tisdag 9 oktober 2012

Framtidens musik


Hur kommer framtidens musik att låta? Kanske som den man spelar på en "Chapman stick".

Härmed ett egendomligt Youtubeklipp. Det är ur filmen "Dune", borttaget ur 1984-versionen men tydligen med i Directors Cut. Vi ser hovpoeten Gurney Halleck spela baliset.

Detta är alltså en fiktiv scen från den avlägsna Dune-världen, 12.000 e Kr. I sin glorifierade framtid spelar man musik på denna egendomliga greppbräda. Men egentligen är det hela inte så avlägset. Instrumentet finns i verkligheten. Det heter Chapman stick. I filmen är instrumentet ombyggt med klanglåda och tratt, men dessa är bara attrapper i sammanhanget. Chapmans instrument kombinerar bas, gitarr och syntgitarr. Man fingerplockar på ett obeskrivligt sätt, gör basen melodisk och gitarren rytmisk. Det kallas "right hand tapping". För på en gitarr kan du bruka "left hand tapping" (medan den högra hand bara slår an strängarna, eng "strums"). På Chapman stick kan både höger och vänster hand "tappa". Bäst visas det i denna video med skaparen Emmet Chapman spelandes "Parallell Galaxy". Det är en egen komposition, en låt som på ett unikt sätt låter instrumentets egenheter framträda. Detta är framtidens musik! Jag har inte hört något så märkligt, och samtidigt välljudande, på länge.

Det låter ball. Och annorlunda. Förutom det, vad har jag att tillägga om hur framtidens musik kommer att låta? Well, det sägs på stan att vi kommer att se ökad användning av akustiska instrument framöver. Det blir ju mer harmoniskt, miljövänligt och nyandligt på så vis. Men jag är inte programmatisk vad gäller detta. Jag gillar syntmusik. Ta bara en sådan som amerikanen Larry Fast. Låten "Legacy" från "Electronic Realizations for Rock Orchestra" är verkligen spejsad. Detta är vad jag kallar rymdmusik. Och mycket riktigt förekom en kortare version av denna på soundtracket till Carl Sagans TV-serie "Cosmos". Den låten var högst 3 minuter, den jag länkat här är tre gånger så lång. Det är originalet.

Cosmos-soundtracket hade för sin del fler andlösa ögonblick. Man hade ett spår från bluesgitarristen Roy Buchanans LP "You Are Not Alone". Buchanan sägs inte ha varit så nöjd när man på detta sätt la till syntar till hans heliga gitarrspel, men jag tycker resultatet är skitbra. "Fly Night Bird" som alltså även förekom på Cosmos, är oöverträffat. Minimalism, symfoni, ja jag vet inte hur jag ska karaktärisera denna blueslåt med fiberlätt infasat komp.

Portalgestalten på Cosmosskivan var greken Vangelis. Här väljer jag dock bort aktuella spår och tar en annan Vangelisare: "Rêve" ur "Opera Sauvage". Den är lång och saktmodig, dock helskön. En stämningssak som likt Buchanans spår är bluesigt. Det är en elegi som får en att varva ner. Eller som får en att transcendera.

Transcendens och elegi: vi återkommer till det. Sagans TV-serie handlade i alla fall om rymden och här kommer jag att tänka på en mer smörig sak. Den påverkade mig i samma veva och åt samma håll som när Cosmos sändes i början på 80-talet. Jag talar om ledmotivet till "Det var en gång", en fransk tecknad TV-serie för barn med rymdäventyr. Jag minns inget av intrigen men nog minns jag öppningslåten. Texten skrevs av Albert Barille och musiken av Michel Legrand. Och vem kan glömma den smöriga chansonstilen med odödliga rader som dessa:
L'infini
Des prairies bleues du ciel
Découvert
Comme un grand livre ouvert
Et la Terre
Cette bille éphémère
Qui prend quand l'étoile passe
Sa vraie place dans l'espace.
Alltså fritt översatt: "Oändligheten, vida blå himmelsprärier / upptäckta som en öppen bok / och jorden, detta glorifierade klot / som har sin plats i rymden under de kretsande stjärnorna..." Detta var en prosaöversättning av första versen. Och sista versen är lika bra:
Infini
Dont nous sommes sentinelles
Symphonie
À portée de nos ailes
Harmonie
Dont jamais on n'se lasse
Tu verras
Viens prends place
Nous partons pour l'espace
Som säger oss: "Oändligheten, som vi vaktar över / symfoni, buren av våra vingar / harmoni, som vi aldrig överger / du ska få se, ta plats, vi ger oss av till rymden"...

Detta kallar jag subtilt kryptoreligiösa tongångar i sf-dräkt. Samma sak tycks mig Carl Sagans TV-serie säga. Det var en viss andlig, religiös grundton i anslaget. För minns där, i denna iofs vederhäftiga serie om kosmiska fakta, berättad av den icke-troende, vetenskapligt ortodoxe Sagan, hur man hade animerat vissa episoder med ett rymdskepp där Sagan satt och for bland kosmos vidder. Det var sf insmuget i faktaram, lite lagom-sf i dokumentärens form. Men sinnebilden av Sagan i sitt prisamaformade skepp, hur han far mot nya mål i oändliga vidder - den är för mig esoterisk sann. Den har aldrig lämnat mig. Ett ledmotiv i mitt liv är och förblir hur "nous partons pour l'espace".

Och det är inte lite det. Att åka ut i rymden är och förblir ett esoteriskt tema. Sf-författaren Norman Spinrad har noterat det. Det handlar, sa han en gång, inte om att åka från punkt A till punkt B. Det handlar om att utmana själva verklighetens natur, att ta sig genom en portal till en ny dimension. Clarkes "2001" har skildrat det som bäst. Men egentligen är alla resor om rymdfärder ett slags uppstiganden, alltifrån Verne och Wells' månresor över Heinleins rymdkadetter och Nivens kosmiska äventyrare.

Clarke är i särklass. Och hans bok finns även som film. Och där åker man som bekant genom en stjärnport bortom Jupiter. Och soundtracket till det är inte precis himmelsk musik; i dess "bortom Bortom" möts vi inte av euforiska, triumfatoriska "Hallelujas". Det är snarare lite ångestladdad musik. Det är György Ligetis "Requiem". Men det passar bra i sammanhanget. Det är en version av ascension som det senaste året guidat mig i spekulationerna kring detta fenomen.

Så ascension är ångest...? Nej, det för lite fel. Men Clarke-Kubrick-Ligetis version är en portalpassage med patos. Och det kan alltid behövas. De kanaliserade buskap man läser om ascensions uppstigande är nämligen ofta lite väl hurtiga. Som konstälskande nyandlig så kan man tråkas ut av det. Man ska för den skull inte gå åt svärta eller mörker, o nej, men patos kan som sagt behövas i att tolka de andliga realiteter vi står inför. Och då syns mig filmen 2001:s "Stargate sequence" sitta som en smäck.

Man kan säga: Barille-Savilles låt är en hymn, Ligetis är en elegi. Båda kan tjäna som soundtrack till ascension - bådadera och allt däremellan. Och vad gäller elegi så är detta inte att se enögt som den "klagosång" som detta begrepp brukar definieras som. Klagosång är inte bara gnäll och jämmer. Bertil Malmberg sa ju att "i blotta ordet 'klagan' bor silverflöjter". Och det tycker jag är ett skäl till att även mindre entydligt euforiska, men patosfyllda och djupa verk kan få illustrera medvetandehöjningen såsom det görs i Stargate-scenen i 2001.

Relaterat
Mina musikfavoriter
Bertil Malmberg och antiken
Uppstigandet
Clarke: "2001"
Niven: "Ringworld"
Målning: Fernando Fernandez

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (171) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (99) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)