måndag 28 december 2009

Folkrätten i krig


Folkrätt, krigslagar: detta är ett centralt tema i dagens krig. Men redan i Bibeln omtalas krigslagar.

Jag tänker ofta på den där Lynndie England som efter Abu Ghraib-affären fick bära skulden. Hon var en vanlig amerikansk nationalgardist som plötsligt hamnat i krig, blivit fångvaktare och som sådan begått brott mot krigslagar. Att det fanns sådana lagar, till exempel om hur krigsfångar ska behandlas, det hade hon ingen aning om. Hennes militärpoliskompani hade inte fått den utbildningen hemma i USA, under det fredens 90-tal då hon tog värvning.

Ni mina läsare läsare känner så klart till att det finns krigslagar och folkrätt. Men som den magistrala typ jag är tänkte jag här informera om vad folkrätt är, främst genom att ge exempel ur Haag- och Genèvekonventionerna - här i denna nätta artikel. Nätt? Jodå, den har bara fem (5) avdelningar, klart och tydligt numrerade.

Jag går igenom lite av vad Haag och Genève säger. Och på slutet ger jag den ideella grunden för detta att vi överhuvud har krigslagar. Vad är det egentligen som fått oss att ålägga oss själva dessa begränsningar i krigföring; är inte målet med krigsoperationer att besegra fienden till varje pris?



1.

Redan Bibeln omtalar krigslagar. Till exempel ska en stad man belägrar först erbjudas fred. Vidare må fruktträd inte huggas ner utan dess frukt må njutas. Fruktlösa träd däremot får huggas ner och användas till skansar. Om detta i Första Mosebok.

Fruktträd ska skonas: ”De äro ju icke människor som skola belägras av dig.” Detsamma säger modern folkrätt: civilbefolkning och civil egendom utan militär betydelse får inte bekämpas. Därför ansåg till exempel advokater under Gulfkriget 1991 att Bagdadmonumentet med de där händerna hållande varsin sabel, bildande en port eller triumfbåge, inte fick bombas. Försvarsminister Cheney sa misstroget apropå detta: ”Lawyers running a war...?” Men det är precis vad folkrätt innebär, advokaterna måste få ett ord med i laget.

Civila objekt ska skonas anser modern folkrätt, striden ska inriktas på fiendens armé – dock ej på hans sjukvårdare och präster. Fientlig gerilla och motståndsrörelse må dock bekämpas, om de strider med öppna vapen, har befäl och något slags kännetecken buret synligt. Men om de inte har något dylikt, någon armbindel eller kokard; om de beter sig som Viet Cong som stred helt civilklädda som bönder i svart pyjamas, får man inte bekämpa dem då? Inte enligt folkrätten. Viet Cong utnyttjade så klart detta, man bröt mot regeln om igenkänningsmärke för att kunna verka dolt. Därför var denna gerilla själv delvis ansvarig för att så många civila kom i skottgluggen under Vietnamkriget.

Regler för gerilla fanns annars i Haagkonventionen 1907. I dess paragrafer förekom bland annat detta med öppna vapen och lydighet för krigslagar hos alla stridande parter. Om en gerilla däremot inte följde dessa regler hade en reguljär motpart rätt att ta gisslan, vill jag minnas; en dunkel, omstridd punkt detta.

Haagkonventionen säger vidare att man inte får såra eller döda en fiende som gett sig. Man får inte använda mer våld än nöden kräver, ej heller förklara att pardon inte kommer att ges. Hitlers ”Kommissarieorder” inför Operation Barbarossa, där det sades att påträffade sovjetiska partikommissarier ur Röda Armén skulle avrättas på stället, var alltså emot krigslagarna.

Haag har även regler för spion. Spion är här lika med en smygare, en påträffad fiende som döljer sig i civil klädsel eller i det egna landets uniform. Synligt buret emblem eller öppet buret vapen krävs för att bli behandlad som kombattant, annars har man rätt att likvidera honom/henne. Så kallade fjärrspanare, självständigt verkande jägarsoldater i uniform har å sin sida rätt att behandlas korrekt, som krigsfångar.

Civilbefolkning i ett erövrat land ska respekteras; som erövrande armé har man ansvar för dem. Plundring är så klart förbjuden, även om rekvisitioner och arbetsbeting för ockupationsmaktens behov må avfordras. Men dylika arbeten får inte vara kopplade till operativ, fältmässig verksamhet.



2.

Detta var sådant man finner i Haagkonventionen av den 18 oktober 1907. Ett annat centralt dokument är Genèvekonventionen av den 12 augusti 1949, som bland annat nämner behandling av sårade. I mån av tid må till exempel även fiendens sårade behandlas. Sjukvårdsförband och sjukhus får inte anfallas, men skyddet upphör om man exempelvis grupperar vapen under dess täckmantel. Sjukvårdare får använda sina vapen för självförsvar eller för försvar av sjuka och sårade.

Genève har även stadgar om krigsfångar, aktuellt efter Abu Graib 2003. Principen är att krigsfången inte är lovligt byte för envar fiendesoldat; fången är istället i den fientliga maktens våld och i rätt till dess beskydd. En sant kunglig tanke detta.

I själva behandlingen ska fångens integritet värnas; grad, nummer och namn plus födelsedatum är allt denne behöver uppge. Fånge får behålla skyddsmateriel som hjälm och gasmask medan vapen, fordon, militärutrustning och militära handlingar må tas ifrån honom. Fånge ska behålla sitt ID-kort.

Fånge får förvisso användas till arbete, dock ej till militärt sådant.

Detta läser vi i Genèvekonventionen. Vad mer finns där? Vad mer som kan vara aktuellt för, säg, en svensk hemvärnsman som aldrig tror han kommer att hamna i krig, likt Lynndie England och hennes kolleger aldrig kunde tro att de 2003 skulle vara i Irak och vakta fångar? – Generellt kan man säga, till en eventuell framtida kombattant som vill undvika ett nytt Abu Ghraib: var som folk, ha kristna ideal, humana ideal. Du må komma att bryta mot dem – men du måste ha ideal! Annars riskerar du, kort sagt, att bli en usling och kriminell.



3.

Lynndie England och hennes kamrater gjorde sig förvisso skyldiga till tortyr, vars alla varianter är förbjudna i Genèvekonventionen. Vidare får man inte straffa krigsfångar för begången flykt, endast disciplinstraff må förekomma. Vid eventuell rättegång ska fånge ha utsedd försvarare.

Sist kan vi nämna något om detta med skydd av byggnader, alltså respekt för icke-militära artefakter vilket Bibeln som sagt redan var inne på. Genèvekonventionen rekommenderar en ockupant att klä byggnader i sandsäckar som skydd mot granater och bomber. Konstföremål bör förvaras i skyddsrum. Varje soldat ansvarar för att hejda onödig förstörelse. Återigen: plundring förbjuden.



4.

När jag gjorde värnplikten på 80-talet fick vi boken ”Svensk soldat”, som hade en sammanfattning av de viktigaste krigslagarna. Bland annat stod det: ”Behandla sårade, sjuka och skeppsbrutna lika, oberoende av om de tillhör våra styrkor, fienden eller civilbefolkningen.” Detta är i min bok en sant kristen paragraf. Jesus sa ”älska varandra som syskon” och krig är nu ingen kärlig verksamhet, men om man är tvingad ut i krig bör man ha dylik humanism för ögonen. Den är en alltid gångbar generalklausul. Man ska vara ridderlig; behandla fienden med öppna vapen och ge honom pardon när han gett sig.

Använd inte mer våld än nöden kräver, sa jag tidigare. Vad spelar det för roll, invänder du kanske, då man jämnar städer med marken? Då städer raseras med bombflyg och – förbjudna tanke – atomvapen förvänder alla begrepp om humanitet och syskonskap? Men det ansvaret faller på dem som beordrat insättandet av dessa vapen; som individ och enskild soldat ska du ansvara för det du har inflytande över. Här finns inga undanflykter: du har en fri vilja om än du befinner dig i en stridszon. Du måste lyda order, sant, men uniformen befriar dig inte från detta att ha ett samvete. Det finns saker man kan påverka även om man är en enskild soldat. Som att avstå från att förnedra fångar, avstå från att plundra dem på deras personliga tillhörigheter och dyrbarheter, avstå från att förstöra fiendens civila byggnader – samt avstå från att hugga ner hans fruktträd i ren förstörelselusta.

Och skulle man till äventyrs beordras tortera fångar osv, så är det magstarkt att av mig här i fredens trygghet kräva ordervägran. Jag kan istället säga: i ett sådant fall får man väl lyda order – men privat, i sitt samvetes anteckningsbok, notera: härtill är jag nödd och tvungen, för om jag inte lyder blir jag torterad (bestraffad). Den som ansvarar för denna olagliga verksamhet är den som gett ordern, inte jag.



5.

Som kombattant måste man som sagt ha ideal. Man måste kunna skilja slaktarkniven från svärdet. Å ena sidan stridsmannen, å andra sidan dråparen. En soldat utan ideal är över huvud taget ingen soldat, han är en våldsverkare och kriminell.

Vi måste omhulda krigslagarna, räkna oss till godo att det finns en rättslig tradition på det här området. En tradition som ytterst är kristen; kalla den ”humanistisk” om ni vill men modern humanism har kristna rötter (och är de inte kristna så är de allmänreligiösa). Till och med under andra världskrigets mörkaste dagar iakttog man krigslagarna, även i diktaturerna. Man begick parallellt många brott (judeförföljelse etc) – men man hade dessa lagar, man följde dem mutatis mutandum och man var immanent medvetna om dem. De utövade sin kraft genom sin blotta existens. Detta är vad jag kallar makt, andlig makt.

Relaterat
Finland efter 1945
Krigscykler
Min svenska historia
Norge är vårt grannland
Svensk säkerhetspolitik

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (140) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)