onsdag 19 september 2012

Människor på denna blogg: inlägg om gestalter, typer, figurer


Välkommen till Svenssongalaxen. Här bloggar jag om nytt och gammalt. Vad gäller DET NYA så ska jag börja med att kommentera världsläget. Det var ju så att mörkrets krafter, elitmaffian försökte provocera fram en ny revoltvåg i Mellanöstern under veckan som gick. Ett försök att elda på MENA-konflikter till årsdagen av 9/11. Men det blev inget av detta, ingen vare sig här eller i MENA vill egentligen göra affär av detta. Inga av "we, the people" ställer upp på detta löjliga spel. Det var endast MSM som blåste upp denna genomskinligt gjorda Muhammedfilm. Det var MSM som på sedvanligt vis försökte skrämma oss med psykkrigföring, som försökte lura oss att protesterna var större än de de facto var. Eliten försökte mindfucka oss...! Det är samma som i Syrien: provokationer av konspirativ natur. Men som jag sagt sedan i våras, det är game over för maffian, det är slutspelat för mörkrets krafter.




Det om världsläget. Det är det nya. Men DET GAMLA då, det som jag även bloggar om - det ska jag berätta om nu. Jag ska idag nämna en del om intressanta personer jag bloggat om, historiska typer som fått sig inlägg här på Galaxen. Jag vill ge er MÄNNISKORNA, gestalterna, människoödena: hjältar, mestadels, men även mer subtila och obskyra figurer får plats. Det rör sig om generaler, politiker, en och annan diktare samt några andliga storheter och lite annat.

Vi börjar i historien. Jag har bloggat om den. Och historiska figurer jag berört är sådana som Alkibiades, en athenare under peloponesiska krigens stormar, samt Hitler som det tydligen är kontroversiellt att blogga om, särskilt för en högerman som jag. Nåväl, vi får se hur det går, vad Makterna väljer att kalla detta mitt Hitlerbloggande. -- En person som är diger på historiska innebörder är vidare Robert E. Lee. Han var sydstatsgeneral under amerikanska inbördeskriget. Lika innebördsrika var andra världskrigets Patton och Rommel. Rommel, tycker jag, är och förblir förtjänt av sin hjältegloria.

En god representant för amerikansk general under efterkrigstiden är Norman Schwarzkopf. USA:s krigsmakt är iofs en imperialistisk erövrarmaskin, det har vi sett sedan Vietnam men ännu mer sedan Afghanistan och Irak. Men alla militärer gillar inte att användas som instrument för elitmaffian. Därför finns idag en gruppering inom Pentagon som kallas White Hats. Ni lär få höra mer om dem snart. Folk som Schwarzkopf tycks mig ha det rätta virket att vara en Hederlig General, en som förstår att uppfylla den ed man svurit, den att försvara konstitutionen. White Hats idé är att som soldater försvara Den Amerikanska Republiken, inte AB Amerika som är elitmaffians rofferi- och utsugningsprojekt.

- - -

Det handlar om människor på min blogg. Går man till andliga storheter finns det ju några stycken. Men jag inskränker mig till de mer biografiska texterna. T.ex en sådan som den om Vivekânanda. Han var en indisk guru som verkade under början av 1900-talet. Han och hans lärare Râmakrishna hade sina poänger. Fler porträtt av andliga typer som getts på bloggen, är t.ex denna över Swedenborg, en storsvensk andeskådare, och denna över Carlos Castaneda. Denna länk går till en recension av hans första bok. Här har ni bloggens hela Castanedatråd.

- - -

Så några blandade personager som jag skrivit om. T.ex är det ju så att en viss Anders Behring Breivik intresserar mig. Men jag är inte imponerad av honom. Det är skillnaden mellan Breivikbeundrare och mig, trots att MSM:s karaktärsmördare utmålat mig som anhängare till denne terrorist. -- Breivik var norrman och det var även författaren Leonard Borgzinner (1957-1990). Kolla upp honom, han var en galen anarkist med viss karaktär.

Personer jag bloggat om: de är så många att jag knappt kan räkna dem. Men jag har t.ex skrivit några rader om David Icke. Han är ett salt. Jag har även skrivit om Lasse Holmqvist (1930-1996), som hade ett möjligen gripande levnadsöde som stor TV-kändis på 80-talet. En skåning likt Holmqvist var för sin del Åke Ohlmarks (1911-1984) som jag alltid kommer att digga. Han var översättare, författare och bråkmakare.

- - -

Slutligen några politiska figurer. Jag har t.ex bloggat om en viss Arne Treholt. Han var intressant. Och skyldig. Denne norske Sovjetmedlöpare förtjänade sitt straff. Det sägs aldrig i MSM. Där hålls han om ryggen av mediavänstern. Ungefär som Jan Guillou som tagits till nåder trots sitt spionerande för KGB.

Två svenska politiker allra sist. Jag har uttalat mig om Annie Lööf som är en misslyckad ledare. Samt om Stefan Löfvén som är mer bekväm i partiledarrollen men som annars är medioker som få. Av hans agerande och talande att döma kan han inget, vet han inget och vill inget. Bättring: att vara ledare innebär inte att säga plattityder interfolierade med glosan "tydlig". Tror han att vi är hur dumma som helst...?

Man måste ha något att komma med som politiker. Löfvén tycks mig blott vara en re-enactor av klassisk sossepolitik; han ger intryck av att vara en återställare av den gamla socialdemokratiska världen men allt är sken och villa. Han är en projektion: folk ser i honom en fusion av allt det goda som stora sosseledare personifierat, en Per-Albin, en Erlander, en Palme och en Persson, men när det kommer till kritan har Löfvén ingen egen politik, ingen agenda, inget alternativ till materialism, massinvandring och konsumism. Han är i regel tyst och säger bara saker som "jag vill vara tydlig med..." när han tvingas uttala sig om något.




Relaterat
Hillary försöker förgäves
Den stora konspirationen
Bloggens innehållsförteckning
Alkibiades
Hitler
Mont Saint Michel, Bretagne

1 kommentar:

Svensson sa...


Indeed: simulacrats tid är här. Det gäller även litteraturen. Raka texter, ärlighet och sanning är ute, nu måste det till "a semblance of literarity" för att gå hem i de fina salongerna (Pynchon, Oates). Middlebrow och snömos är vägen.

Det är samma sak inom utrikespolitiken. Förr krigade man. Nu är den tiden förbi, tack och lov. Men än ska statsmän hota med krig, de krigsspelar sig fram och för folk från hopp till förtvivlan genom sina blotta utspel. Det är ett politikerbeteendets simulacrum som påminner om Löfvén på inrikesplanet: mycket snack, ingen verkstad.

Även inom gourmetmatlagningen finns simulacrum. Visst är svensk gourmetcuisine i regel av god klass, men ibland kommer det kockar som tror de kan lura folk med dyra ingredienser och konstiga smakbrytningar. Det ser ballt ut men kostar mer än det smakar: "inget på tallriken, allt på notan".

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)