lördag 1 februari 2014

Viviann Sack, kvinna år 2064 (del 6 av 7)


Resumé: År 2064. Viviann Sack går runt i sin stad för att ta farväl av den. Nu har hon träffat på ett gäng ungdomar som utforskar de tunnlar som finns under staden.

Index till alla delar



Amanda och Viviann tog farväl av de andra. Resten av gruppen gick bort mot stadens grottor, dess gamla skyddsrum, medan de tu gick längs en korridor mot norr. Den svängde 90 grader till höger efter ett tag. I den nya korridoren fanns en stege.

- En stege, sa Viviann. Hur långt räcker den?

- Bara en våning, sa Amanda. Hon flög smidigt upp på den och började klättra. Viviann var inte mindre vig hon så hon följde snabbt efter. Via ett manhål kom man till en kammare klädd med paneler i röd granit.

- Var är vi? sa Viviann.

- Strax under kyrkan. Följ med, sa flickan.

Hon ledde Viviann till en ny sal, med korsvalv i taket och vitkalkade väggar. Via en ny trappa kom man upp i ett rum med brädfodrade väggar, en matta på golvet och en säng och ett bord. Genom fönstret anades skogen på Tempelbergets topp.

- Vi är i sakristian till Åsele kyrka, sa Amanda. Stratopia hette Åsele förr.

Viviann nickade. Hon var tio år äldre än flickan och visste detta och annat.

- Nu är vi alltså i kyrkan, sa flickan. Vi kan gå in i salen.

De lämnade sakristian och kom in i långhallen, ett magnifikt rum med arkader som delade upp det i tre skepp. Koret med sin tavla med Frälsaren som tvättade lärjungarnas fötter fanns där, liksom predikstolen, ljuskronorna och det platta trätaket. Man sa inget utan satte sig på varsin bänk. Viviann var inte gammaldags troende men hon accepterade tanken på en Källa, en urkälla för skapelsen, universum och allt, det som kristendomen med sin Gud även lärde. Hon var som sagt en naturligt meditativ ande och nu försjönk hon igen i dhyâna-yogas stillhet.

Världen hade blivit mer religiös på sistone. Eller, rättare sagt, mindre materialistisk och därmed mer andlig. När folk fick det bättre och inte behövde arbeta för brödfödan i samma mån som förr ökade intresset för personlig utveckling, brainbuilding och esoterism. Den gamla tidens religion med predikan och dogmer försvann till förmån för insikten om hur fri vilja kunde skapa individen ett bra liv, i varje ögonblick. Hur? Genom att vilja ta det lugnt. Genom att meditera.

- - -

Viviann reste sig från bänken och såg sig om. Var var Amanda? Hade hon gått? Det gjorde i och för sig detsamma, men hon gillade flickan. Då fick hon se henne uppe på orgelläktaren.

- Fint hus va? sa Amanda så att det ekade i salen.

- Ja, sa Viviann. Brukar du gå hit ofta?

- Bara på nätterna. Och via tunneln. Annars inte.

- Men man har ceremonier här, sa Viviann, visste du det...?

- Som vad?

- Begravningar. Bland annat.

- Det förstås. Men jag känner ingen som dött. Jag ska leva för evigt...!

Bra, tänkte Viviann. Det ska jag också. I rymdens eviga ljus ska jag lysa för evigt.

Man lämnade kyrkan genom porten och gick vägen ner till torget. Viviann berättade under natthimlens valv om sitt arbete som rymdpilot. Hon sa inget om färden i morgon, om långfärden med Gyllene Gripen som hon skulle spaka. Projektet var för den skull inte hemligt. Det var inte, som det hette förr, sekretessbelagt. Sådan mentalitet hörde till det förgångna.

Vad det beträffade så fanns det fler rymdhamnar än Stratopia i 2060-talets Europa. Cottbus i Tyskland, Lyon i Frankrike och Turin i Italien hade också baser för interstellära skepp som Gyllene Gripen. Från dessa baser hade färder gjorts ut i djuprymden och till andra stjärnor. Morgondagens resa med Viviann och hennes besättning var dock den första interstellära resan från Stratopia.

- - -

- Wow, sa Amanda apropå att Viviann sagt att hon var rymdpilot. Det låter häftigt. Flyga till universums ände och tillbaka.

- Exakt så, sa Viviann. Shooting for the stars, cruise the speed of light... glowing god of Mars, body burning bright... Det blir vårt ledmotiv.

Flickan såg drömmande upp mot stjärnorna.

- Vill du också bli rymdpilot? frågade Viviann.

- Kanske, sa flickan. Är det svårt?

- Nej, egentligen inte. Jag har ju klarat det, haha. Det handlar om att tona in på kosmos, att kontrollera sitt psyke. Kan man det kan man allt. Man kan glänsa i vilket jobb som helst: läkare, forskare, trädgårdsmästare, vad du vill.

Man stannade vid porten till Vivianns runda, gröna hus.

- Hur menar du att man ska kontrollera psyket...? sa Amanda.

- Man måste övervinna sig själv, sa Viviann. Ta sig samman, även om man jobbar med sådant man inte alltid vill. Det var förstås värre förr när alla inte fick 700.000 kronor när de föddes. Men om man vill bli något, lära sig ett yrke, så måste man följa vissa program och kurser. Man måste lyssna på dem som har erfarenhet.

Amanda nickade, hennes unga ansikte samlat och koncentrerat, ungefär som mitt eget tänkte Viviann. I samma stund ringde en telefon. Amanda plockade upp sin, svarade, lyssnade och sa:

- Vid torget. Jag är med tanten vi mötte.

Viviann log inombords åt att ha förvandlats till ”tant” i detta sällskap. Hon var 23, de andra tycktes vara mellan 15 och 20.

Efter ha talat en stund avbröt Amanda samtalet och sa:

- Det var från gänget. De undrade var jag var.

- Och var är de då?

- De är neråt Näset efter att ha kollat in ett skyddsrum. De är hos Foppe nu, de ska ha fest. Häng med vetja’!

- Tack, sa Viviann, men jag måste nog gå och lägga mig. Det har varit en lång dag.

Hon hade inte lust att festa med dessa yngre personer, även om de var trevliga. Hon måste komma i säng. I morgon skulle hon upp vid sex för vidare transport till Rymdhamnen.

- Okej då, sa Amanda. Men hej då, det var trevligt...!

- Ja det var det, sa Viviann. Hej då och ha det bra!

Amanda gled bort i vårnatten. Viviann hade faktiskt haft det trevligt. Hon var inte alltid så sällskaplig. Bara ibland. Om hon stannat i Stratopia hade hon kanske kunnat bli ännu mer social och dann, skaffa sig fler vänner. Nåväl, hon hade sina sociala perioder, men nu var det inte dags för det. Det var dags för stjärnorna.

Viviann slog koden till sin dörr, gick in, duschade, klädde av sig och gick och la sig. Hon var inte hungrig längre. Dagens avslutning hade höjt henne till nivåer som vibrerade för högt för att störas av materiella inslag.

Det om detta. Och här är upplösningen på denna följetong.



Index till alla delar



Relaterat
Res dig, Tyskland!
Faye: Archeofuturism
Antropolis (roman 2009)
Henri Rousseau: "Combat de tigre et de buffle" (1908-1909)

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)