Enligt Paulus nås frälsning genom "tron allena". Sola fide. Handlingar spelar ingen roll. Men är det så...? Härmed i alla fall en berättelse om hur man når frälsning genom handling.
Mitt rum var ostädat, där rådde kaos, där var ej ordning. Förtvivlad uppsökte jag min guru. Han satt som vanligt på sin parkbänk och mediterade. Och när jag berättade om mitt bryderi lyssnade han och sade sedan:
"Min son -- du ska städa upp, sortera skräpet i högar och sedan dra åstad till ÅVC på berget."
"ÅVC på berget?" sa jag förbluffad. "Vad är det?"
"Det är Återvinningscentralen. En kommunal inrättning som befriar oss från gammalt groll, tar hand om vårt skräp. Ett tempel som befriar oss, frälser oss. Som renar oss från materialismens slagg så att vi kan leva i idéernas sublima värld."
"Jag förstår," sa jag konfunderad. Kunde det verkligen stämma -- fanns en så gudomlig inrättning här i vår lilla stad...?
"Du skall därför bege dig till ÅVC," fortsatte gurun, "det är vägen, sanningen och livet. Och när du kommit till ÅVC ska du slänga trä i trä, metall i metall, porslin i deponirest och brännbart i brännbart. Och när du gjort det ska du se hur ordningens sol går upp i ditt liv -- harmonins och skönhetens sol, den sol som blott lyser på en välstädad, sopsorterad lägenhet."
"Store guru," sa jag, "jag tackar för ditt svar. ÅVC tycks vara svaret på mina böner...! Men -- vad gör jag till exempel med plast jag vill slänga? Skall det slängas bland plastförpackningar?"
"Icke," sade gurun, "Plast av sedvanligt slag -- som leksaker och hushålllsutensilier -- må sorteras som brännbart."
"Verkligen?"
"Ja, ty det omfattas inte av producentansvaret för plastförpackningar...!"
"Jag tackar åter för ditt svar!" sade jag, bugade, gick hem och sorterade. Och sedan lastade jag min 940 och körde den till ÅVC på berget, den legendariska Återvinningscentralen. Och väl där slängde jag trä i trä, metall i metall, porslin i deponirest och brännbart i brännbart. Och så nådde jag frälsning; lyst av ordningens inre sol körde jag bilen tillbaka till min lägenhet vid ån. Och hemkommen i lägenheten var jag en ny människa, nya tankar föddes ur den renhet min lägenhet nu blivit ett inbegrepp för.
Jag var, kan man säga, drabbad av renhet. Tomhet speglades i Tomhet och blev till en ny Fullhet.
Relaterat
Svenska stories
Ambrose: Eisenhower -- Soldier and President (1991)
Arméstaben: SoldF 1957
Poe: Den gyllene skalbaggen (1962)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar