torsdag 28 mars 2013

Viljans triumf: ett medel för personlig utveckling



Jag brukar få gratistidningen Yippie. Den ges ut här i stan. Redaktören heter Lars Kågström. I detta nummer har man en intressant artikel om mindfulness. Den får mig att associera till en film av Sean Penn och till Nietzsche.


Mindfulness är ett slags modern formulering av buddhismens kärna. Det buddhismen lär om mental höjning har omformulerats och paketerats för den moderna människan som "mindfulness".

Skaparen av mindfulness sägs av Yippies artikel vara en viss Jon Kabat Zinn. Det hela är, kan man säga, ett stressminskningsprogram. Han kallade det MBSR: mindfulness based stress reduction. Grundtesen tycks vara: man måste ta kontroll över sina tankar med viljan. Detta är enligt mig den "medvetna närvaro" som det talas om. I random ögonblick "tänker" du något, men vad? Tänker du på att du mår dåligt, eftersträvar du något? Eller är du fridfull i nuet? Med viljestyrka kan man nå denna frid.

Mindfulness brukar tala om "acceptans". Du måste acceptera nuet. Har man lyckats med det är mycket vunnet. Man lever i så fall här och nu. Alla historiens munkar och eremiter gjorde det. Det gav dem energi, synbarligen ur intet.

- - -

Aktuell artikel är skriven av Linda Saltin. Hon nämner ledord i sammanhanget som tålamod, tillit, att vara icke värderande, ej sträva, släppa taget. Det är sådant som hjälper en att komma till ro. Det betyder inte att man, som samhällsmedborgare, blir en lealös degklump. Det handlar tvärtom om om vilja: att vilja slappna av i pauser för att därigenom minska stressen i sitt liv. I artikeln nämns inte vilja men det är vad det ytterst handlar om. Det är "viljans triumf" inom självmedvetenhetens region. Det är, med Nietzsche, "vilja till makt över en själv".

Sedan kan man ta detta till den formella meditationens nivåer. Att sitta på ett visst sätt, andas på ett visst sätt och så vidare. Är man lagd för detta så kör. Annars är mindfulness användbar som instrument för mindre stress överhuvud, utan "dhyâna-yoga". Anser jag. Jag är ingen systematisk praktiserare av mindfulness, jag ser den bara som en spegel av sådant jag redan lever. Som Bhagavad-gîtâs "apatia" och Nietzsches vitalism. Nietzsches lära må tyckas vara antitetsen till meditativ buddhism, men även Nietzsche eftersträvade mental höjning, upphöjt lugn och ro. Det var bara det att han nådde den via handling.

- - -

Nietzsches "leva på gränsen för att höja sig mentalt" är central för den västerländska anden, anser jag. Detta visas bland annat i filmen "Into the Wild" av Sean Penn (2007).

Denna film har verklighetsbakgrund. Den handlar om en snubbe som efter att ha tagit sin universitetsexamen säger upp kontakten med sin famlij och ger sig ut på luffen. Uppe i Alaska möter han sin definitiva utmaning.

Mycket kan sägas om denna film. Men bland annat är rollbesättningen välgjord. Det är som om "genuine locals" fåtts att medverka. Men det är proffs rakt igenom.

Figuren som porträtteras heter Christopher McCandless (1968-1992). Han sa bland annat: "The very basic core of a man's existence is his passion for adventure." Denna och andra utsagor av honom hade sin nietzscheanska framtoning.

McCandless levde på gränsen med forspaddling, fotvandring och annat, för att slutligen nå friden bland Alaskas berg. Detta är nietzscheanskt. Men också kvietistiskt à la mindfulness. Man kan alltså leva medvetet i ögonblicket även om man inte sitter ner och mediterar. Tankelivet i sig är viktigast: hur man höjer sig mentalt. Närvaro i nuet är grundkravet för detta. Och sedan kan sitta-ner-yoga (âsana-yoga) brukas utöver det. Men det är inget krav.


Relaterat
Nietzsches vitalism
Apatia i Bhagavad-Gîtâ
En dag i maj
Med naturen in på knuten
Modernt spökhus

måndag 25 mars 2013

Aktuell rapport



Detta är en ingress.


Idag kom Nya Tider 11/2013 i brevlådan. Där har jag en recension av Kaj Karlssons "Operation Nordvind" (2011). Vill du läsa om detta och annat, läsa mina kommande texter i denna tidning plus nyhetsreportage och debattinlägg, gå hit och prenumerera.

Och vill du köpa en bok jag skrivit, gå hit.

Det är vad som gäller: vill du läsa mina texter, varsågod och betala för det. Men visst, jag är inte ogin. Bloggens arkiv, med hundratals texter om ditt och datt, finner du här.


Relaterat
Svensson i NyT: recension av Nydahls senaste
Pilgrim i Stockholmskyrkor
Kurosawa: Drömmar (1990)
Inlägg under en bild av Odilon Redon, "Lady of the Flowers"
David Coverdale
Prins Eugen: "Saltsjö kvarn, vårafton 1907". Det får mig att tänka på denna dikt: "Himlen blå, himlen ljusblå, längst inne fjärran, metallic, långt borta"...

måndag 18 mars 2013

Sankt Peter



Vi har i Sverige ett helgon: Sankt Peter. Han är även känd som Peter Englund.


Alla känner väl Sankt Peter? Den charmige, vältalige Peter Englund, Akademins ständige sekreterare, författare till böcker som hyllats av en helt enig kritikerkår. Det är inte dåligt.

Här kommer nu, antagligen för första gången i världshistorien, en artikel som är kritisk till denne man. Det är ett inlägg idag på min Motpolsblogg Rent Principiellt. Jag erkänner där att en sådan bok som "Poltava" var bra. Men mycket i det englundska verket får mig att sätta upp frågetecken. Jag skriver bland annat:
Englund har inget unikt att säga. Han är en antikvarisk historiker som återger vad som är känt. Han skildrar det förflutna med bredd men med föga djup. Narrativet byggs ut horisontellt, resulterande i tegelstenar som ”Den oövervinnelige” och ”Ofredsår”.

Englund har föga nytt att komma med. Hans monografier saknar statement, påstående, vinkel. Allt vi får är en standardintellektuell typ 1A som bjuder på indignation, illa dold ångest och en uppgiven känsla av att allt är meningslöst. Detta är som sagt vad som framkommer mellan raderna i Englunds verk: nihilism. Det latinska ordet ”nihil” betyder ”inget”. Nihilist är en sådan som inte tror på något. Inget existerar förutom det vi ser med våra ögon. Den enda trossatsen för en nihilist är att materien sönderfaller och kroppen dör. Inga eviga sanningsvärden finns, utom möjligen ondska, som utövas av högern. – Englund tycks mig ha ett sådant vänsternihilistiskt credo. Jag har under läsningen av hans texter inte funnit uttryck för någon högre världsåskådning. Ideellt innehåller hans böcker ingenting, de uttrycker ingenting annat än raljans, fönumst och beskäft. (...)

Englund är en arrogant författare. Tonen i hans böcker är genomgående pompös och sjävrättfärdig. Läsaren bjuds inte in att delta. Nej, bländad av den englundska stilen förväntas man falla i trans över banaliteter och vänsterliberala käpphästar som att militärer är dumma, krig är meningslöst, ja allt är meningslöst. Och högern är fascister och ska inte ens få komma till tals. Men att hylla två journalister (Schibbye-Persson) som illegalt tagit sig in i främmande land för att starta krig, det är förstås höjden av godhet.
Hela inlägget finner du här. Man ska inte göra reklam för sig själv, men det är helt enkelt så att denna text är bra. Den säger det ingen sagt sedan "Englund" blev ett begrepp på 90-talet.

Jag säger inte att kejsaren är naken. Jag menar, låt honom vara ständig sekreterare och författare av salongsmässiga, överstiliserade verk. Jag bryr mig inte. Jag vill bara peka på att den englundska stilen är problematisk. Hans akademikollega Horace har ju en liknande vänsterbakgrund men han är inte lika fast i ångest och vantrivsel i tillvaron. Horace är modern, Englund är kulturmarxist.


Fler Motpolstexter
Peter Englund: märklig man
Svensk bushido
Orvar Nilsson
Aspekter på Ballard
Moberg: Svensk strävan
Målning; prins Eugen

lördag 16 mars 2013

Nya Tider nr 11



Det senaste numret av Nya Tider har kommit. Nya Tider är en alternativ nyhetstidning. Den utkommer med ett nummer per vecka.


I detta nummer har jag en artikel om bröderna Jünger, Ernst och Fritz. Den är föranledd av Carl-Göran Heidegrens bok ”Ernst och Friedrich Georg Jünger – två bröder, ett århundrade” (Atlantis 2011). Jag skriver bland annat:

Ernst och Fritz gav varandra impulser inom konst, litteratur och filosofi. Efter kriget intresserade sig Ernst till exempel för myter och gudasagor. Han redigerade i detta ämne tidskriften Antaios med Mircea Eliade 1959-1971. Inspirationen till det mytiska kom delvis från brodern Fritz’ ”Griechische Mythen” (1947). Fritz lärde honom där bland annat att de olympiska gudarna (Zeus, Apollon, Hera m.fl) hade fester, sång och glädje. Det hade däremot inte de så kallade titanerna (Japetos, Atlas, Kronos). Hos dem fanns bara arbete och nödvändighet. Ernst återkom till dylikt gång på gång, det blev ett veritabelt subtema i hans senare böcker (som i den sena dagboken, ”An der Zeitmauer” och ”Eumeswil”). Detta fick hans vision i ”Der Arbeiter” att framstå i ett förklarat ljus: dess teknikdyrkan och nihilism var titanisk, den hade ingen inre vitalitet. Den ledde till död och förtvining. Liv kan bara spira där det finns gudar, där det finns en föreställning om det gudomliga, om något annat.

Konst och kultur, den musiska anden, måste få leva. Ideologier som bara talar om konsumtion och produktion leder till andlig nöd, undergång och död. Detta är det olympiska versus det titaniska i ett nötskal, en mytologisk sanning av evig varaktighet. Att i modern tid ha fört detta credo vidare ser jag som Jüngerbrödernas främsta prestation.
Om Ernst Jünger har jag bloggat förr. Se till exempel detta inlägg om traktaten "Der Waldgang", detta inlägg på temat Ernst Jünger och konst och detta inlägg om romanen "Eumeswil".



I övrigt medverkar i detta nummer Torbjörn Ström, Stefan Pettersson, Patrik Fridén, Jonas Nilsson, Felicia Brehmer och Erik Alhem förutom redaktören Vávra Suk. Numret innehåller debattinlägg, vassa artiklar och egna gräv kring mångkulturism och internationell politik. Detta är, som alltid, artiklar av en typ som MSM slutat ha för länge sedan, ja som de aldrig haft ens. Jag menar, hur man kan ens köpa en tidning som DN som med "agendasättande journalistik" menar känslomanipulerande PK-skåpmat? Det är för mig helt obegripligt. Vem läser frivilligt DN-artiklar som att det är synd om zigenska tiggare och om Jonas Hassen Khemiri för att han en gång stoppats av polisen...?

Med andra ord: DN har gråt, NyT har gräv...!

Prenumerera på NyT kan du göra här. Och väl där, som jag tidigare sagt, gör man så här:
Betalningen sker på vanligt internetbanksvis. Efter att ha skrivit in rätt bankgironummer och belopp skriver man sin adress, i form av meddelande, i rutan för "OCR eller meddelande". Man får inte skriva för mycket. Man skriver typ så här: "Pren helår NyT // Nils Nilsson // Parkvägen XX // XXXXX Småstad". Alltså med en löpande rad utan radbryt, då tror jag det ska få plats. Jag får i alla fall min tidning regelbundet efter dylik inbetalning. Annars kan man ringa/maila redaktionen och fråga om betalningssätt. Mailet är kundtjanstATnyatider.nu, telefonnumret är 08 - 410 677 70.

Relaterat
Nya Tiders hemsida
Nya Tider nr 8
NyT nr 7: Thomas Nydahls "Black Country" recenseras
Historia in nuce - historiska reflektioner i krigsdagboken
Jünger och Heinlein

torsdag 14 mars 2013

Aslan: fungerande gudssymbol



Nog gillar jag Tolkiens Ringtrilogi. Detaljarbetet är imponerande, ja även kompositionen i stort. Och den ljusa tonen är något som dröjer kvar efter läsningen. Och visst var filmen bra. Sista ordet är inte sagt om detta verk.


Men ibland har man känslan av att någonting saknas i Ringtrilogin. Man frågar sig till exempel varför den mörka sidan aldrig får komma till tals, den är ju bara emblematiskt ond och bör bekämpas.

Omvänt skulle man kunna säga att trilogin skulle ha behövt lite distans och ironi, som i "Bilbo". Lite mer talande djur, lite mer självmedveten berättarstil.

Som tur är finns det ett verk som förenar allt detta: C. S. Lewis "Narnia". Där får den onda sidan komma till tals (Vita häxan), den är inte bara ett vagt numinosum i fjärran som hos Tolkien -- eller, hos samme Tolkien, groteskt övertydlig, grymtande ondska à la orcher. Hos Lewis finns därtill talande djur, alltid ett hjärtevärmande, och bärande inslag i en etisk fantasy. Och här finns berättarstilen som är lös och ledig, den rör sig på flera plan, blinkar åt läsaren. Vissa kanske ogillar detta "genombrytande av den fjärde väggen" (för att tala teaterspråk), kanske ser den som barnboksjoller, men för mig idag känns denna attityd helt rätt.

I "Narnia" är det minsann inte bara självironi, gulliga djur och präktiga barn som lockar mig. Nej det är även det fullödiga credot. Lewis' kristna världsbild genomsyrar allt på osökt vis. Han må ha skrivit boken halvt på lek, men så mycket bättre då: "betrakta en man då han leker och du ser hans sanna natur" sa ju Goethe. Det är för lekfullheten jag även gillar "Bilbo". Men Lewis hade mer proportion på det religiösa om ni frågar mig; Tolkien däremot kunde approchera en gammaltestamentlig, mazdaistisk världsbild. Gott mot ont, ljus mot mörker är förvisso en realitet om ni frågar mig, men för att förmedla denna ontologi till en modern läsare behövs något slags insteg, något som inbjuder. Tolkien hade för detta sina hober, mer eller mindre vidriga missfoster. Lewis hade något mer och mänskligare: en lättsam berättarton.

Och han hade Aslan. Skildra ondska är lätt sa Dostojevskij, skildra godhet däremot kräver sin man. Var finns godheten i Ringtrilogin? Det finns ett visst ljus över tingen, det finns alver och Gandalf, men i mina ögon är lejonet Aslan i Narniacykeln en mer pregnant symbol för godheten. Ett talande lejon, en vital kraft, en moralpredikande guru: det funkar!

- - -

Skildra godhet är svårt, skildra det gudomliga än svårare. Phil Dick kanske nuddade vid det i "Eye In The Sky", där två av personerna i en viss parallellvärld förs till ett stort öga i himlen. Det var parodiskt menat, men seriöst i botten om man har Dicks senare öde i minne. När Dick så verkligen blivit troende skulle han prompt stoppa in Gud som romanfigur ("The Divine Invasion"), men det var inte så lyckat.

Gudsbilder: en viss kapten von Bek når himlens närhet i slutet av "The War Hound And The World's Pain". Och här förmedlas en fläkt av det gudomliga må jag säga. Men ateisten Moorcock ska så klart ta loven av det hela på sista raden, sabotera det med någon hemkörd filosofi och säga "himmel och helvete är lika dåligt, sköt dig själv"... Det är därför följande passage ur den näst sista boken i Narnia-sviten, "Min morbror trollkarlen", tycks mig oerhört slående. Aslan har just hållit sin avskedspredikan. Det är innan barnen får åka hem till sin egen värld, till 1800-talets England, och lejonet har gett varningsord om världens utveckling och lite annat. Och sedan detta:
Båda barnen såg upp i lejonets ansikte medan han sade dessa ord. Och plötsligt... tycktes ansiktet förvandlas till ett hav av böljande guld i vilket de flöt, och en sådan ljuvlighet och kraft svallade omkring dem och över dem och trängde in i dem, att de kände att aldrig förr hade de varit riktigt lyckliga eller visa eller goda eller ens levande och vakna. Och minnet av det ögonblicket förblev hos dem under hela deras liv, så att närhelst de kände sig ledsna eller onda eller rädda kom tanken på all den gyllene godheten och en känsla av att den ännu fanns där, alldeles runt något hörn eller bakom någon dörr, och gjorde dem innerst inne säkra på att allt var väl.
Gosh wow, säger jag. Det går att skildra äkta godhet, metafysisk godhet i fantasyform -- ja, kanske just där. Fantasy behöver inte vara mekaniska strider mellan gott mot ont; man kan även skildra godhet på ett sådant sätt att det får mänskliga dimensioner, blir mänskligt fattbart, och dessutom i symbolisk form -- som här i ett talande lejon. Kudos to you, Mr. Lewis!

Relaterat
Multiversums mytolog
Tolkienverkets framväxt
Philip K. Dick
Grönt ljus (dikter 2009)
Tempel och trädgårdar (dikter 2011)
Bild: vampirekingdom

torsdag 7 mars 2013

Fira bröllopsdag: en hyllningsdikt till din kvinna: mall



Att fira bröllopsdag är trevligt. Att ha en fest till åminnelse av den dag då man gifte sig. Och det är mannen som ska komma ihåg denna dag och ordna något festligt. Detta är den dag då din maka hyllas. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, trots allt tal om jämställdhet.


Det drar alltså ihop sig till bröllopsdag. Du ska fira din fru, du ska hylla din bättre hälft på årsdagen av ert giftermål. Här ska det handla om hur du skriver en dikt som du läser upp för henne aktuell dag: på er bröllopsdag. Den kan läsas upp efter en bättre middag, eller vid en paus under en vandring i naturen, eller var du nu väljer att göra det. Det väsentliga här är vad du ska säga.

Och du ska säga följande. Du ska inte leta upp någon i och för sig vacker dikt om kärleken etc. Det finns nog bra sådana. Men bättre är att du läser upp en dikt, eller en prosadikt, du skrivit själv.

En prosadikt är en dikt utan rim och meter, men med något slags koncentration och rytm. Den löper så att säga över hela papperet, det är ingen strofisk dikt. Men den säger din mening med snits och precision.

Här är mallen för dikten. Fyll i dina egna uppgifter och sedan har du den...! Du kan läsa upp den innantill. Men du ska läsa med lugn, värdighet och kraft. Och kärlek.

Så här kan en prosadikt till en maka, på hennes bröllopsdag, låta:
Kära [namn]. Det är idag XX år sedan vi gifte oss. Det var en [väder] dag i [datum]. Jag kommer ihåg att jag på morgonen tänkte [fyll i vad du tänkte]. Och när vi stod [i kyrkan/i rådhuset/whatever] så var det [beskriv miljön]. Och jag tänkte [beskriv vad du tänkte].

Så var det när vi gifte oss. Men jag kommer även ihåg den första gång vi möttes. Det var på [plats] den [datum]. Vädret var [beskriv vädret]. Du var [beskriv vad din fru arbetade med (motsv) då] och [beskriv varför hon var på den plats där ni möttes]. Och jag var [beskriv varför du officiellt var där]. Du var klädd i [beskriv din blivande frus klädsel] och du hade håret i [beskriv hennes frisyr]. Du hade även [beskriv ännu en detalj i hennes stass, som eventuella smycken, typ av makeup etc].

Ja, det var idag XX år sedan. Jag älskar dig lika mycket nu som då, ja kanske mer. Så därför hyllar jag dig idag min kära [namn]. Tusen kyssar.
Här avslutas det hela lämpligen med en, eller tusen, riktiga kyssar. Du väljer.

Med detta har du i alla fall en personlig text att läsa upp, en som garanterat kommer att uppskattas. Att ta en färdig dikt ger ett lite stelt intryck. Men OK, om du hittar någon bra, kör på den och läs upp den. Det ovanstående är i alla fall ett ärligt menat bidrag till bröllopsdagsfirandets moderna lyrik. Poängen är att man ska ordna upp firandet, man ska så att säga rama in en hyllning som denna. Den är i sak banal - en rak prosatext, se ovan - men det är oväsentligt. Kvinnor älskar att bli firade på bröllopsdagen så ge henne den äran och fira henne, till exempel så här. Det är hon värd.

Relaterat
Hur man håller tal
Grönt ljus
Svensk mathistoria
Enhörningens Tid, del 1
Rosen i solgläntan
Vittorio Matteo Corcos: Il ventaglio (1884)

onsdag 6 mars 2013

Clausewitz: frihetskamp



Sverige och västvärlden lider under stöveln av en kosmopolitisk, materialistisk regim. Den avskyr nationalism och kulturella särarter. Allt ska utplånas och bli till en lobotomerad, nivellerad, oformlig massa, en "befolkning" utan känsla för att den är "ett folk".


Det är en hederssak att bekämpa denna regim. För kämpa, det måste man. Den kommer inte att lämna taburetterna frivilligt. Här kan man lyssna på Carl von Clausewitz' ord i "Drei Bekentnisse". Han talar där om vad ETT FOLK, "a people", måste göra i ett sådant läge:

A people can value nothing greater than their own freedom and dignity, and must defend these with their last drop of blood. There is no duty as sacred and no higher law. The pernicious belief that one can secure these without conflict and by avoiding danger is both false and poisonous. Danger can only be met with virile courage joined with a calm and firm resolve and a clear conscience. These virtues alone form the true leaders of a people and bring into being the martial forces that can win the deepest and cherished dreams of humanity.
Det är en kamp, med fredliga medel. Det blod Clausewitz nämner får vi förhoppningsvis slippa se flyta. Det är en metapolitisk kamp. Med alternativa media, bloggar och debattforum som Flashback kommer denna regim att besegras.

Men man måste kämpa...! Det går inte att vara neutral. När framtiden för Sverige sägs vara fortsatt massinvandring med kåkstäder som nästa fas (q v Segerfeldt/Norberg, "Migrationens kraft", 2013), då är det tydligt var frontlinjen går. För eller emot massinvandirng, för eller emot svenskt folkstyre, för eller emot svenskarna rätt att besluta vad som ska ske med deras land.

Vi har idag, på papperet, demokrati. Men kritiker av invandring defameras och karaktärsmördas. Sådana skitmetoder har inget i ett folkstyre att göra. Adjö MSM, adjö sjuklöver, adjö regim. Det är en kamp av Ljus mot mörker och regimen av idag har gått vilse i detta mörker.

Relaterat
Clausewitz: "Om kriget"
Politisk ordlista
Cwejman: too late, too little
Doriel
Melina Starr, 35, kriminalinspektör (del 1)

lördag 2 mars 2013

Nya Tider nr 8 ute nu



Det senaste numret av Nya Tider har just kommit i min brevlåda.


Alternativa medier fortsätter att vinna mark. Webbsidor som Fria Tider och Flashback och printmedia som Nya Tider går, bokstavligt och bildligt talat, sin vår till mötes. Här debatteras det som inte debatteras på andra platser, här belyses vad regimen mörkar. I senaste Nya Tider skildras bland annat att REVA-projektet (polisens framgångsrika jakt på illegala personer) och gränspolisens på Arlanda arbete. Vad gäller REVA så ogillar vänstern i detta land att polisen på detta sätt gör sitt arbete. Maria Ferm (MP) kallar polisens taktik för "rasprofilering". Detta läser jag på sidan 2 i aktuellt nummer av NyT.

I detta nummer recenserar även Svensson Guillaume Fayes "Whe We Fight" (2011). Faye är en läsvärd skribent, van att pricka in poänger. Hur mycket större chans då när han angriper massinvandrings-, HBT- och nihilistregimerna av idag. Jag håller inte med om allt Faye säger, men det mesta. Hans "Archeofuturism" recenserades här.

En bred artikel om gruff mellan Kina och Japan ges även. Jag tror inte att det hela leder till krig. Men något är på gång där. Och det sägs att övrig svensk media inte rapporterar om detta.

NyT nr 8 skriver även om gruppvåldtäkter, enligt uppgift utförda av invandrare. Det är ett obehagligt ämne. Men ett nödvändigt ämne att behandla. Framför allt gör Torbjörn Ström det på s 8-9. Detta är garanterat något som gammelmedia förtiger. Vill man prenumerera på NyT så går man hit. Betalningen sker på vanligt internetbanksvis. Efter att ha skrivit in rätt bankgironummer och belopp skriver man sin adress, i form av meddelande, i rutan för "OCR eller meddelande". Man får inte skriva för mycket. Man skriver typ så här: "Pren helår NyT // Nils Nilsson // Parkvägen XX // XXXXX Småstad". Alltså med en löpande rad utan radbryt, då tror jag det ska få plats. Jag får i alla fall min tidning regelbundet efter dylik inbetalning. Annars kan man ringa/maila redaktionen och fråga om betalningssätt. Mailet är kundtjanstATnyatider.nu, telefonnumret är 08 - 410 677 70.

Relaterat
Nya Tiders hemsida
Faye: Archeofuturism (1998)
En dag i maj
Folk jag mött
Jubileum: Galaxen firar sina fem år online

Etiketter

A-Z (5) abb (4) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (7) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (234) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (286) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (60) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (52) poesy (47) politikka (170) pr (44) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (97) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (7) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)