måndag 17 oktober 2011

Porträtt: Erwin Rommel


"Resterna av 17 människokroppar har hittats på ett sjukhus i Tripoli." Det beskrivs som Khadaffis privata bårhus där han gömde liken av politiska motståndare. Källa DN. Vi läser även i bladet om Israels utväxling av PLO-fångar mot en (1) israelisk soldat (SvD) samt om en svensk roman som utspelas i Afghanistan ("Med Gud på vår sida", SvD). Detta föranleder mig att prata om Libyenkrig idag och igår. Igår var det t.ex en viss Erwin Rommel som krigade där. svd dn dn dn

Det händer en del i det Mellanöstern som idag håller på att stöpas om. Det råder lågintensivt krig i hela regionen mer eller mindre. Även för 70 år sedan var Mellanöstern i fokus: England försvarade sitt Mellanösternvälde med Egypten, Palestina och Irak och man hade tentakler ute i Iran och Saudi-Arabien. Italien hade misslyckats med att angripa England från sin koloni Libyen. Men med i leken var även Nazityskland som försökte bryta Englands MENA-hegemoni. Nazistiska sonderingar gjordes till muslimska grupperingar.

Brännpunkten i dagens Mellanöstern tycks vara Libyen. Det är ett litet land men just nu är MENA-kriget som häftigast där. Och det var även i Libyen som Nazityskland och England drabbade samman. Italien var den formella innehavaren av detta Libyen.

Med i soppan kom nu alltså även Nazityskland, som borde ha koncentrerat sina styrkor i Ryssland. Då hade man kanske nått avgörande framför Moskva. Nu, våren 1941, strax före operation Barbarossa, sände Hitler nämligen en pansarkår till Italien för att hjälpa Mussolini. Det var amiral Raeder som lurade Hitler till detta. Raeder trodde att England kunde besegras i Medelhavet. Det uppges i "På andra sidan kullen" (1988).

Chef för den pansarkår som sändes till Afrika var Erwin Rommel.

- - -

Erwin Rommel (1891-1994) tjänade i första världskriget på den italienska fronten. Baserat på sina upplevelser där skrev han "Infanterie greift an" (Infanteri anfaller). Mellankrigstiden spenderade han i Tysklands lilla 100 000-mannaarmé, Reichswehr. Under utbyggnaden av armén på 30-talet befordrades han successivt från kapten till överste. Under inmarschen i Österrike 1938 chefade han Hitlers personliga livgarde.

Under offensiven västerut 1940 chefade Rommel 7:e pansardivisionen, som gick främst i en av de tre pansarkårerna. Rommel visade att idén om självständiga pansardivisioner, opererande framför infanteriets huvudmassa, fungerade. På våren 1941 sändes Rommel till Nordafrika för att hjälpa Nazitysklands italienska allierade. Med sin 40 000 mans Afrikakår, bestående av två pansardivisioner och en pansarskyttedivision, gick han genast till anfall och hade snart drivit ut engelsmännen ur Cyrenaika, alltså i östra Libyen. Strax gick förvisso engelsmännen till motanfall igen och Rommel slog till reträtt, men hans ankomst till Nordafrika höjde nivån på striderna. Med de tyska 88 mm pjäserna fick det engelska pansaret en svårbesegrad motståndare. Den bemästrades först när Montgomery insåg att det var dem, dessa dragna pv-lv pjäser, som skulle slås ut först, inte det tyska pansaret, som i och för sig också var ett hot.

- - -

Hösten 1942 hade Rommel återigen gått till attack österut. Han hade korsat Libyens gräns till Egypten och hotade att nå fram till Nilen. Engelsmännens Montgomery höll dock ställningarna och kunde snart gå till motanfall. Det var slaget vid El Alamein 23 oktober - 3 november. Med tiden drevs tyskarna bort från Libyen och trängdes ihop i Tunisien, där man kapitulerade i maj 1943. Ökenkriget var slut för tyskarna. Rommel gick dock vidare till en befattning som chef för försvaret i väster 1944. Den allierade invasionen i Normandie lyckades han inte hindra, men, vill jag hävda, nog hade han gjort allt som stod i sin makt för att möta den.

17 juli sårades han i en flygattack (vid byn Montgomerie i Normandie). Sedan kom det fram att han ideellt stött attentatet mot Hitler 20 juli. Han fick ett ultimatum; döda dig själv eller bli fängslad. Han valde självmordet. Det blev statsbegravning. Rommel var alltså populär i Tredje riket, bland annat för att han inte var adlig. Men han förblev en populär figur även i efterkrigstidens Tyskland. I Augustdorf i Nordrhein-Westfalen ligger till exempel Bundeswehrs största utbildningsanstalt, Die Generalfeldmarschall-Rommel-Kaserne, döpt till detta 1961. Och 1969 döpte man en jagare efter honom; änkan Lucie Rommel var med vid dopceremonin.

- - -

Bland smarta typer och internethjältar är det idag väldigt populärt att nedvärdera Rommel. Han lyckades inte hejda de allierade i Normandie, å så dåligt! Då glömmer man att hela den högre tyska ledningen, inklusive Hitler, var virrig inför och under landstigningen. Man trodde den var en fint. Dessutom hade de allierade luftherravälde. Hur skulle man bryta det?

Rommels enda fel var att han den 6 juni var hemma i Tyskland för att fira sin frus födelsedag. Annars gjorde han allt rätt i sin karriär. Ledandet av 7:e pansardivisionen 1940 var aktivt och framme vid fronten, en helt ny stil i på den tiden. Rörelsen som segerfaktor, rörelsen som förvirrar fienden och drar in honom i ens egen rytm, som Musashi lärde om fäktkonsten - detta praktiserade Rommel både i Frankrike och i öknen. Till slut misslyckades han vid El Alamein. Men inte ens ett geni kan genombryta ett försvar som byggts upp under månader. En anfallare måste ha överlägsenhet med 3 mot 1 men här var förhållandet snarast det omvända = omöjliga odds. Ändå stod det och vägde ett tag!

På basen av allt detta anser jag att Rommel förtjänar sin hjältegloria.

Relaterat
Mellanösterns geografi
Miyamoto Musashi
Flygstöd
Nibelungens ring
Paranoid science fiction
Katedralbyggare och kritiker
Adams, Dick, Donaldson...
Jim Ballard

9 kommentarer:

Anonym sa...

Risigt fiske efter besökare från Dn, Svensson.

Anonym sa...

Intressant , bra skrivet dessutom !

Svensson sa...

Tack för beröm anonym 10:13.

Men du anonym 09:41, vadå, upptäckten av bårhuset var ett led i dagens Libyenkrig. Och för 70 år sedan förekom ett annat krig i Libyen. "Mellanösternrkig igår och idag" är rubriken på mitt inlägg. Jag ser det som högst legitimt att bjuda på en nyskriven artikel om detta som länkar till DN:s artikel.

Själv har jag sett otaliga bloggare som länkar till vad som helst bara för att få läsare.

Anonym sa...

Du skriver "Med i soppan kom nu alltså även Nazityskland, som borde ha koncentrerat sina styrkor i Ryssland. Då hade man kanske nått avgörande framför Moskva. Nu, våren 1941, strax före operation Barbarossa, sände Hitler nämligen en pansarkår till Italien för att hjälpa Mussolini. Det var amiral Raeder som lurade Hitler till detta. Raeder trodde att England kunde besegras i Medelhavet. Det uppges i "På andra sidan kullen" (1988)."

Jag tror att Raeder hade rätt, förutsatt att man hade skjutit fall Barbarossa på framtiden och skickat åtminstone hälften av de trupper som sattes in mot Ryssland till Nordafrika. Det hade varit ett mycket bättre sätt att få britterna att sluta fred, vilket ju var ett primärt syfte bakom Barbarossa. Med 1.5 - 2 miljoner man inkl större delen av Luftwaffe, och större oljeleveranser till den stora, moderna italienska flottan som alltför ofta låg i hamn p g a brist på drivmedel, hade man, tror jag, lätt tagit Malta och Suezkanalen, och kunnat förse de huvudsakligen antibrittiska araberna och iranierna med vapen. Då tror jag britterna hade bytt ut Churchill och slutit fred. Vid ett senare genomförande av Barbarossa kunde Tyskland då även rikta en stöt mot Rysslands oljekällor (främst kring Baku) från söder, från Iran. Kanske hade även det första världskrigets tysk-turkiska allians återuppstått.

Detta sagt enbart för diskussionens skull. Naturligtvis är jag väldigt tacksam för att Hitler valde att genomföra Barbarossa, och därmed förlorade kriget.

Patrik Blom

Svensson sa...

Intressanta spörsmål. Jag väljer att först fokusera på detta med att Barbarossa skulle vara ett sätt att besegra England. Hitler sa det visst själv. Men det anser jag vara ett bakvänt sätt att resonera av honom. Visst ville han besegra England. Men det gick inte (1940). Men han ville även besegra Ryssland, det var ju huvudmålet enligt Mein Kampf. England förekom inte som mål i hans imperialism, i målet att bygga ett fastlandsimperium försörjt av ukrainska vetefält.

Gällande Medelhavet tycker jag det verkar vara ett sidospår och en återvändsgränd. Bäst hade varit att koncentrera sig på Europa.

Förresten (bara som en randanmärkning) så var engelsmännens rädsla att Tyskland 1942 skulle ta Mellanöstern i en kniptång från Nordafrika och Kaukasus, mest ett hjärnspöke. Även detta sägs i "På andra sidan kullen". Tyska OKH bara nämnde det som hastigast under någon diskussion hösten 1942, någon plan var det aldrig (Liddell Hart 1988 s 186).

Anonym sa...

Mycket intressant artikel. Jag vill bara kommentera kring sidorspåret om internetbesök då jag precis som Anonym kom från DN och läste bloggen. Jag tycker kopplingen är mycket bra, spännande att få en historisk exposé kopplad till en dagsnyhet.

För mig är övergången inte så tydligt mellan bloggen och artiken, jag menar att pansardivisionerna lär mig inte så mycket om dagens ökenkrig, men jag är mycket glad för denna irrväg för så vill jag att internet ska vara.

/Max

Kung Fy sa...

"Khaddafi-anhängarna kommer inte att kunna leda ett uppror eftersom de inte har folkligt stöd, men de har den tekniska kapaciteten att dra igång en bomb- och mordvåg mot utlänningar och NTC-ledare, säger analytikern Firas Abi Ali"
Fulmedia fortsätter att mörka. Det kanske blir guerillakrig.
Förstå; Khadaffi är inte hatad i Libyen; räntefria lån till alla nygifta, gratis universitetsstudier, gratis sjukvård.
Man kan ha synpunkter, men hatad, knappast.
Kriget är initierat av ffa USA pga Guld-dinaren och Khadaffis motsånd mot väst. Den nya regimen har föga folkligt stöd: guerillakrig.

Svensson sa...

@Kung Fy: Jag är också skeptisk till den officiella historien i Libyenkriget. Här tog jag upp diverse saker som gjorde mig betänksam i augusti. Allt detta kvarstår. Man har kallat Libyen det första "oljevalutakriget". Khadaffis idéer om dinaren var såklart en central del i det hela.

@anonym 20.19: Tack. Man vill ju bidra med något eget samtidigt som man försöker vara relevant till det man länkar. Det värsta jag vet är när folk länkar till en nyhet men sedan bara kopierar texten de just länkat till. Hur tänker de då...? Mervärde...?

Anonym sa...

Jag reagerar på hur man försöker få Khaddafi att framstå som nån slags älskad landsfader som hade Libyernas väl i sitt intresse när han styrde Libyen. Då glömmer man bort att khaddafi var en psykopatisk diktator vars enda mål var att fämja sina egna intressen och sin kontroll över landet och tillgångarna. detsamma gäller de flesta ledarna i mellanöstern t.ex psykopaten Assad Bashar i Syrien som i sin "välvilja" mot folket slaktar tudentals medborgare, varav en stor del barn.Människor av den här kalibern kan man inte förhandla med eller införa sanktioner mot. Det enda som gäller är att avlägsna dem från makten så fort som möjligt. Ju längre man väntar desto mer människoliv kommer det att kosta.

Visst har det funnits vissa ekonomiska fördelar i Libyen såsom fri sjukvård och skola, samtidigt så har ju infrastrukturen varit oerhört eftersatt med obefintliga nyinvesteringar på hur lång tid som helst.
Visst är det gratis att gå till doktorn, men sjukhustaket kanske rasar ner i huvudet på dig när du är där, om du inte förolyckas i den vansinniga trafiken på väg till sjukhuset.

Visst kan man utbilda sig på universitet, låt säga till arkitekt eller byggnadsingenjör, men sen finns inga byggentreprenörer som anställer dig, eftersom det finns en sådan otrolig byråkrati bestående av godtycklighet, korruption och svågerpolitik så ett byggprojekt kan dra ut år efter år med obefintlig vinning för den som vill investera.

Libyerna har levt många år under sanktioner som totalt förlamat hela samhället och stoppat all utveckling. Trots att Libyen kunnat vara ett rikt, välmående land är det istället ett efterblivet, stelnat samhälle. De flesta Libyer är oerhört frusterade, för de har ingen möjlighet att yttra sina åsikter fritt, ingen möjlighet till att förbättra sin levnadstandard, de lever i ett samhälle där lagar och regler helt abrupt ändras t.ex kan diktatorn helt sonika förstatliga privat ägande beroende på vilket humör han är på.

Libyerna har levt i ett angiverisamhälle med avancerad säkerhetspolis. När som helst kunde människor bli arresterade, bortförda, torterade och avrättade av diffusa skäl. Om nån andades minsta lilla missnöja om samhället så riskerade man livet.

Att försöka framställa Khaddafi som omtyckt av sitt folk är oerhört naivt, och naturligtvis gör man det bara på bloggar i ankdammen Sverige eftersom vi är så självtillräckliga och tror oss veta hur andra nationer ska forma sina liv.

Det finns massor av unga människor i mellanöstern och en stor del av dem har universitetutbildning. Dessa unga människor vill leva ett fritt liv där de blir behandlade som människor och deras rättigheter respekterade. De vill leva på 2000-talet precis som vi i väst. De offrar sina liv för att förändra världen, till skillnad från bloggarna i sverige som mest koncentrerar sig på att skriva om sitt alkohol- och drogintag och sina plastikoperationer.

Jag är övertygad om att de unga människorna i Mellanöstern har kapacitet att förändra sina samhällen och det kommer INTE; som vissa bloggare och annat löst folk tycks tro, att leda till totalitära stater med religiösa förtecken, för det är de inte intresserade av.

Man kan säga vad man vill om NATO och västimperilaism, men som mellanöstern har sett ut hittils kommer det inte fortsätta. Världen är stadd i förändring vare sig vi vill det eller inte.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)