söndag 12 december 2010

Vinterland


Jag har varit ute och rest i NORRLAND, mellan Härnösand och Övik.

Många reflektioner inställer sig. Kort sagt, man tänker mycket medan man åker buss och ser landskapet fara förbi.

Det var kallt. Jag reste genom ett kylslaget land. Men det var klart väder. "Kallfint" som pappa brukar säga.

Jag är född i Norrland (Åsele) och i Övik bodde jag 1975-85 så detta är hemtama marker. Vackra marker. Skog och åter skog, inbäddade gårdar, vissa övergivna, andra med lysande fönster. Förr brukade jag bli beklämd av bådadera, både av ödehus och bebodda hus. Jag tänkte: än varar civilisationen - men för hur länge...? Kommer inte FASAN, KRIGET, NÅGOT HEMSKT snart...?

Men det där är en projektion. "Som vi är, ser vi." Nu är jag en något mer disciplinerad människa, jag kan tänka: såja, var inte så negativ...

Så något slags VÄLVILJA härskar väl över alltsammans...? Guds hand...? Varje gran, varje snöflinga som bevaras i Guds minne...?

Öde skogar, här och där små samhällen - Docksta, Nordingrå, Bjästa. Här och där kyrkor (Docksta, Själevad), här och där åkrar, bondgårdar, stiliga hus. Här och där sjöar, här och där kalhyggen-grustag-hästar som går ute... ja det är inte klokt vad här är. Här har jag i alla fall växt upp, här vill jag leva. Jag kan se gårdarna tåga förbi, jag ser tallarna vandra förbi, jag ser allt dra förbi utanför mitt bussfönster. Jag lever i denna utbygd, Norrland, Härnösand. Och här, har jag märkt, kan man TALA MED FOLK, folk är inte så urbaniserade att de bara skyndar förbi. Det är lite lantligt, bondskt. Ett tilltalande drag.

Jag har ingen storståtlig poäng med denna text. Jag vill bara säga att jag lever här och kommer att förbli här. Jag är en Norrlandsbjörn, en resare i skogiga marker. Jag har mina föräldrar i Övik och ser till dem då och då, som nyss - som denna resa till Övik jag refererar till, det som triggade detta inlägg.

Country roads take me home...

Men jag ÄR hemma. I mig själv. Jag reser inte till kärlek, som i den där Edin-Ådahl-låten. Jag reser i kärlek. Jag inbillar mig att även jag, likt varje gran och tall och gulnat grässtrå som jag sett utanför bussfönstret, bevaras i Hans minne.

Det om detta. Jag flyttade hit till Härnösand i mars i år, och om det skrev jag här. Och här är en annan resenär, en viss Melina Starr i en bloggföljetong. En berättelse om en new age-nunna med avsnitten i fel, top-postad ordning; det kan inte bli bättre eller hur.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (61) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)