söndag 20 oktober 2013

Filmer om östfronten


Östfronten under andra världskriget har alltid fascinerat mig. Härmed något om sentida filmer om denna östfront.


De tre främsta filmerna om östfronten, vilka är det? Det är, om ni frågar mig, ”Wheels of Terror” (1987), ”Cross of Iron” (1977) och ”Okänd soldat” (1985). Den sistnämnda står skyhögt över de andra, i de flesta avseenden. Men jag ska inte vara kitslig och snål. De två andra filmerna förtjänar att granskas och bedömas på sina egna villkor.

Wheels of Terror är förhållandevis välgjord. Det är en lågbudgetfilm inspelad i Jugoslavien. Som rekvisita för denna hårda film om det hårda livet i de tyska pansartrupperna har man en modern rysk stridsvagn. Jag vet inte om det är en T-62 eller T-72. Men funkar det? Ja, man får väl säga "låt gå för det". Och låt gå för den tama pansarstrid som ges en bit in i filmen. För regissören Gordon Hessler har på det hela taget gjort en bra film. Han har tämligen väl fångat Sven Hassels figurer och gett dem ett liv på filmduken. Bruce Davisons ”Porta”, David Patrick Hansens ”Legionären”, D. W. Moffetts ”von Barring” och Keith Szarabajkas ”Gamle” är väl rollbesatta.

Handlingen i filmen fokuserar på en kommandoräd. Fantasilösa dramaturger brukar ta till det när det är krigsfilm (”Breakthrough”, ”Kellys hjältar”). Men låt gå för det också...! Det är i aktuell film förhållandevis välgjort rent filmiskt. Sven och hans kamrater ska utföra en stridspatrull bakom fiendens linjer för att spränga ett ammunitionståg.

”Wheels of Terror” har sin lågbudgetstil. Den torde ha fått idén att filma det hela i Jugoslavien genom ”Cross of Iron” som spelades in i samma land. Liksom i den filmen har man David Carradine i en officersroll (i Hasselfilmen är han överste, hos Peckinpah var han bara kapten). Och liksom i Peckinpahs film förekommer den gamla tyska soldatvisan ”Im Feldquartier” som bakgrundsmusik. Jag reagerade inte på det när jag såg ”Cross of Iron”. För mig är ”Im Feldquartier” oupplösligt förknippat med ”Wheels of Terror”. Och den slår an rätt ton. Den ger lagom dos sentimentalitet.

- - -

Om jag nu ska koncentrera mig på Peckinpahs Cross of Iron så måste jag säga: denna film har föga att ge. Nåja, den är förhållandevis påkostad. Men antihjälten i centrum för handlingen, sergeant Steiner, är väl anti i min smak. Man kan ju inte sköta en underofficerssysla genom att, som han, i varje replik, vara ironisk och överlägsen. Man måste inordna sig i hierarkin och lösa sina uppgifter, även om man vantrivs. Annars överlever man inte vid fronten. Det finns ingen plats för ironi när man ska lösa stridsuppgifter.

Jag menar, jag försvarar inte stroppiga stabsofficerare som fåfängt sökte ära på östfronten för att få filmtitelns utmärkelse, Järnkorset. Men ”Cross of Irons” atmosfär är påfrestande och alltför präglad av sin tid, 70-talet. Det är en övertydlig kritik av något som ingen ändå försvarar, militarism och strebermentalitet. Det är amerikanskt 70-tal med Vietnam-baksmälla som uttrycks i denna film. Det känns föga tyskt, föga östfrontsmässigt.

”Cross of Iron” torde vara Peckinpahs sämsta film. Hans övriga verk som ”Convoy”, ”The Wild Bunch” och ”Osterman Weekend” är på en annan nivå. Men inledningens minuter i ”Cross of Iron” är sublima. Det måste jag medge. Det är i klass med Koreafilmen ”Heartbreak Ridge” (1983) där journalfilm varvas med ödesmättad musik för att till sist landa i spelfilmen. I ”Cross of Iron” sjungs barnvisan ”Hänsel Klein” av en barnkör, interfolierat av orkestermusik och svartvita bilder från östfronten. Slutligen visas stillbilder ur den kommande spelfilmsscenen, i svartvitt. Efter hand blir de i färg, och snart börjar filmen med en fångsnappningspatrull hos fienden. Möjligen utser man i Hollywood särskilda enheter som gör sådana här inledningar, titles. ”Cross of Irons” inledning är i alla fall konst, om inte stor konst så liten: Kleinkunst. För filmen i övrigt behöver man inte se. James Coburn gör ett hyfsat jobb liksom övriga i rollistan, men manuset är klichéfullt till max och regin är oinspirerad.

- - -

En helt omistlig film i dessa sammanhang är dock Rauni Mollbergs Okänd soldat. Den återger Väinö Linnas bok med samma namn helt perfekt. Och romanen var ju perfekt så det finns inget att tillägga.

En första filmversion av "Okänd soldat" kom 1955 signerad Edvin Laine. Laine var ännu mer trogen bokförlagan än Mollberg. Laine hade dessutom symfonisk musik till bilderna: helt onödigt. Mollberg är stramare. Hans film är i färg. Laines är i svartvitt. Båda versionerna kan kollas upp. Detta är högklassiga verk.

- - -

Mindre lysande filmer om östfronten är annars "Enemy at the Gates" (2001) och "Framom främsta linjen" (2004). Nåja, den sistnämnda är OK som redovisning av historia. Men den förra är som film överarbetad och skev. Två pricksyttar i ett privatkrig i Stalingrad -- sorry, detta rockar inte för mig. Det känns som teater. Mollbergs "Okänd soldat" känns däremot verklig.


Relaterat
Okänd soldat
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Hassel: Döden på larvfötter (1958)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (140) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)