"Eld och rörelse" fortsätter sitt segertåg.
Min novellsamling från 2007 finner ännu sina läsare. Nu senast är det Robin Carell på Motpol som läst "Eld och rörelse" och recenserat den. [Edit 1/3 2019: texten finns inte längre online.]
Vad gäller Carells recension av min bok så inleder han bland annat med att säga:
Det är alltid en fröjd att bekanta sig med Lennart Svenssons böcker. (...) I Eld och rörelse målas en skiss upp av andlighet, dygd, öde, nu och då. Alternativa tidslinjer möter den vi har erbjudits. Vi blir introducerade en spännande resa i Svenssongalaxen, som garanterat tilltalar majoriteten av Motpols läsare. Eld och rörelse är Lennart Svenssons första bok som lämnar den pedantiske i ett moln av damm och bråte.Vad gäller de enskilda texterna i boken säger recensenten ett och annat. Till exempel om "Den svenska stilen" sägs att detta är ...
... texter som pumpar nytt liv i välbekanta svenska författare, och fångar upp vitala delar av deras åskådning. Bland annat nämns August Strindberg, Vilhelm Ekelund och Vilhelm Moberg. (...) Den svenska stilen är en trevlig läsning med ironiska förtecken, samtidigt som den är lättsmält.Om novellen "En stad vid havet" sägs detta:
Svensson tar oss från krig vidare till landsflykt för att sedan landa i en stad vid havet. Karaktären vi följer kan inte fånga upp sin nya atmosfär trots hans försök till assimilering, vilket för mig blir en berättelse som tar en tur i arketypernas gåtor och identitetsbegrepp. I det moderna biblioteket är En stad vid havet kontroversiell (speciellt för novellens klimax) och för Motpols läsare ytterst intressant.Och om titelberättelsen, själva "Eld och rörelse", sägs detta:
Eld och rörelse är bokens sista novell, och även den längsta. Vi följer med Sergeant F. under ett fälttåg i krig. Två stridande arméer ställs mot varandra och Sergeant F. tillhör den anfallande. Berättelsen består av tre delar: Skogen, Punkt 567 och Staden. Direkt i första delen fick jag samma känsla som uppstod när jag läste Ernst Jüngers Sturm. Trots Svenssons och Jüngers erfarenheter och fältkunskap inom ämnet skiljer sig markant så målar Svensson upp kriget på ett slående vis.Detta framhåller Carell. Och sist av allt säger han detta:
Det är en känsla av att man befinner sig mitt i händelsen och går bredvid sergeanten genom kulregnet. Miljön beskrivs på ett kärnfullt vis, tillsammans med de actionfyllda scenarion. Eld och rörelse har en väldigt bra, smygande inledning som gör att man får en kick av adrenalin när stridsropet äntligen ljuder. Från stridsropet och framåt väcks sannerligen krigarkastet inom en till liv. Vill man ha en bra motreaktion till hipsterpacifismens bokhylla så står Eld och rörelse högt på listan.
- - -
Efter denna tämligen uppskattande recension finns ju inte mycket annat att tillägga än "tack och bock".
Relaterat
F. G. Granlund om boken
Fler reaktioner
