onsdag 20 februari 2013

President




Tänk dig en interstellär värld: en värld där människan lever i flera solsystem. Dessa solsystem har hon nått genom att, i äventyrlig anda, ge sig av från jorden och kolonisera andra världar.


Tänk dig nu att du lever där, i denna laserskimrande, kristallinska framtidsvärld med stellar geografi, rymdfart, vetenskaplig vardag och humanvetenskap i framkant. Tänk dig även att människan i denna framtid stöter på en något krigisk, vesäll art av ödlor som ställer sig i hennes väg och anser att våld, inte samtal, är umgängesformen. Då får människan börja försvara sig och sitt.

Om detta har jag skrivit i "Stridsmiljö 2500". Det är en roman om en väpnad konflikt i denna stellara värld. Den handlar såväl om strider vid fronten som intriger på den politiska nivå. Människans president i detta 26:e sekel är Dirosa Montel. Här ska jag ge diverse citat ur romanen där hennes verksamhet skildras. Det första citatet rör hur människan byggt upp sin armé och är redo att sända den på sin första expedition, med mål att återerövra planeten Cressida. Dirosa är på besök hos ett fältregemente, Magirania livgarde, då hon får veta att generalstaben gett klartecken för dess ivägsändande. Hon står och talar till manskapet när hennes kanslichef gör henne uppmärksam på detta:
Dirosas kanslichef, Gondo Shree, uppenbarade sig nedanför talarstolen: glosögd, långhårig och med pennstrecksmustasch. Han gjorde T-tecknet: dags att avsluta, något viktigt var i görningen. Bäst att runda av då tänkte Dirosa, jag har gripits av retoriken och redan överskridit min minut. Hon sa till auditoriet:

- Ni ger er tids nog av till Cressida och strider för sanning och rätt. Mina tankar kommer att vara hos er, dag som natt. Jag litar på er, jag ber för er. Må Den Store Anden vara med er - mina barn!

Nytt jubel. Dirosa stod lugnt kvar och tog emot ovationerna. "Den Store Anden" var som antytts människans – och även andra arters – namn på sin gudom, det officiella namnet på detta väsen som var allestädes närvarande, grunden för deras religion.

Dirosa gick ner från talarstolen.

- Nå, vad gällde det? sa hon till Shree, som pekade bort mot svävaren och Kim. Man gick dit, och väl där sa generalen till dem:

- Som vi alla vet, Dirosa, har du delegerat rätten att besluta om transportflottans avseglande till Cressida till mig.

- Har 7:e flottan tagit planetrymden? avbröt honom Dirosa. Har slagflottan fått, vad heter det, "rymdherravälde"?

- Svar ja, sa Kim. Vi behärskar rymden omkring Cressida, bortsett från smärre irritationsmoment. Men vi har inte bombat planeten ännu, det gör vi när armén är på väg. Och det är dags för det nu, dags att sända dit våra grabbar. Jag tänkte jag skulle underrätta dig om detta, att jag nu beslutar sända iväg armén. Det är ju ett sånt historiskt ögonblick.

- Det var vänligt av dig, sa Dirosa. Men säg mig, hur fort kommer armén dit om du sänder ordern nu?

- Ett par dagar. Vi har tiden på vår sida. Inga kosmiska strömmar har rapporterats, och det astrognosiska ögonblicket är det rätta.

- Nåväl, sänd ordern!
Detta ges i romanens kapitel 5, "Övningsfältet", sidan 31f i filen.

- - -

Det om detta. Men jag har mer att citera. Det är några år in i kriget. Operationerna går förhållandevis bra, men kriget är inte vunnet än. Dirosa sitter på sitt tjänsterum och blir filosofisk:
Dirosa [satt] i sitt tjänsterum. Eftermiddagssolen göt sitt guld på golvet.

Presidenten arbetade ett tag på egen hand; det var telefonsamtal som skulle göras, infravåg som skulle sändas och rapporter som skulle läsas. Vad tänkte hon då under allt detta? Hon tänkte inte, hon arbetade; hon gick på autopilot, körde på supraledning. Allt tankearbete var avklarat, och nu var det bara att sätta alla klutar till för att vinna kriget. Hon var ett ödets verktyg, fungerade under nödvändighetens bann - men hon tjurade inte för det, nej, hon "adlade till frihet detta tvång".

Det mörknade utanför fönstret. Hon tog den sista rapporten och la den i en korg på skrivbordet, rättade till skrivbordsunderlägget och la en penna av sköldpadd i sitt fack.

Hon var klar med allt men blev sittande. Hennes blick fångades av en hög med plaketter, metallbrickor för några av arméns stridsgrupper. Det var prydnadsföremål, minnesmedaljer; inte tapperhetsdito, sådana hade man ju inte. Hon drog dem åt sig, la ut dem framför sig på skrivbordet som tidsfördriv. Där var Livgardets korslagda karbiner över planet i ljusblått och rosa, där var Smyrras gröna blad på silverfärgad botten, och där var Ibis treuddiga stjärna på gyllene botten, Livdrabanternas silverraket över violett planet, Friskyttarnas soldatsilhuett mot guldcirkel och Planetjägarnas silvergalax med röd prick, symboliserande människans urhem, jorden.

Lysande förband i en lysande armé. Hennes skapelse. Men skulle de klara jobbet...?
Detta återfinns på sidan 128f i pdf:en. Det är ur kapitel 28, "Toppmöte".

- - -

Jahaja. Har jag något mer då? Något mer lödigt citat ur detta osökta mästerverk? -- Det har jag nog. Mot slutet i narrativet möter Dirosa sitt livgarde åter. En spoilervarning måste ges här. Efter åratal av strider, mödor och besvär håller hon detta känslofyllda tal till förbandet:
Division Genaro och Magirania livgarde hemförlovades till Bononsia och Trypsium. Väl där, på regementets kaserngård, höll Dirosa Montell den 29 maj ett tal till bataljon Shaibya. Det var den enda del av gardet som ännu stod under vapen, dess andrabataljoner hade permitterats.

- Vi har kommit en lång väg, sa hon. Förenade stod vi, förenade kunde vi ha fallit. Men vi har förvisso segrat, sauriern har sträckt vapen - och det är ni soldater som har vunnit kriget. Återstår för oss politiker att vinna freden!

Svagt bifall. Himlen var molnig, det hade nyss regnat. Vinden fläktade och Dirosa pratade, stående i sin talarstol:

- Vi har kommit en lång väg. Jag har levt med er, soldater, från stridernas första dag. I mitt hjärta har jag levt med er. Jag har våndats med er, lidit med er, jublat med er. Och, tro det eller ej, jag har besökt fronten och upplevt den fientliga motstöten på Cressida. Det hela var nog blygsamt jämfört med vad den vanlige frontsoldaten upplevt, men dock...

- Ni är Magirania livgarde, fortsatte Dirosa, mitt livregemente, min livvakt om man så vill. Ett regemente med en särskild plats i mitt hjärta. Några av er kanske minns mitt frontbesök, de flesta av er gör det nog inte. Många av er kanske inte ens hörde mitt förra tal till regementet, det inför avfärden till Cressida. Men kanske finns några av er kvar där ute som varit med från början, från slänten på övningsfältet. Jag minns det, ja, jag minns det... det känns som tusen år sedan. Mycket har hänt sedan dess; ni har manligen gått fienden in på livet, tagit upp striden, återerövrat Cressida bit för bit. Ni har till och med tagit saurierns hemplanet Duriko-da, och sedan rensat upp på Jorden. Kriget har förlöpt ungefär som jag föreställt mig att det skulle gå till, och så som många sa att det inte kunde göras. Vi har kommit en lång väg.

- En lång väg, sannerligen! Galaxen har roterat, hjärtan har slagit och Den Store Anden har skyddat oss. Gud har skyddat oss!

Andliga tongångar, tänkte Medon där han stod och lyssnade, hon lär sig... [Yoshi Medon är en frontsoldat vi även får följa i romanen.]

- Jag kunde tala länge, fortsatte Dirosa. Jag kunde prisa er alla, jag kunde ta er alla i famn. Men istället ska jag omfamna jag den fana som föreställer er alla.

Dirosa lämnade pulpeten, gick bort till fanbäraren, stannade, vecklade ut duken och betraktade dess korslagda karbiner över en planet i rosa och ljusblått. Så greppade hon prydnadsbanden och kysste dem, och i samma stund sken solen ner genom en reva i molnen.

Soldaterna betraktade ceremonin. Intet öga var torrt.

Dirosa ropade till sitt regemente:

- Må Den Store Anden beskydda er!

Soldaterna svarade spontant:

- Må Den Store Anden beskydda dig!

Dirosa vinkade farväl, vände på klacken, gick till sin svävare, steg in och flög iväg mot Trypsium som lägrade i solskenet.
Detta var ur kapitel 48, "En lång väg". Det återfinns på sidan 202f i pdf:en.

- - -

Sist några rader ur epilogen. Dirosa har lett en koalition av arter i detta krig, en federation av clontarfter, attarcaner, sideranier och igoziler. De gav sig till känna för människan sedan kriget börjat. De hade fordom ingått i en allians med den nuvarande sauriska fienden och kan ge råd och stöd i kampen.

Fred sluts vad det lider med sauriern. Och Dirosa med följe ska åka hem. Hon går längs en gång i en trädgård, på väg mot sin rymdskyttel. Med sig har hon representanter för de främmande arter människan allierat sig med i kriget: clontarfer, attarcaner, igoziler och sideranier. Fienden var som sagt de så kallade saurierna, ödlelika sällar. Här möter vi alltså Dirosa och hennes allierade just som man slutit fred med sauriern:
Dirosa Montell gick längs en promenadväg, belagd med marmor och kantad av yppiga buskar. Med sig hade hon clontarfen Fyrk, attarcanen Chacka Burgos, igozilen Fangaria Wuzzo och sideraniern Vaozen. Dirosa var klädd i dräkt med mönster i beige, rött och guld, den bisarre Fyrk med sin mångfärgade huvudkam bar grå burnus med silverstickningar, Burgos, den lille, humanoide, upprätte vargen, bar attarcansk tjänsteuniform med blå vapenrock, röda byxor och röd képi och den krokodilartade Fangaria silverglänsande klänning med blått skärp. Sist gick den gracile Vaozen i vit kraglös kostym med grönt ok.

Före och efter de fem gick livvakter. I bakgrunden såg man en byggnad med kupoler och torn, en villa byggd i smiss, stålbetong och brons. I denna statschefens sommarhus på Duriko-da hade man suttit i förhandlingar med sauriernas ledare Rosso Fennek.

Dirosa, Vaozen, Burgos och Fyrk gick i den tropiska hettan mot en landningsplats för deras rymdyacht.

- Nå vad säger du Dirosa, sa Vaozen plötsligt.

- Vad jag säger? Jag säger att jag är nöjd. Villkorslös kapitulation.

- Förvisso. Men den känns som om... ja... ett antiklimax.

- Men vi har fått vad vi kom för, sa den grovt byggde Fyrk, hornkammen spelandes i grönt och rött. Sauriern har kapitulerat och gått med på att återinträda i Federationen.

De fyra med följe skulle just embarkera sitt skepp då en figur lösgjorde sig från palatset. Livvakterna reagerade direkt - men så såg man att det var Rosso Fennek, sauriernas statschef, som man just suttit i förhandling med.

Dirosa tecknade åt livvakterna att stiga åt sidan. Fennek bar slängkappa i svart med gyllene foder, samt vit uniformsjacka. Hans ödleansikte sken godmodigt mot dem när han närmade sig, imponerande i all sin tremeters längd. Hans fiskögon lyste och han log med glansiga läppar; han bugade för de fyra och höll fram en liten ask mot Dirosa.

- Var vänlig och ta emot en gåva, sa han på wrox. Jag kom att tänka på det först sedan ni gått. En gåva att besegla vänskapen med mellan Magiranien och Saurien, det var ju er vi främst bekrigade, varför vet jag inte, det bara blev så. Ni var ju en isolerad art på den tiden, men... nåja. Vi har slutit fred med hela galaktiska federationen, men härmed en liten bonusgåva till mänsklighetens ledare.

Vaozen såg misstänksamt mot Fennek, så denne uppfattade stämningen och tillade:

- Ni tror kanske att jag vill spela er ett spratt, eller något värre. Men jag kan öppna asken själv och visa vad jag vill ge er.

Infallet att ge en present hade kommit till sauriern just som mötet var avslutat. Det vore en snygg gest tänkte han, så därför hade han rusat in i en klenodkammare, rafsat åt sig en safirbesatt ring i guld och rusat ut. Nu öppnade han asken och tog fram ringen, höll upp den mot solarna så att stenen skimrade. Dirosa sken upp, tog emot dyrgripen när Fennek räckte henne den.

- Sätt den på dig, sa Vaozen.

- Den klär dig verkligen, sa Fyrk

- Instämmer, sa Burgos.

- Ni är alltför vänliga, sa Dirosa och satte på sig ringen, tackade Fennek hjärtligt och neg. För att inte Fangaria skulle bli avundsjuk fick även hon en gåva: en länk av orikalkos med ett briljantsmycke.

De fem statscheferna tog avsked av sauriern och embarkerade, och sist steg livvakterna ombord. Rosso Fennek stod kvar, såg rymdyachten stiga ljudlöst och försvinna som en lysande punkt mot de gråblåa skyarna.
Detta var som sagt ur romanens epilog. Du finner det på sidan 206f i pdf-filen.

Och mer har jag inte att säga om detta. Romanen las upp på nätet 2009. Som du ser i detta Galaxinlägg så finns det dels en pdf-fil, dels en e-pub-fil. För den senare behöver man programmet Calibre. Men då får man ju också en veritabel e-bok med variabla rader. Pdf:en, läsbar även den, har ju raderna och sidorna låsta.

Vad gäller folks reaktioner på boken så har de överlag varit positiva. I en stadig ström laddas romanen ner (den är ju gratis) och fler och fler får därmed läsa om Dirosa Montel, Yoshi Medon, sauriska kriget och allt det där.

Relaterat
Information om "Stridsmiljö 2500"
Nakajima Lupp, krigskorrespondent
Kopisten i Babylon
Nicholls: Fantasi och vetenskap i science fiction
Caza: The Ark

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (140) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)