tisdag 9 november 2010

Även med känsla


Ni tror att ni känner mig men ni känner mig bara till hälften...

Ni tror att jag är en gentleman som bara säger trevliga saker. En psalmsjungande kristolog från vita nejder. Men där har ni fel. Läs till exempel detta kapitel ur min senaste roman, "Till Smaragdeburg":

Jag vandrade genom natten, en natt som aldrig tog slut. För månen gick ner och solen gick upp – men det var en kall sol, blott en skarp liten lampa i en mörk himmel.

Vad var nu detta, tänkte jag; oändlig natt, oändlig öken? Jag frös inte annat än andligen: jag rös.

Jag gick under den debila himlen, försökte tänka positivt, försökte sjunga, men det ville sig inte. Detta var Nattlandet.

En mörk stad dök upp vid horisonten, jag gick in i den och kom till ett torg. Där mötte mig råttor; de sprang förbi mig.

Jag gick in i ett hus, och på en stol satt en mumie, ett svartnat lik, fastbundet på stolen. Vad var meningen? Korrespondensen?

Här hjälpte inga glada miner. Eller gjorde det? Var detta en projektion av min ångest?

Jag stirrade in i mumiens ögonhåla. Mörkret växte, drog mig till sig, absorberade mig fullständigt och allt blev svart.

I nästa ögonblick stod jag på en terrass. Man hade utsikt över Nattlandet och den mörka staden, med grå huskuber och gatuschakt. Intill mig stod en vithårig, blek man.

- Du är Döden, sa jag.

- Korrekt, sa mannen. Han hade varken kåpa eller timglas, inte ens lie. Bara svart kavaj, kritvitt hår och bleka ögon.

- Vad vill du mig? sa jag.

- Jag vill bara göra min existens påmind. Du tar för lätt på allt.

- Gör jag? sa jag. Ja, det kanske jag gör. Jag tänkte på mötet med Joschua nyss, jag hade nämnt hur lätt jag tyckte min vandring gick. Var detta ett replik på detta, ett sätt att pröva mig? Kanske, men jag orkade inte tänka på det. Istället sa jag till Döden:

- Jag är en fri man, fri att känna glädje.

- Men nu känner du ångest.

- Så det här är ett sätt att pröva mig, ett sätt att lära mig "livets realiteter"? Men jag har redan betvingat dödsfruktan inom mig.

- Har du?

- Jodå.

- Verkligen? Du har kanske insett tillvarons elände i teorin - men existensiellt? Lever du som du lär? Betyder död och smärta något för dig eller är det bara ord?

Jag blev honom svaret skyldig. Antagligen var denna stad en spegling av mitt psyke, en externalisering av min ångest.

- Okej då, sa jag, ibland känns det mörkt. Men man får inte låta sig dras ner i svärtan, inte frossa i den. Jag vidhåller: jag är en fri man, vara och tänka är samma sak. Mitt ledmotiv är sång och dans, fromhet och sol. Smaragdljus -

Jag avbröts av buller. Döden pekade på en procession nere på gatan: sjuka, halta och lytta passerade.

- Vad har du att säga till dem?

- Inget, sa jag. Men jag kan lyssna till dem, höra vad de har att säga.

- Originellt svar, sa Döden. Vi gick iväg från terrassen, kom ner på gatunivån och mötte processionen, de lidandes tåg. De visade oss sina sår, sitt elände – så vad skulle man göra? Svar: visa deltagande. Jag frågade ut dem, hörde mig för om deras lidandes historier, lyssnade och hummade. Det var inte mycket jag gjorde, men för den skull inte intet.

Sedan förde mig Döden till ett rött hus som ångade av smärta eller av lust, det var svårt att avgöra. En bordell eller en tortyrkammare? Nakna kroppar, piskor och stön, blod på väggarna. Skulle jag gå här som en ontologisk turist och bara iaktta, eller skulle jag gripa in och rädda folk? Eller bara visa deltagande?

Jag måste göra något. På en brits låg en kvinnsperson, insvept i ett lakan. Lidelserna var skrivna i ansiktet. Jag böjde mig ner och frågade vad hon hette; "Belladonna" blev svaret.

- Själv är jag Pilgrim, sa jag. Upp med dig, följ med mig istället. Bort från detta elände.

- Nej, va, aldrig. Här har jag det bra. Här njuter jag.

- Du ser ut att lida, sa jag.

- Jag njuter av att lida, lider av att njuta. Har du aldrig gjort det? Aldrig njutit av sken och villa, av tidens förgänglighet? Aldrig lidit av närheten till en vän, lidit av vetskapen att när hon inte är här, då lider jag?

Det var knepigt! Visst hade jag känt så. Men på sistone hade jag försökt komma bort från det, från det jag lämnat Metallstaden. Försökte leva i nuet istället.

- Visst finns det glädje i det du säger, sa jag, smärta i njutning och så vidare. Men den yttersta njutningen måste ju vara att leva i nuet, obetingat. Apatia.

- Njutning i ögonblicket, apatia? Nej, det låter tråkigt. Njutning måste ju vara betingad, påverkad av något yttre: mat och dryck, sex och samlevnad. Och apropå det sista får du ursäkta, för nu ska jag delta i en orgie.

Belladonna reste sig från britsen, gick mot ett rum som ångade av stånk och stön. Kanske härliga nejder, kanske inte; jag lämnade huset, fortfarande med Döden bredvid mig. Nu kom vi till ett torg, ett där åter en massa människor uppehöll sig – men dessa gick varken att tala med eller lyssna till för de irrade hit och dit utan att verka uppfatta omgivningen. Vissa gick runt och grubblade med bekymrad uppsyn, andra sprang runt och skrek som vansinniga, åter andra kokade av återhållen ilska: man såg vitnade knogar och sammanbitna miner.

- Vad är detta? sporde jag Döden.

- Det är ensamma människor. Alla går runt här, ovetande om den andre; alla är uppslukade av sitt inre, av grubbel, planer på hämnd och ömkan över den egna olyckan. De har förskansat sig i sin ensamhets borgar, de försvarar den avundsjukt, gör vad som helst för att slippa koppla av, slippa erkänna att det finns mer än det egna jaget.

Jag antog att detta talade för sig själv. Så fortsatte vi att vandra runt i Nattstaden, Döden och jag; vi skred över kyrkogårdar och genom kryptor, såg beknotor och skelett, dödskallar och timglas, bleka fanor och antika vapen, allehanda vanitas.

Vi gjorde halt i stadens utkant.

- Vad mer? sa jag. Vad vill du ha sagt med allt det här? En vacker dag dör man; ska jag dö nu?

- Nej. Du tycks ha besegrat mig, besegrat dödsångesten. Men vad säger du om det här då - det är människans verk!

Vi såg ut över öde land med kala träd, torr jord och svart himmel. I luften dödsfåglar.

- Ja vad? sa jag. Människan har en fri vilja. Vi kan inte anklaga högre makter för att vi föröder jorden, lika väl som tjuven inte kan anklaga polisen för att han stjäl.

Döden nickade, det var tydligen rätt svar. Han gled ifrån mig, vinkade sakta; änglavinkning.

Själv rös jag ånyo, gick ut i den förödda Nejden, gick genom Nattlandet. Plockade upp en pinne, tog den som vandringsstav.


Det var hela kapitel 18, "Nattlandet", ur romanen "Till Smaragdeburg". Boken handlar om en pilgrim på väg till en strålande stad i fjärran. På vägen träffar han på diverse ting, som Nattlandet. En länk till en bloggtråd om boken gavs ovan. Vill du köpa boken så maila mig (se listen överst), priset är 70:- inkl porto.

(Washington Allston, "Elijah Fed By The Ravens")

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)