söndag 18 oktober 2009

De 47 ronin


Hur roligt är det inte att berätta en historia, en rak story med början, mitt och slut. Det må vara en saga eller en faktisk händelse, det kvittar; berättelsen får dig i sin makt, berättelsen berättar sig själv.

Så varför inte återge denna äktjapanska story med inslag som heder och hämnd och ond bråd död? Jo, det ska jag göra; plats på scenen för de 47 ronin.

1.

En adelsman vid namn Asano Naganori hade fått en tjänst vid hovet som en av två lakejer åt shogun, en hederspost. Vid ett tillfälle skulle de två presentera varsin gåva till hovmarskalken, herr Kira, men Asanos gåva var inte lika fin som den andres; detta gjorde att Asano kände sig bortgjord, han "tappade ansiktet" som det heter i fall som dessa. Till saken hörde att Asano hade en kunnig medhjälpare som hette Oishi Kuranosuke som hade kunnat hjälpa honom med etikettsfrågor, men nu var denne bortrest så Asano var hänvisad till sig själv.

Sedan gällde det en mottagning för shogun, själve Tsunayoshi, i tronsalen på slottet i Edo – men Asano klädde sig fel, och det var Kira som medvetet hade instruerat honom fel som hämnd för den ringa gåvan. Asano blev rosenrasande och drog sitt svärd där i tronsalen för att attackera Kira; det hann nätt och jämnt komma till blodvite, Kira sårades i pannan men annars hölls Asano tillbaka av tjänare.

Moralkonflikt: Asano hade skymfats av Kira men han hade själv skymfat shogun genom att dra blankt i dennes närvaro, så för detta tvingades han ta självmord. Oishi, hans adjutant som varit borta under själva händelsen, kom hem och fick se sin herre just som denne skulle döda sig. Asano sa inget, bara satt där med sitt seppukusvärd mot buken, tittande på sin adjutant med innebördsdiger blick. Sedan dödade han sig.

2.

Oishi visste vad han måste göra, och i förstone sammankallade han Asanos alla vasaller och erbjöd dem ekonomisk ersättning ur Asanos tillgångar. Detta accepterades av några, men dessa ses endast med förakt av eftervärlden; de fick sin pekuniära ersättning och försvinner därmed ur denna berättelse.

De 47 kvarvarande av Asanos vasaller beslöt sig för att hämnas sin herre. Det är detta som gjort dem legendariska, att de handlade som riktiga samurajer trots att tidsandan inte riktigt främjade ett sådant handlande. Några krig fördes inte på den här tiden, Japan var avstängt från omvärlden och samurajerna hade svårt att motivera sin rangställning i samhället. Handelsmän och hantverkare däremot som stod lågt på samhällsstegen, hade desto större inflytande genom sin ekonomiska makt; många samurajer stod i skuld till dem.

De 47 beslöt sig för att hämnas. Oishi var ledaren. Han hade en plan att man skulle dra sig tillbaka till Kyoto och ligga lågt ett tag, men när uppståndelsen lagt sig kunde man slå till, säg efter en à två år. Men innan dess skulle man låtsas som ingenting, man skulle leva som vanligt; ett läge av "aldrig tala om det, alltid tänka på det".

De 47 började sin cover-up. De levde som slödder och lät omgivningen veta det; bland annat skilde sig en från sin fru. Omgivningen dolde inte sitt förakt. Oishi möttes till exempel en gång av en gammal bekant; denne frågade då om han inte tänkte hämnas på Kira, men Oishi svarade genom att dra fram en del av sitt svärd och visa hur rostigt det var...

3.

Tiden gick och det började bli dags för handling. Den 14 december 1702 skulle det ske; Ruth Benedict säger att det snöade, ett visst färgtryck däremot visar en månljus natt, så vi väljer det senare för bättre atmosfär. Sällskapet samlade sig och bröt sig in i Kiras hus i Edo - och först kunde de inte hitta honom, men efter ett tag träffade de på en figur ute i vedboden. Denne sa sig dock inte vara Kira utan gårdsförvaltaren, men en av ronin kände igenom honom som Kira på grund av ärret i pannan som Asano gett honom.

Vad hände? De dödade honom varefter de skar av huvudet och bar det i triumf till en gravplats. Där placerades det ovanpå Asanos grav; jämför här Taira Kiyomoris död då han sa "placera Minamoto Yoritomos huvud på min grav". Även i gamla fältslag högg man huvudet av lik och hade formliga ceremonier under vilka dessa betraktades.

De 47 ronin hade hämnats sin herre, de hyllades som hjältar, men ur samhälleligt perspektiv var det hela betänkligt. Shogun ansåg sig inte kunna ha band med ronin som strök omkring i landet och hämnades, samurajheder eller inte; det störde ordningen, hotade centralmaktens våldsmonopol, dess suveränitet.

Så var det: Japan var som antytts inget lösligt feodalrike vid tiden utan en genomorgansiserad centralstat, där fanns inte plats för medeltida samurajkodex. Alltså tvingades de 47 av shogun att begå självmord på den formella anklagelsen att ha utfört "oproklamerad hämnd".

Detta är kanske vad en västerlänning skulle kalla ett sorgligt slut, men japanen ser det nog inte så, det var ju samurajens plikt att följa sin herre i döden. De 47 hade kanske tagit livet av sig ändå, tids nog; att vara herrelös samuraj, ronin, var i sig något föraktligt enligt gammal sed. Hur som helst begick de sitt seppuku under en officiell ceremoni och kom att hyllas som hjältar.

(Bilden är ett träsnitt av Hokusai, visande hur de 47 bryter sig in i Kiras gård.)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)