torsdag 3 januari 2013

Radiovalkyrian


En gång i tiden mötte man något som hette science fiction. Och det var i form av amerikansk sf, en amerikansk variant av denna fantastiska berättelse. Jänkarna skrev effektivt, idérikt och strömlinjeformat men det språkliga kom ofta i andra hand.

Då var det intressant att möta äldre, europeisk sf, som Verne och Wells och inte minst Eugen Samjatin. Hans ”Vi” från 1921 var allt annat lika väldigt språkligt avancerad, nästan teknoromantisk med ting som Ackumulatortornet, Musikfabriken, raketen Integral av brons och glas och inte minst Radiovalkyrian, en kvinnlig signalist på ett rymdskepp.

Så här ter sig denna kvinna, när berättarjaget gör en provtur med raketen Integral och letar efter henne:
– Var är hon? – Hon? Där borta. I radiohytten. – Jag begav mig dit. Det var tre personer där inne, alla med hörhjälmar. De såg ut som om de hade haft vingar på huvudet. Hon verkade huvudet högre än vanligt, bevingad, glänsande, svävande fram likt en forntida valkyria, och det var som om hon fyllt rummet med en lätt frisk doft av ozon.
Vid läsandet av ”Vi” slogs man av denna känsla för emblematik, för rika former och slående skapelser man inte alltid fann i nyare amerikansk sf. Den var för sin del lite bildfattig, skildrade ”pratande gubbar i ett rum” (q.v Asimov, Heinlein). Men mer av denna europeiska sf-värld, denna egensinniga, slående, formrika teknikvärld tycker man sig finna hos Ernst Jünger. Han inte bara skrev science fiction ("Heliopolis", "Gläserne Bienen"), han drömde det också: maskiner, flygplan, allt med framtidskänsla virvlar runt i hans drömmar. Som i krigsdagbokens 9 november 1942:
I morse drömmar om flygangrepp i framtiden. En maskinkonstruktion, som var lika stor som Eiffeltornet, flög över ett samhälle under häftig beskjutning. Vid sidan av den flög en skapelse som liknade en radiomast och var försedd med en plattform där det stod en observatör iförd en lång rock. Han gjorde då och då några anteckningar som han kastade ned i rökpatroner.
Det är som hämtat ur Samjatin, det är europeisk sf med surrealistiska drag. Och mer flyg finner vi hos Jünger 3 juli 1939:
I drömmen såg jag en division stridsflygplan ovanför ett dött landskap, av vilka ett brinnande störtade till marken vid den tredje salvan från ett luftvärnsbatteri. Skådespelet ägde rum i en totalt mekaniserad värld; jag betraktade det hela med ondskefull tillfredsställelse. Intrycket var djupare och mer genomträngande än under världskriget eftersom proceduren hade blivit rationellare. Ingenting var episodiskt – flygmaskinerna rörde sig som elektriskt uppladdade föremål över en värld som också den stod under högspänning. Det var fullträffen som åstadkom den dödliga kontakten.
Detta kanske kan ses profetiskt, som en föraning av bombkriget över Tyskland som observeras längre fram i dagboken. Ändå är denna dröm är mer än så; den fungerar som den sf-dikt den är, den föreställer framför allt sig själv, är en fulländad vision på sina egna villkor.

På ett mer medvetet plan nyttjar Jünger sf-metaforer också. Som när han 17/4 1943 säger: ”Yrkesval: jag skulle vilja vara stjärnfarare.” Det är mycket effektivt just där, bara en rad mitt uppe bland längre anteckningar om diktatur, huvudvärk och elände. En lysande stjärna i mörkret. Voilà metaforens makt.

Man kan även ta 28 maj 1944 när han angående Bibellektyr och tal om kristendomen säger sig alltid ha en kritisk ådra, förståndet måste alltid lysa igenom, svärmisk tro är honom fjärran. Hans relativa brist på religiös hängivenhet, ”bhakti” som hindun säger, kärlekstro, till skillnad från det mer ”jnâna”-präglade, kunskaps- och meditationsinriktade credo han kan sägas ha haft, uttrycker han så här med en sf-metafor:
Målet kan bara ligga framför oss. Det skiljer mig från romantikerna och kastar ljus över mina färder genom de övre och undre världarna: I mitt rymdskepp [min kursiv], med vilket jag dyker, flyter, flyger, med vilket jag susar genom krigiska världar och drömriken, medför jag alltid en utrustning som formgivits av vetenskapen.
Det skulle handla om sf-drömmar, spekulativa flygresor, och ännu en finner vi i dagboken för den 14 mars 1944:
I natt drömmar om världar som gjort ytterligare framsteg i nuvarande riktning: jag stod vid skrivbordet i ett jättelikt flygplan och iakttog piloten som startade maskinen vid ett annat bord. Han var förströdd och några gånger nära att snudda vid de bergskammar vi flög över, och endast mitt fullkomliga jämnmod, då jag talade med och betraktade honom, förhindrade en katastrof.
Jünger nämner hur han före kriget hade ”en vision av en brinnande värld” (27 november 1943). Och sedan kom krigets flygdrömmar enligt ovan – och allt verkar ha haft ett djupare budskap, något profetiskt att säga om samtiden och inte bara framtiden. För dessa drömscener är inte bara djärva bilder, originella skeenden, surrealism och prosadikter à la fantastique – för under tiden hade flygmaskinerna vaknat till liv, liksom frambesvurna av drömmaren, och börjat hemsöka hans vakentillvaro.

De fantastiska flygdrömmarna går med andra ord över i verkliga visioner, syner i vardagen av bombkriget – och det samma dag som det dröms, nämligen efter drömmen om en konstruktion stor som Eiffeltornet ovan. Jünger har alltså drömt denna sf-syn, men direkt efter heter det i inlägget:
I kväll besök av grannarna, men just som konversationen skulle sätta igång började sirenerna tjuta i Hannover. Samling i rummet på undervåningen, med ytterkläder och kappsäckar liksom i en hytt på ett fartyg i sjönöd. Beteendet under dessa flyganfall har förändrats; det avspeglar det faktum att katastrofen kommit avsevärt närmare. -- Genom fönstret såg jag de röda och färgskiftande projektilerna som sköts upp mot molntäcket, likaså det flammande skenet från nedskjutningarna och den glödande rodnaden från bränderna i staden. Vid några tillfällen skakade huset i sina grundvalar trots att bomberna föll långt härifrån. Barnens närvaro ger det hela en snävare, mer beklämmande prägel.
Sf-visionären har drömt så intensivt att drömmen blivit verklighet... Dock gör han inte den reflektionen själv, o nej, då skulle han väl förlora fotfästet; han säger sig då och då vara rädd för detta, att låta drömmen inkräkta på vardagen, som när han i "På Marmorklipporna" ogillar den drömska stämning som vidlåder en viss vandring i Överjägmästarens skog. Hur mycket än Jünger talar om drömlandskap och drömmens kraft, så är han ingen oreserverad hyllare av drömvärldens gåvor.

Nyss citerades ett bombanfall 1942. Då var det ännu rätt beskedliga saker, de allierade hade ännu bara tvåmotoriga bombare som Wellington och Hampden. Nästa år började emellertid de fyrmotoriga planen komma (Lancaster, Halifax, Boeing B-17) och då gick kriget in i en ny fas, det var ren förintelse från luften, luftslag av en helt ny dimension. Det var, kan man säga, sf i verkligheten på ett obehagligt vis. I Kirchhorst, 7 april 1944, ser till exempel Jünger med sonen Alexander hur en B-17 (gissar jag, det är under dagen och dagräder gjordes bara av amerikanerna) skjuts ner av luftvärn:
Maskinen förlorade höjd och gjorde en sväng ovanför oss, medan tre fallskärmar lösgjorde sig från den. Nu, när den var utan pilot, beskrev den en stor spiral samtidigt som den hastigt blev allt större. Vi trodde att maskinen skulle störta i närheten av vårt hus, men den gled bort mot Lohneskogen där det omedelbart efter dess försvinnande vällde upp ett mörkt, kopparfärgat eldhav som snart övergick i en rökridå. Vem har väl i denna stilla by någonsin haft en tanke på sådana skådespel? -- Efter den berömda tomheten på slagfältet träder vi in på en krigsskådeplats med händelser som är synliga vida omkring. Således deltar ofta hundratusenden, ja miljoner som åskådare i de stora luftslagen.
Den 26 november samma år ser han nya bombräder, nya jätteformationer i skyn, nya nerskjutningar: luften är full av fragment och splitter. Han reflekterar över visionens art, hur den ”skakar om förnuftet” – alltså har något overkligt över sig, är som en film eller en dröm om ni frågar mig. ”Vad är dröm och verklighet, säg mig den som egentligen vet” som Dag Vag sjöng.

Jüngers skildringar av bombkrigets fasor, själva effekterna med bombade människor har återgetts på annan plats. Men liksom när det gällde nazitortyrens värld var som mest effektivt då det skildrades indirekt, liksom från sidan, så är det kusligaste bombkrigsinlägget detta, när han sitter i huset och lyssnar på radio. Det är en natträd och familjen är i skyddsrummet, och vad honom själv beträffar...
... så går jag in allt emellanåt för att se efter att allt är i sin ordning. Det är då sällsamt att iaktta hur de demoniska krafterna tär på husets genius, i synnerhet på dess stabilitet. Jag har en känsla av att bana mig väg genom hytterna på ett fartyg, framför allt när jag snuddar med blicken vid radions lysande skala som förutom det glödande skenet från kaminerna är det enda ljus som syns i de rigoröst mörklagda rummen. En hallåkvinnas könlösa röst meddelar flygeskadrarnas rörelser fram till det ögonblick då de ”flyger in över staden och bombning är omedelbart förestående”. (Kirchhorst, 4 november 1944)
Så där har vi henne, den fulländade Radiovalkyrian som Samjatin såg i en vision: kylig och korrekt, läsandes kainitiska upplysningar för den lyssnande menigheten, utstrålande ”en lätt frisk doft av ozon”...

Relaterat
Jünger: Krigsdagboken
På Marmorklipporna
"Gläserne Bienen"
Heliopolis
R. A. Heinlein
Bild: Antonio Sant'Elia

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)