onsdag 30 augusti 2023

Några rader om Isaac Asimov

In Swedish.-- Härmed några ord om Isaac Asimov.




Asimovs språk är rent och klart. Men hans sf var inte "vetenskaplig", snarare "vetenskapsaktig".

Många av hans påfund är ren fantasi. "Positronisk hjärna i människoliknande robot" -- det är bara fantasier. Fria fantasier. Asimovska robotar, som tenderar åt sådant som kvinnlighet och intuition (Kvinnlig intuition i samlingen Främlingen i paradiset) och religiositet (Reason) -- det är fiction endast.

Och Stiftelsen, med sin "psykohistoria" som gör att man kan förutsäga framtiden -- ren fantasi.

Asimov hade som författare den alkemiska-konstnärliga förmågan att få robotar, och vintergatsimperier, att verka trovärdiga.

Som fictionförfattare må han leva. Som fackskrivande intellektuell -- var han däremot tämligen o-originell. Ateism, jordens undergång, ersätt människan... vi behöver inte ännu en sådan predikant.

Som sf-romanförfattare briljerade han, på alla sätt, 1942-1957. The Naked Sun från det senare året var en elegant sak. När han sedan återkom till romankonsten på 70-talet var magin i stort sett borta.

+++

Asimov skrev några romaner som ännu håller. De är bra nog ur allmänlitterär synvinkel. Och tidlösa ur en sagomässig-mytisk synvinkel.

Som till exempel Världar i krig (The Stars, Like Dust, 1951). Intrigen är smått banal: maktkamp mellan rymdstater. Men det hela har charm och snits. Detta är en uppgraderad space opera, fri från rymdprinsessor och lull-lull, men ändå tidlös som Blixt Gordon och John Ulnar.

Dömd planet (The Currents of Space, 1952) är en annan Asimovare om maktkamp i rymden. Men nu är det hela på ett annat plan, ett mer raffinerat plan. Intrigens bas ligger i vetenskaplig spekulation (moln av materia som kan hota planeter) och mot denna bakgrund målas händelser med inlevelse och charm, minnesvärda typer och en gnutta hot och våld. Jag dyrkade denna roman som ung och gladdes åt att kunna läsa om den härom året, med i stort sett samma utbyte.

Tidens död (The End of Eternity, 1955) var också en favorit då det begav sig. Omläsningsförsöket nyss gav dock inget, jag tappade lusten -- nihilismen i boken avskräckte. Men visst hade han säker stil, den Gode Doktorn. Det märks bland annat i början; han skildrar sterila framtidsmiljöer som ändå har fängslande detaljer. Det är modernism med släta ytor som ändå har artikulering, så att säga.

Skippa kan man även Förbjuden värld (Pebble in the Sky, 1950), där intrigelementet kärnenergi, kärnkatastrof förstör allt för mig. Jag kan inte läsa romaner om kärnvapen och kärnenergi, dödens energi.

+++

Praktverket i den asimovska romankonsten är förstås Stiftelsen (1951-53). Man kan som sf-sugen läsare fokusera på första boken; resten blir lite omtag. Ty den första boken har något unikt -- en vetenskaplig attityd till samhällsutveckling och historia, för sin del långt mer avancerad än vad Gibbon kunde drömma om -- Gibbon, vars verk sägs ha inspirerat boken. Asimov överträffar allt -- Gibbon, dåtida space opera; ja, han blir nästan en framtidens Spengler, allt i läsbar fictionform. Här är ordet klassiker motiverat.

Del fyra i Stiftelsen (Stiftelsen och tiden; Foundation's Edge, 1982) var annars stel och tråkig. Men som estoteriker gläds jag åt att materialist-nihilisten Asimov måste ta till en esoterisk idé ("Gaia-galax", galaxen är besjälad) för att få intrig-patiensen att "gå ut".

Även i The Robots of Dawn, 1982, har han ett bärande intrigelement som är anatema för envar rättänkande "skol"-vetenskapsman, nämligen telepati. Förekomst av telepati i en roman gläder en esoteriker -- men -- visst är han inkonsekvent rent programmatiskt, den Gode Doktorn, om han i sina vetenskapsspalter i F&SF predikar reduktionism men i sina romaner ibland har holismen som grund.

En tidigare robotroman, The Naked Sun (1957, Den nakna solen) utnämns av Brian Aldiss till Asimovs bästa roman. Och visst är det en sjusjungande, men nedtonad, briljantslipning i centrala kosmiska nejder. Vi får här en relaterbar kriminalintrig i modernistiska miljöer, underbart levande.

Slutligen anser jag att The Gods Themselves (1973, Själva gudarna) var ett sömnpiller. Utomjordingars sexliv, förmedlat via antiseptisk labbmiljö -- nej tack.



Relaterat
Sf från höger
Tidslinje: fantastik
Starship Troopers (1959)

onsdag 16 augusti 2023

Book news: Stellar Storm (Svensson 2023)

Those who sow the wind shall reap the storm... the STELLAR STORM...




Great news everyone: Svensson has a new book out. An sf novel.



Buy the paperback on Amazon.com.

Buy the e-book on Amazon.com.

For Swedish customers: buy the paperback on Amazon.se.



Svensson has previously only written about sf. As in Science Fiction Seen From the Right (2016). Now, at long last, he has gathered himself and written an sf novel. A novel somewhat symbolizing what he means by "sf from the right". A tangible example of radical-conservative sf, commenting upon today's society. A novel, set in the future, with a mythical background and fictitious characters, preaching right-wing values.

The title of the novel is Stellar Storm.

It plays in the year 2564. Mankind has built himself an interstellar empire. It is a Faustian space empire. White man has gone to space and created "a realm, a plot, a blessed earth" on several star systems. A statehood of glorified "implicit whiteness".

The novel says that white man went to space. He had the colonizing drive inbuilt in his genes:
It was the legacy of sea-venturing Vikings, Portuguese, Spaniards, Frenchmen, Dutch, Englishmen. It was the strain of venturing out, claiming new land and shaping it after his image.

Further, the white specificity was the “striving for infinity”-strain of Bach and Beethoven, of Leibniz’ infinitesimal calculus, of Dante and Faust going Beyond the Beyond. It was Nietzsche’s Zarathustra ethos of “O eternal everywhere, O eternal nowhere”. It was the racial logic expressed in figures like Kepler, Galileo, Newton, Goddard, Tsiolkovsky, Oberth, von Braun, Koroljov, Gagarin, Glenn, Armstrong – space pioneers in theory and practice, having to go to space as a matter of course.
Mankind became a space imperialist. His empire, the Mirotanian Empire, thrived on various solar systems. Then, in the 2500s, the Saurian threat loomed on the Galactic horizon:
Man, as a colonizer of a wealth of planets, in the 2500s met a warlike creature, a space travelling species that tended to shoot without asking, called Saurian. The date of this fateful first contact was 2 June 2559, seeing the Battle of the Abyss which achieved Saurian space fleet superiority.
In other words: war broke out. A space war, an interstellar conflict, involving battles in space and on planets, engaging all of mankind with the Mirotanian Empire at the forefront.

There is much to speak about here. A lot of "talking points," actually... A lot of wondrous details of the plot, the characters and all. However, the best way to get the whole story is to read the novel.

Suffice it to say that the focal point of the story is young Sweyn Bostron, private infantryman, who learns to take responsibility and rises through the ranks. We also meet politicians, war correspondents, "the girl back home," and of course several other military men along with Bostron: generals, aircar pilots, supply chiefs, etc. etc.

In other words, this is an epic saga of future war and white striving.

Buy the paperback on Amazon.com.

Buy the e-book on Amazon.com

For Swedish customers: buy the paperback on Amazon.se.



Related
Stellar Storm as e-book on Amazon.com
Science Fiction Seen From the Right
Actionism (2017)

tisdag 8 augusti 2023

Inlägg, 8 augusti 2023

In Swedish. -- Välkommen till detta inlägg.




En underbar dag... en sådan där dag då man får lust att bli ungdomspastor i Knutby Filadelfia... eller skriva ett blogginlägg...

Det får bli det senare, tror jag... så härmed lite stream-of-consciousness i konkretionens tecken... med impulser till noll och intet, alltet och evigheten.

+++

von Döbeln han red framför glesnande led. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Köp "Godis lunchlåda med sprit" och du kommer att förstå precis vad jag menar.

Molnen jagar --

Sol går upp, sol går ned ---

Det är på specialsträckorna det här avgörs. Och publiken vädrar morgonluft. Vi får gå ner på två femmor nu.

+++

Oljepriset ner --

Risk för alien invasion --

Olja in sadeln, den spricker annars. Olja in dina franska band, de spricker annars. Brännbart i bruna påsen, kartong i kartong, plast i plast, metall i metall och glas i glas.

Violoncello --

Fagott --

+++

Först kom realismen. Sedan naturalismen. Sedan neo-romantiken. Sedan impressionismen. Sedan expressionismen. Sedan kubismen. Sedan aktivismen. Sedan readymade-ismen. Sedan inget.

Ta det lugnt --

Koppla av --

Elementet må ej övertäckas. Stäng luckan till sopnedkastet tyst och försiktigt. Förbjudet att luta sig ut.



Relaterat
Horace som satiriker
Actionism presenterad på svenska
Heliopolis
Kungstornen, Stockholm