lördag 27 maj 2023

Book news: Astral War -- Your Soul Is the Battlefield (Svensson 2023)

Out now...! Svensson's new book is now released. Buy it on Amazon.com.

Buy the book on Amazon.com.

Buy the book on Adlibris.

Buy the book on Bokus.

Buy the book on Amazon.se.

A kind of "mindful war" is raging over the panet today. It can be called propaganda war, info war, culture war, frequency war, silent war etc. Probably the best term for it is ASTRAL WAR.

That is the title of the book at hand. The full title is: Astral War - Your Soul Is the Battlefield.


What, then, is this "astral war"?

It is a war for your soul. Your soul is the battlefield.

Astral war is about how you react to the world -- how you react to news, stuff around you. It is about things manipulated to make you feel this and that way.

It is the realm of psy-ops and 4g warfare.

It is the "Kulturkampf" of today taking place on the net, in media -- everywhere. The war between globalism and nationalism, modernism and traditionalism.

Predominantly, this is a mindful war -- essentially, a war for your soul.


The chapters of the book treat stuff like "war as being," "holism," "the role of art," "od, ka chi, vril," "superman musings," et cetera. The conceptual terminology is based on Actionism. If you've read that one, this will be rather familiar territory for you.

The publisher is the same as with Actionism, Rigorism, Commanders, et cetera. That is, Manticore Press of Australia.

The format of the book is 5 x 8 inches, a little smaller than the usual trade paper back: very elegant. The page count is 170.

In all it is a beautiful typographical product with a specially designed cover, the image of Sagittarius very aptly summarizing it all. Like, the author's star sign is Sagittarius and he has always been interested in "things astral", like sf. This book isn't sf but it has a chapter about sf supermen, like Gil Gosseyn and Donal Graeme, comparing them to Nietzsche's superman ideology.

Other than that the book refers to greats like Mishima, William Blake, Bertil Malmberg, Jünger, Albert Pike, Bulwer-Lytton, Thoth, Flann O'Brien, and many more.

This is a classic in being. No other living author could have written it. This is traditonalism with an edge, this is a unique take on the current zeitgeist. We are living in the era of "propaganda war, info war, culture war" and this book tries to capture it all in a succinct formula.

Buy the book on Amazon.com.

Buy the book on Adlibris.

Buy the book on Bokus.

Buy the book on Amazon.se.

Rigorism (2022)
Actionism (2017)

onsdag 24 maj 2023

Evola's variety of superman is called ABSOLUTE MAN

Again we will look at the thought of Julius Evola. Today we shall examine his ideas on the "absolute man",

The three most valuable achievements of Julius Evola are:
. He took Nietzsche’s superman and made him more spiritual, more mindful, in the form of Absolute Man – L’Individuo Assoluto.
. He interpretated Hindu philosophy in a more rigorist vein than is usual by 20th century standards.
. He gave radical conservatism a doctrine footed in ancient history, linking our past to polar and northern climes instead of the usual Levantine and Middle Eastern.

In this post we will focus on point no. 1, the idea of the Absolute Man.


The sometimes empty and unspiritual Nietzschean superman needs a mindful injection.

Can Evola give us that?



L’individuo assoluto... Absolute Man...

What, then, can be said about this potentially mindful superman?

We won’t fall into the trap of discussing it in a sober, transparent manner, the way Evola himself does in for example Path of Cinnabar – because the subject doesn’t lend itself to sober discussion. It is a concept best captured in an intuitive way; Nietzsche himself understood this. He presented his superman in novel form – qv. Zarathustra. And in his essays he often shared his thought in the form of aphorisms. Below we will do the same, giving you a kind of text collage presenting Absolute Man. The sum of its parts will, hopefully, be greater than the whole.


L’individuo assoluto... this is Action as being, Evolian variety: “Every externalization of the interior awakens a deeper interiority.” (Fenomenologia dell’individuo Assoluto)


The absolute individual enjoys “the ability to be unconditionally whatever he wants”, we read in Dark Star Rising: Magick and Power in the Age of Trump by Gary Lachman. Lachman continues: “For Evola the ‘absolute individual’ is a condition of self-awareness that perceives the identity of itself and ... Will. For him, ‘I’ am the will become conscious.” Cf also Max Stirner, The Ego and its Own, which in turn is said to have influenced Rudolf Steiner to write The Philosophy of Freedom. Individual, freedom, reality, be totally free, create the world anew...


Evola was inspired by German idealist thought. But in this venerable strain there is also the tendency to neglect the individual, neglect the will. Evola therefore refocused on the individual, saw his connection to “the divine”, the Absolute – and voilà, Absolute Man, Total Man, Magician Man comes into being...

Nietzsche had shown the way to this attitude. Evola took Nietzsche’s supermanism, freed it from its plain vitalism, and linked it to higher realities... he said that worshiping life isn’t enough, what is needed is something more than life. Of this we spoke in Borderline (2015).


A will-driven, self-reliant superman; that’s “Absolute Man”. He is Total Man, Magician Man, a vīra heading for the glory of a Sonnenmensch divya...


Nietzsche inspired Evola into becoming more than what he was. It was the grandiose attitude, to go beyond the Beyond; a transcendent supermomismo. It was “the pitilessness, without caring about himself” (Hansen) and the caustic language; to be an elitist aristocrat of the soul, that was the goal. Evola already had his aristocrat being (he called himself a baron, he had some noble ancestry, he always wore a suit and a monocle) and now he elevated it to a higher plane, a philosophical plane, an existential plane. Everything Absolute Man does becomes mythical and Evola knew this; like Nietzsche knew the need for stylizing himself, in word and deed.


“Hierarchy, spirituality, order” – voilà the mindful supermanism of Evola.


Evola once wrote an autobiography. It is called The Path of Cinnabar. In the chapter “The Speculative Period of Magical Individualism” he presents his Absolute Individual.

It is a way to make Nietzsche’s superman, indeed, all of “existentialism” (like Sartre, maybe even Heidegger) more mindful. The model existentialist is lost in this world; the Absolute Man, on the other hand, lives by his will. He has a strong will, stronger than anything in the universe. With willpower and vision he acknowledges his spiritual power.

Heidegger, for his part, spoke about the poor state of the individual, being “thrown out” (= “Geworfen”) into this world. Evola flatly denied this aspect; he said that we all are exactly where we should be. We have the life our karma has allotted to us.

This is the glory of the Absolute Individual, a mindful superman. Nietzsche’s superman is spiritualized, given a link to inner, hidden realities, like the “aham brahmāsmi” of Hindu thought. I am god...! That is what mindful superman can say, “devoid of any sinister or titanic overtones” (Evola 2009 p. 71).

Evola’s Absolute Man takes the tranquil Hindu ātman, and the angst-ridden European reflective self, and fuses them into a new spiritual superomismo. By reciting the mantra “Absolute Man – Total Man – Magician Man” he claims every moment for himself, for his superman self.

Absolute Man acknowledges the divine light within, lifting himself by his bootstraps to become more than what he is.


Absolute Man steers clear both of the shrill and obtrusive Nietzscheanism, and of the defeatism of 20th century existentialism. However, the attitude of existentialism saying that you have to go out and live your life, you can’t construe a perfect morality on paper – this is sufficiently captured in Evolian thought, when he criticizes the “school” idealism of Descartes, Hegel, Kant, etc. Evola for instanced called the academic idealism of his day “professor philosophy for philosophy professors” (Evola 2009, p. 34).

Even while noting its shortcomings, Evolian superomismo is, in European thought, the best doctrine so far regarding a mindful supermanism. No other thinker has rescued Nietzsche from the quagmire of materialism, emotionalism, and emptiness like Evola.

For an Evolian critique of Nietzsche, see Borderline. For an Evolian praising of Nietzsche, hear what he says in Pagan Imperialism:
Freeing the doctrine of Nietzsche from its naturalistic part, we see that the “overman” and the ”will-to-power” are not true except as supra-biological qualities and, we should say, supernatural qualities, then this doctrine, for many, can be a path by which the great ocean can be reached – the world of the solar universality of great Nordic-Aryan traditions, from whose summit the sense of all the misery, of all the irrelevance, and of all the insignificance of this world of the shackled and maniacs imposes itself.

(Evola 2017, p. 86)


Evola gives the individual absolute power by identifying an Absolute Self.


Evola reanimated esoteric thought after the seeming death blow it had received after Nietzsche’s “God is dead”. And the onslaught of utilism, logical positivism, and Darwinism. Evola’s way meant: avoiding mere vitalism and instead searching for that which is “more than life”. It meant the need for the individual to find hidden, inner spiritual forces within his own being.

The individual is taught, by Evola, that he is “a god in being” – an absolute indivual – an Absolute Man. Saying I am, saying “aham brahmāsmi,” evokes this dimension in the individual.


Absolute Man frees the individual from solving everything by discursive thought, instead taking him to a land where reality is expressed by means of symbols and myths. Ratio and analysis isn’t everything; intuition and feeling are also needed to navigate the cruel seas of modern life. This Evola preached from the 20s through the end.

In other words, intuition supercedes discursive rationalism. Evola’s though is supra-rational à la Plato, Plotinus, Schelling, Schopenhauer, Heidegger, and Jünger. According to Hansen Evola’s creed was “a supra-normal self-realization centered on transcendence” (Hansen p. 7).


Evola goes beyond the mere human dimension. We have all heard, “man is the measure of all things,” a saying by an ancient Greek. However, this stands for a flat, reductionist attitude devoid of anything spiritual. Instead, Evola meant that we have to overcome the human condition. We have to seek the divine within ourselves, stressing “supra-personal and supra-temporal values”.

This points the way to how Evola looked at Tradition, at the eternal values of mankind’s past. Tradition, to him, was more than human; it was a way to reach “immanent transcendence” by way of a non-human (= divine) force embodied in the leaders, like in the form of divine kingship. Tradition expressed itself in objective and supra-personal legislation.

Our spontaneous commentary to this, is that few if any Western thinker of the 20th century has the boldness to deny the sancity of the person, of “the ordinary man”. The Evolian way is to be more than what you are, “be all that you can be,” go beyond humdrum, everyday, alltäglich “human condtiton”... There is more to man than mere “humanity,” mere “humanism”. In saying, “we have to overcome the human condition” Evola shows us the way out of this emotionalist, reductionist, myopic perspective.

“I have said, Ye are gods”...


Absolute Man is sovereign. Evola himself utilized this term. And as a way of interpretation you could say: we saw this sovereign status of the individual in Evola’s own life in WWII.

Thus we hold: the powers that fought WWII in Italy were: the Allies, the Italian state, Nazi Germany, and Evola...

While acknowledging the slight hyperbole we want to say: Evola, not denying his Italian ancestry, in the whole matrix came through as something of a sovereign power, a force unto itself. This was achieved by being self-assured, knowing that “aham brahmāsmi”... knowing that he was Absolute Man – Total Man – Magician Man.

Evola, Julius. Pagan Imperialism. 2017
Evola, Julius. The Path of Cinnabar. 2009
Hansen, H. T. in Evola's Men Among the Ruins. Foreword. 2002

Pagan Imperialism
Some of my books
Nietzschean Superman
Painting Nic Roerich

torsdag 18 maj 2023

Dog cat mouse -- a prose poem

You know the drill... I'm the modern Orpheus, the preaching poet of this era... and now for a new poem by me.


This is a precious and prancing prose poem... a journey into sound, color, words, and stream of consciousness...

This is the story of Cantankerous the Beauteous – the can-can tank girl – a panzer “pom-pom playgirl”...

Shall I liken thee to a summer’s day...?

I’m a flickering fay – don’t go away –

I’m green and hyaline – join me in my submarine

She’s got a mean streak – she’s preaching on the beach –
she’s a real peach


This is Actionism, creedism, my teaching and preaching routine... this is musical musings about a man and his music... this is poetic poesy by a born singer... this is caleidoscopic banter by a fire-and-movement preacher...

This is Åsele, Enköping, Berlin and Antropolis... this is Dharma Town, Runaburg, Dorylaon... this is Carl Griffensteen, Arno Greif, Jenro Klao... this is burning magnesium, MG-rattle in the distance, burning love... fire -- I'll take you to learn... fire -- I'll take you to burn...

I'll see you burn...!

This is Bonanza, High Chaparal... this is Flintstones, Fenix 5... this is Kojak Barretta McCloud... Cheers Seinfeld Happy Days... goodbye grey sky, hello blue... nothing can hold me when I hold you...

This is metal, shock pop, glam rock... this is acid rock heavy rock stoner rock... this is black metal white metal yellow metal shiny gold... you are gold, always believe in your soul... you’re indestructable...

This is black rock white rock red rock... this is preaching and teaching with a Marshall amp... preaching to the power chords... see the mountains darken yonder, black sun rising, time is running out...


Ken Ray Ken Ray... Bonanza Flintstones Hawaii 5-0...

Nixon Ford McGovern... Washington Pnom Penh... hard fighting at the Parrot’s Beak...

Bonanza High Chaparral... cowboys and Indians... the steppe is burning up...

German army tank crew... British army infantry... The Tirpitz... Timpo Toys Britains Corgi Toys Dinky Toys... Volvo 1800 with jeweled headlights...


Dog cat mouse... Bristol Blenheim, medium bomber of the RAF... I can play the recorder, can you...?

Patrick the Frog... Mister Men... Barbapapa...
Salt Lake City... we’ll be coming soon...
Here – comes – Bod.

You get the drill... I was born in Sweden... in a Swedish family... we spoke Swedish... but the English language nevertheless filtered through... in TV, in songs on the radio... I remember hearing Arthur Brown’s Fire rather early... it spoke to me... and I am a Sagittarius... a fire sign...

I learned English by listening to pop music... by building plastic models and reading the instructions... Airfix Revell Matchbox you name it... best language school there is... so when in 3rd grade we had English on the curriculum it got kinda basic... too basic... cat dog mouse...


Let me tell you about the Dreamer’s Description of the world...

I read spirit into everything – that’s the Dreamer’s Description...
All I do is sleep and dance and sing – that’s the Dreamer’s Description...
I see everything as myth math and metaphor – that’s the Dreamer’s Description...

I always return to the same dream –
I’m old in the land of dreams –
Dream is all I do – so everything I do, say, preach and teach – becomes dreamy, becomes the Dreamer’s Description of the world...

Actionism (book)
Vortex Master (poem)
Painting by Robert Svensson

fredag 12 maj 2023

Some of my books

These are some of my books. You can buy them here.

The Man

I walk around with a body language that says, "I'm the man".

torsdag 11 maj 2023

Min bokvärld

Härmed en vandring genom en gåtfull värld... en värld som är lika med min bokvärld.
Denna bild togs på sf-kongressen Svecon 2011.
Denna bild togs i Sundsvall 2017.
Detta var ett reklamblad för Ett rike utan like.
Detta är Ett rike utan like.
Detta är östfrontsböcker.
Detta är ett bokbord i Älgarås 2019.
Detta är historiska böcker av mig.
Detta är fantastika av mig.
Et voici, "le choix"...!

måndag 1 maj 2023

New book in the pipe

A new book by me is forthcoming. -- Edit 29 May: the book is out now...!

Generally speaking, this is an essay.

My new book is a study of a special kind of struggle raging over the planet today.

Other names for this struggle is propaganda war, info war, frequency war, and silent war.

It is the "Kulturkampf" of today taking place on the net, in media -- everywhere. The war between globalism and nationalism, modernism and traditionalism.

The book sees it as a mindful war -- essentially, a war for your soul.

The chapters of the book will treat stuff like "war as being," "holism," "the role of art," "od, ka chi, vril," "superman musings," et cetera. The conceptual terminology is partly based on Actionism. If you've read that one, this will be rather familiar territory for you.

The publisher is the same as with Actionism, Rigorism, Commanders, et cetera.

Stay tuned, more news will follow. -- Edit 29 May: the book is now released. More info in this post.

Rigorism (2022)
Actionism (2017)
pic from iStock

tisdag 11 april 2023

Poem, posted 11 April 2023: NEW LIFE

Good morning. Welcome to this poetic declamation.

Today we will present a poem to you. The poem is called "New Life".

Here we go.


I am a volcanic eruption,
the birth of a new island,
the creation of a whole new
land... Surtsey 1963...!

I am the appearance
of a new planet, a new world
suddenly sailing into view.

As a writer I’m more
than a mere scribe.

I’m a creative author shaping
new lands, new people,
new concepts – new vistas,
new colors, new sounds.

New body...!
New life...!
New everything...!

I’m a sub-creator under God.

In the alchemy of fire and movement
I'm the glorified creator of new worlds.

Poem: Vortex Master
As I was going to St. Ives // I met Burl Ives
Picture by John Bauer

söndag 9 april 2023

Intressant tråd på Flashback: författare som varit sf-fans

In Swedish. -- Nu ska vi bli historiska... ja mer än så, litteraturhistoriska.

Äntligen. Någon har uppmärksammat ett fenomen för vår tid: svenska författare som varit sf-fans.

Detta har helt ignorerats. Tills nu. Tills en okänd Flashback-skribent satt strålkastaren på det.

För vad är det som förenar professionella författare som Sam J. Lundwall, Bertil Mårtensson, Dénis Lindbohm, Mika Tenhovaara, David Nessle, Erik Andersson, Steve Sem-Sandberg och Stieg Larsson...?

Jo: de var alla sf-fans en gång i tiden. De bidrog till fanzines. De gav ut egna fanzines. De gick på kongresser.

De var del i den litterära sf-fandom. Den som startades av Häpna 1954.

Du finner tråden här.


Som det står i tråden: kan man mytologisera Klarabohemerna så kan man mytologisera detta. De sf-fans som blev författare.

Är Ivar Lo, Nils Ferlin, Helmer Grundström mm. som kollektiv svensk litteraturhistoria -- ja, då är även fans turned pro det.

Författare som varit fans
Mitt liv som sf-fan

onsdag 29 mars 2023

Clausewitz -- några anteckningar

In Swedish. -- Carl von Clausewitz var en vis man. Och militär. Han förenade i sitt väsen "pennan och svärdet", kan man säga.

1792-1815 utkämpades koalitionskrigen. Det var "alla mot Frankrike, alla mot Napoleon".

När Napoleon slutligen besegrats vid Waterloo 1815 inträdde en ny tid. En tid som kallats restaurationen.

Europa slickade såren efter kriget. Så även Preussen.

Vi kan inte här gå in på vad det betydde i form av preussiska reformer, eller uteblivna preussiska reformer.

Vi ska här bara porträttera Carl von Clausewitz. Som var preussare. Men detta blir mest en översikt över hans allmänna visdom som krigstänkare plus en kort biografi. Preussens historia lämnas i stort sett därhän.


1815 hade Preussen för sin militärledning tre grenar: Krigsministeriet, Generalstaben och Krigsakademin. Den sistnämnda var en högre krigsskola; därunder fanns grundläggande krigsskolor för de olika truppslagen.

1815 var Clausewitz chef för krigsakademin. Hans essä Om kriget blev ett prydligt resultat av den tankefrihet som omhuldades där och i Generalstaben.

Med tiden fick verket relativt stor betydelse. Den är en av de få levande klassikerna inom militärskrifternas område. Endast Sun Tzus Om krigskonsten har samma status: detta att läsas om och om igen, inte bara av militärer utan även av politiker, akademiker och bildningsintresserad allmänhet.


Sun Tzus bok är kort, Clausewitz’ något längre – men den senare har förvisso eviga visdomar strödda över sina 600+ sidor. Clausewitz har lyckats med att intuitivt fånga krigets väsen och många av dess aspekter. Han är inte systematisk à la Jomini och Willisen, tack och lov. Ty till skillnad från dem har han intuitiv blick för allmänna drag och eviga sanningar.

Clausewitz' attityd kan beskrivas som ”master of the obvious”. Han var till exempel den förste som skilde mellan taktik och strategi. Rokokons krigstänkare (såsom de Saxe) hade inte denna distinktion klar för sig. Men under koalitionskrigen började man förstå dessa begrepp och Clausewitz var den förste som formulerade detta. Således var taktik konsten att utkämpa slag och strategi var den överordnade planen för ett krig.

Uttryckt av honom själv så lät det så här: ”Enligt vår indelning utgör taktiken läran om stridskrafternas användning i strid och strategin läran om stridens utnyttjande för att nå krigets syfte.” [s. 88]

Vidare så klargjorde Clausewitz att krig inte är något självändamål. Ty det är den politiska nivån som styr krigsväsendet. Kriget är ”ett politiskt instrument, en fortsättning av den politiska dialogen, ett genomförande av denna med andra medel”. [ibid s. 42]


Clausewitz' bok är full av belysande påståenden. Kort sagt: visdom. Såsom att krig är en kamp mellan viljor. Krig är kamp, användning av våld; att däremot utkämpa ett oblodigt fälttåg är önsketänkande. Man måste alltid vara beredd att strida för sina krigsmål. Att leva på hoppet straffar sig, särskilt i krig; där leder vagt och mjäkigt beteende till katastrof.

Krig kan inte beräknas i formler, ansåg Clausewitz. Krig är en duell där omätbara faktorer som stridsmoral, vilja, rädsla, otillräcklig information (”fog of war”) präglar skeendet. Denna visdom finns idag förmedlad i inledningen till varje armédoktrin av rang – i Sverige, Tyskland, USA, ja överallt.

Krig är inget privat schackspel för militärer. Det angår hela samhället. I så fall är för politikern kriget ett instrument, för folket är det en naturkraft, för militärer är det en kreativ verksamhet. Så visst, med denna sin kreativa attityd ser militärer det hela som ett schackspel, och de gör rätt i att leva sig in i spelet och sätta alla kreativa klutar till för att vinna – men jämte det är kriget en elementär kraft, en naturkraft som släpps lös, som ibland är svår att hejda. Politiker bör veta det och i övrigt agera som om det går att kontrollera.


Clausewitz’ bok är en skrift för tänkande militärer och alla andra med intresse för väpnad konflikt. Det är inte en skrift för lärda pedanter. En tendens i boken som visar detta är att den inte går för djupt in i sådant som krigshistoria och hävdvunnen teori. Men samtidigt finns den krigshistoriska klangbotten där. Dessutom finns en tendens att skapa, om inte en krigsteori, så åtminstone ett axiomsystem för krigsverksamheten.

Vi har redan gett exempel på sådana axiom. Såsom att kriget är en duell, en kamp mellan viljor. Och att kriget är en fortsättning av politiken.

Fler sådana axiom kan vara ”anfallets avtagande kraft” som kan leda till ”slagets kulminationspunkt”; bortom denna punkt finns rekylen, bakslaget.

Ännu ett av hans axiom är ”begynnande tveksamhet innebär redan förlorad jämvikt”... Och: ”Krig är en så allvarlig syssla att de misstag som beror på barmhärtighet är de värsta”. Och: ”Krigets väsen förutsätter mänsklig svaghet och är helt inriktad på denna”. Och denna: ”Krig förs i själva verket mera till försvar än till angrepp. ... [Därför bör] just de svaga, eller den sida som måste försvara sig, alltid vara väpnad för att inte bli överrumplad.”

Slutligen en visdom signerad Clausewitz om det tyska folkets särart, efter Görlitz: det tyska folket är inte krigiskt, det är soldatiskt. Således är Preussens militarism inte osmani-turkisk; den är något eget, något ”preussiskt”, en mer återhållsam och nykter form av krigiskhet.


Carl von Clausewitz (1780-1831) framstår som något av krigarmunk, en prästerlig typ, och en förfader i hans preussisk-magdeburgska släkt hade varit professor i teologi i Halle. Släkten var medelklass men adlades senare. Clausewitz far hade varit officer under Fredrik den store men var vid tiden för sonens födelse tjänsteman i skatteförvaltningen.

Clausewitz tog som tolvårig värvning som officerskadett och strax (1793) var han med om en strid i en kampanj mot fransmännen i Rhenlandet. Därefter gick hans land, Preussen, in i en fredsperiod ända till 1806, och nu ägnade sig Clausewitz bland annat åt allmänteoretiska studier. 1801 antogs han till det som skulle bli den preussiska Krigsakademin där han studerade under Scharnhorsts ledning. Denne övertygade sin elev om betydelsen av att studera krigshistoria.

Clausewitz klarade den treåriga stabskursen briljant. Nu blev han adjutant åt en prins och fritiden ägnade han åt skriftställeri inom militärvetenskapen. 1805 publicerade han till exempel en uppsats där begreppen taktik och strategi definierades.

Clausewitz var med i slaget vid Jena 1806. Han fick därmed se sönderfallet för den preussiska militärmaskinen med egna ögon. Han insåg genast att problemet var förstelning och dogmatism. Efter att ha suttit ett tag i fransk fångenskap återvände han 1807 till Preussen. Han deltog nu i reformarbetet under Scharnhorst, Gneisenau och von Stein.


Nästa stora händelse var Napoleons anfall på Ryssland 1812. Preussen stod på Napoleons sida så Clausewitz gick i rysk tjänst. Han deltog bland annat vid Borodino, där han för sin insats dekorerades med ”Gyllene svärdet”, en orden instiftad av Peter den store.

Clausewitz såg sin utrikestjänst som patriotisk och i Preussens intresse. Det var den också; Napoleons välde över Preussen försvagades i och med nederlaget i öster. Men formellt sågs Clausewitz’ trädande i rysk tjänst som illojalt så Clausewitz kunde inte som preussare utkämpa det frihetskrig som nu bröt ut. Istället var han stabschef i en rysk kår vid denna tid. Föst 1814 kunde han återgå under Preussens fana, nu som överste. 1815 var han stabschef i preussiska 3. kåren. Detta var i det fälttåg som utmynnade i slaget vid Waterloo.

Under den restaurationstid som följde var liberaler som Clausewitz inte så populära i Preussen. Så han hankade sig fram som stabschef åt Gneisenau i Koblenz. Senare blev han general och direktor för Krigsakademin. Han hade inte så mycket att göra på denna post, hans tjänst var rent administrativ, så han hade därmed tid att skriva det som skulle bli Om kriget.

Clausewitz avled under nedslåendet av det polska upproret 1830, där han ådrog sig kolera. Han var då stabschef åt Gneisenau i dennes observationskår.


Om kriget gjorde i början inte så stort intryck. Det var först när Moltke den äldre puffade för den som den blev ett begrepp. Men även då och senare var Clausewitz’ inflytande kanske inte främst bland militärer utan på ett mer vagt, politiskt-strategiskt plan. Lenin var till exempel påverkad av Clausewitz’ idéer. I preussisk doktrin påverkade Clausewitz förvisso Moltke, och båda påverkade Alfred von Schlieffen. Denne var generalstabschef i början av 1900-talet; han blev då den store militärgurun, och som sådan påverkade mer direkt den preussiska officerskåren med sina skrifter. Hos honom kom tysk doktrin, baserat på krigshistoria och Moltkes och Clausewitz axiom, att bli tämligen väl satt på pränt.

Men ingen allmänläsare tar idag till sig Schlieffen. Det är Clausewitz som är symbolen för militärvisdom. Och gott så. Han är västerlandets Sun Tzu. Han är preusseriets predikant, soldatismens hävdvunna röst i världen.

Om kriget är en hörnsten i varje preussisk vurmares bokhylla, jämte Schlieffens Cannae och Moltkes Lefnadssaga, bref, tal.

Carl von Clausewitz. Om kriget. Bonniers 1991 [Detta är en översättning av hela verket plus bl.a en inledning av Alf W. Johansson. Johanssons korta text har en biografisk skiss som varit av nytta för ovanstående biografi.]
Carl von Clausewitz. Krig och krigföring. Ett urval redigerat, översatt och med inledning av Jarl Gallén. Fahlcrantz & Gumælius Bokförlag 1942 [Detta är som titeln antyder ett urval av Om kriget. Därtill finns sådant som Clausewitz' politiska predikan "Drei Bekentnisse".]
Walter Görlitz. The German General Staff – Its History and Structure 1657-1945. Hollis and Carter 1957

Trotylstorm i öster
Ernst Jünger -- en biografi
Slaget vid Borodino av baron Lejeune. Tavlan målades 1822

lördag 11 mars 2023

Terraforming of Mars -- some informal remarks

Mars is the place... I've mentioned it before... now I'm doing it again.

The planet Mars in uninhabitable.

It is a rather sterile desert. It has got some negiligble atmosphere but man can't live there.

Not today. But we can terraform it. Transform the planet into something more hospitable.

We can transmogrify it, transfigurate it... with current scientific means (mutatis mutandum)..


Terraforming: this way we could make the arid Red Planet habitable for man. Making it livable, without the need for space suits or pressurized habitats.

As we all know, Mars is situated in the bio-friendly zone because of its relative proximity to the sun.

Neither too hot (like Mercury) or too cold (like Pluto).

So the plan to transform this desert world into a world of breathable atmosphere and waterways, maybe even seas, is deemed within the scope of possibility.


First, the damaged magnetosphere of Mars must be redressed, this being a prerequisite for any life to sprout, shielding the world from harmful cosmic radiation. This could be done with a network of generators creating a magnetic field, using the principle of holographic immanence. Admitted, this technology is still rather "potential" and unrealized, and not scientifically proved. Re-creating a magnet field for Mars is difficult.

But let us suppose that this problem is solved. Then we have the greening, “gardening” part of it all, making the desert grow and produce its own oxygen. This would take about about fifty to one hundred years. Those “fifty to one hundred years” are a rather long time from a human perspective. The basic wisdom of that is, you can’t hurry nature. Give it time...!


As for details of the process, after having this rather necessary magnetosphere in place, oxygen is needed. Put simply, this can be done by sowing certain algae that would generate it. Then it would be on to sowing fungi, fern, herbs, etc.

For the plants water is needed. For this, the Martian polar ice caps can be covered with dust, spread by crawler robots. This would, with time, melt the ice shields and water the seeds that other robots have spread.

Also, the general temperature of the Martian surface can be raised by drilling holes releasing subsurface heat. Mars already has a thin atmosphere and now it can be thickened by bio-chemical means.

Given the above developments, the planet would be shielded from harmful radiation, it would have water, a budding, breathable atmosphere, and its temperature would have risen.

From then on we could colonize it. More about this in an earlier post.


And when I say "we" can transform Mars into a new paradise... I of course mean Faustian Man, European Man, Northern Man... Absolute Man, Total Man, Magician man...

Of the "Faustian" nature of Mars colonization, I spoke in this post.

Sources (selective)
Anders Palm. Gröna Mars: Nasas planetbyggare skapar en ny värld. Teknikmagasinet 1/1984
Rachel K. Wentz. NASA Hopes to Rely on Algae and Bacteria for Oxygen Production on Mars. 16 May 2016

Target: Mars
Sci fi short: Lessons of War

tisdag 7 mars 2023

Ny podd med mig

In Swedish. -- En ny podd har lagts upp. Den handlar om Wagner.

Kompositören Richard Wagner är king. Det vet ni.

Och nu kommer en podd som understryker det.

Redaktör för podden är Jalle Horn. Jag är gäst. Jag är det i min egenskap av Wagner-expert.

Podden finns här. Mycket nöje.

Min Wagner-biografi
Den heliga flamman (2022)
Andra poddar med mig

onsdag 1 mars 2023


Sûryo yathâ sarvalokasya cakshuh... the sun is like the eye of the world... that's a mantra you need to say to calm down.

Are ye calm now...? Are ye ready for this blog post...?

Now it begins.

And the post says: I Am History.

I write historical books.

In 2018 it was Commanders. About American generals. "Well-written book with excellent information," says an Amazon review.

In 2022 it was Rigorism. With essays covering many subjects related to history.

And in Swedish I have written about WWII... in Trotylstorm i öster.

Buy them all on Amazon.

Then, having read them, you, too, can say: I AM HISTORY. Because they give you an unique grasp of history.

And if you don't feel like buying a book, but still want to hear some historical preachment from me, then read this. It is a series on the blog, delineating history from the so-called dawn of civilization until our times.

Rigorism -- The Influence of Willpower Upon History
Trotylstorm i öster
Historical eras

onsdag 22 februari 2023

Fornindisk sed: att hälsa: några anteckningar

In Swedish. -- Det forna Indien hade sina intressanta sidor... som detta med sättet att hälsa.

Forntidens indier kunde hälsa; man välkomnade varandra, man hade gester för detta. Även fiender hälsade varandra hovsamt.

Några exempel på detta är som följer. De är alla ur Mahābhārata och vi tar dem i tur och ordning, från första boken Ādiparvan och så vidare.


Arjuna hade av sin lärare av Droṇa fått vapnet Brahmaśiras. Pandusonen lovade att bara använda det i nödfall, sa ”’Så ska det bli!’ och gav sedan sitt löfte med händerna sammanlagda till en añjali-gest.” (Ādiparvan, Poona-utgåvan, 1.123; Jonsson s. 72)

Añjali kan för sin del beskrivas som ”händer ihop, såsom en kristen ber”. Indiern kan även i sammanhanget låta tummarna vidröra pannan; detta är mycket indiskt. Termen i sig, añjali, är av roten √añj, anbringa (såsom helig olja), dekorera, hedra.

Härmed fler exempel på vördnadsbetygelser ur Mahābhārata.

Ādiparvan, Poona 1.179, Jonsson s. 85; Arjuna, på Draupadīs svayaṃvara, ska utföra ett bågskytteprov – och inför detta hälsar han till och med för pilbågen: ”Han kringvandrade den vördnadsfullt, vändande högra sidan emot den. Han bugade sig för bågen” (Jonsson s. 85) och sedan grep han den, fylld av glädje. (Och när han skjutit och träffat målet lät guden himmelska blommor regna ner över honom som nåderik gest, som gudomlig bekräftan av detta triumfens ögonblick.)

Vidare: lärjungen Upamanyu hade läraren Dhaumya; en gång ”kom han hem till sin lärares hus, infann sig hos honom och betygade honom sin vördnad.” (Charpentier s. 133; Sagan om Dhaumyas lärjungar, Mbh 1.3).

Som vi såg i exemplet med Arjuna och den pilbåge han fick, så var detta att kringvandra någon eller något medsols ett tecken på vördnad. Vi finner fler exempel på detta i Ādiparvan (Bombay 209-212) i sagan om Sunda och Upasunda. Detta demonpar har lagt jorden under sig och kan inte besegras. Då gudarna framfört sitt problem till Brahmā får han idén att be gudarnas mästersmed, Viśvakarman, att skapa en mycket åtråvärd kvinna. När hon skapats ger Brahmā henne namnet Tilottamā, den främsta (uttama) jasminblomman (tila).

Så får vi höra att Tilottama med knäppta händer betygade Brahmā sin vördnad och frågade om sin uppgift. Hon får av Brahmā veta att hon skapats av gudarna för att tända Sunda och Upasundas åtrå. Brahma ger henne en order med denna innebörd, att få detta demonpar att bli upphetsade av henne. Hon lyder: ”under vördnadsbetygelser lovade hon ättefadern detta och gjorde därefter till avsked en rundgång kring gudarna” [Charpentier s. 148].


Vi går vidare till eposets bok 2, Sabhāparvan, Poona 2.1. Där är det så att asuran Maya har räddats till livet av Arjuna och är tacksam; med respektfullt kupade händer betygar han honom upprepade gånger sin vördnad.

I bok 3, Vanaparvan, finer vi Savitrī-sagan, Bombay-utgåvan, 3.293-299. Savitrīs far, kungen Aśvapati, uppsökte en kung som efter några olyckor levde som blind eremit; dock hade han en ståtlig son, Satyavān, som Aśvapatis dotter ville ha som gemål. Aśvapati begav sig alltså till skogen där eremitkungen, Dyumatsena, bodde: ”Han fann den blinde fursten sittande på en hög av offerströ i skugan av ett stort träd. Med tillbörlig vördnad hälsade han honom och föreställde sig med sänkt röst. Den andre mottog honom på övligt sätt ...” (Charpentier s. 210)


Vi avslutar med några exempel ur Bhagavad-gītā, som ingår i bok 6, Bhīṣmaparvan.

I Bhg 11.14 läser vi om hur Arjuna bugar för Kṛṣṇa: praṇamya śirasā devaṃ / kṛtāñjalir abhāṣata: ”han böjde sitt huvud inför guden och sa med vördnadsfull hälsning...” – Och i 11.39 har vi en rad där Arjuna säger till Kṛṣṇa: namo namas te ’stu sahasra-kṛtvaḥ / punaś ca bhūyo ’pi namo namas te: ”Hell dig, hell dig tusenfalt, åter och än åter hell dig, hell dig!”

Det gällde med andra ord att alltid visa de hedersbetygelser som var påkallade, att vördnadsfullt kupa händerna, såsom till bön, añjali; förklaring för denna term gavs ovan. Därtill kunde man kringvandra den tillbedde medsols (termen for detta är pradakśiṇā). Detsamma gör man ju i kyrkor med koromgång, till exempel Uppsala domkyrka.

Charpentier, Jarl. Indiska myter och sagor. Stockholm: Natur & Kultur, 1925
Jonsson, Rolf. Mahābhārata – ett urval. Umeå: H:ström, 2013

Snabbkurs i sanskrit
In English: Kali Yuga is over
In English: A summary of the Mahâbhârata
Bild: "Praying Hands" av Albrecht Dürer

söndag 12 februari 2023

A Story

This is a blog post... the date is 12 February 2023...

As I was going to St Ives... I met Burl Ives...

He pointed the way to a church... a church of red brick... see pic...!

So I went to the entrance... and became entranced...

I was in Wonderland... I felt entreated...

I got on my knees... and began to pray...

Say, say, say what you mean... and mean what you say...

and put a beat to it...

I'm the beat...

Street is neat...


Mean mean mean what you say

mean street machine


I was in the temple... a wondrous place...

I drank and danced all night with Faith and found her a corpse in the morning...

Had to get back to the real world

make a deal with Dick Dale...

so I sang, "Listen to the king of the surf guitar"...

and this transported me back to my harbor haunt...

where I sit and type this down...Type O-negative...

Rigorism (2022)
Target: Mars
SF Seen From the Right
Jack Steelnack: the metal years
In Swedish: Evola -- några reflektioner
In Swedish: Ride the Tiger

fredag 10 februari 2023

Blog post 10 February 2023


You know about this new craze: The Powers That Be trying to persuade us to eat insects...

Gross, man... and they even try to sneak it in surreptitiously.

So I say: in order to avoid insects covertly added into your food, the way it's now becoming fashionable, avoid prepared food... and buy foodstuffs that you know what it is... like real fish, meat, veggies...

You got that...? Fine. Next, go home with your ingredients and place them on the workbench... and cut 'em up, slice 'em up, and boil them...

And what is this...?

It is called COOKING... and I did this before this insects craze and I'm never gonna give it up now.


Finally, as a pay-off, take a look at the guy in the pic above.

Now there's a guy who knows a thing or two... about the alchemy of cooking... yeah it's magic really... mixing diverse proteins and carbs and herbs... boil until it's done... then you have transmogrified the elements into A DISH.

Everything is magic in my life, everything is alchemy, cooking eminently so.

From My Diary
Good Reads, July 2022

söndag 5 februari 2023

Blog Post 5 February 2023

Welcome to my world. In the pic above you see me teaching and preaching at an event. And that's what I am -- a teacher and a preacher.

I teach and I preach... I roam and I rave... I'm constantly active, constantly "at it"... as an Actionist, a Rigorist, and latter-day magician and alchemist.

Let me tell you about it... let me tell you about my world.

So then, this is a picture from one of my travels... one of those places you don't normally take pictures of... anyway, this is from a gas station in the heartland of Sweden... early morning, Nordic midsummer... love it.

That journey was done in this car... the lovely Volvo V40... engineering-wise it was built on a Ford Focus frame... but Volvo gave it a wedge-like form... it oozes "sport, the joy of driving"... V40 was one of the best Volvos ever imho.

This is one of my most popular works... a history of Sweden... as yet, in Swedish only... but who knows, it might come out in an English edition too... the book is presented in this post... in Swedish.

This is another of my bestsellers, the Jünger bio of 2014... still in print after all these years... "a must-read for fans of Jünger" as an Amazon review said... read more about it here.

Burning love...! as Elvis sang... and this is burning magnesium, lighting up the battlefield at night... more about this stunning work here.

Lovely cover, understated... a conceptual essay about the nature of reality... presentation here.

This is a promo pic from 2019, I figure...

And there you go... this is how I see my world as of 2 February 2023.

Jünger bio
Burning Magnesium
My Swedish history