Om "Jagets eld" och annat

Jag har läst Dénis Lindbohms första esoteriska bok, Jagets eld från 1971. Om detta och annat nedan.

Ernst Rune Dénis Lindbohm, död 2005. Född 11/7 1927 som son till Gunborg och Oscar Lindbohm. DL insåg redan 1928 att han var reinkarnationen av sin döda moster Esta Thynell, 1914-1918. Senare mindes Lindbohm dessutom (1) ett liv som en svensk 1800-talsförfattare, samt (2) ett liv på en värld i en fjärran stjärnhop, Kvatur-Glon (även känd som NGC 6205).

Lindbohm påstår alltså att reinkarnation är en realitet. Och som esoteriker behöver jag, LS, ingen förklaring till detta. I vid mening tror jag på Dénis' utsagor. Som företeelse är reinkarnation rimlig; det är den "livets skola" själen genomgår för att utvecklas. "We come here to learn."

Min syn på reinkarnation ges annars i essän Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man (2015).

Lindbohm gjorde värnplikten på A6 i Jönköping 1948-49. Efter detta, bland annat med påverkan av läsning av science fiction-materialet i Jules Verne-Magasinet, startade han en sf-förening. Detta var embryot till den svenska sf-rörelsen, den sk. sf-fandom.

Lindbohm publicerade senare noveller i sf-magasinet Häpna. I bokform kom Lindbohm med en rad sf-titlar med Soldat från Jorden som första verk (Lindfors, Stockholm 1973).

- - -

En tidig fackbok / essä av Lindbohm var Jagets eld (Stockholm: Sökarens förlag, 1971). Här behandlade Lindbohm för första gången sin reinkarnationshistoria systematiskt. Han hade antytt denna händelse redan 1967. I denna 116-sidiga bok utredde han den tämligen grundligt.

Minnet av att ha sett ett foto av den döda mostern, vilket triggade reinkarnationsminnet, gås här igenom. Samt minnen av ett liv på en annan planet, Kvatur-Glon. Detta bjuds oss i Jagets eld.

I denna bok finns även detta, om att skjutsa hem sin nyfödda dotter från BB:

Dotter min, Ann-Christin, jag bar Dig i min famn ut till min Messerschmitt år 1960. Min hustru skrattade åt detta att jag skulle köra hem i en så vinglig farkost. Jag lade det lilla knytet i hennes trygga armar, när hon satt sig i baksätet, och sen försökte jag dra igång Messerschmitten i tvåans växel för att inte bullra för mycket inom sjukhusområdet. Det gick slött. [s 43]

Som biografisk detalj är detta upplysande anser jag. En "telling detail" rent personligt, utan djupare mening i sig.

Jagets eld är liksom Eldens barn (Psi-Cirkeln 1983, Malmö), en blandning av minnen, resonemang som försöker förklara det hela ur skolvetenskapens synpunkt och esoterica.

Samma tema möter vi i en senare bok, Eko över bron (1982). Jämfört med Jagets eld är den mer stringent; den har koncentration på minnesincidenten med Esta samt en skiss över livet som barn med moderns vardagsslit som subtema.

Eko över bron har också dikter, som denna, ”Eko av ljus”:

Det var allt vi drömde,
ett eko över bron –
ett fjärrhimlars återsken
varje vision
och drömmen oss lärde
att livet blott var
en väntan på värden
som evigt stå kvar.

Samt denna, ”Vandraren”:

Jag vandrade vida med ro och med kiv
långt ute i mörkret i Randen
och sökte med möda i liv efter liv,
men allting var tecknat i sanden.
Förgänglig och kort är all livstidens handling
och allt av funktion blir till stoft i förvandling.
Det eviga värdet är utan funktion
och hän mot bestående ljus spänner bron...

Här kan man ju undra hur det står till med metafysiken: i den första dikten talas om ”värden som evigt stå kvar”. Men i den andra sägs att ”det eviga värdet är utan funktion”. I ena andetaget omhuldas alltså platonsk idealism; i det andra, inte. Lindbohms idémässiga svaghet är att han inte har sin grund i perennial spirit science utan i reduktionistisk vetenskap. Han berör förvisso esoterism i sitt opus och han utvecklar den väl också, men lika ofta reducerar han allt till materiell, icke-intuitiv vetenskap.

Slutraderna i själva prosatexten till Eko över bron är dock stämningsfulla: ”Det har gått några år sedan mina sinnen var så känsliga att jag kunde höra ljudet av en fjärils vingslag. Men jag skall höra det igen.”

Mer om Lindbohm i detta inlägg.




Relaterat
Jag och sf-fandom
Lindbohm: Frostens barn
Leroux: Magersfontein, O Magersfontein (1974)

Preachment

I'm a teacher, a preacher and a poet.

And so I sing:

Burn, holy flame!
Rage, holy fire!

I am the flash in the firepan,
fire and movement preaching man.

- - -

I am superomismo –
inititation, inspiration, inebriation –
initiation into the art of Action as Being.

I am battle as an inner experience –
death as an adviser –
the warrior way of truth.

- - -

I have gone beyond fate, beyond necessity.

I am faith.

I am astrality.

- - -

I am the holy flame,
burning all materialism
to ashes.

Burning it to ashes,
then burning the ashes...!

And so it goes. More fiery poetry in Chapter 39 of this book.




Related
Temple and Tree (poem)
Astral War
Evolian Art

Pic: Photo montage by LS.

Litegrann om denna blogg

In Swedish. -- Denna blogg har funnits ett tag. Härmed en presentation.

Jag står på en udde vid Södra sundet. Himlen är ljus. Några dimstråk flyter fram över vattnet.

Fågellivet är ganska markant här. Kväkande änder, tornseglare, gråtrutar, skator, måsar. Jaminsann. Och små bruna varelser som jag inte vet namnet på. Brunsparvar, kanske?

Här finns det mycket. Jag står och tar in scenen, ser simhallen på andra sidan, domkyrkan på kullen, diverse bebyggelse inbäddad i grönska. Vattenspegel, gästhamn. Och så parken där jag själv står.

Och så, i skyn, hörs plötsligt ett klagande läte.

Vad är nu detta...?

Och sedan ser jag två svanar passera, görande en överflygning och sikta mot Västra kanalen för att omsider landa i nattviken.

Svanar: så mytologiskt. Lohengrin, Völundskvädet, Östan om solen och nordan om jorden...

- - -

Den här bloggen har funnits sedan november 2007. Det är snart dags för tioårsjubileum, med andra ord. Men inte idag.

Tills jubileet stundar kan ni kolla in nioårsjubileet. Eller varför inte femårsjubileet.

På denna blogg finns annars ett och annat. Som nationaldagstal. Här är det senaste.

På bloggen finns även detta debattinlägg om en svensk kulturikon, Åsa Linderborg och hennes vurm för Lenin. Det handlar om hur hon ansåg att "Lenin öppnade för en ny kultur."

Det kanske kan intressera.

- - -

Jag postar allt möjligt på denna blogg. Sakligheter och mer friflygande texter. Till det senare hör poesi och dylikt. Här är till exempel dikten "På Tempelberget".

Och här är Norrlandsdikten "Solsken över ett kalhygge". Jag föddes i Norrland 1965. Här är hela min biografi.

Jag är norrlänning och mer Norrland finner man här, i ett inlägg kallat Åselehaiku.

- - -

På bloggen har det genom åren recenserats diverse skönlitteratur. Här är tre exempel ur högen:

. Borges: Ficciones (1945)

. Hassel: Döden på larvfötter (1958)

. Wilderäng: Midvintermörker (2012)

- - -

Und so weiter. På denna blogg finns det med andra ord mycket.

Jag kan fortsätta länka i all oändlighet men detta får räcka. Nu ska jag gå på Kabyssen och dricka en kopp öl.




Relaterat
Arméstaben: SoldF 1957
Evola: Ride the Tiger (1961)
Nicholls: Fantasi och vetenskap i science fiction (1984)
Finland efter 1945

Astrality

"Is this a vision or astrality I see before my eyes...?" -- Edit 2023: the ideas discussed below is now included in the essay Astral War, to be bought on amazon.

A war is raging on the planet today. A war called the astral war.

This is the main label. But it can also be called spirit war, holy war, propaganda war, media war, frequency war, energy war, psychic war, silent war, virtual war, spectral war – and, in German, Kulturkampf and Weltanschauungskrieg.

This fight is old. It has been going on since the dawn of time, since the primordial existence of dark and light. The Demiurge stands for the dark, God stands for the light.

The phrase itself, “astral war,” was coined by Chilean author Miguel Serrano (1917-2009). In The Golden Cord (1978) he said:

The war will be a celestial War, an Astral War, a Psychic War. It will be in Heaven but the results of this war will be seen on Earth.

Details aside, this concept helps you to see beyond the battles fought on material battlefields. To see beyond the material war and see the energy war, the spirit war.

- - -

We're all fighting the astral war. No one is neutral. Every mind-endowed, thinking, living human being is an astral warrior. Surfing on the net and being exposed to its images and texts is astral war. Reading a book is astral war. Talking to the man in the street is astral war.

In this, you have of course to be a mindful operator and not a mindless one. The mindless actor is quickly devoured by the Demiurge. The mindful actor exudes light and fights his way with a virtual light saber.

- - -

The astral war is a somewhat abstract war, not a tangible, old-school, boots-on-the-ground war. However, such tangible action taking place becomes part of the astral war when given a propagandistic spin. This is the main reason why The Powers That Be still fight material wars: to conceptualize them as part of the imperialistic narrative, of good vs. evil, the Empire vs. indigenous peoples and such.

This view is in harmony with the concept of “4g warfare,” the modern type of warfare where the propagandistic, immaterial element is given a prominent place. Old-school warfare was fought with invasions, mass armies and industrial mobilization; today’s war is essentially an astral war, a propaganda war directed at our minds.

- - -

The astral war is raging and no one is neutral. There are no non-combatants in this war. It’s a total war, total in the sense that no act, no thought, no feeling is unimportant.

The mindful actor controls his every thought and every emotion and thus avoids being brainwashed. The mindless actor, on the other hand, has no control of his thoughts and emotions and is virtual cannon fodder in this conflict.

- - -

The astral war is a war for your soul. Your soul is the battlefield.

And your soul is everything. Idam sarvam, yad ayam âtmâ.

Therefore, the astral war being a war for your soul, is a total war.

- - -

No one is neutral in this war. The only viable exemption warrant would be a declaration of insanity, signed by a psychiatrist.

So, those of you who are clinically insane, step aside, leave the battlefield and to the loony bin with you.

The rest of you must learn how to fight the astral war -- and win. You must learn how to oppose the Demiurge, the Eagle, the blind idiot god Azathoth, writhing at the center of the cosmos to the idiot piping of a demon flute.

We are opposing this darkness. We are opposing the Demiurge, bent on devouring our souls. We strive for the light, we strive for acknowledging and maintaining the soul light, the Inner Light, a fragment of the Divine Light.

We are the Army of the Light fighting the Army of the Dark. See my novel Redeeming Lucifer for a vision of such a battle.

- - -

To survive in the astral war, you must live a mindful life.

The following is what living a mindful life is, and the counterpart to it. To live a life hooked to mainstream media, constantly being upset by this and that happening, constantly hoping for paradise, constantly fearing hell – the person living such a life is insane. He is controlled by the Empire. He is astral war cannon fodder.

On the contrary, a person having will controlling his thought lives in equanimity. He entertains his mind with reading, deliberation and meditation. That person is viable astral warrior material.

Control every though and emotion and survive in the energy war. Or, live like a ship without a sail and be devoured by the Demiurge. You choose.

- - -

There is no neutrality in the astral war. You either support the freedom of the will, the freedom of expression, the freedom of thought, the freedom from oppression by The Powers That Be.

Information is light. To enable the flow of information is to fight for the light. Conversely, to hinder information is to support the dark side.

The astral war needs actors – mindful actors – you. To serve the light calls for action – dedicated action – weaponized mindfulness.




Related
Astral War -- the book
Redeeming Lucifer (2017)
Inspiration -- Initiation -- Inebriation

Painting: Robert Svensson

Inspiration -- Initiation -- Inebriation

Welcome to this blog post. The title of it is, "Inspiration -- Initiation -- Inebriation".

I am.

I am a spiritualist, a mystic and an adept.

I stand for “inspiration, initiation, inebriation”. I stand for mindful, perennial tradition against the forces of materialism ruling the world.

In the materialist miasma abounding today, I weaponize my “I AM”. I sum up my will-thought and passion to fight the ever-ongoing spirit war, propaganda war, energy war, astral war. The astral war war is an immaterial war, a spectral war, a holy war.

- - -

So, again: I am.

I am an astral warrior, a spirit warrior – total man, absolute man, acknowledging the whole against reductive nonsense, the big picture against fragmentation. I stand for gods and devas, heroes and heroines, myth and legend, freedom of speech, freedom of expression, artistic freedom.

I am an astral warrior. I am the astral war. I have fought it for as long as I can remember.

And this I know: you can’t win this war if you haven’t got a will to win.

You can’t win this war if you haven’t got a vision of victory.

You can’t win the astral war if you don’t acknowledge your own spiritual being.

And that acknowledgement, that affirmation, do I need to spell it out again, is – I AM.

- - -

I’m energy, action, will, thought and passion.

I AM the unstoppable fire.

I AM the Martian Messiah and the Pleiadean Preacher, the thunder of the tundra, the pilgrim of the palearctic zone and beyond.

I want to be this preacher and teacher, I want to be at this specific moment of history. I affirm my being, my inner light.

I AM the last court of appeal of esoteric ontology.

I AM the last prophet of the I AM. After me, all mindful people will sooner or later have acknowledged their I AM. And then Sat Yuga will be realized. A new golden age for man will dawn.

- - -

The first prophet of the I AM was Manu. Q.v. Mânava-dharma-shâstra.

The second prophet of the I AM was Jesus Christ. Q.v. The Gospel of John.

The third prophet of the I AM was Rudolf Steiner. Q.v. Das Johannesevangelium (1910).

The fourth and possibly last prophet of the I AM is me. Q.v. Actionism (2017).

- - -

After my work is done the golden age will be here, enabling a traditional society where the strong are just, the weak secure and the peace preserved.

The law will be upheld by a judiciary, a police force and a military free from co-opting by mindless forces.

Media will stop brainwashing people and instead strive for the truth.

The academia will teach the truth and not be a venue of dualistic regimentation.

Hospitals and pharmaceutical ventures will cure people, not poison them.

- - -

After due cleaning-out of the current chaos harassing Earth, mankind will face a new dawn, a new renaissance, a Sat Yuga of truth to replace the Kâlî Yuga of death still lingering. The formal epochal break came in the autumn of 2011; then, mankind reached a new level in its development, according to C. J. Calleman and others. Now, it’s left for every individual to realize the shift within.

That's just the way it is.




Related
Astral War
Actionism -- How to Become a Responsible Man
Redeeming Lucifer
Table of Contents
Castaneda: Words and Concepts

Photo montage by LS.

Sigfrid Kall står pall

In Swedish. -- Härmed en kortnovell om en diskret trumslagare i tillvaron: Sigfrid Kall.

Han hette Sigfrid Kall. Han var en kall typ. Dessutom var han en slim nordisk figur, verksam i mediabranschen. Nu satt han i sin lägenhet på Norrlandsgatan och sa till sin papegoja:

"Jag vill dö... nej, seriöst. Döden är ju tabu. Men tänk vilken poetisk kraft det är i ord som 'dö, döden, avlida'."

"Men dö då," sa papegojan, "det är väl ingen big deal. Vi ska alla dö. Och jag skulle ju inte sörja dig för du är ju bara som en matserverande maskin för mig."

"Nej, tycker du det?" sa Kall och tände en cigarrett.

"Nja," sa papegojan, en vit kakadua vid namn Stoss, "lite känner jag väl för dig. Men inte mycket. Jag älskar papegojor."

"Jaha," sa Kall. "Jag säger som en okänd internetpoet: 'Jag vill dö'."

"Verkligen?"

"Ja," sa Kall, "'verkligen' i så måtto att det där verkligen är ett citat från en poesisajt i det 21:a århundradet. En rad bara. 'Jag vill dö.'"

"Dö då."

"Nu dör jag."

Men Kall dog inte, han levde vidare för att röka sin cigg och snöa in på tillvarons irrgångar.




Relaterat
Tänk på döden
Byxdress i Düsseldorf
Typ: Förståndig
Typ: Turist
En asiatisk briljans över västerlandets konstans

Svensson: Styx Medon, Soldier of the 25th Century (short story)

These are excerpts of a science fiction novel. The author of the text is Lennart Svensson, creator of Burning Magnesium.

This is about one guy named Styx Medon, a soldier of a future war. And the war is fought between the Irmgaal Union and the Taurian Empire -- a war beginning in AD 2401 with the Taurian, alien enemy attacking man's interstellar realm, Irmgaal. In this, Styx Medon is tested to the limit and, eventually, rising through the ranks.

In Part 1 Medon is a Sergeant. In Part 2, he's out riding a soaring craft. And in Part 3, he's promoted 1st Lieutenant.

I won't give you any more details. These are just teasing excerpts. Maybe you'll enjoy them.

More in the same vein -- sf stories on this blog -- could be this one.

And more fiction by me, in novel form, can be had in this book, a fantasy. Or in this book, an historical novel.




1.

Medon thanked for the assistance, peeked inside the new corridor and then threw a Q-grenade to be on the safe side. He waited for the explosion and then led the patrol along the smooth, steel-lined corridor. Kind of like in the caves of Memensia of my youth, he thought.

Strange echoes were heard from afar. Finally, the corridor led them into a vast chamber, a large hall with walls in silvery white, concrete grey and sandstone red. There were screens of polypropane, instruments of monometal and monel plastic, tarpaulins of isometane fiber and cantilevers of diffusion steel. Medon sent his people securing the premises with himself going up a ladder into a cupola, looking out through the prisms and seeing a group of A-20:s hovering in the skies above.




2.

Medon and Knake flew in a C-30 over the northern outskirts of Giuffria. They were going to 3rd Division HQ for a briefing. Down below they could see wrecks of Taurian rectangle craft, bombed out woods and the advancing columns of Irmgaal.

“What do we see?” Knake said.

“It’s the rest of the breakthrough,” Medon said to his deputy. “We’ve penetrated the Taurian lines here on Balta and made the enemy fall back.”

“And then...?”

“Then we’ve approached a fortress called Serlingue, a strongpoint in the enemy’s second line of defense.”

“And where are we heading now? The two of us, today?”

“We are heading for an HQ to be briefed by General Syntag.”

They sat opposite each other by a porthole. Suddenly Knake got sight of an enormous crater in the terrain. He pointed towards it and said:

“What’s that?”

Medon looked at it, pondered and said:

“It must be from the orbo before the landings.”

“But we didn’t land here.”

“No, but we laid prep fire here.”

The crater was about two kilometers in diameter, a giant kettle being bombed out by a 1,000-ton lump of steel. This block had been hurled from a spaceship in orbit and then impacted here. In one word, it was an orbo, acronym for "orbital bomb".




3.

Medon got his commission on December 20. Then he went for some R&R in Tuxee, again meeting with Snofrid for some magic days with wining, dining and play; golden days, poetry and song, swimming in a sea of love...

Then their dream was torn apart, ripped asunder by the sound of a capsule thumping down in the pneumatic tube receiver in their apartment. Medon awoke and for a moment wondered where he was, groping for the woman lying by his side, tumbling over the remains of yesterday’s dreams, getting hold of the capsule and extricating its contents.

He tried to discern what it read but his eyes wouldn’t focus, he was still sleepy. He took a packet of cigarettes from a sideboard, lit one and inhaled the smoothly flavored smoke.

A cold morning light filtered through the Venetian blind. Snofrid was sound asleep. Medon smoked his cigarette slowly, treating his lungs with the ethereal drug. Then he stubbed it out, unfurled the paper of the tube and read:

ORDER
Unit Code Office Number Valid From
227768 932 2406-12-05
Order For
2380-03-25 Medon, STYX
98864, Dersu, District 43, Tuxee
You are hereby ordered to report for duty at 3rd Division, Guards Battle Group,
2nd Batt, D Comp, on 2407-01-02. Appointment as COMPANY
COMMANDER. You are hereby promoted 1st Lieutenant.

Guards Battle Group, Medon thought, that’s nice, although it’s another battalion since last we met. And company commander and 1st Lieutenant, well that’s alright with me...! It’s about time. And I’m no absolute beginner, I’ve commanded a company already, in the toughest conditions conceivable: in lethal combat against the Taurians.




Related
Another SF short by Me: Johnnie Holt
Burning Magnesium (2018)
Redeeming Lucifer (2017)
Ernst Jünger -- A Portrait (2014)

Illustration by LS

Book News: Actionism -- How to Become a Responsible Man (Svensson 2017)

This is the new book by renowned author Lennart Svensson. It's called "Actionism" and it can be bought here, on Adlibris. And here, on Bokus. And here, on Amazon.com.

If you want a self-help guide teaching you how to live a will-powered life, this is the book for you.

This is Actionism -- How to Become a Responsible Man.

- - -

The creed is called Actionism since we all have to act.

That is, you might think that you can live without acting -- living like a recluse, the "vita contemplativa" doing nothing.

This is an illusion.

We all have to act. Even the placid recluse, the mild-mannered hermit spending his day meditating.

Because, we all have to sustain our bodies. We all have to breathe, drink and eat.

Thus, we all have to act.

Thus, "we are all Actionists". We all live a "vita activa".

- - -

For starters, this book sketches essential reality, all founded in perennial thought. Then, an ethic is delieanted on the basis of this, having willpower, reason and passion to the fore. It's about "memento mori", "action as being" and "winning as propensity" and other arousing memes.

Next the book looks at the "actionist" aspects of the life and thought of d'Annunzio, T. E. Lawrence, Castaneda and Julius Evola.

The following chapters deliberate on how to conduct operations -- military, intelligence, catering etc.

The book also looks at how to arrange an Actionist society. And there are chapters on history, the impossibility today of major war, Antropolis and other pertinent stuff.

This is Actionism -- How to Become a Responsible Man.

- - -

A summary of the Actionist philosophy is this:

Actionism is about summoning your Will to lead your Thought, merging the two to Will-Thought and affirming the Inner Light, a spark of the Divine Light. To all this, saying “I AM” is the performative confirmation.

[Actionism in 36 Words, p 4]

- - -

Product info:

Paperback: 464 pages
Publisher: Manticore Press (August 14, 2017)
Language: English
ISBN-10: 0994595875
ISBN-13: 978-0994595874
Product Dimensions: 7 x 0.9 x 10 inches




Related
Universal Praise for Actionism
Lennart Svensson: a Short Biography
Buy the Book on Adlibris

Buy the book on Bokus Buy the Book on Amazon.com

Robert Svensson-retrospektiven i Sundsvall, april 2017

In Swedish, about a Swedish art exhibition. It showcased art of my deceased brother Robert. A bio in English of him is to be found here. -- En retrospektiv utställning hölls i våras i Sundsvall. Objekt: Robert Svenssons måleri. Jag nämnde eventet här på bloggen, som en utannonsering före. Härmed en exposé över hur det hela såg ut i färdigt skick. -- Bilden överst visar Robert Svensson då han ännu var i livet, någon gång i början av 2000-talet. Han levde 1963-2016.

Till Norrlands ungdom (olja).

Nordingråkust (olja).

Färgspel (olja).

Havet (akvarell). -- Inrikespolitisk rapport (foto).

Söråselesjön (olja). -- Sommar i Söråsele (olja).

Akvedukt, rosa himmel (olja).

Längst till höger, Motiv från Nordingrå (olja).

Balingsta kyrka (olja).

Svenska Sörgårdsidyller (akvarell). -- Tranor vid Överön (akvarell).

Lupiner (akvarell). -- Passage till Paradiset (akvarell).

Den röda båten (akvarell).

Relaterat:
Robert Svensson: mina minnen av min bror
Ett rike utan like

Svensson: Temple and Tree (poem)

Hereby a poem, summing up the current being of its author, Lennart Svensson.

I am temple and tree,
the guru in the garden --

a golden guru going south,
a hat-clad don Juan,
Merlin the Magician --

a golden river flowing south,
arcane, hyaline, melting
the glacier of nihilism.

I am Martian Messiah,
Pleiadean Preacher --

"glowing God of Mars,
body burning bright" --

riding on the wind,
guided by the immemorial
voice of a myth --

teaching, preaching,
dreaming, scheming.

I am myth, math and metaphor,
the alchemy of time and
consciousness.

I am movement as a state
of mind: MAASOM.

I am a creative Self in
an ever-present Now.

Related
Painters and Draughtsmen
The Swedenborg Machine
The Not-So-Good of Philip K. Dick
In Swedish: Jag och sf-fandom
In Swedish: Ett rike utan like

Pictures: (1) Skönsmon's church, Sundsvall (2) A painting by Henri Rousseau (3) The altar of Själevad's church, Övik (4) Unknown space art (5) Immanuel's church, Stockholm (6) A painting by Prince Eugen (7) A painting by van Gogh (8) Norwich cathedral (9) Detail from painting by unknown artist (10) Commercial photo, France.

Rig Veda 10:129 -- An Interpretation

Ego sum. And now it's time for me to publish a translation of Rig Veda 10:129.

The poem called "Rig Veda 10:129" is about creation. "Hymn of Creation" it's been called. The following translation is partly based on that of Avinash Sathaye, partly on that of Arthur Anthony MacDonell. The latter is found in A Vedic Reader for Students, Oxford 1917.

The poem has seven verses. First is given the Sanskrit text for each verse, then the English translation. The Sanskrit text is after MacDonell (ibid). That text has added periods, commas, and question marks to facilitate the reading. I, however, have ignored these, instead going for a pure Sanskrit text.

"ā", "ī", "ū" means long vocal. These, and other diacritical signs employed ("like "ṣ"), are in accordance with the IAST transliteration system.

So, here goes.

1.

nāsad āsīn no sad āsīt tadānīṃ
nāsīd rajo no viomā paro yat
kim āvarīvaḥ kuha kasya śarmann
ambhaḥ kim āsīd gahanaṃ gabhīram

Then [= before creation] even nothingness was not, nor existence.
There was no air then, nor the heavens beyond it.
What covered it? Where was it? In whose keeping?
Was there then cosmic water, in depths unfathomed?

2.

na mṛtyur āsīd amṛtaṃ na tarhi
na rātriā ahna āsīt praketaḥ
ānīd avātaṃ svadhayā tad ekaṃ
tasmād dhānyan na paraḥ kiṃ canāsa

Then there was neither death nor immortality,
nor was there then the torch of night and day.
The One breathed windlessly and self-sustaining.
Other than that there was not anything beyond.

3.

tama āsīt tamasā gūḷham agre
apraketaṃ salilaṃ sarvam ā idam
tuchyenābhu apihitam yad āsīt
tapasas tan mahinājāyataikam

Darkness was in the beginning hidden by darkness;
indistinguishable, this was all water.
That One which came to be [ābhu yad āsīt], enclosed in nothing [tuchyena apihitam],
arose at last, born of the power of heat.

4.

kāmas tad agre sam avartatādhi
manaso retaḥ prathamaṃ yad āsīt
sato bandhum asati nir avindan
hṛdi pratīṣyā kavayo manīṣā

In the beginning desire descended on it --
that was the primal seed, born of the mind.
The poets seeking in their hearts with wisdom
found out the bond of the existent with the non-existent...

5.

tirascīno vitato raśmir eṣām
adhaḥ svid āsīd upari svid āsīt
retodhā āsan mahimāna āsan
svadhā avastāt prayatiḥ parastāt

... and their cord extended across the void:
was there below or was there above?
Seminal powers made fertile mighty forces.
Below was energy, over it was impulse.

6.

ko addhā veda ka iha pra vocat
kuta ājātā kuta iyaṃ visṛṣṭiḥ
arvāg devā asya visarjanena
athā ko veda yata ābabhūva

Who knows truly? Who shall here declare,
whence it all came, whence is this creation?
By the creation of this (universe) the gods (came) afterwards,
so who knows truly whence it has arisen?

7.

iyaṃ visṛṣṭir yata ābabhūva
yadi vā dadhe yadi vā na
yo asyādhyakṣaḥ parame vioman
so aṅga veda yadi vā na veda

Whence this creation has arisen;
whether he founded it or not,
he, who surveys it all from highest heaven,
he knows -- or maybe even he does not know.

Related 

A Look Into the Mahābhārata Epic
Essay on SF
Painters and Draughtsmen
The Not-So-Good of Philip K. Dick
(In Swedish): Jag och sf-fandom

Painting by Robert Svensson

Svensson: Möte vid vattenpölen (novell)

In Swedish. -- Här följer en novell av Lennart Svensson, författare till en rad verk. Dit hör essän "Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man" (2015) och romanen "Redeeming Lucifer" (2017). -- Den novell vi nu ska bjudas är en gripande vision av en möjlig framtid.

Härmed alltså novellen "Möte vid vattenpölen".

Det är en aktuell novell. Den handlar om vad som händer efter atomkriget. För säkert som amen i kyrkan kommer atomkriget vilken sekund som helst nu. Så är det ju, säger envar internet-pundit med förnöjt leende. Det är ju det mest naturliga...!

Och det är det ju. Krig är tingens naturliga ordning. Krig råder redan. Framtidens krig är bara en fråga om eskalation. Jojomensan.

Atomstormen kommer och den överlevs bara av en råtta och en kackerlacka. Det vet vi ju; detta är så vedertaget att man knappt behöver nämna det. Och vad som i denna situation händer med denna råtta och insekt, det ska jag nu berätta...!

- - -

Det sista kärnvapenkriget hade rasat. Alla människor hade dött. Kvar var bara en kackerlacka och en råtta.

Det var en morgon i icke-tiden efter katastrofen. En blå himmel välvde sig över ett landskap med ruiner. Och här var det så att en råtta smög sig fram under en betongbalk, en grå parodi på ett byggelement med armeringsjärn utstickande från den i en vanmäktig gest.

Och råttan då, vad gjorde han i sammanhanget...? Jo, ser ni, råttan, sjuk av radioaktiv strålning, han smög ner till en pöl med radiaksmittat vatten.

Han tog sig en slurk och såg sig matt omkring. Jojo, tänkte han, människan dog i denna atomstorm som just timat. Men jag, råttan, överlevde...! Åtminstone ett tag.

Då kom ett litet väsen krypande från under en hög med krossmassa. Han gick på sex ben och hade ett exoskelett.

"Nej men, vad är du för en liten figur?" utbrast råttan. "Knappt en tvärhand hög. Och sex ben."

"Jag är en kackerlacka," sa varelsen. Och minsann, han var det: han var en insekt. En motståndskraftig liten rackare också, som vi snart ska se...!

"OK," sa råttan. "Så du har också överlevt."

"Ja," sa kackerlackan, "och mer än så. Ty jag står lägre på närings- och utvecklingskedjan än du. Jag andas med trakéer och absorberar även en del vatten den vägen. Jag gör inte som du, äter andra djur varmed du får i dig relativt större dos radioaktivitet med ditt näringsintag. Därför kommer du strax att dö!"

"Oj," sa råttan, "ja det stämmer ju. Jag mår inte så bra..."

"Nej!" sa kackerlackan. "Du dör snart av radiakförgiftning. Men jag, jag lever vidare!"

Och se, i det ögonblicket la sig råttan ner och dog.

Men kackerlackan, han skuddade stoftet av sig; han gick soligt leende in i framtiden, traskande iväg över ett öde ruinfält. Han log ty han visste att hans tid, insekternas tid, var kommen.

Och det var den ju. För just i detta nu såg den lille sexbente rackaren en rymdflotta i skyn -- en flotta spakad av hans insektsbröder, den mest livskraftiga arten i universum. Nu var de här för att ta över jorden.

Det var också vad som hände.

Och tror ni mig inte, så goggla insect alien. Jämte humanoider, små grå och katt- och fågelmänniskor, är insektsalien en väldigt vanlig art i universum.




Relaterat
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)
Byxdress i Düsseldorf
Dräneringsmönstret från senaste istiden
Återvinningscentralen