lördag 9 juli 2011

Socialdemokratins historia, Håkan Juholt och framtiden


Att tala i Almedalen i Visby mitt i sommaren, vem började med det? Det gjorde Socialdemokraternas Olof Palme på 70-talet. Efter viss tvekan kom de övriga partierna också dit och idag är Almedalen en institution, en gammal och kär tradition för oss politiskt intresserade. Igår var det Palmes efterträdare i fjärde led, Håkan Juholt, som höll sitt tal - ett långt tal. Det var inte särskilt ideologiskt, snarare operativt säger Marie Demker till SvD. Juholt vill visa vad han kan som statsminister. Det låter ju ambitiöst och bra. Att som sosse vilja ta regeringsansvar förpliktar.

Det parti Håkan Juholt leder heter Sveriges socialdemokratiska arbetarparti. Det grundades 1889. Väglett av idéer om demokrati, nivellering och arbetarmakt valde man en reformistisk, legal väg för sin agenda. En revolutionär fraktion bildade ett eget parti 1917, vad som med tiden blev SKP och långt senare VPK och V.

Sossarna stod för en stark stat och ett starkt försvar. Tidigt i regeringsställning valde man att gynna det egna landet och folket. Liberalism och kosmopolitism, bankirvälde och konsumism motarbetades. ”Gör din plikt, kräv din rätt” var slagordet. I förening med Bondeförbundet lotsade man landet genom 30-talets kriser. Andra världskriget klarades kompetent under Per-Albin Hanssons statsministerskap i spetsen för en koalition med höger, folkpartister och bondeförbundare. Under efterkrigstiden styrde sossarna mer eller mindre ensamt; man saknade egen majoritet men utövade hegemoni som vågmästare, slutande uppgörelser till höger och vänster. Resultatet blev förhållandevis nöjaktigt med bibehållen försvarsförmåga och inte alltför höga skatter.

Välfärdsreformerna kom slag i slag: ATP, sjukförsäkring, daghem, högre utbildning, allt offentligt finansierat. Men allt detta skapade på sikt kravet på ännu mer av samma sort, det Erlander kallade ”förväntningarnas missnöje”. Sossarna hade gjort felet att portionera ut för mycket godsaker på en gång, något redan Machiavelli varnade för. En furste bör utföra obehagliga saker i ett svep men behagliga saker utsträckt över tiden sa han. – Vi fick flyttlasspolitik, betongförorter och vänstervridning av kulturlivet, en nedmontering av tro, trygghet och tradition. Olof Palme tenderade att vrida allting krokigt och sabotera mycket av det som var bra med Sverige, ja även det som varit bra med socialdemokratin. Mångkultur = mångproblem var den visa som börjades då.

Idag är sossarna ett oidentifierbart allmänliberalt parti som är för än det ena, än det andra. Försvaret är nedmonterat, Sverige är en lakej i händerna på internationella bankirer, massinvandring är idealet och svensk tradition ska motverkas till förmån för multikultur, dvs en ansiktlös nonkultur. Sålunda har vi blivit vad Sven Stolpe (i Olof Buckards version) varnade oss för: ”ett livlöst, dreglande, knapptryckande folkhem där ingen talar om något så urbota fånigt som kultur”.

Håkan Juholt har för sin del inget nytt att komma med här. Han har en persontyp som ”går fram i media”, han är ”snubben man gärna vill sitta ner och ta en öl med”. Igår gav han oss ett detaljerat tal om vad han vill göra som Sveriges ledare. Det var mycket ekonomi, social ingenjörskonst och sedvanlig materialism, men något radikalt att komma med för att rädda Sverige i en tid av plutokrater och internationella bankirer har han inte. Är han mannen som kan stoppa den ekonomiska och politiska utförsäljningen av Sverige, som kan återge oss kulturell och nationell trygghet? Jag tvivlar.

Jag tvivlar men under kan ju hända. Kanske vaknar Juholt en dag och börjar värna svensk tradition, tro och trygghet. Kanske finns en hård kärna av svensk gubbsturighet, kärring mot strömmen och enkelt bondförstånd bakom denna för många så förtroendeingivande fysionomi. Huvudfåran i svensk politik av idag är mer internationalism, mer EU, mer finansimperialism, mer FN, mer NATO, mer av allt icke-svenskt. Kanske kommer väljarna en dag att straffa den som erbjuder mer av denna vara och då kanske Juholt vaknar. Sent ska syndaren vakna men bättre sent än aldrig.

Relaterat
Vänsterpartiet
Front mot självhatet
svd dn dn dn dn dn dn dn
Illustration Esteban Maroto

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (12) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)