryan", "Kanonerna på Navarone", "Örnnästet", "Bron över floden Kwai" och "De nakna och de döda"; all action i denna sista roman är koncentrerad till en patrull.

. Överhuvud taget är action inte så viktigt, nej koncentrera dig du på gruff mannarna emellan, lägerlivets nolltillvaro, "sergeanten är dum, majoren är dum" osv. Detta kan lösas genom att ha all eller stor del av handlingen förlagd till utbildning, som i "Full Metal Jacket".

. Känslopjunk är ett måste. Löses lätt i filmen med att ha smetig musik i bakgrunden till varje scen. I textform utförs det hela med introspektion i personernas psyken, gärna med tillbakablickar över vad som hänt innan, allt med målet att visa hur synd det är om dem.

. Ett tillgjort språk måste också till. Kalla för all del inte en spade för en spade, nej sökta omskrivningar är alltid bäst. I film är detta lika med löjliga kameraåkningar, överdrivet långa inzoomningar på själsplågade ansikten och frosseri i militär formalia vilket ger en ironisk effekt.

. Du behöver inte känna till något om hur militära operationer och ledning går till, nej alla bara rusar i en skock och skjuter. Samurajartad coolness kan du strunta i; alla soldater får gärna skrika och kommentera vad de gör, à la "nu är det hett om öronen", "vi kommer aldrig att klara det här" (q v "Pearl Harbor").

Så går det alltså till enligt handboken. Vill ni däremot ha en krigsstory som bryter mot alla dessa regler - som behandlar en stor, sammanhängande operation med ett befäl mitt i smeten som leder sitt förband, utan fredsmässigt gruff och känslopjunk, med ett avskalat språk där en spade kallas spade - beställ då "Eld och rörelse" genom att maila mig din adress. Du får då en 146-sidors bok med en god portion noveller dessutom, allt för 60:- inklusive porto. Du kan även köpa boken på SF-Bokhandeln i Gamla Stan.

Se även länken i blogrollen: den går till en webbsida med faksimil ur boken, med innehållsförteckning plus novellen "Den svenska stilen".

Garanterad kvalitet

"Jag vet mig aldrig ha läst något liknande förr"...

Så stod det i ett av lektörsutlåtande jag fick på "Eld och rörelse", när jag skickat in den till Det Stora Förlaget 1991. Någon utgivningen blev inte av där och då, berättelsen var för kort (20 000 ord eller 70 så kallade manussidor), men visst gillade de storyn som sådan. Den ene lektören var som synes lätt förstummad, tyckte den var något enastående, något som var svårt att jämföra med annan debutantprosa.

Den andre lektören var ungefär lika tagen och skrev: "Eld och rörelse - det är taktiken som vinner krig." --- "Vi får i berättelsen följa hur Sergeant F. och furir P. intar den ena efter den andra av fiendens ställningar." --- "Det hela påminner om en krigsfilm där man hela tiden kastar handgranater, skjuter och mejar och har fienden inpå sig." --- "Slutscenen får en verkligen att inse hur meningslöst kriget är."

Där ser ni: två ärrade litteraturexperter ansåg att "Eld och rörelse" var något att hänga i granen. Om ni nu beställer den av mig utgivna "Eld och rörelse", med titelberättelse plus dryga dussinet noveller, så får ni med andra ord garanterad kvalitet - och en fullmatad volym. Maila din adress till mig så skickar jag boken plus inbetalningskort, allt i stötsäkert paket.

("Eld och rörelse", Etherion Press 2007. 60:- inklusive porto. 146 sidor. Se för övrigt länken i blogrollen.)

En samling stories

Format A5, sidantal 146, limbindning -

Jag talar om "Eld och rörelse", novellsamlingen av min hand. Köper du denna får du en snygg produkt: omslaget är vältecknat, går i sobert svart-vitt och är tryckt på 125 g träfritt papper. Och inlagan är snyggt layoutad med erforderliga titelsidor och fetstilsrubriker, med mera med mera. Layout är, har jag förresten märkt, "konsten som inte märks": är den korrekt gjord noterar man den inte, men är den ful reagerar man direkt. Men "Eld och rörelse" uppfyller som sagt alla krav på boktypografi.

För övrigt finns här något för alla. Vill du läsa om kärlek? Då har vi "Latonia" samt "Norrlandsproblematiken", ärliga möten man-kvinna med omgivande stad som psykologiskt landskap. Vill du läsa om en man i dagens Sverige, som förkroppsligar infosamhället och dess avarter? Läs "Åsiktskonstnär", om en skottspole på infomotorvägens snabba körfält. Och vill du läsa om tallmoarnas sus, i Norrland, i Sörmland och i okänt land, läs, "Ett svenskt Roswell", "Kvartsklippan" och titelnovellen.

Gillar du historia? Då kan du få ditt lystmäte i texter om Olof Palme och perserriket. Gillar du mytiskt drama med lagoma anakronismer? Läs "Riddaren, djävulen och döden", en sann illustration till en viss Dürertavla.

Space opera med strategisk-filosofisk vinkel bjuds man i "Galaxens herre". Teknodrömmaren kan sedan gå vidare till "Synkrongeneratorn":s sublima maskinvärld. När huvudpersonen lämnar komplexet, vänder sig och ser en sista gasförbränningsflamma stiga mot himlen, så är det mitt testamente ni läser. Ungefär som Gösta Ekman ansåg att "Papphammar utan byxor i högt gräs" vars hans arv till mänskligheten.

Beställ genom att maila mig er adress, så skickar jag boken med inbetalningskort på 60:- inkl porto. Vill ni ha ett smakprov ur boken, kolla in länken i blogrollen.

Följ mig inåt skogen...

Jag får ett och annat mejl om "Eld och rörelse". En del har läst om den i bloggen och vill beställa ex, och andra tycker boken verkar intressant och vill veta mer. Så härmed lite citat ur verket (titelstoryn), med en och annan fingervisning vad det rör sig om.

Ska man se i det nattliga stridsmörkret kan man antingen använda nattkikare eller lysgranater, eller så kan man rikta strålkastare mot molnens undersidor. Detta sista är vad man gör i aktuell story, där ett anfall är under uppsegling och man smyger sig fram mot diverse förposter. Det görs under natten i en skogig nejd, och:

Allt belyses av det konstgjorda månskenet, som nu åter
trätt i tjänst; ljuskäglorna sveper lojt över himlavalvet,
reflekteras mot molnformationerna och sipprar ner över
terrängen; det påminner om studiobelysning, som att
vara inne och ute på en gång, det understryker draget
av overklighet.

Anfallet för den armé som skildras tar fart, man bryter igenom, men det hela kräver sin tribut och huvudpersonen kan vid ett tillfälle se egna lätt sårade på väg tillbaka:

Det är många män. Det är en lång kolonn. Vindrockar
och marschstövlar, fältbyxor och snörkängor,
camouflagemönstrade blusar (kantiga fält i grått, svart,
brunt och rött, så ser mönstret ut) och mc-stövlar,
yllemössor, fältmössor och bandageturbaner. De tillhör
samma armé som sergeant F. Någon tittar snett på honom
där han står grensle över sin mc. Ingen säger något. De
går med släpande fotsteg, inget käckt "marsch-marsch",
allt blir till ett slags skosulornas serenad, det låter
"kipp-kipp" i den leriga vägbanan.

Den illustre sergeant F. återvänder till sitt kvarter och lägger sig och drömmer - och vilken dröm:

... I remmen - gevär! För fot - gevär! Skyldra - gevär!
Parad för fanan! Tapto i solnedgången. Fordonen brusar,
oktavfall i uppväxlingen. Orientering. Fienden ligger
grupperad vid ÅSEN. Vi framrycker från SKOGEN. Vi
framrycker, vi stormar och tar, vi understödjer, vi avlöser,
vi avvärjer, vi öppnar väg. Stormeld. Störande eld.
Nedhållande eld. Försvara. Avvärja. Fördröja. Praktiskt
skottvidd. Eldhastighet. Kaliber. Vikt laddad. Längd med
pipa. Funktion. Slutstycke. Spärrhake. Magasinsfjäder.
Patronläge. Slagstift. Hane. Patronförare. Flamdämpare.
Handskydd. Manöverhandtag...

Så vaknar han och det är dags för avmarsch, han klär på sig och tar sin utrustning och går ner på gården, och:

Nere på gården kan han ana gestalter som rör sig i
ljuskäglorna från fordonen. Order ropas ut, det skramlar
av utrustning och över alltsammans ligger tomgångsmullret
som en matta. Någon dunkar honom i ryggen där han
praktiserar över gården, vagt bekanta ansikten skymtar i
mängden, han närmar sig silhuetten av en stridsvagn där
dieselröken skjuts i kvastar ur avgasrören medan motorn
varvas. Händer som tycks dyka upp ur tomma intet hjälper
honom upp på motorgallret, han omsluts av en atmosfär
av naftalin, vapenolja och cigarrettrök. Han säger några
ord och någon skrattar, i dunklet anar han glänsande vita
tänder och blänket från en gevärspipa.

Man hamnar så i en stad där man strider väldeliga, anfallet fortsätter men det är ännu oavgjort. En ögonblicksbild bland många vore denna:

Det blåser kallt, snön virvlar längs husväggarna, längs en
fris tre våningar upp på huset mitt emot F. ryker snön i f
ina kristaller, vid hörnet susar de ut i tomma intet och
faller sakta till marken i ett silverne regn. En blek solskiva
arbetar sig upp på himlen.

Man når en viss park, och där leder F. sin pluton som alltid från fronten. Man är farligt utsatta och håller på att skäras av, men F. tar det lugnt:

Efter att ha tagit en klunk vatten ur fältflaskan lägger
han sig på rygg i granatgropen med vapnet vilande på
höften, han har stövlarnas klackar nerkörda i jorden på
ömse sidor en pöl med lerigt vatten, han petar bort
smuts under naglarna. Något skaver under vapenrocken,
han trevar med handen till innerfickan och får fram ett
cigarrettpaket, det är en av de tidigare besorgade
förpackningarna av första klassens tobak, det finns en
tagg kvar, han skakar fram den och för den till läpparna,
han repar eld på en tändsticka och drar i sig röken, det
knastrar när tobaksflagorna inne i rökverket efter hand
fattar eld, tjäran diffunderar genom papperet.

Och så vidare mot slutminuterna - och där har ni "Eld och rörelse" i ett nötskal. Men detta var ju bara smakprov, lätta att ta till sig och sedan glömma. Men verket finns där, och jag undrar: vem vågar sig egentligen ut i storyn "på riktigt", vem vågar med sergeant F. beträda den gåtfulla skogen där strålkastarna sveper mot molnen, snön ligger vit och gåtfullheten i tingen är att de existerar? Jag lovar er, inget kommer att vara sig likt efter att ni läst den.

(För beställning, se etiketten "Eld och rörelse". I blogrollen finns en länk med samma namn, den ger dig ett smakprov plus innehållsförteckning.)

Åsele

Alla som läst "Eld och rörelse" och novellen "Norrlandsproblematiken", hajar så klart till inför den spännande upplösningen i samhället Åsele. "Så realistiskt allt är" sa mig en läsare, "man kan praktiskt taget ha novellen som orienteringskarta!"

Visst är det så. Trots min numera fasta förankring i Uppsala och Mälardalen sedan 20 år, står mig min bardoms Åsele ännu "in memory yet green - and in joy still felt". Jag föddes i detta Åsele i södra Lappland, Västerbottens läns inland, vid Ångermanälvens strand. Bergen, skogarna, friden...

I "Den musiske matlagaren" skrivs om abborrfiske i samma nejd, i Söråsele utanför stan där man ser ett av dessa gudomligt sköna berg, som ett upp-och-nervänt baktråg:

Bergets silhuett
mot sommarnattens himmel -
sjön ligger stilla.

Jag föddes i Åsele 1965. Då fanns där fyra bensinmackar: Esso i västra stan, Shell ner mot Breviken, OK nedanför kyrkan och BP på Norrstrand. Nu är det bara Shell kvar, omlokaliserat till Norrstrand. Möjligen under nytt namn, men kvar torde det ligga; har inte varit där på länge men dess läge vid korsvägen Vilhemina-Umeåvägen är nog lukrativt.

Fler bensinmackar förr, fyra etablissemang i en småstad: kanske gillade respektive bas att driva mack, även med halvlitet kundunderlag, eller så var stans befolkning helt enkelt större på 60-talet. Antagligen det senare; många, inklusive min familj, drog ju därifrån i slutet av 60-talet och framöver. AMS-politik: Alla Måste Söderut.

Inte så att jag idag beklagar flytten. Hade man bott kvar hade man t ex fått åka buss långa vägar på gymnasiet, kanske bo inackorderad eller på skolhem. Istället bodde man ju i Övik då så där hade man gymnasiet i samma stad.

Än minns jag bergen i Åsele, det är en fin sinnebild att spankulera i, samtidigt som man går här bland Mälardalens grottor och rubinströdda fält...

Misslyckad militär

Vän av ordning må fråga sig: du som i "Eld och rörelse", titelstoryn, skrivit vitt och brett om skottvidder, segelduksdamasker och gevärskalibrar - är du nån slags militärexpert, någon glorifierad reservofficer och bitvarg även privat?

Men då svarar jag: "expert" kanske, men militär är jag inte, möjligen en misslyckad sådan, inbiten malaj och bevakningssoldat. Men det är å andra sidan ingen nackdel rent statistisk, rent litteraturhistoriskt; många kronvrak och dylikt har varit bra författare. Horatius eller någon annan romare flydde från en befälspost under ett slag, och Frans G. Bengtsson ("Karl XII:s levnad" mfl krigshistoriska texter) fick väl frisedel rätt omgående.

Sedan har vi ju en sån som Kipling, skildrare av engelskt soldatliv i "Backroom ballads" mm. Denne hade nog aldrig hållit i ett gevär; ändå kunde han tala vitt och brett om sina regementen, "my regiments" - men då menade han bara regementen han besökt eller som låg i städer där han bott...

Eller ta krymplingen Byron, som hängde på sig en sabel, satte en kyrassiärhjälm på huvudet, utrustade en yacht med två löjliga kanoner och for iväg till Grekland för att kriga - och dog där av tyfoidfeber eller malaria, omgiven av bergsbanditer som var hans mannar. Men legend blev han.

Och så porrsångaren Johnny Bode, som var på turné i Finland under kriget och återvände hem, iförd fantasiuniform med fantasimedaljer...

Inte så att jag tror mig vara något slags like till vare sig Kipling, Byron eller Johnny Bode. Och vill någon dissa mig för min furirsgrad etc så varsågod; någon elitsoldat var jag inte, där på I 21 i Sollefteå. Det hela var väl mer ett slags förlängt studiebesök i det militära - men ingen skulle väl å andra sidan pika en kriminalförfattare för att han studerat polisväsendet inifrån.

Bandvagnar och lastbilar, kpistar och lösplugg, granris och segeldukstält; känn draget, Svensson!

Smakprov

Den som producerade mina böcker var Johan Anglemark; han vet att jag är tacksam för denna gratistjänst, och nu nämner jag det igen. Och inte nog med det, för nu har han åter hjälpt mig med en sak, nämligen att lägga upp smakprov ur böckerna på nätet.

Det är några sidor faksimil ur båda; ur "Eld och rörelse" är det novellen "Den svenska stilen", som ni når genom att klicka på länken i blogrollen, "Eld och rörelse" asså. (Skulle länken fallera är adressen "www.fandom.se/svensson/eld_smakprov.pdf".)

Ni kan tydligen ta hem och ladda ner filen till er egen dator, och sedan läsa när lusten faller på. Filens längd är sju sidor, lagomt och bra. Ur "Den musiske matlagaren" är det två sidor, om tysk och rysk mathistoria: Bismarck och Fredrik den store och Peter den store och allt. Hittas i blogrollen under boktiteln (eller på "www.fandom.se/svensson/matlagaren_smakprov.pdf").

Varning för "Eld och rörelse"

Som ni ser har jag propagerat för "Eld och rörelse" här, i förrförra inlägget. Nu har jag dock mailats av min författarkollega Dybböl Skans, som känner sig alarmerad av min reklam. Han har bett om plats för följande inlägg, som jag så klart ger honom:

"I denna blogg (Svenssonsgalaxen) gör Lennart Svensson reklam för sin novellsamling, "Eld och rörelse". Han skriver upp den och basunerar ut hur bra den är; själv vill jag dock varna för verket. Å det skarpaste!

Vi tar inslagen i tur och ordning. Första texten heter "Den svenska stilen", innehållande samples på svenska författares stil, under täckmanteln att detta vore ett akademiskt projekt som aldrig blev av, såg offentlighetens ljus förrän Svensson fick ögonen på det. Här schavotteras de i alla fall, alla fina, goda författare som Ekelund, Dagerman, Henrikson och Jolo, chikaneras infamt av Svensson som tror sig plocka poäng på deras egenheter. Strindberg, Martinson och Hjalmar Söderberg får också sin släng av sleven - men dessa författare ska trots denna pastischering leva för evigt, medan Svenssons raljanser kommer att hamna på litteraturens sophög.

Novellen "Latonia" handlar om en liftare som kommer till en stad där han möter en gåtfull kvinna. Infamt - för denna novell säger inget om det sanna stadslivet, med knarkare och horor, snutar och tiggare; här är det bara sus i kulvertar, promenader i månsken och bad i silverflod. Svenssons drömvärld torde ha få besökare i dagens Sverige.

"Ett svenskt Roswell" handlar om två personer på fruktlös jakt på norrländsk tallmo, med inslag som "störtat amerikanskt bombplan", "UFO", "svenskt hyckleri under neutraliteten" osv. Vem f-n vill läsa sånt?

"Nineves skatt", en saga om skattjakt i det antika Persien. Säger inget om dagens konflikt i Mellanöstern; kasseras.

"En stad vid havet" - nu har jag dig, Svensson! En bok om en krigsveteran som längtar tillbaks till kriget. Vilken sjuk hjärna kan komma på en sådan idé; vet inte hr författaren att krig och liknande ska behandlas i moraliskt fördömade termer, med pekpinnar och lätt klagande tonfall? Jag är mållös.

"Kvartsklippan": en man går ut på Södertörn (och stöter en passant på flygplanskyrkogård, perverst) och irrar runt, hamnar i snöfall, somnar och vaknar upp på den kvartsklippa han från början sökte. Absurt.

Novellen "Åsiktskonstnär" kan dock finna viss nåd inför mina ögon; här har vi ju en samtida svensk som intresserar sig för samhällsfrågor, en kringresande föredragshållare som berättar om sitt liv och sin verklighet. Minus dock för att denne Matt Sorum är av den högborgerliga typen, med silvermersa och bostadsrätt.

Sedan är vi tillbaks i det blå: med "Galaxens herre" och "Riddaren, djävulen och döden", där den förra är verklighetsbefriad science fiction, den senare ett slags illustration till Dürers målning. Drömskapelser utan förankring i Sverige 2007 - som ju är verklighetens urtyp nummer ett, det där som all litteratur ska handla om för att leva för evigt.

"Mordet på Olof Palme betraktat som recension av fiktiv kriminalroman": en novell i form av en recension, jag fattar inte vitsen. I en värld där Palme inte mördades; det går runt i huvet på mig. Nej, ge mig en deckare som handlar om hur högerextremister mördade Palme istället!

"Norrlandsproblematiken": här hade man hoppats på en story om fabriksnedläggelser, haschrökning och skoterungdom i Pajala, men istället bjuds man en skröna om ett av galenskap avfolkat Norrland, en projicerande psykolog och hans papegoja, och ett Åsele förvandlat till sydligt paradis. Jag måste ringa Ulleråker, författaren är bindgalen.

""Synkrongeneratorn" är en konkret prosapoesi om öde industrimiljöer, obegripligt för mig som måste ha allvetande berättare, pekpinnar och tillrättalägganden. Detsamma gäller "Eld och rörelse", titelberättelsen, där man inte får veta vilka det är som krigar, hur synd det är om huvudpersonen eller hur fel det är att kriga. Nej allt man bjuds är skottvidder och kalibrar, tallarnas sus och sökarljusens svep i skyn. Armén avancerar, men vart? Ut i tomma intet? Det sägs inte, och då är det en dålig berättelse; allt måste skrivas läsaren på näsan för att godkännas av mig.

Nej go'vänner, detta är en farlig novellsamling, en utmaning för svenska litteraturen anno 2007. Ett UFO har landat i folkhemmet, och hans namn är Lennart Svensson.

- Dybböl Skans"

Vi tackar Dybböl för hans inlägg. Nog gick du hårt åt mig där alltid, men jag är den förste att värna objektiviteten. Ni läsare av min blogg får också gärna kommentera. Och skulle ni mot förmodan vilja beställa boken, se inlägget "Eld och rörelse" nedan. Och kolla in länken med samma namn i blogrollen, för en titt på innehållsförteckningen och en novell.