tisdag 11 december 2012

Recension: "Jesus Christ Superstar" (Webber 1997)


Halleluja.

Att som modern konstnär skriva något om Jesus är inte lätt. Hur ska man kunna överträffa Johannesvenageliet, Matteusevangeliet, Lukasevangeliet...? Det går inte. Visst är det fritt fram att skriva en roman om Jesus. Men det är inte så enkelt som att bara sätta sig och skriva om en människa idag. Basil Matthews gjorde ett försök till Jesusroman men det blev en halvmesyr. Och Lagerkvists ”Barabbas” var ingen höjdpunkt om ni frågar mig.

Men musikdramat då...? Ingen har så vitt jag vet skrivit en Jesusopera i modern tid. Dock har vi Andrew Lloyd Webber som gjorde rockoperan ”Jesus Christ Superstar”. Den står sig ganska bra vill jag hävda. Vill man göra en populärversion av Jesu sista dagar, ackompanjerad av schysst musik, så gjorde Lloyd Webber det mesta rätt. OK, verket lider av en del brister. Som att uppståndelsen och uppstigandet till himlen inte visas. Jesus bara korsfäst och ridå. Då missar man särarten i vad Jesus betydde. Och konflikten Jesus-Judas överbetonas. Och kärleksballaden ”Could We Start Again Please” mellan Jesus och Maria Magdalena är sirapssöt och beside the point om ni frågar mig.

Men i övrigt kammar Lloyd Webber och librettisten Tim Rice hem sina poänger. Ja även fullträffar. Som ”I Don’t Know How to Love Him”, ”Everything’s Alright” och ”Heysanna Hosanna”. Och ”Pilate’s Dream”. I en stilla ballad reflekterar den romerske ståthållaren över den gallilé han drömt om. Här kommer man nära essensen i vad Jesus var och stod för. I och för sig möter Pilatus en tigande Jesus i drömmen men bilden har styrka:
I dreamed I met a Galilean,
a most amazing man,
he had that look you very rarely find,
the haunting, hunted kind.

I asked him to say what had happened,
how it all began,
I asked again,
he didn’t say a word, as if he hadn’t heard.
”Jesus Christ Superstar” uruppfördes 1971. Musiken komponerades alltså av Andrew Llloyd Webber. Och librettot skrevs av Tim Rice. Den CD jag hört är från den Webber-dirigerade uppsättningen 1997. Man kan här ha åsikter om castingen. Jag anser t.ex filmversionens Ted Neeley var en bättre Jesus än Steve Balsamo. Men det är en randanmärkning. I stort levererar denna ensemble. Man exekverar de tidlösa mästerverken. Man framför här och nu-visdom som ”don’t you try to think ahead, save tomorrow for tomorrow, think about today instead”. Man iscensätter psykodramat Jesus-Judas-Maria Magdalena i ”Everything’s Alright”; det må vara fri fantasi men det känns äkta, det belyser de ontologiska frågorna med det evigt kvinnliga som referens. Man skildrar lärjungarnas och Jesu tillvaro i rader som:
Look how all my trials and tribulations
sink into a gentle pool of wine
don’t disturb me know I can find the answer
’til this morning is this evening life is fine.

Always thought that I’d be an apostle
knew I’d gonna make it if I tried
then when we retire we will write the gospels
so they’ll still talk about us when we’ve died.
Det är på gränsen till för sentimentalt. Men man måste tänja gränserna om man ska få något sagt i ett konstnärligt verk. ”Jesus Christ Superstar” är något av ett vågspel: den balanserar hela tiden på blasfemins gräns. Jag menar: ”What’s the buzz”, Jesus korsfäst framför en arrogant Judas, och själva titeln ”Jesus Christ Superstar” – detta skulle aldrig en kyrkokristen människa kunna dikta ihop. Rice, gissar jag, var nog inte primärt så angelägen att skriva Jesustexter. Projektet var från början Webbers. Rice kom i så fall in senare. Men väl igång så tog han på sig uppdraget till fullo; librettot känns trovärdigt. Ihop med Webber skapades några odödliga musiknummer och en i stort sett vällovlig Jesusopera. Den slutar med en besvikelse, med moll och död. Det är och förblir dåligt. Detta rimmar inte med evangelium, detta rimmar inte med vad vi lärt oss om Jesus i såväl Bibeln som i gnostiska urkunder.

Rice-Webber balanserar på gränsen. Go all the way, then step back som Harley Earl sa. Popsvänget fungerar. Musiken må ibland låta som ”klassisk kompositör försöker tuffa till sig”; det blir snabbt tempo, knöligt och lite ansträngt. Men den klassiska skolningen behövs: det behövs en skolad hand för att få orkestern att bringa oss hela spektrat i sådant som ”Heysanna Hosanna” och ”Getsemaneh”. Jesu klagosång i Getsemanehs trädgård är rätt imponerande: pampigt och rockigt, faustiskt och hjärtknipande. En enklare rockmusiker hade inte klarat att skriva ett sådant stycke. Det är inte hårdrock, det är musikal: populär musik med klassisk orkester. Det hade kunnat bli en skvader men det blev en örn: det lyfter och flyger.

Relaterat
Enhörningens Tid, del 1
Matthews: Jesu liv (1948)
Jüngers liv: efterkrigstiden
Castaneda: A Separate Reality (1971)
Steiners kristologi

1 kommentar:

Magnus sa...

Håller inte helt med dig i ditt omdöme på alla punkter, men håller i alla fall med om att det är ett fantastiskt verk Webber och Rice skapade. Skulle jag bara få välja ett album att lyssna på under resten av mitt liv skulle JCS ligga väldigt bra till.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)