fredag 16 november 2012

"Der Arbeiter" - sf-roman i förklädnad


Om Ernst Jüngers essä "Der Arbeiter" har jag skrivit förr. Idag ska det handla om detta verks romanmässiga, narrativa och gestaltiska kvaliteter.

Jüngers essä ”Der Arbeiter”: varför gjorde han inte en roman av den istället?

Han skulle ha diktat, fabulerat ihop en historia istället, målat upp en sf-story i detta landskap med denne moderne titan i huvudrollen, för då skulle vi ha sluppit en massa tom jargong till förmån för gestaltande miljöskildring, för sant symboliska visioner. Nu finns där redan visioner och symboler, men inte tillräckligt. Essäformen bjuder till sin art på en föreläsning, en lektion, ett tillrättaläggande; en prognos, en samling filosofemer som ofta är träffande men som helhet lite haltande. Det är främst de kontroversiella delarna om styrande elit, arbete som krig etc som hade passat bättre i romanform. Där hade de kunnat visas upp utan att författaren behövt stå för dem i samma mån som lektionsformen medför.

Thomas Nevin är inne på samma sak:
Visioner av hemska, teknokratiska tider har länge funnits i litteraturen. Jünger bidrog själv efter kriget med sådant som "Heliopolis" och ”Gläserne Bienen”. Dessa verk åtnjuter en tidlös existens; de fortsätter att engagera på sina egna villkor och är inte beroende av de historiska miljöer som skapade dem. Men ”Der Arbeiter”, som saknar fiktiva utbroderingar, har mött ett annat öde. Den har bringats i vanrykte av historien... den kan avfärdas som en pseudoprofetia. ["Ernst Jünger And Germany", s 143]
"Der Arbeiter" kan inte avfärdas som nonsens, se här. Men visst har Nevin rätt om tidlösheten i fiktiva narrativ som "Heliopolis" och "Gläserne Bienen".

Jünger var på den tiden övervägande en intellektuell, han skrev debattartiklar och predikade. Att dikta var honom en smula fjärran, det var inte vad han först kom att tänka på – även om han så klart kunde dikta och hitta på, kunde gestalta och utbrodera, låta det skenbart onödiga ha sin plats i texter som "Sturm" och ”Das abenteuerliche Herz”. Att låta miljöskildring och hugskott spela, att låta visioner av länder och människor få fritt spelrum så som skönlitteraturen medger: tänk om han tillämpat denna strategi på ”Arbetaren”, då hade vi fått en bok som kunnat tävla med ”Du sköna nya värld”, ”Vi”, ”Kallocain” och ”Metropolis”. Då hade arbetaren som gestalt blivit oändligt mer levande för oss; essän däremot med sitt ”Arbetaren – herravälde och gestalt” förblir något vagt metafysiskt, något abstrakt.

Kort sagt: som roman hade arbetaren fått en annan gestaltkvalitet.

Nu ska inte detta tolkas som att romaner alltid är finare än essäer. Men i det här fallet, med denne bildmässigt orienterade Jünger, denne symbolist och estet som ofta väljer en viss formulering för sitt klang- och melodivärde hellre än för sin konceptuella klarhets skull, hade romanformen fungerat bättre. Men låt oss titta på vissa element i ”Der Arbeiter” av fängslande slag, de visionära och ibland hemska miljöer och förhållanden han skisserar i sin essä. De hade artat sig utmärkt till en roman, gett visionen en mer tidlös prägel.

Så vad får vi? Vi får att börja med en utveckling som går mot en magisk nollpunkt, ett definierande ögonblick, en kris som markerar en ny era, ett brott med allt det gamla: bort med kyrkor och slott, bort med springbrunnar på torgen och småborgerlighet och in med en heroisk stil som övervädligar med sina proportioner. Skyskrapor blir här ett sätt, det vertikala sättet att bygga, men man kan även tänka sig horisontal utsträckning, väldiga bebyggda ytor: det ska inte finnas några enskilda städer längre, allt blir ett enda stort verkstadslandskap. Och sådana ser vi förvisso idag bre ut sig kring våra städer, sammanhängande megastäder som sträckan Tokyo-Nagasaki, vissa områden i Västeuropa (Ruhr-Benelux-Nordfrankrike) och sträckan New York-Washington.

I den jüngerske Arbetarens paradis arbetas det, inte slavmässigt utan pliktmässigt, hängivet och heroiskt som under ett fältslag; i lydnaden ligger en frihet. Ledare för det hela blir en järnhård ledarkader, arbetsarméernas befäl. Någon enskild diktator finns inte men väl denna orden av krigare, ingenjörer och tekniker, kalla män som vet att analysera ett läge och föra befäl över flygplan, fabriker och armador av maskiner.

Det är offervillighet och plikt, arbete och erövring, men någon glädje finns inte – nej även ”samlaget har reducerats till arbetsprocess”. Själva könen kommer att försvinna till förmån för ”tredje könet”...

Är det inte en fascinerande vison så säg, ”inte utan en kall lockelse” som Vennberg sa om Samjatins ”Vi” – för visst är ”Arbetarens” symbolvärld samma andas barn som det vi finner i denna roman, med sitt Ackumulatortorn, sin Musikfabrik och sin Radiovalkyria, den väldiga raketen Integral ej att förglömma, skimrande av glas och brons. Och Samjatins berättare, Chefsingenjören: voilà arbetaren, en fattbar gestalt för en ledare av en arbetsarmé.

Så var det hos en Samjatin. Nu gällde det Jünger, en Jünger som aldrig skrev denna tänkta Arbetar-roman. Och efteråt lämnade han de kainitiska länderna, detta Moria land; han sadlade om och bosatte sig på Blomster- och fruktberget istället och det var bra nog. Det var bättre: här uppstod en roman som både är tidlös och som har något positivt att säga: ”På Marmorklipporna”, varom mer här.

Relaterat
Gläserne Bienen
Heliopolis
Der Arbeiter
På Marmorklipporna
Spengler: Människan och tekniken

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)