tisdag 31 juli 2012

Strid i bebyggelse


Striden om Aleppo rasar vidare. Det är strid i bebyggelse och det är ett intressant ämne. svd dn dn dn dn ft ft

Den syriska regeringen håller på att slå ner ett uppror. Dessa rebeller stöds antagligen från utlandet. Mer här. Assads regering tycks ha rätten på sin sida: en regim ska ha rätt att freda sitt territorium. Och nu strider man om den ärevördiga kulturstaden Aleppo i norra delen av landet, nära turkiska gränsen. Syriens huvudstad heter för sin del Damaskus. Den ligger i söder. Den är redan säkrad. Nu återstår för Assads armé att rensa ut de motståndsfickor som kvarstår i Aleppo.

Hur striden går är svårt att bedöma. Igår sas rebellerna ha förstört fyra stridsvagnar. Det kan de mycket väl ha gjort. Det är också så att så länge rebellerna vägrar ge upp så vinner de renommé. De vinner så länge de inte förlorar. Om så bara rebellerna gör motstånd i ETT hus så måste ju regimen inta det. Kriget är inte över förrän den siste motståndskämpen gett upp.

I går intervjuade SvD den svenske pensionerade översten Bo Pellnäs. Denne uttalade sig om strid i bebyggelse och dess speciella karaktär. Han har rätt i mycket av det han säger. Som att denna stridsform gynnar försvararen, i detta fall rebellerna: terrängen är till sin art fraktal och bruten, små styrkor kan ta sig fram och ställa till ofog här och där. Anfallarens pansar och artilleri har inte samma möjlighet att verka i denna miljö: gaturummen kanaliserar anfallet och gör pansaret sårbart, husen hindrar artilleriet från att nå effekt. Pellnäs: "Det är svårt att få ner elden där man vill ha den, den fastnar lätt i högre hus och så vidare."

Men vad som varken Pellnäs eller utfrågaren tar upp är attackhelikoptrar. Assad har sådana och de är effektiva även i stad: luftburen, direkt eld som ger verkan i målet. Rebellerna har inget vapen mot dessa.

Det är inte lätt för en fullrustad, konventionell armé ta en stad som hålls av rebeller. Men utan intervention och "flygförbudszon" kan rebellerna aldrig vinna som jag ser det, de kan bara fördröja. Hur skickliga är de då att strida uthålligt, vilken utbildning har de? Kan de med ak:ar, smärre pv- och granatvapen och lite sprängämnen hålla ut ens en månad? Har de den utbildning i sprängtjänst som Pellnäs diskuterar?
– Jag har dock ingen aning om hur skickliga och listiga de här rebellerna är, om de har möjlighet att exempelvis försåtminera hus så att det blir svårt att ta sig in.

[Utfrågaren:] Är det speciella soldater som skickas till en sådan här miljö?

– Det är speciell träning som krävs. Du måste ofta spränga dig genom tak exempelvis för att komma vidare till nästa våning i ett hus. Det kräver väldigt välutbildade och väl ledda förband för att göra det med någon effektivitet.
Men är de välutbildade då? Nog kan det finnas effektiva soldater i rebellstyrkan, kanske veteraner från Libyen och andra krig i regionen. Men har de den utbildning i sprängtjänst och försåtminering som Pellnäs diskuterar? Svenska värnpliktiga hade det på hans tid, västerländska arméer har det idag, men om de syriska rebellerna har det är, som jag ser det, ovisst. Och som Pellnäs alltså bedömde: "Jag har dock ingen aning om hur skickliga och listiga de här rebellerna är".

Makterna tycks tro att kriget är över. USA:s utrikesminister Leon Panetta diskuterar det hela i imperfekt. Men jag är själv inte så övertygad om Assads nederlag mot rebellerna i Aleppo. "Rebellerna håller ställningarna" skriver SvD idag men det krävs mer än så för att vinna. Och någon utländsk intervention blir det inte. Ryssland och Kina säger nej. Möjligheten att smuggla in tunga vapen till rebellerna finns förstås. Men min bedömning är att detta inte blir inte ett nytt Libyen.

- - -

Aleppo är ett exempel på strid i bebyggelse. Pellnäs talade om det i sin intervju. Här är länken igen, en nyttig sak för envar som vill ha bakgrund till vad som sker. Jag har själv skrivit om strid i bebyggelse. Bland annat gjorde jag det i romanen "Camouflage" (2011. Jag har lagt upp den på nätet; pdf-filen finns fri att tillgå, länkad här. Då tänker man osökt: varför inte toppa av detta inlägg med att återge dess kapitel om strid i stad...? Det ska jag minsann göra. Jag ger er stadsstridens verklighet i Svenssons version.

Bakgrund: Camouflage är plutonchef. Han strider i kriget Gondavien-Mirotanien på den gondaviska sidan. Nu är det andra krigsåret och man retirerar, man har inte lyckats knäcka det Mirotanien man anföll för ett år sedan. Man retirerar men ännu under reträtten kan man bita ifrån och vinna taktiska segrar. En oktoberdag får hans stridsgrupp nämligen order att förflytta sig till en viss stad i norr, i den egna ryggen. Anfallaren har kringgått dem och tagit staden men han har inte hunnit konsolidera. Därför tänker gondaverna bege sig dit och tillfoga honom förluster. Det blir en mer symmetrisk strid än den vi ser i Syrien. Den jag skildrar är mellan två konventionella arméer, här finns inga irreguljära styrkor.

Plats på scenen alltså för Camouflage, plutonchef i tillvaron. Det är kapitel 21, sidorna 99-102 ur denna fil.






Staden

Man hade beordrats ta en stad i den egna ryggen, en som nyss fallit. Om
stridsgruppen återtog den skulle fienden överraskas var tanken, det skulle bli ett anfall ur oväntad riktning. Så man drog åstad med det hela, ryckte fram längs småvägar och undgick fiendens förband, som förvisso var överallt.

Kriget var rörligt men det gick generellt bakåt, man hade förlorat det strategiska
initiativet till fienden. Frågan var bara om kriget tog slut detta år eller nästa. Fienden skulle pressa dem bakåt till det egna landet, till Gondavien. Kanske skulle de även invadera Gondavien. Det var vad alla trodde.

Det var den 4 oktober. Camouflage befann sig i en by utanför staden. Överraskningen
hade lyckats och stridsgruppen hade nått sitt mål, tagit sig inpå staden. Den
överraskande förflyttningen hade gått bra, småvägarna gjorde susen. Delar av förbandet var redan insatta i stadsrummet och den egna bataljonen skulle snart sättas in.

Plutonen hade ätit och satt och slöade på en gårdsplan. Camouflage satt på en
förstukvist och såg på. Då nådde en doft av brandrök hans näsborrar; han beslutade sig för att gå och se var röken kom ifrån, reste sig, tog hjälm och k-pist, gick iväg och kom vad det led till en platå. Man såg en slätt breda ut sig, skir i det höstliga soldiset. Halvvägs till horisonten låg staden; rökpelare steg från den och stridslarm hördes. På en väg såg man trafik, egna trupper på väg att sättas in striden, liksom det egna förbandet strax skulle göra.

Vad tänkte han när han såg allt detta? Möjligen bara: ”rökpelare... stridslarm...”

Han befann sig på en primitiv nivå, iakttog endast. Eller var det en subtilare, högre
mental nivå, en intuitiv nivå där man såg tingens essens? Solbakad slätt, allé med
pilträd, fordon, skog vid horisonten...?

Stöttrupp –

Jeepdunk –

Baljfästare –

Bandlåda, jeepdunk, segeldukstält. Lindelöv lindelöv susa –

Camouflage gick tillbaka till gården, fick en mugg hembränt av Ärret och satte sig på
trappen och avnjöt brygden. Manskapet hade uppsökt skugga och sov eller vilade.

Strax därefter fick man marschorder, sattes in i striden. Nästa dag befann sig
Camouflage i en jeep nere floden som rann genom stan. Man kan fråga sig: vadan allt
detta sittande? Men en chef kan få mycket gjort även på detta vis, ja kanske främst på detta vis.

En upprensning var på gång på andra sidan floden; plutonen under Ärret, plus resten
av kompaniet, bekämpade en fientlig styrka som avskurits. Fienden hade låga odds men
vägrade att ge sig; det var enkelskott som avlossades, ekon i gaturummet och ljusgrå
moln på en babyblå himmel, det var ljudet av ett plan på hög höjd, ett enmotorigt plan av ljudet att döma – och det var en varm vind som drog fram, solglitter på floden.

Plötsligt kom Gubben och slog sig ner i jeepen, började språka. Gubben sa:

”Varför är du inte och leder din pluton?”

”Men du sa ju åt mig att komma hit", sa Camouflage. "Och varför är inte du och leder ditt kompani?”

”Det var mig en uppstudsig djävel! Nåja, jag kanske bad dig komma hit. Vad skulle
jag fråga då...? Jo, hur tycker du det går med karriären, vill du inte stiga i graderna? Bli löjtnant eller så?”

Camouflage svarade undvikande på detta; å andra sidan, tänkte han, kanske en en
befordran inte vore så dum. Gubben frågade sedan om han ville ha permis, striderna
gick rätt bra nu så han kunde få det; trots att man förlorat det strategiska initiativet så fanns det rum för lite omfördelad arbetstid.


Camouflage lyssnade inte riktigt utan blickade ut över en bro på vilken han såg två
stormpjäser köra ut. Det var infanterikanonvagnar, förstärkningar på väg till händelsernas centrum. De möttes av en mc från den andra sidan. Den stannade mitt på för att släppa förbi dem och körde sedan vidare, svängde in på kajen och rullade fram till jeepen.

Föraren hälsade och räckte fram ett papper. Gubben tog emot och studerade det,
diskuterade innehållet med Camouflage. Det gällde striden på andra sidan floden,
upprensningen; det var en anhållan om tillstånd att storma ett visst hus. Gubben skrev "ja" på baksidan av papperet, lämnade tillbaks det, såg ordonnansen köra tillbaka och tog en cigarrett. Även Camouflage fick en.

”Det där hade Ärret kunnat besluta om själv”, sa Gubben och blåste en rökring som
steg i den vindstilla luften.

”Visst, sa Camouflage. Men är man underbefäl så behöver man inte ta ansvar.”

”Men det är mannen på platsen som beslutar...”

”Visst, men då måste han vara officer. Sådan är lagen.”

Man fortsatte diskutera Camouflages vidare armékarriär. Gubben skisserade det hela
som att gå en viss kurs, ta stabstjänstgöring och bli löjtnant, och sedan ut på trupp igen och bli kapten. Sedan krigshögskola och sedan stjärnorna!

Camouflage såg ut över det krusade vattnet, tänkte att måste jag stiga i graderna så
okej, det är systemet. Det är inget jag eftersträvar, men vissa saker råder man inte över – som detta att tvingas ta över en grupp då man är menig och en pluton då man är
gruppchef; det sista hade han ju gjort med denna pluton.

Märkligt ändå hur bekymmerslöst chefen tog det hela, han verkade se
militärväsendet som ett mål i sig; strunt samma om man förlorar kriget, bara systemet
bevaras! Kurser, staber och befordringar var viktigare än att hejda fienden. Nåväl,
kanske en sund inställning trots allt, detta byråkratiska jämnmod: krig kommer och går men armén består...

Vattnet glittrade, skotten ekade –

- - -

Ännu en scen inifrån staden i vår skildring av denna strid, kunde vara denna gryning
några dagar senare – en strålande gryning med en persikogul huslänga som fångade
solens strålar, reflekterade dem. Fasaden badade i släpljuset, kom till liv, fick en hart när översinnlig kulör.

Man såg även en blå himmel, en trädkantad gata, sten- och trähus, egnahem, samt en
åskant med en silhuett av skog.

Det var en morgon över staden, denna skinande stad i solens ljus. En idyll, men bara
så långt – för himlen var förvisso blå men över den sträckte sig ett svart moln med
ursprung någonstans i periferin, det var oljecisterner som brann. Man hörde också
stridslarm; de egna trängde fienden rejält, en taktisk seger var inom räckhåll.

Inne i staden, mitt i stridsvimlet, befann sig Camouflage. Han satt (återigen satt) med ryggen mot en husvägg och hade k-pisten intill sig; hans pluton skyddade flanken i en framryckning mot en spårvagnshall, en av fiendens få, isolerade stödjepunkter. Det var för tillfället inte så mycket att göra för plutonchefen, det var lugnt, så han tog tillfället att hålla en liten föreläsning för sin ordonnans som satt skräddarmässigt intill.

Camouflage sa:

”Att dricka whisky i porslinsmugg är meningslöst, ljusspelet i drycken uteblir. Det är något helt annat att dricka den ur glas och hålla upp det mot ljuset, se bärnstensfärgen."

"Jaså?" sa Swoo, för så hette ordonnansen.

"Ja, sa Camouflage. På samma sätt är det inget nöje att röka i mörker, man kan ju inte betrakta rökslingornas lek: se rök i motljuset från ett fönster, rök som sprider sig i ett rum, tycks fylla upp det med sina tunna, fina trådar. Rök som samlas under en taklampa. Nöjet att blåsa rökringar, se dem sväva genom luften innan de upplöses; allt det där går man miste om i mörker.”

”Vad intressant”, sa Swoo.

Fänriken nickade, såg upp mot himlen. Slöjor av oljerök drog förbi.

- - -

Man stred alltså om staden, skulle ta den: staden i den egna ryggen, den namnlösa staden, staden där Camouflage stred och snackade. Och den togs till slut; fiendens planer rubbades, de fick ett streck i räkningen. Man slängde lite grus i segermaskineriet. De ständigt segerrika, ständigt framryckande mirotanierna fick uppleva ett taktiskt nederlag. Men kriget var inte slut för det, operationerna fortsatte.

Reträtten fortsatte. Gondavierna fick steg för steg uppge det mirotanska land de erövrat med sådant självförtroende det första krigsåret. Nederlaget hotade. Men vad gjorde det Camouflage; han var en legosoldatstyp som levde för att strida och stred för att leva. Striden var för honom ett självändamål. Den var sin egen belöning.

Och därmed slut. Hela filen med denna rafflande roman finner du länkad här.

Relaterat
Camouflage
Det röda massanfallet
Kriget
Svensk amazon
Akvareller: Hans Liska

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)